Häng inte upp dig på ett ord, ta "i praktiken" eller något om det känns lämpligare.Men hur i hela friden skulle det kunna definieras exakt? Man kommer rätt långt med respekt och helt vanligt folkvett.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Häng inte upp dig på ett ord, ta "i praktiken" eller något om det känns lämpligare.Men hur i hela friden skulle det kunna definieras exakt? Man kommer rätt långt med respekt och helt vanligt folkvett.
Asså när en är en stilig man i sina bästa år och hon helt klart visat att hon vill ha honom genom att uhm, finnas där mitt framför honom varje dag; då är ju nästa steg självklart; kyss henne. Hon kanske spelar svår eller drar upp frukortet, men det hör ju till. Hon vill ju, det förstår en ju. Varför skulle hon inte? Hon är ju i hans dotters ålder, men det har han ju inget emot.Svårt att definiera exakt men man kan till exempel använda munnen till att forma ord och meningar, i stället för att försöka kyssa någon som man inte vet är intresserad. Verbal kommunikation är ett exempel på ett koncept som, om man sedan använder tankeverksamhet i kombination med det, kan fungera.
Man kan väl börja med att vara singel i alla fallEn sak jag funderade lite på med anledning av den här tråden. Vad exakt anser ni acceptabelt för någon att säga göra för att visa att denne vill inleda en relation med en arbetskollega?
Min kille frågade mig om jag ville komma hem till honom och äta grillat. I början var det inte tal om någon relation, den växte fram senare.En sak jag funderade lite på med anledning av den här tråden. Vad exakt anser ni acceptabelt för någon att säga göra för att visa att denne vill inleda en relation med en arbetskollega?
Du kanske kan boka in en lunchdejt med en kompis? Det kan kännas lite lättare istället för att vara kvar på jobbet över lunchen.Tack igen för era kommentarer, jag läser allt och det är så skönt att känna ert stöd.
En liten uppdatering:
Jag skickade mitt mess igår där jag skrev att jag inte var intresserad av något annat än som kollega/vän. Han svarade ganska snabbt att han höll med mig och att det var bäst för alla parter om gårdagen stannade vid gårdagen. Sedan dess har det varit tyst och då han egentligen är en smart och vettig man så tror jag faktiskt att han inte kommer försöka något mer.
Nu ska jag bara ta mig igenom nästa vecka innan jag går på julledighet. Jag kommer att vara extremt kort och professionell mot honom för att hålla honom på avstånd. Jag har lite ångest för imorgon dock (avskyr att han får mig att känna ångest). De flesta av mina kollegor jobbar hemifrån på måndagar, jag måste dock vara på plats just imorgon och jag vet att han också kommer att vara där… Risken finns därför att det bara blir vi två som kommer att äta lunch, vilket jag inte är jättepepp på, inte nu när det är så färskt i alla fall.
Helst skulle jag vilja be en annan kollega komma in till kontoret, så att jag vet att vi inte blir ensamma på lunchen eller så åker jag hem vid lunch och jobbar hemifrån resten av dagen (vilket jag normalt aldrig gör – är jag på jobbet är jag där hela dagen)… Suck.
Från Arbetsmiljöverket:
Vad är sexuella trakasserier?
Sexuella trakasserier är ett agerande av sexuell natur som kränker någons värdighet. Förutom kommentarer och ord kan det vara att någon till exempel tafsar eller kastar närgångna blickar. Det kan också handla om ovälkomna komplimanger, anspelningar, sms och bilder av sexuell natur.
Sexuella trakasserier är en form av diskriminering enligt diskrimineringslagen. Sexuella trakasserier kan också vara en form av kränkande särbehandling enligt arbetsmiljölagstiftningen.
Fast om man känner sig obekväm i sällskapet efter en sådan här situation och verkligen inte vill vara ensam med denne så kanske det är dumt att släta över det hela och låtsas som ingenting?För egen del hade jag som skrev i mitt första inlägg gett ett tydligt budskap till arbetskamraten att jag inte var intresserad av något annat än en arbetsrelation, alltså sagt det rent ut utan omskrivningar men utan att bli otrevlig. Om personen tagit det rätt hade jag inte brytt mig mer eller låtit det påverka arbetsrelationen alls, för mig hade det inte varit en stor sak, det hade faktiskt inte stört mig att det skett och här håller jag med @Ramona.
Det jag inte gjort är att börjat vara otrevlig mot personen, undvikit denne eller på att sätt behandlat denne annorlunda, det är samma person som innan så varför? Det skulle vara som att be om problem.
Varför säga så? Är det inte bättre att säga att man helt enkelt inte är bekväm med att luncha efter vad han gjorde.Förslag angående lunchen: säg att du ska göra ett ärende och gå ut ifall han tar för givet att ni ska äta tillsammans?
Jag brukar ganska ofta vilja ha en paus och bara vara för mig själv på lunchen. Ingen har ifrågasatt det när jag sagt att jag behöver gå ett ärende/handla lite och smitit iväg.
Om det är så man känner så helt klart, men då måste det tas vidare anser jag. Det leder inte till något bra att bara arbeta vidare utan att göra något åt situationen under sådana betingelser.Fast om man känner sig obekväm i sällskapet efter en sådan här situation och verkligen inte vill vara ensam med denne så kanske det är dumt att släta över det hela och låtsas som ingenting?
Det är väl bägges ansvar att fortsätta ha en fungerade arbetsrelation. TS har sagt ifrån, de jobbar tillsammans och hon kan inte undvika honom utan måste ge honom en chans att respektera och reparera den kollegiala relationen även om den aldrig blir lika kamratlig igen.Fast om man känner sig obekväm i sällskapet efter en sådan här situation och verkligen inte vill vara ensam med denne så kanske det är dumt att släta över det hela och låtsas som ingenting?
Det är ju inte TS ansvar att se till att alla trivs, det är ju hans nu i och med att han gjorde som han gjorde.
Åk hem vid lunch. Bestäm dig redan nu att du åker hem, så du inte behöver fundera på det imorgon. Om du har möjlighet se till att du har en bra lunch hemma så du har något att se fram emot.Tack igen för era kommentarer, jag läser allt och det är så skönt att känna ert stöd.
En liten uppdatering:
Nu ska jag bara ta mig igenom nästa vecka innan jag går på julledighet. Jag kommer att vara extremt kort och professionell mot honom för att hålla honom på avstånd. Jag har lite ångest för imorgon dock (avskyr att han får mig att känna ångest). De flesta av mina kollegor jobbar hemifrån på måndagar, jag måste dock vara på plats just imorgon och jag vet att han också kommer att vara där… Risken finns därför att det bara blir vi två som kommer att äta lunch, vilket jag inte är jättepepp på, inte nu när det är så färskt i alla fall.
Helst skulle jag vilja be en annan kollega komma in till kontoret, så att jag vet att vi inte blir ensamma på lunchen eller så åker jag hem vid lunch och jobbar hemifrån resten av dagen (vilket jag normalt aldrig gör – är jag på jobbet är jag där hela dagen)… Suck.
Men om hon känner att hon inte vill vara ensam med honom eller äta lunch tillsammans, är det inte då mer hans ansvar för att reparera den skada han åsamkat (det var så jag menade i första inlägget, slarvigt skrivet av mig!)? Hennes ansvar för relationen kommer väl först in när hon känner att det är lugnt?Det är väl bägges ansvar att fortsätta ha en fungerade arbetsrelation. TS har sagt ifrån, de jobbar tillsammans och hon kan inte undvika honom utan måste ge honom en chans att respektera och reparera den kollegiala relationen även om den aldrig blir lika kamratlig igen.