Ignorera samvetet?

[Sezziyanen]

Absolut, förutom att vi inte klarade av att inse det.

Jag tror inte heller att du är ute efter att döma, men det är en förklaring till varför jag inte kan klumpa ihop "otrohet" till en enhetlig sak och dra allt det innefattar över samma kam.

Nej men det är väl klart, säg till exempel att en tjej levde i ett förhållande där mannen slår henne, sen går hon och är "otrogen". Då har det förstås inte samma innebörd/vikt som om det var en jätteschysst man hon var tillsammans med. Men det är liksom ett JÄKLA sidospår.

Därför isolerar jag otrohet som enskild företeelse, och för mig är det nått som förhållandet tar slut efter. Det gjorde det ju även i ditt fall, och i det tycker jag det borde även i det galna exemplet ovan med misshandlaren (men det gör ju inte att jag tycker synd om den snubben liksom).

 

[Milosari]

Jag tänker att frågan om olika sexdrift är väl inte annorlunda än andra frågor?
Tex skaffa barn eller frågor om vilken livsstil vi ska ha. Jag vet många som inte har kunnat kompromissa där och har brutit pga det.
Det låter jobbigt tycker jag att leva med någon där man inte kan hitta någon kompromiss eller resonera sig fram till något.

Det kan ju vara så att det förändras över tid. Att man hade samma drift i början, men av en eller annan anledning (t ex sjukdom eller olycka) så försvinner lusten helt för den andra. För många verkar det ju en helt omöjlig sak att ens tänka på. För många är sex så otroligt nära kopplat till känslor, att man inte ens kan tänka sig att det kan se helt annorlunda ut för andra. Jag kan tycka att det är synd att helt bryta upp från ett fantastiskt liv tillsammans för att en enda detalj inte fungerar.

 

[Hedinn]

Nej men det är väl klart, säg till exempel att en tjej levde i ett förhållande där mannen slår henne, sen går hon och är "otrogen". Då har det förstås inte samma innebörd/vikt som om det var en jätteschysst man hon var tillsammans med. Men det är liksom ett JÄKLA sidospår.

Därför isolerar jag otrohet som enskild företeelse, och för mig är det nått som förhållandet tar slut efter. Det gjorde det ju även i ditt fall, och i det tycker jag det borde även i det galna exemplet ovan med misshandlaren (men det gör ju inte att jag tycker synd om den snubben liksom).

Nja, jag tycker ju inte det är ett sidospår när det diskuteras otrohet i allmänhet, det är ju just det - olika situationer som kan dömas olika. Men ja, i många fall bör det ta slut, helt klart.

Men eftersom jag själv upplevt hur "enkelt" det var att hamna där, även om ett dåligt förhållande påverkade, så känner jag att jag inte kan döma andra som hamnar i samma situation även om omständigheterna är annorlunda. Det betyder inte att jag automatiskt är öppen för att fortsätta ett förhållande efter en otrohet, eller att jag skulle klara av det. Jag skulle dock undvika att döma på förhand och se det som en absolut omöjlighet.

 

[stjarnhimmel]

Det kan ju vara så att det förändras över tid. Att man hade samma drift i början, men av en eller annan anledning (t ex sjukdom eller olycka) så försvinner lusten helt för den andra. För många verkar det ju en helt omöjlig sak att ens tänka på. För många är sex så otroligt nära kopplat till känslor, att man inte ens kan tänka sig att det kan se helt annorlunda ut för andra. Jag kan tycka att det är synd att helt bryta upp från ett fantastiskt liv tillsammans för att en enda detalj inte fungerar.

Det beror väl på om man tycker att den enda detaljen är liten eller stor.
För mig skulle det vara en stor detalj om vi inte kan kommunicera eller där den ena personen gör något som den inte kan berätta om för andra parten.

 

[Sezziyanen]

Nja, jag tycker ju inte det är ett sidospår när det diskuteras otrohet i allmänhet, det är ju just det - olika situationer som kan dömas olika. Men ja, i många fall bör det ta slut, helt klart.

Men eftersom jag själv upplevt hur "enkelt" det var att hamna där, även om ett dåligt förhållande påverkade, så känner jag att jag inte kan döma andra som hamnar i samma situation även om omständigheterna är annorlunda. Det betyder inte att jag automatiskt är öppen för att fortsätta ett förhållande efter en otrohet, eller att jag skulle klara av det. Jag skulle dock undvika att döma på förhand och se det som en absolut omöjlighet.

Men poängen är att vi inte behöver döma andras situationer eller vad de borde göra. Jag pratar om vad jag skulle göra, personligen. Jag är helt övertygad om att jag vet om hur mina värderingar kring detta ser ut, och vad som gör att ett förhållande tar slut för mig.

Jag har aldrig försökt eller tänker försöka döma någon annans situation eller försöka berätta för dem hur de ska leva sina liv. Jag är mer eller mindre libertarian så att säga, vuxna människor får göra vad sjutton de vill sålänge de inte bryter mot icke-aggressionsprincipen.

