Inte bara nätdejting - del 5

Status
Stängd för vidare inlägg.
På tal om Tinder så har jag blivit hittad av en jackpot i dejtingträsket (!).
Och att jag uttrycker mig passivt är för att om killen i fråga inte varit så drivande hade vi aldtig träffats :D Jag har befunnit mig i ett hjärndött amöba-stadie där alla resurser läggs på överlevnad, med en stark upplevelse av att sakta flyta runt utan riktning ...Dvs skjutsa till dagis-pendla-jobba-hämta-äta-stallet-städa-diska-däcka..

I detta oattraktiva tillstånd har jag hållt igång lite internetflirtande men nekat alla irl dejter, tills denna man helt sonika skjutsade hem mig från jobbet "för annars får man väl aldrig träffa dig"..
Det blev en helkväll, galet mycket skratt och så några godnattpussar :o.

Nu har vi setts, sovit och sexat:angel: och jag är helt paff över hur bra jag trivs.

Igår kom han förbi med blommor, godis och dammsugarpåsar..Exakt det godis jag pratat om och dammsugarpåsarna som jag glömt köpa igen och igen...( ja han köpte rätt sort!).

Nu ska jag fundera över hur det här gick till :laugh: För jag fattar inte...Om det här är dejting så undrar jag varför jag inte provat tidigare :bump:
 
ina_dance5.gif
 
Mannen som utger sig för att vara singel och det sedan kryper fram att han inte alls är singel :eek: och följande konversation utspelade sig:

Han - Jag är just inte ute efter något förhållande som det är just nu för jag har ett långdistansförhållande men det är som det är så jag är bara utefter efter ett kkförhållande men man vet ju inte det kanske leder till något mer

Jag - Så du är osingel fast du uppgivit att du är singel?? Såna går ju helt bort för min del. Att vara nån #2 är jag inte intresserad av alls.

Han- Det är ju frågan om vem som blir nummer två den som bor 20 mil härifrån eller någon som det kanske kan bli något bra av som bor i närheten men jag förstår dig :-)

Jag - Den man har ett förhållande med är ju per automatik #1 och är man inte singel så är jag inte den man söker.

:banghead: Har man en särbo så är man inte singel i min värld :meh:
 
Mitt trassel som jag avslutade finns på något sätt lite i bakgrunden ändå. Jag vet inte längre hur eller vad jag ska göra, känns hopplöst...
 
Mannen som utger sig för att vara singel och det sedan kryper fram att han inte alls är singel :eek: och följande konversation utspelade sig:

Han - Jag är just inte ute efter något förhållande som det är just nu för jag har ett långdistansförhållande men det är som det är så jag är bara utefter efter ett kkförhållande men man vet ju inte det kanske leder till något mer

Jag - Så du är osingel fast du uppgivit att du är singel?? Såna går ju helt bort för min del. Att vara nån #2 är jag inte intresserad av alls.

Han- Det är ju frågan om vem som blir nummer två den som bor 20 mil härifrån eller någon som det kanske kan bli något bra av som bor i närheten men jag förstår dig :-)

Jag - Den man har ett förhållande med är ju per automatik #1 och är man inte singel så är jag inte den man söker.

:banghead: Har man en särbo så är man inte singel i min värld :meh:

Men herregud vilken jävla slemklump!
 
Hur selektiva med vem ni går på dejt är ni? Vill ni först skriva ett tag, och liksom känna att ni klickar i skrift? Eller kör ni bara på och hoppas på det bästa? Jag har några (tre) som jag tycker ser ganska tråkiga ut och har småintressanta profiltexter som frågat om fika. Och jag känner mig cynisk som har så lätt att döma ut dem. De kanske är underbara i verkligheten, men det flyter inte så bra i skrivandet som jag vill. Och jag har inte rätta känslan. Så svaret är väl att nej, gå inte på dejt med dem. Men är lite lockad för att komma över tröskeln att börja dejta.

Jag har annars fått mitt historiskt mest positiva och bra napp hitintills. Han som bor så långt bort (och sa att det är nära med flyg) är väldigt lättsam och kul att skriva med, och vi har mycket gemensamt. Hade han bott i stan hade jag nog vågat ta en fika idag. Jag tilltalas av hans yttre också. Haken är att han härstammar från vestlandet. Och alla som snackat med någon från vestlandet (typ Stavanger) förstår vad haken är.... Dialekten. det är som skånsknorrländska. Dvs mystiska "rrrr" och strupljud och eftertänksamma pauser. Charmigt men rotvälska. Och att han pratar så vet jag eftersom han nämnde det. "Svensker sliter med at forstå"... Men det går generellt bättre och bättre för mig att tolka dialekterna så jag antar att problemet inte är så stort på sikt.

Mer än för släkt och vänner när han skall paraderas fram. Nej jag går inte händelserna i förväg aaaalls...
 
Har funderat på gruppdejt i i form av att några far på en aktivitet ihop men när jag kollade sist fanns det bara i större städer så jag skrev aldrig ned vad det hette. Nu har jag flyttat till en större stad och undrar om någon kommer ihåg vad det hette? Har insett att internet dejting inte är för mig.
 
