J*vlar vad förbannad jag är.
Sov dåligt i natt och det var jobbigare än jag trodde att vara på jobbet. Kände mig så himla obekväm och tog omvägar för att inte behöva gå förbi hans rum. Han var tidigare än vanligt på jobbet och kom in till mitt rum. Han bad om ursäkt (!) och sa att han förstod att han var för gammal och att vi var på olika platser i livet. Men, han hade trott att jag var med på det…
Jag sa typ bara att jag inte såg oss som mer än kollegor, men att det var ok. Sedan var jag tvungen att rusa iväg på ett möte. På frukostfikat såg han ut att vara helt under isen och var väldigt låg, andra kollegor reagerade på detta och frågade honom hur läget var. Jag tyckte nästan synd om honom.
Jag åkte hem strax innan lunchen för att slippa dela lunchbord med honom.
Det som nu gör mig så förbannad är att det har visat sig att detta inte var en unik händelse, han har varit på andra kollegor, också unga tjejer. Jag var bara en i raden. Det bryr jag mig inte om, men jag är så arg över att jag var så blåögd och inte såg igenom att allt måste ha varit ett uträknat spel från hans sida. Jag har nu börjat ifrågasätta precis allt han gjort och sagt – det måste ju ha varit en del av hans uträknade plan för att komma nära en.
Nu slipper jag kanske gå runt och känna skuld och skam, att vara förbannad är en mycket bättre känsla.