Oönskat närmande från kollega

[gammalek]

Det är väl bägges ansvar att fortsätta ha en fungerade arbetsrelation. TS har sagt ifrån, de jobbar tillsammans och hon kan inte undvika honom utan måste ge honom en chans att respektera och reparera den kollegiala relationen även om den aldrig blir lika kamratlig igen.

Jag kan förstå om ts har svårt med det just nu. Dels för att det var nyligen som hon blev utsatt, dels för att han därefter åter har gått över gränsenngenom att kontakta henne, ignorera att hon inte svarade utan kontaktade henne igen. För mig är det inte alls konstigt att hon oroar sig, behöver space och i förväg funderar på alternativ angående detta.

 

[Mia_R]

Men om hon känner att hon inte vill vara ensam med honom eller äta lunch tillsammans, är det inte då mer hans ansvar för att reparera den skada han åsamkat (det var så jag menade i första inlägget, slarvigt skrivet av mig!)? Hennes ansvar för relationen kommer väl först in när hon känner att det är lugnt?

Hon behöver absolut inte äta lunch med honom och hon har heller ingen skyldighet att få honom att må bra, men de måste kunna fortsätta jobba tillsammans och han har inte hört av sig mer efter att hon sa ifrån. Hon ska bemöta honom som en kollega och inget mer, det är hennes enda ansvar.

 

[Lynx]

Det var inte riktat mot ts, förlåt @Lynx. (Jag är på språng och knapprar på telefonen.) @Lynx, cudos till dig!

Ingen fara! Det var intressant läsning.

Nu såhär i efterhand har det varit en del kommentarer som faller inom denna kategori… Nu blir det ju lite taget ur sitt sammanhang, men för en tid sedan var vi på en utställning om ett ämne vi båda är intresserade av (i min värld något man kan göra med en vän), vi tog en fika efteråt och han sa då bl.a. ”det här är typ som en dejt”. När han fick höra att jag precis börjat dejta en kille (som jag inte längre träffar) var en av hans första kommentarer ”se nu till att du inte blir gravid”. Han har även frågat om jag sover naken… Det är alla frågor/kommentarer som jag har blivit obekväm av men inte sagt ifrån. Är det något jag har lärt mig av denna historia är att jag i fortsättningen ska stå upp för mig själv och våga riskera dålig stämning genom att säga nej och markera när jag inte upplever kommentarer som ok.

Han frågade även en gång om jag ville ha nackmassage på kontoret efter arbetstid. Jag var dum nog att säga ja – jag kände att det var artigare att säga ja än nej. Jag var dock obekväm då massage för mig är något intimt om man inte går till en massör vill säga. Han har efter den första gången kommit in i mitt rum någon gång per vecka, har man en gång sagt ja är det ju så svårt att sedan säga nej… Några gånger har jag skyllt på jobb som måste bli klart eftersom jag varit lika obekväm varje gång. Jag har aldrig uppmuntrat eller frågat efter massage och som sagt lyckats avstyra det några gånger.

Gud vad jag känner mig som världens mes när jag läser vad jag skriver, men jag har som sagt lärt mig och kommer förhoppningsvis aldrig låta någon känna mig obekväm igen.

 

[Lingon]

Ingen fara! Det var intressant läsning.

Nu såhär i efterhand har det varit en del kommentarer som faller inom denna kategori… Nu blir det ju lite taget ur sitt sammanhang, men för en tid sedan var vi på en utställning om ett ämne vi båda är intresserade av (i min värld något man kan göra med en vän), vi tog en fika efteråt och han sa då bl.a. ”det här är typ som en dejt”. När han fick höra att jag precis börjat dejta en kille (som jag inte längre träffar) var en av hans första kommentarer ”se nu till att du inte blir gravid”. Han har även frågat om jag sover naken… Det är alla frågor/kommentarer som jag har blivit obekväm av men inte sagt ifrån. Är det något jag har lärt mig av denna historia är att jag i fortsättningen ska stå upp för mig själv och våga riskera dålig stämning genom att säga nej och markera när jag inte upplever kommentarer som ok.