Har funderat på gruppdejt i i form av att några far på en aktivitet ihop men när jag kollade sist fanns det bara i större städer så jag skrev aldrig ned vad det hette. Nu har jag flyttat till en större stad och undrar om någon kommer ihåg vad det hette? Har insett att internet dejting inte är för mig.
Är det meetup.com du tänker på? (Alltså icke dejting i huvudsak, men altiviteter i grupp, antagligen med hög singel %)
 
Hur selektiva med vem ni går på dejt är ni? Vill ni först skriva ett tag, och liksom känna att ni klickar i skrift? Eller kör ni bara på och hoppas på det bästa? Jag har några (tre) som jag tycker ser ganska tråkiga ut och har småintressanta profiltexter som frågat om fika. Och jag känner mig cynisk som har så lätt att döma ut dem. De kanske är underbara i verkligheten, men det flyter inte så bra i skrivandet som jag vill. Och jag har inte rätta känslan. Så svaret är väl att nej, gå inte på dejt med dem. Men är lite lockad för att komma över tröskeln att börja dejta.

Jag har annars fått mitt historiskt mest positiva och bra napp hitintills. Han som bor så långt bort (och sa att det är nära med flyg) är väldigt lättsam och kul att skriva med, och vi har mycket gemensamt. Hade han bott i stan hade jag nog vågat ta en fika idag. Jag tilltalas av hans yttre också. Haken är att han härstammar från vestlandet. Och alla som snackat med någon från vestlandet (typ Stavanger) förstår vad haken är.... Dialekten. det är som skånsknorrländska. Dvs mystiska "rrrr" och strupljud och eftertänksamma pauser. Charmigt men rotvälska. Och att han pratar så vet jag eftersom han nämnde det. "Svensker sliter med at forstå"... Men det går generellt bättre och bättre för mig att tolka dialekterna så jag antar att problemet inte är så stort på sikt.

Mer än för släkt och vänner när han skall paraderas fram. Nej jag går inte händelserna i förväg aaaalls...
Jag träffar endast de som känns "rätt" via nätet. Inte ås att det måste ha klickat eller att jag tror att det säkert kan bli mer än en dejt, men ändå någon jag har lite förhoppningar om ska kunna vara en vettig person. Sen vet jag att alla resonerar olika, men så tänker jag iaf ;)

Och ja, det låter som du låter tankarna dra iväg lite väl långt nu ;)
 
Jag träffar endast de som känns "rätt" via nätet. Inte ås att det måste ha klickat eller att jag tror att det säkert kan bli mer än en dejt, men ändå någon jag har lite förhoppningar om ska kunna vara en vettig person. Sen vet jag att alla resonerar olika, men så tänker jag iaf ;)

Och ja, det låter som du låter tankarna dra iväg lite väl långt nu ;)
Det låter vettigt. Jag känner att de som frågat nog är vettiga och trevliga personer, men vi verkar rätt olika, och jag känner mig inte så nyfiken på dem, så dejt känns fel.

Haha, ja det var en urspårning. Jag ser rätt nyktert på saken annars. Jag har ju inte mött karln i verkligheten, luktat på honom , eller ens hört rösten. Han kan vara helt "fel" när man möts live.
 
Nu behöver jag lite hjälp om vart jag kan söka information om en person har barn.

Det är en kille jag träffade via jobbet 2014. Vi har haft tät kontakt och delat många bilder av vårt vardagsliv. Så jag förstår inte hur han kan ha dolt det i 2år? Han lever verkligen ett ungkarlsliv. Och jag har inte hört hans kollegor nämna något om en sambo/barn heller vilket gör mej fundersam. Jag vet att han inte vill ha förhållande (jag vill inte heller ha det pga olika anledningar) men jag hittar verkligen inget spår av familj i varesig bil/ bilder/ livsstil.
Enklast vore att fråga men vi har redan pratat om den biten och han nämnde absolut inget om det då (inte ens minsta antydan i kroppsspråket).

Anledningen att jag misstänker är att det är två som står på den adressen, de är vänner på fb och hon har en pojke med rött hår (han är också rödhårig). Nojig är jag för jag vill inte såra någon och allra minst mej själv. Dessutom är det med en liten cykel och en båt på profilbilden på fb men bilden jag fick var beskuren och båten övertäckt.

Och om jag skulle få reda på att han har familj? Då skulle jag minska kontakten och inte ha någon privat relation.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Alltså jag spricker! Jag träffade precis en kille som va sååå söt! Hade jag inte varit i en monogam relation hade jag definitivt velat...
2
Svar
35
· Visningar
2 599
Senast: Palermo
·
Relationer Jag har en bror som blev diagnostiserad med autism i barndomen, aspekter hette det då. Vi är båda runt 40 år nu, så vi båda har levt med...
19 20 21
Svar
414
· Visningar
16 790
Senast: Mineur
·
Relationer Skapade ett nytt nick för detta inlägg för att inte outa mannen. Jag har kommit till insikt om att jag lever i en, för mig, toxisk...
4 5 6
Svar
116
· Visningar
9 251
Relationer Visste inte vad jag skulle döpa tråden till... Men normen är väl i stora drag att man har en relation oftast med en person. Kanske...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 264
Senast: gullviva
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp