Men nu tycker jag du kan släppa det här med att vara svart/vit och gå vidare. Du dömer bland annat mig för att vara svartvit även fast jag har talat om mycket tydligt att allt naturligtjävlavis har nyanser ändå ältar du detta med att vara svartvit - vem är det då som är svartvit?Vad är problemet liksom att alla inte ser så svartvitt på otrohet att man måste lämna och att det är oacceptabelt? Och att bara för att man inte är helt svartvit i sin syn på just otrohet så är det inte nödvändigtvis så att man vill ha ett öppet förhållande?
Om JAG lämnar mitt förhållande på ett sätt som du som helt utomstående utan någon som helst information om något som helst egentligen vad som föregåttts av det beslutet mer än att du vet att det handlar om att en OTROHET varit inblandad, så dömer du mig för att vara svartvit och tror på något sätt att jag anser att alla andra ska dela den värderingen som du på ett ganska äckligt sätt kletar fast på mig. Det är inte jag som är svartvit - det är du. I denna diskussionen ska jag tillägga eftersom folk generellt här har en obehaglig tendens att inte kunna skilja på sak i diskussion och person.