Han frågade även en gång om jag ville ha nackmassage på kontoret efter arbetstid. Jag var dum nog att säga ja – jag kände att det var artigare att säga ja än nej. Jag var dock obekväm då massage för mig är något intimt om man inte går till en massör vill säga. Han har efter den första gången kommit in i mitt rum någon gång per vecka, har man en gång sagt ja är det ju så svårt att sedan säga nej… Några gånger har jag skyllt på jobb som måste bli klart eftersom jag varit lika obekväm varje gång. Jag har aldrig uppmuntrat eller frågat efter massage och som sagt lyckats avstyra det några gånger.

Gud vad jag känner mig som världens mes när jag läser vad jag skriver, men jag har som sagt lärt mig och kommer förhoppningsvis aldrig låta någon känna mig obekväm igen.

Jag har en kollega som råkat ut för att manliga kollegor visat intresse. Inte gått över gränsen men tydligt att de gärna skulle dejta. Hon är väldigt tydlig så fort hon får såna signaler att säga att hon inte är intresserad av dem på det sättet. Att det inte är en dejt. Det har funkat hittills. Själv har jag inte råkat ut för det. Jag är gift så alla vet att jag inte är intresserad.

 

[Modest]

Ingen fara! Det var intressant läsning.

Nu såhär i efterhand har det varit en del kommentarer som faller inom denna kategori… Nu blir det ju lite taget ur sitt sammanhang, men för en tid sedan var vi på en utställning om ett ämne vi båda är intresserade av (i min värld något man kan göra med en vän), vi tog en fika efteråt och han sa då bl.a. ”det här är typ som en dejt”. När han fick höra att jag precis börjat dejta en kille (som jag inte längre träffar) var en av hans första kommentarer ”se nu till att du inte blir gravid”. Han har även frågat om jag sover naken… Det är alla frågor/kommentarer som jag har blivit obekväm av men inte sagt ifrån. Är det något jag har lärt mig av denna historia är att jag i fortsättningen ska stå upp för mig själv och våga riskera dålig stämning genom att säga nej och markera när jag inte upplever kommentarer som ok.

Han frågade även en gång om jag ville ha nackmassage på kontoret efter arbetstid. Jag var dum nog att säga ja – jag kände att det var artigare att säga ja än nej. Jag var dock obekväm då massage för mig är något intimt om man inte går till en massör vill säga. Han har efter den första gången kommit in i mitt rum någon gång per vecka, har man en gång sagt ja är det ju så svårt att sedan säga nej… Några gånger har jag skyllt på jobb som måste bli klart eftersom jag varit lika obekväm varje gång. Jag har aldrig uppmuntrat eller frågat efter massage och som sagt lyckats avstyra det några gånger.

Gud vad jag känner mig som världens mes när jag läser vad jag skriver, men jag har som sagt lärt mig och kommer förhoppningsvis aldrig låta någon känna mig obekväm igen.

Skön gubbe! Tyvärr blir man ju noll förvånad utifrån det lilla du skrivit tidigare. Ta hand om dig och dina gränser.

 

[gammalek]

Ingen fara! Det var intressant läsning.

Nu såhär i efterhand har det varit en del kommentarer som faller inom denna kategori… Nu blir det ju lite taget ur sitt sammanhang, men för en tid sedan var vi på en utställning om ett ämne vi båda är intresserade av (i min värld något man kan göra med en vän), vi tog en fika efteråt och han sa då bl.a. ”det här är typ som en dejt”. När han fick höra att jag precis börjat dejta en kille (som jag inte längre träffar) var en av hans första kommentarer ”se nu till att du inte blir gravid”. Han har även frågat om jag sover naken… Det är alla frågor/kommentarer som jag har blivit obekväm av men inte sagt ifrån. Är det något jag har lärt mig av denna historia är att jag i fortsättningen ska stå upp för mig själv och våga riskera dålig stämning genom att säga nej och markera när jag inte upplever kommentarer som ok.