 

[Milosari]

Haha men herregud, om man absolut måste ligga med andra, och ens partner inte vill ha en öppen relation - då gör man väl för sjutton slut?! Eller, om man ändå vill vara tillsammans med den personen - då får man tyvärr gilla läget eller diskutera med partnern.

Jag kan ju tycka att det finns fler värden i en relation än just sexet. Man kanske älskar varandra innerligt, man kanske har byggt upp ett helt liv tillsammans.

 

[Sezziyanen]

Jag kan ju tycka att det finns fler värden i en relation än just sexet. Man kanske älskar varandra innerligt, man kanske har byggt upp ett helt liv tillsammans.

Dags för dig att citera var jag har sagt att det inte finns fler värden i en relation än sexet.

 

[Milosari]

Det beror väl på om man tycker att den enda detaljen är liten eller stor.
För mig skulle det vara en stor detalj om vi inte kan kommunicera eller där den ena personen gör något som den inte kan berätta om för andra parten.

Är ”att inte vara överens” = ”att inte kommunicera”.

Jag har skrivit flera gånger nu att de visst har pratat i min tänkta situation. Men de kommer inte överens. Då finns det tre val. 1) avsluta relationen. 2) fortsätta relationen men få utlopp för sina begär på annat håll. Partnern behöver aldrig veta något = lever lycklig. 3) Ge upp den delen av ditt liv. Hela, eller delar av din sexualitet/läggning.

Jag tror att man i vissa (lååångt ifrån alla) kan maximera mängden lycka för alla inblandade genom alternativ 2.

 

[Milosari]

Dags för dig att citera var jag har sagt att det inte finns fler värden i en relation än sexet.

Det gjorde jag ju. Det var du som skrev att man skulle göra slut. Inte jag.

 

[stjarnhimmel]

Är ”att inte vara överens” = ”att inte kommunicera”.

Jag har skrivit flera gånger nu att de visst har pratat i min tänkta situation. Men de kommer inte överens. Då finns det tre val. 1) avsluta relationen. 2) fortsätta relationen men få utlopp för sina begär på annat håll. Partnern behöver aldrig veta något = lever lycklig. 3) Ge upp den delen av ditt liv. Hela, eller delar av din sexualitet/läggning.

Jag tror att man i vissa (lååångt ifrån alla) kan maximera mängden lycka för alla inblandade genom alternativ 2.

Ja och då valde jag 3.
Andra gör andra val men jag gjorde 3. Jag vill inte leva i en relation med smusslande. Det gör mig inte lycklig om jag älskar en person och väljer att göra det.

 

[Milosari]

Ja och då valde jag 3.
Andra gör andra val men jag gjorde 3. Jag vill inte leva i en relation med smusslande. Det gör mig inte lycklig om jag älskar en person och väljer att göra det.

Som jag skrev, det är inte för alla. Långt ifrån. Men jag hade blivit djupt olycklig av nr 3. Jag kan inte heller tänka mig att jag skulle vilja utsätta min partner för det.

 

[escodobe]

Nej men det är väl klart, säg till exempel att en tjej levde i ett förhållande där mannen slår henne, sen går hon och är "otrogen". Då har det förstås inte samma innebörd/vikt som om det var en jätteschysst man hon var tillsammans med. Men det är liksom ett JÄKLA sidospår.

Därför isolerar jag otrohet som enskild företeelse, och för mig är det nått som förhållandet tar slut efter. Det gjorde det ju även i ditt fall, och i det tycker jag det borde även i det galna exemplet ovan med misshandlaren (men det gör ju inte att jag tycker synd om den snubben liksom).

Njä jag tror att liknade situationer som @Hedinn beskriver är en rätt vanlig orsak till otrohet. Faktum med att jag tror att det är vanligare än att man "bara råkar vara otrogen" om allt är bra. (Om man inte är poly då)

För sådär femton år sedan var jag i en på flera plan ruskigt osund relation. Väldigt destruktivt. Jag var otrogen upprepade gånger. Den personen fick inte reda på det.

Sedan dess har jag haft två långa relationer (7 år resp 8 år) och jag har inte varit otrogen och har mycket svårt att tro att någon sådan situation kommer att uppstå.

 

[stjarnhimmel]

Som jag skrev, det är inte för alla. Långt ifrån. Men jag hade blivit djupt olycklig av nr 3. Jag kan inte heller tänka mig att jag skulle vilja utsätta min partner för det.

Ja alla gör olika val. Och jag kan bara svara hur jag valde.
Men - det gick inte att göra alla nöjda. Och jag valde hellre att välja bort en del av mitt sexliv än att utsätta min partner för det. För mig var det rätt val.
Andra gör andra val.

 

[Milosari]

Ja alla gör olika val. Och jag kan bara svara hur jag valde.
Men - det gick inte att göra alla nöjda. Och jag valde hellre att välja bort en del av mitt sexliv än att utsätta min partner för det. För mig var det rätt val.
Andra gör andra val.

Absolut. Jag ville bara lyfta fram alternativ 2 som en möjlighet.

Jag har alltid valt nr 1 jag. Och nu är det inte längre aktuellt. Men jag har provat det där med att vara den andra kvinnan och hört förklaringarna.

