Inte bara nätdejting del 9

[tanten]

Man kan gifta sig utan nån ceremoni av nåt slag.

Nja.
själva vigselakten är en ceremoni. Den följer bestämt manus och med bestämda delar. Man kan inte bara fråga varann och säga ja.

Däremot kan man gifta sig utan kalas. och man behöver inte ha några vänner eller bekanta närvarande. Det behövs två myndiga personer som finns på plats under ceremonin. Jag har några vigselförättare i bekantskapskretsen och har varit vigselvittne ett antal gånger.

 

[Bison]

Det där glömmer jag aldrig! Typ varje gång jag ser ditt nick tänker jag Herregud, första gången jag la märke till Bison var när hon frågade om man fick ha med hunden på sitt bröllop.

Hahaha! Ja, minns att det var vissa här som surnade till lite. Men prästen var en käck gubbe och tyckte det var roligt

 

[mandalaki]

Hahaha! Ja, minns att det var vissa här som surnade till lite. Men prästen var en käck gubbe och tyckte det var roligt

Uppförde sig Ruben?

 

[Bison]

Uppförde sig Ruben?

Ja, han satt hos pappa och tittade på oss.
Folk tittade lite konstigt när pappa gick in med honom i kyrkan. Gifte oss o Vadstena klosterkyrka så det var ju en massa turister där samtidigt.
Men pappa var en auktoritär man så ingen så något

 

[tanten]

Hej, jag heter tanten och jag är singel sedan 11 år.

har ett tjugoårigt förhållande bakom mig och slickar fortfarande såren efter det. Har en önskan i livet och det är att någon enda gång få uppleva besvarad förälskelse.

Har testat nätdejting men det var hemskt. Min självbild är att jag är äcklig och ful. De dejter jag hade bekräftade bilden.
Gillar att dansa men det har skett väldigt sällan. Senast jag var ut hamnade jag med ett sällskap med proffsiga dansare som kommenterade män som dansade med kvinnor som de tyckte var dåliga. De ömkade de stackarna som tvingades dansa med så usla partners. Efter det har jag slagit all dans ur hågen.

Hur i hela friden kan jag komma vidare i detta. Jag hatar verkligen att leva ensam.

 

[Praeterea]

Jag börjar bli lite osäker på mig själv.. Denna vecka har jag, som tidigare nämnt, tre träffar inplanerade (fråga mig inte varför jag tyckte det var en bra idé med tanke på att detta typ är min mest stressiga vecka denna sommaren..), idag träffade jag benbrottet, i morgon ska jag träffa hålla handen och den sista har jag inte bestämt dag/tid med.
Sist jag träffade benbrottet så kändes det verkligen som att det bara är en friend in making, men idag kändes det ändå som att det kanske finns någonting där, något som inom sinom tid kan växa fram. Jag är absolut inte främmande för att låta det ta tid, jag har inte bråttom någonstans. Hur snabbt har ni känt att detta är någonting att satsa på, någon som bara kan bli vän eller att något känns bara helt nej?
När det gäller hålla handen så känns det lite mer pirrigt, men jag är osäker på om vi skulle klicka på någon annat sätt än fysiskt och dessutom känns han väldigt mycket mer intresserad av mig än jag av honom vilket får mig ganska så stressad.
Benbrottet var det tredje gången vi sågs och hålla handen blir tredje gången i morgon.. När "ska man ha bestämt sig"? Vad händer om jag får känslor för båda? Hur väljer man och är det ett val eller ska jag försöka hitta någon annan? :/

Jag tänker att man aldrig behöver bestämma sig för att bestämma sig, utan kör på så länge det känns bra, säger jag! Om det känns bra att dejta tre, gör det! Det kan kännas bra på olika sätt med de olika personerna: en mer fysiskt, en mer djupa samtal om livet och en tredje skratta tillsammans med. Eller nåt. Och känns det inte längre bra, ta ett steg tillbaka (som jag såg att du hade gjort med en av dem), avsluta eller... gör det som känns bra helt enkelt. Lätt att säga, svårt att alltid leva upp till: dejting borde inte vara komplicerat, utan ska vara något som får dig att må bra.

 

[Return_to_the_moon]

Så nu har jag dissat den snygga killen som va bra i sängen också. Vi skulle setts idag hemma hos honom men jag känner mig mest irriterad på honom. Har aldrig haft såna problem att kommunicera med någon någonsin på sms. Massa missförstånd.
Sedan är han antingen inte jätteintresserad eller så är han bara seg och kall på sms. Jag bryr mig inte om vilket. Det passar inte mig då jag är motsatsen. Jag går vidare.