Han frågade även en gång om jag ville ha nackmassage på kontoret efter arbetstid. Jag var dum nog att säga ja – jag kände att det var artigare att säga ja än nej. Jag var dock obekväm då massage för mig är något intimt om man inte går till en massör vill säga. Han har efter den första gången kommit in i mitt rum någon gång per vecka, har man en gång sagt ja är det ju så svårt att sedan säga nej… Några gånger har jag skyllt på jobb som måste bli klart eftersom jag varit lika obekväm varje gång. Jag har aldrig uppmuntrat eller frågat efter massage och som sagt lyckats avstyra det några gånger.

Gud vad jag känner mig som världens mes när jag läser vad jag skriver, men jag har som sagt lärt mig och kommer förhoppningsvis aldrig låta någon känna mig obekväm igen.

Man kan undra om han hade erbjudit en manlig kollega massage...

 

[Valerianovna]

Ingen fara! Det var intressant läsning.

Nu såhär i efterhand har det varit en del kommentarer som faller inom denna kategori… Nu blir det ju lite taget ur sitt sammanhang, men för en tid sedan var vi på en utställning om ett ämne vi båda är intresserade av (i min värld något man kan göra med en vän), vi tog en fika efteråt och han sa då bl.a. ”det här är typ som en dejt”. När han fick höra att jag precis börjat dejta en kille (som jag inte längre träffar) var en av hans första kommentarer ”se nu till att du inte blir gravid”. Han har även frågat om jag sover naken… Det är alla frågor/kommentarer som jag har blivit obekväm av men inte sagt ifrån. Är det något jag har lärt mig av denna historia är att jag i fortsättningen ska stå upp för mig själv och våga riskera dålig stämning genom att säga nej och markera när jag inte upplever kommentarer som ok.

Han frågade även en gång om jag ville ha nackmassage på kontoret efter arbetstid. Jag var dum nog att säga ja – jag kände att det var artigare att säga ja än nej. Jag var dock obekväm då massage för mig är något intimt om man inte går till en massör vill säga. Han har efter den första gången kommit in i mitt rum någon gång per vecka, har man en gång sagt ja är det ju så svårt att sedan säga nej… Några gånger har jag skyllt på jobb som måste bli klart eftersom jag varit lika obekväm varje gång. Jag har aldrig uppmuntrat eller frågat efter massage och som sagt lyckats avstyra det några gånger.

Gud vad jag känner mig som världens mes när jag läser vad jag skriver, men jag har som sagt lärt mig och kommer förhoppningsvis aldrig låta någon känna mig obekväm igen.

Det här tycker jag ger varningsklockor för grooming och det är helt klart över gränsen. Om du tänker på det, kan det vara så att han under en längre tid styrt er relation mot att bli alltmer intim? Har det gjort dig obekväm? Har du känt att du inte kan/har anledning till att säga ifrån?
Var snäll mot dig själv, det är han som klivit över dina gränser men sett till att göra det på sätt som gör det svårt eller obekvämt för dig att säga nej. Det är ett manipulativt beteende och detta kan drabba, och drabbar människor över hela världen varje dag. Det har inte att göra med att du är mesig eller på något sätt gjort dig öppen för hans opassande beteende.
Du är inte skyldig att utsätta dig för hans sällskap något mer och har all rätt att avböja luncher och samtal. Vad DU vill är viktigast, och du SKA kunna gå till din arbetsplats utan att känna oro för att bli utsatt för kränkningar.

 

[Shaggy]

Ingen fara! Det var intressant läsning.

Nu såhär i efterhand har det varit en del kommentarer som faller inom denna kategori… Nu blir det ju lite taget ur sitt sammanhang, men för en tid sedan var vi på en utställning om ett ämne vi båda är intresserade av (i min värld något man kan göra med en vän), vi tog en fika efteråt och han sa då bl.a. ”det här är typ som en dejt”. När han fick höra att jag precis börjat dejta en kille (som jag inte längre träffar) var en av hans första kommentarer ”se nu till att du inte blir gravid”. Han har även frågat om jag sover naken… Det är alla frågor/kommentarer som jag har blivit obekväm av men inte sagt ifrån. Är det något jag har lärt mig av denna historia är att jag i fortsättningen ska stå upp för mig själv och våga riskera dålig stämning genom att säga nej och markera när jag inte upplever kommentarer som ok.

Han frågade även en gång om jag ville ha nackmassage på kontoret efter arbetstid. Jag var dum nog att säga ja – jag kände att det var artigare att säga ja än nej. Jag var dock obekväm då massage för mig är något intimt om man inte går till en massör vill säga. Han har efter den första gången kommit in i mitt rum någon gång per vecka, har man en gång sagt ja är det ju så svårt att sedan säga nej… Några gånger har jag skyllt på jobb som måste bli klart eftersom jag varit lika obekväm varje gång. Jag har aldrig uppmuntrat eller frågat efter massage och som sagt lyckats avstyra det några gånger.

Gud vad jag känner mig som världens mes när jag läser vad jag skriver, men jag har som sagt lärt mig och kommer förhoppningsvis aldrig låta någon känna mig obekväm igen.

Ser ut som om han sakta ägnat sig åt att normalisera en intim situation utan att du egentligen haft chans att se det som det. Hade en manlig kollega som jag såg som en vän frågat om jag behövde massage av min stela nacke hade jag garanterat inte tolkat det som något sexuellt utan som något vänner gör för varandra och jag antar att det är så du tolkat det även du trots att du känt dig obekväm i situationen. De där kommentarerna om klädsel i sängen och att inte bli gravid är bara äckliga men jag förstår att om något sådant slinker ur munnen på en vän någon gång och sedan är allt som vanligt så hamnar det på kontot "ibland glappar käften innan hjärnan hinner med".
Ta nu ingen skuld på dig själv för det här. Det är han som haft dolda intentioner och handlat utifrån dem, inte du. Det är han som bär hela hundhuvudet här.
Angående måndagens lunch tycker jag mycket väl att du kan gå hem alternativt gå ut och äta med en vän. Det senare har jag gjort någon gång när jag inte orkat med folket på jobbet och då ibland på nivån att jag tagit min matlåda och åkt iväg till vännens arbetsplats för lunch.

 

[Lingon]

Ser ut som om han sakta ägnat sig åt att normalisera en intim situation utan att du egentligen haft chans att se det som det. Hade en manlig kollega som jag såg som en vän frågat om jag behövde massage av min stela nacke hade jag garanterat inte tolkat det som något sexuellt utan som något vänner gör för varandra och jag antar att det är så du tolkat det även du trots att du känt dig obekväm i situationen. De där kommentarerna om klädsel i sängen och att inte bli gravid är bara äckliga men jag förstår att om något sådant slinker ur munnen på en vän någon gång och sedan är allt som vanligt så hamnar det på kontot "ibland glappar käften innan hjärnan hinner med".
Ta nu ingen skuld på dig själv för det här. Det är han som haft dolda intentioner och handlat utifrån dem, inte du. Det är han som bär hela hundhuvudet här.
Angående måndagens lunch tycker jag mycket väl att du kan gå hem alternativt gå ut och äta med en vän. Det senare har jag gjort någon gång när jag inte orkat med folket på jobbet och då ibland på nivån att jag tagit min matlåda och åkt iväg till vännens arbetsplats för lunch.

Vadå utan att ha haft en chans att se det så?? Jag hade definitivt reagerat om en manlig kollega frågat mig om jag sov naken. Och även det andra känns som om det var rätt tydligt att han var intresserad av att vara mer än vänner. Det i sig är ju inte fel. Men man slipper mycket besvär om man då säger att man inte är intresserad eller om man inte vill säga det sluta umgås utanför arbetet.

Ts, jag tror att du behöver stå på dig mer i fortsättningen och värna om dina gränser. Det finns alldeles för många gränslösa män och man kan inte överlåta till dem att värna om ens egna gränser tyvärr.

 

[Lynx]

Vadå utan att ha haft en chans att se det så?? Jag hade definitivt reagerat om en manlig kollega frågat mig om jag sov naken. Och även det andra känns som om det var rätt tydligt att han var intresserad av att vara mer än vänner. Det i sig är ju inte fel. Men man slipper mycket besvär om man då säger att man inte är intresserad eller om man inte vill säga det sluta umgås utanför arbetet.

Ts, jag tror att du behöver stå på dig mer i fortsättningen och värna om dina gränser. Det finns alldeles för många gränslösa män och man kan inte överlåta till dem att värna om ens egna gränser tyvärr.

Det är nog mycket i detta som min känsla av skuld och skam ligger, att jag borde ha insett att han hade en agenda men framförallt att jag borde ha sagt ifrån vid varje tillfälle jag upplevde obehag. Nu när jag har lyft fram de händelser som gjort att jag känt obehag är det ju tydlig att jag borde ha sagt ifrån. Samtidigt har vår ”relation” varit så mycket mer än just dessa händelser, vilket inte gjort det lika tydligt i det stora hela tror jag. Jag har ju upplevt att vi klickat bra på ett vänskapligt plan just för att vi har samma intressen/värderingar etc.

Det går ju inte att ändra på det som hänt utan jag får ta det som en lärdom om att alltid värna om mina gränser och att våga säga ifrån. Och hoppas att stämningen på jobbet kommer att vara ok, så att detta inte förstört mitt jobb…

 

[Mia_R]

Du har ingen skuld i det här, du har inte gjort något fel.
Du har haft vad du trodde en trevlig kollega som utnyttjade situationen och som visade sig inte vara så trevlig trots allt, men det är inte ditt fel! Det är han som förstört er relation.

 

[RedQueen]

Det är nog mycket i detta som min känsla av skuld och skam ligger, att jag borde ha insett att han hade en agenda men framförallt att jag borde ha sagt ifrån vid varje tillfälle jag upplevde obehag. Nu när jag har lyft fram de händelser som gjort att jag känt obehag är det ju tydlig att jag borde ha sagt ifrån. Samtidigt har vår ”relation” varit så mycket mer än just dessa händelser, vilket inte gjort det lika tydligt i det stora hela tror jag. Jag har ju upplevt att vi klickat bra på ett vänskapligt plan just för att vi har samma intressen/värderingar etc.

Det går ju inte att ändra på det som hänt utan jag får ta det som en lärdom om att alltid värna om mina gränser och att våga säga ifrån. Och hoppas att stämningen på jobbet kommer att vara ok, så att detta inte förstört mitt jobb…

Det ska du inte ha dåligt samvete över, det är omöjligt att alltid uppfatta andra människors avsikter och uppfatta dem korrekt. Att han dessutom groomat är för att manipulera dig till att tro att det inte är så farligt, helt enkelt.

Ta hand om dig.

 

[Shaggy]

Det är nog mycket i detta som min känsla av skuld och skam ligger, att jag borde ha insett att han hade en agenda men framförallt att jag borde ha sagt ifrån vid varje tillfälle jag upplevde obehag. Nu när jag har lyft fram de händelser som gjort att jag känt obehag är det ju tydlig att jag borde ha sagt ifrån. Samtidigt har vår ”relation” varit så mycket mer än just dessa händelser, vilket inte gjort det lika tydligt i det stora hela tror jag. Jag har ju upplevt att vi klickat bra på ett vänskapligt plan just för att vi har samma intressen/värderingar etc.

Det går ju inte att ändra på det som hänt utan jag får ta det som en lärdom om att alltid värna om mina gränser och att våga säga ifrån. Och hoppas att stämningen på jobbet kommer att vara ok, så att detta inte förstört mitt jobb…

Sluta anklaga dig själv. Det där med efterklokhet kan vara bra i vissa fall nämligen där man ska lära sig inför framtiden. Det är inte lika bra när man hamnar i det läge du är i nu där man fått ett facit på något man inte kunde veta och sedan anklagar sig själv utifrån det. Hade du varit en riktigt misstänksam människa så hade du kanske kunnat förstå men det är allt väldigt skönt att de flesta inte är så misstänksamma för då hade vårt samhälle varit ännu hårdare och mer ogint.
Du kunde inte veta och skulden ligger hos MANNEN

 

[Valerianovna]

Det är nog mycket i detta som min känsla av skuld och skam ligger, att jag borde ha insett att han hade en agenda men framförallt att jag borde ha sagt ifrån vid varje tillfälle jag upplevde obehag. Nu när jag har lyft fram de händelser som gjort att jag känt obehag är det ju tydlig att jag borde ha sagt ifrån. Samtidigt har vår ”relation” varit så mycket mer än just dessa händelser, vilket inte gjort det lika tydligt i det stora hela tror jag. Jag har ju upplevt att vi klickat bra på ett vänskapligt plan just för att vi har samma intressen/värderingar etc.

Det går ju inte att ändra på det som hänt utan jag får ta det som en lärdom om att alltid värna om mina gränser och att våga säga ifrån. Och hoppas att stämningen på jobbet kommer att vara ok, så att detta inte förstört mitt jobb…

Det är så de gör, smyger in det sjuka i det vanliga och normaliserar långsamt. Men det är inte du som borde sagt ifrån, det är han som inte borde ha utnyttjat er vänskap. Du har inte gjort någonting fel, tvärt om, du har gjort allting rätt och behandlat honom med en respekt han inte visat dig.
Du är dock värd att sätta gränser och att dessa inte skall klivas över. Jag önskar dig allt gott, och att du kan fortsätta känna trygghet på jobbet trots att denne man finns kvar i din närhet. Skulle kan försöka tränga sig på igen så säg till dig själv att du är värd att må bra och bli behandlad med respekt, och ta det vidare. För nu har du markerat tydligt, ochframöver så ska han inte få sätta dig i den positionen igen.

 

[Eurydome]

Det är nog mycket i detta som min känsla av skuld och skam ligger, att jag borde ha insett att han hade en agenda men framförallt att jag borde ha sagt ifrån vid varje tillfälle jag upplevde obehag. Nu när jag har lyft fram de händelser som gjort att jag känt obehag är det ju tydlig att jag borde ha sagt ifrån. Samtidigt har vår ”relation” varit så mycket mer än just dessa händelser, vilket inte gjort det lika tydligt i det stora hela tror jag. Jag har ju upplevt att vi klickat bra på ett vänskapligt plan just för att vi har samma intressen/värderingar etc.

Det går ju inte att ändra på det som hänt utan jag får ta det som en lärdom om att alltid värna om mina gränser och att våga säga ifrån. Och hoppas att stämningen på jobbet kommer att vara ok, så att detta inte förstört mitt jobb…

Du har inte gjort något fel!

 

[Lynx]

J*vlar vad förbannad jag är.

Sov dåligt i natt och det var jobbigare än jag trodde att vara på jobbet. Kände mig så himla obekväm och tog omvägar för att inte behöva gå förbi hans rum. Han var tidigare än vanligt på jobbet och kom in till mitt rum. Han bad om ursäkt (!) och sa att han förstod att han var för gammal och att vi var på olika platser i livet. Men, han hade trott att jag var med på det…
Jag sa typ bara att jag inte såg oss som mer än kollegor, men att det var ok. Sedan var jag tvungen att rusa iväg på ett möte. På frukostfikat såg han ut att vara helt under isen och var väldigt låg, andra kollegor reagerade på detta och frågade honom hur läget var. Jag tyckte nästan synd om honom.

Jag åkte hem strax innan lunchen för att slippa dela lunchbord med honom.

Det som nu gör mig så förbannad är att det har visat sig att detta inte var en unik händelse, han har varit på andra kollegor, också unga tjejer. Jag var bara en i raden. Det bryr jag mig inte om, men jag är så arg över att jag var så blåögd och inte såg igenom att allt måste ha varit ett uträknat spel från hans sida. Jag har nu börjat ifrågasätta precis allt han gjort och sagt – det måste ju ha varit en del av hans uträknade plan för att komma nära en.

Nu slipper jag kanske gå runt och känna skuld och skam, att vara förbannad är en mycket bättre känsla.

 

[Ramona]

Nu slipper jag kanske gå runt och känna skuld och skam, att vara förbannad är en mycket bättre känsla.

Helt rätt!
Och nu vet du vart du har honom. Ta makten och kontrollen över situationen. Och åk inte hem, det är inte du som är problemet. Håll huvudet högt!