 

[honung]

Ja du kom med ett långt och nyanserat inlägg som var något helt annat än ditt orginalinlägg, det första såg jag som svartvitt. Inte det senare, det gav en helt annat bild än den svartvita oresonliga. Det har jag skrivit en gång redan, måste jag skriva det en gång till?

Nja, jag sa från början att "han medgav" sin otrohet vilket då torde vara ganska uppenabrt att det föregåtts av tid av misstankar, konfrontationer och lögner. Det var därför jag bad dig läsa den meningen tills du förstod den - jag anser att man i första hand ska lyssna(läsa) på vad folk säger, inte tolka för det blir uppenbart hur galet som helst när man gör det.

 

[Sezziyanen]

Njä jag tror att liknade situationer som @Hedinn beskriver är en rätt vanlig orsak till otrohet. Faktum med att jag tror att det är vanligare än att man "bara råkar vara otrogen" om allt är bra. (Om man inte är poly då)

För sådär femton år sedan var jag i en på flera plan ruskigt osund relation. Väldigt destruktivt. Jag var otrogen upprepade gånger. Den personen fick inte reda på det.

Sedan dess har jag haft två långa relationer (7 år resp 8 år) och jag har inte varit otrogen och har mycket svårt att tro att någon sådan situation kommer att uppstå.

Osäker på vilket sätt detta är en kommentar på det jag sa... tänkte du på något speciellt?

 

[Singoalla]

Jag kan ju tycka att det finns fler värden i en relation än just sexet. Man kanske älskar varandra innerligt, man kanske har byggt upp ett helt liv tillsammans.

Ja det klart det är så. Men exemplet var ju om man vill ligga med andra och ens partner inte vill ha en öppen relation, inte går man väl då och ligger med andra ändå med motiveringen att man har ju byggt upp ett helt liv tillsammans och vill inte lämna? Älskar man någon kör man ju inte över dennes rätt att bestämma vilken form av relation hen vill vara i.

Jag har haft relation där jag velat ligga ofta och han mycket sällan. Vi pratade om det mycket, och öppnade upp för öppen relation. Nu landade vi aldrig i något och relationen tog slut av andra skäl, men hade han sagt tvär-nej så är det ju nej som gäller. Den respekten förtjänar han och den respekten vill jag ge. På grund av att vi älskar varandra innerligt.

 

[Milosari]

Ja det klart det är så. Men exemplet var ju om man vill ligga med andra och ens partner inte vill ha en öppen relation, inte går man väl då och ligger med andra ändå med motiveringen att man har ju byggt upp ett helt liv tillsammans och vill inte lämna? Älskar man någon kör man ju inte över dennes rätt att bestämma vilken form av relation hen vill vara i.

Jag har haft relation där jag velat ligga ofta och han mycket sällan. Vi pratade om det mycket, och öppnade upp för öppen relation. Nu landade vi aldrig i något och relationen tog slut av andra skäl, men hade han sagt tvär-nej så är det ju nej som gäller. Den respekten förtjänar han och den respekten vill jag ge. På grund av att vi älskar varandra innerligt.

Jag säger som sagt att det inte passar alla relationer. Jag har ju själv aldrig ens övervägt alternativet, utan avslutat.

Jag antar också att ni inte hade varit gifta i en massa år, med barn, hus, kanske företag ihop och ett socialt liv som var uppbyggt kring tvåsamhet. Verkligheten ser så olika ut för olika människor.

 

[Singoalla]

Jag säger som sagt att det inte passar alla relationer. Jag har ju själv aldrig ens övervägt alternativet, utan avslutat.

Jag antar också att ni inte hade varit gifta i en massa år, med barn, hus, kanske företag ihop och ett socialt liv som var uppbyggt kring tvåsamhet. Verkligheten ser så olika ut för olika människor.

Jag hänger inte med. Vilket alternativ hade du inte övervägt och vad är det som inte passar alla relationer?

För mig spelar det ingen som helst roll hur livet ser ut. Det är aldrig någonsin berättigat att vara otrogen mot en person som uttryckligen vill ha sexuell exklusivitet. Det är ju att frånta den personen rätten till att välja vilken relationen den vill befinna sig i, till förmån för att få sin egen vilja igenom bakom ryggen.

 

[Pudlan]

Anonymt konto pga känsligt ämne.

Jag har gjort bort mig. Inledde något med en kollega (en upptagen sådan), och nu efter några månader så berättar hen idag på lunchen att känslor uppstått. Jag vill inte såra kollegan men jag trodde att vi var överens om att inte blanda in känslor. Att det var ett (väldigt) tillfredställande tidsfördriv. Hen har fortfarande en partner och nu är jag bara förvirrad. Kollegan är tyst.

Någonstans i bakhuvudet finns också tanken på att dennes partner kanske förtjänar att få veta? Men det är nog för sent, det är lätt att vara efterklok.

Hur skulle ni göra? Bryta och låtsas att det aldrig hänt? Prata mer? Fortsätta dansen och leva livet?

Din kollega är ett jävla kräk!! O om du vet att hen har en parner? Är det så mycket bättre?
Att Bedra sin partner är inte ok och vad är det som säger att hen inte skulle göra samma om ni blev ihop?