 

[Frokennordberg]

Gillar att dansa men det har skett väldigt sällan. Senast jag var ut hamnade jag med ett sällskap med proffsiga dansare som kommenterade män som dansade med kvinnor som de tyckte var dåliga. De ömkade de stackarna som tvingades dansa med så usla partners. Efter det har jag slagit all dans ur hågen.

Näe, fy! Vilket töntigt sällskap, tack och lov är det en klar minoritet som är så tramsiga.
Jag tror tyvärr inte vi bor i närheten, annars hade jag gärna tagit med dig ut och dansat!

Det övriga... tja, någonstans måste du ju få till en mer positiv självbild av dig själv. Jag har inte träffat dig men jag är ganska säker på att du inte är någotdera av det du påstår, utan snarare ganska underbar!

 

[Kirre]

Som det kan gå.... Vi messade en del efter hans hemkomst men så blev det tyst. Jag blev lite fundersam men tänkte att jaja, han somnade väl eller behövde fixa med annat men lite konstigt, mitt i en konversation.

Så sprang vi på varandra som hastigast idag och det första han säger är typ "vad har jag gjort, varför svarade du inte?" Jag;
Då visade det sig att mitt sms inte nått honom så där hade vi suttit båda två och undrat vad som hände och hittat på historier i våra huvuden om vad den andre tyckt var viktigare än vår konversation.

 

[Magiana]

Hej, jag heter tanten och jag är singel sedan 11 år.

har ett tjugoårigt förhållande bakom mig och slickar fortfarande såren efter det. Har en önskan i livet och det är att någon enda gång få uppleva besvarad förälskelse.

Har testat nätdejting men det var hemskt. Min självbild är att jag är äcklig och ful. De dejter jag hade bekräftade bilden.
Gillar att dansa men det har skett väldigt sällan. Senast jag var ut hamnade jag med ett sällskap med proffsiga dansare som kommenterade män som dansade med kvinnor som de tyckte var dåliga. De ömkade de stackarna som tvingades dansa med så usla partners. Efter det har jag slagit all dans ur hågen.

Hur i hela friden kan jag komma vidare i detta. Jag hatar verkligen att leva ensam.

Varför inte prova att lägga ribban på en annan nivå? I stället för att leta efter förälskelse kanske du ska leta efter vänskap? Det var ungefär så jag tänkte när jag ändrade attityd från "alla karlar kan dra åt fanders" till "det vore kanske trevligt med manligt sällskap någon gång". Sen lämnade jag det öppet i andra ändan. Blev det något mer så skulle väl det vara trevligt, men det var inget jag räknade med.

 

[corzette]

Varför inte prova att lägga ribban på en annan nivå? I stället för att leta efter förälskelse kanske du ska leta efter vänskap? Det var ungefär så jag tänkte när jag ändrade attityd från "alla karlar kan dra åt fanders" till "det vore kanske trevligt med manligt sällskap någon gång". Sen lämnade jag det öppet i andra ändan. Blev det något mer så skulle väl det vara trevligt, men det var inget jag räknade med.

Jajust de... Det berömda "knepet" ... Det händer när du minst anar det ...

 

[mandalaki]

Jajust de... Det berömda "knepet" ... Det händer när du minst anar det ...

Fast det säger hon ju inte alls? Vad hon säger är snarare Skruva ner förväntningarna, i sämsta fall får du trevliga manliga vänner, i bästa fall kanske det blir något mer.

 

[Killaloe]

Gillar att dansa men det har skett väldigt sällan. Senast jag var ut hamnade jag med ett sällskap med proffsiga dansare som kommenterade män som dansade med kvinnor som de tyckte var dåliga. De ömkade de stackarna som tvingades dansa med så usla partners. Efter det har jag slagit all dans ur hågen.

Bara en tanke - men gå en eller flera danskurser i någon dans du ännu inte kan?
Dels för att kanske få tillbaka lusten att dansa och kanske bli av med de dåliga associationerna (vilka rövhattar fö) men även för att göra något nytt, träffa nya människor som inte är kopplade till ditt jobb (för visst träffar du mycket nya människor den vägen?) och kanske får det dig även att på något sätt ändra din självbild åt det mer positiva hållet?

 

[Anna]

Vi hade otroligt trevligt igår! Tre timmar bara flög förbi och det brukar ju vara ett gott tecken, vi käkade middag och drack kaffe. Är pirrig och känner mig lite som en tonåring Vi sms:ade resten av kvällen och har även hörts lite nu på morgonen. (Visst är det lustigt hur pirr i magen tydligen syns utåt? Jag är dödstrött och lite småallergisk men har ändå fått höra av varenda kollega jag har träffat att jag ser så pigg och glad ut.)