 

[TygerTyger]

J*vlar vad förbannad jag är.

Sov dåligt i natt och det var jobbigare än jag trodde att vara på jobbet. Kände mig så himla obekväm och tog omvägar för att inte behöva gå förbi hans rum. Han var tidigare än vanligt på jobbet och kom in till mitt rum. Han bad om ursäkt (!) och sa att han förstod att han var för gammal och att vi var på olika platser i livet. Men, han hade trott att jag var med på det…
Jag sa typ bara att jag inte såg oss som mer än kollegor, men att det var ok. Sedan var jag tvungen att rusa iväg på ett möte. På frukostfikat såg han ut att vara helt under isen och var väldigt låg, andra kollegor reagerade på detta och frågade honom hur läget var. Jag tyckte nästan synd om honom.

Jag åkte hem strax innan lunchen för att slippa dela lunchbord med honom.

Det som nu gör mig så förbannad är att det har visat sig att detta inte var en unik händelse, han har varit på andra kollegor, också unga tjejer. Jag var bara en i raden. Det bryr jag mig inte om, men jag är så arg över att jag var så blåögd och inte såg igenom att allt måste ha varit ett uträknat spel från hans sida. Jag har nu börjat ifrågasätta precis allt han gjort och sagt – det måste ju ha varit en del av hans uträknade plan för att komma nära en.

Nu slipper jag kanske gå runt och känna skuld och skam, att vara förbannad är en mycket bättre känsla.

Det är inte (heller) ditt fel. Det är inte en svaghet att anta att folk är normalt trevliga som utgångsläge. Ta inte på dig det (heller). SJUKT bra att du orkade med att förklara ett varv till. Eventuell "dålig stämning" framöver ligger sannerligen inte på dig utan på hans extrema osmidighet.

 

[Görel]

J*vlar vad förbannad jag är.

Sov dåligt i natt och det var jobbigare än jag trodde att vara på jobbet. Kände mig så himla obekväm och tog omvägar för att inte behöva gå förbi hans rum. Han var tidigare än vanligt på jobbet och kom in till mitt rum. Han bad om ursäkt (!) och sa att han förstod att han var för gammal och att vi var på olika platser i livet. Men, han hade trott att jag var med på det…
Jag sa typ bara att jag inte såg oss som mer än kollegor, men att det var ok. Sedan var jag tvungen att rusa iväg på ett möte. På frukostfikat såg han ut att vara helt under isen och var väldigt låg, andra kollegor reagerade på detta och frågade honom hur läget var. Jag tyckte nästan synd om honom.

Jag åkte hem strax innan lunchen för att slippa dela lunchbord med honom.

Det som nu gör mig så förbannad är att det har visat sig att detta inte var en unik händelse, han har varit på andra kollegor, också unga tjejer. Jag var bara en i raden. Det bryr jag mig inte om, men jag är så arg över att jag var så blåögd och inte såg igenom att allt måste ha varit ett uträknat spel från hans sida. Jag har nu börjat ifrågasätta precis allt han gjort och sagt – det måste ju ha varit en del av hans uträknade plan för att komma nära en.

Nu slipper jag kanske gå runt och känna skuld och skam, att vara förbannad är en mycket bättre känsla.

Så bra att du har nått det stadiet!

Det ligger i vår natur att tro gott om våra medmänniskor. Om han varit på flera andra unga tjejer har han antagligen finjusterat sin metod att få någon på kroken. Det är inte meningen att man ska se igenom honom, man ska tycka att han är en person som tillgodoser ens behov av igenkänning och trygghet etc. Att säga att hoppas du inte blir gravid med din dejt kan låta omtänksamt men är istället ett sätt att snoka om du har sex med killen.

Om han varit på flera låter han som ett arbetsmiljöproblem, sånt man skulle kunna gå vidare med om man känner sig bekväm med det, för att få stopp på honom.

 

[Luff]

Det sjuka är ju att generationer av män lärt sig att tro att om en kvinna är trevlig så är det någon form av invit. Fan va sjukt det blivit. Jag är arg. Vill skrika.