Detta gör mig ännu mer säker på att första killen inte är något för mig. Först var jag liksom osäker på om jag bara var ovan vid dejtande och allt det där eftersom det var ett tag sedan sist och att jag kanske hade för höga krav och bara var grinig, men nej, nu "vet" (eller minns) jag ju hur det ska kännas efter första dejten, om ni förstår hur jag menar. Så jag får försöka "avsluta" det på ett bra sätt - inte för den andre killens skull, missförstå mig rätt, men för att han fick mig att förstå att den förste inte kommer att leda till något särskilt lyckat. Jag och den förste har ju bara setts tre gånger så det är egentligen ingen stor grej att avsluta det hela men det känns ändå jobbigt, kanske mycket för att det är så uppenbart att han är mer intresserad än vad jag är och jag inte vill vara taskig. Men jag kan ju inte vara taskig mot mig själv heller.

Och måste de heta samma sak i förnamn? Som upplagt för kaos

 

[tott]

Nu har jag fått tre matchningar varav en är en kille jag var på en dejt med när jag var 14 år vi sågs inte mer efter det för att jag var alldeles för feg men han var både snäll och snygg då vi hade haft kontakt länge via nätet då.

Hittills är det ingen av matchningarna som skrivit. När ni matchar, skriver ni direkt eller väntar ni på att motparten ska skriva? Och hur sjutton inleder man en konversation? Ny på det här

Om min swipe gör att vi matchar så skriver jag. Varför vänta?? Om personen inte har någon text så kan jag nöja mig med att bara skriva "Hej ".

 

[athena_arabians]

@Anna: Min nuvarande har samma namn som ett ex... plus att exet är också från Norrland och de är födda samma år (det är bara några dagar mellan deras födelsedagar)!

 

[Masqueradee]

@Anna: Min nuvarande har samma namn som ett ex... plus att exet är också från Norrland och de är födda samma år (det är bara några dagar mellan deras födelsedagar)!

Min morfar, morbror och pappa heter typ samma sak ^^

 

[Anna]

@Anna: Min nuvarande har samma namn som ett ex... plus att exet är också från Norrland och de är födda samma år (det är bara några dagar mellan deras födelsedagar)!

Haha, ja, jag har haft flera pojkvänner med samma namn tidigare (fast inte samtidigt då ) - det är lite lustigt! Detta är bara problematiskt eftersom det är simultant...

 

[Bison]

Vi hade otroligt trevligt igår! Tre timmar bara flög förbi och det brukar ju vara ett gott tecken, vi käkade middag och drack kaffe. Är pirrig och känner mig lite som en tonåring Vi sms:ade resten av kvällen och har även hörts lite nu på morgonen. (Visst är det lustigt hur pirr i magen tydligen syns utåt? Jag är dödstrött och lite småallergisk men har ändå fått höra av varenda kollega jag har träffat att jag ser så pigg och glad ut.)

Detta gör mig ännu mer säker på att första killen inte är något för mig. Först var jag liksom osäker på om jag bara var ovan vid dejtande och allt det där eftersom det var ett tag sedan sist och att jag kanske hade för höga krav och bara var grinig, men nej, nu "vet" (eller minns) jag ju hur det ska kännas efter första dejten, om ni förstår hur jag menar. Så jag får försöka "avsluta" det på ett bra sätt - inte för den andre killens skull, missförstå mig rätt, men för att han fick mig att förstå att den förste inte kommer att leda till något särskilt lyckat. Jag och den förste har ju bara setts tre gånger så det är egentligen ingen stor grej att avsluta det hela men det känns ändå jobbigt, kanske mycket för att det är så uppenbart att han är mer intresserad än vad jag är och jag inte vill vara taskig. Men jag kan ju inte vara taskig mot mig själv heller.

Och måste de heta samma sak i förnamn? Som upplagt för kaos

Ge dem smeknamn. Jag kallar ingen av mina dejter för deras rätta namn utom när jag pratar med just den personen.
Inte mina vänner heller för den delen.

Min brorsa kollade en sak i min mobil. Vem är broder tuck?
Det är du

 

[Malibu_Stacy]

Om min swipe gör att vi matchar så skriver jag. Varför vänta?? Om personen inte har någon text så kan jag nöja mig med att bara skriva "Hej ".

Jag har skrivit till två jag matchade med och den tredje hann före.
Tyvärr har det inte blivit mer än en första kontakt. Oklart om de ångrade sig eller bara inte är så aktiva.
Det är väldigt underhållande att sitta och swajpa i alla fall