Ignorera samvetet?

[em-pirre]

Din kollega är ett jävla kräk!! O om du vet att hen har en parner? Är det så mycket bättre?
Att Bedra sin partner är inte ok och vad är det som säger att hen inte skulle göra samma om ni blev ihop?

Men ts vill ju inte bli ihop? Hon ville ju bara ha sex.

 

[kryddelydd]

Exakt. Och hela tiden prata om ”vissa” hit och ”många” dit så att ingen ska veta om de behöver bemöta eller inte.

eller för att visa att man inte förväntar sig att alla gör och tänker lika.
Eftersom en alltför grov generalisering brukar leda till kommentarer om att "det är verkligen inte alla som..."

 

[kryddelydd]

Fast jag tror inte att @sjoberga syftade på tillfällen där man planerar det, eller känner nåt allmänt behov av att ligga med någon annan, utan snarare ett scenario där man inte känner till att något sånt intresse finns förrän man är mitt uppe i det. Då finns det liksom inte utrymme att berätta något innan, det är ju inte heller säkert att det finns något att berätta innan? I ditt svar förutsätter du ju att det är en planerad handling och ett behov som finns där, något som jag inte tror var vad sjoberga syftade på.

och då är vi ju lite tillbaka i förmågan att styra sina begär.
när man är mitt uppe i att upptäcka att man vill ha sex med någon. Fastän man lever i ett (monogamt) förhållande med någon annan.
Då kan man - faktiskt - hejda sig, backa och fundera innan man väljer att följa sin impuls.

 

[Singoalla]

Är ”att inte vara överens” = ”att inte kommunicera”.

Jag har skrivit flera gånger nu att de visst har pratat i min tänkta situation. Men de kommer inte överens. Då finns det tre val. 1) avsluta relationen. 2) fortsätta relationen men få utlopp för sina begär på annat håll. Partnern behöver aldrig veta något = lever lycklig. 3) Ge upp den delen av ditt liv. Hela, eller delar av din sexualitet/läggning.

Jag tror att man i vissa (lååångt ifrån alla) kan maximera mängden lycka för alla inblandade genom alternativ 2.

Hur skulle alternativ 2 låta om det uppdagades? Vilket det faktiskt ofta gör förr eller senare. "Jag var otrogen för din skull också fattar du väl?"

Jag tror på alternativ 1. Ett uppbrott skakar om, men det ger parterna chansen att träffa någon de passar bättre ihop med i längden. Där ingen behöver göra avkall på sin sexualitet eller gå bakom ryggen. Varför ens vara ett par med dom förutsättningarna att den ena behöver ljuga och gå bakom ryggen för att få det att funka?

Ja, min åsikt då. Fy vad hemskt att göra så mot någon som lever i tron på att man har ömsesidigt förtroende och exklusivitet.

 

[FannyN]

Din kollega är ett jävla kräk!! O om du vet att hen har en parner? Är det så mycket bättre?
Att Bedra sin partner är inte ok och vad är det som säger att hen inte skulle göra samma om ni blev ihop?

Det är ju mycket möjligt. Dock finns det knappast något i texten som tyder på det.

 

[Hedinn]

och då är vi ju lite tillbaka i förmågan att styra sina begär.
när man är mitt uppe i att upptäcka att man vill ha sex med någon. Fastän man lever i ett (monogamt) förhållande med någon annan.
Då kan man - faktiskt - hejda sig, backa och fundera innan man väljer att följa sin impuls.

Ja, vilket jag också gått igenom i form av dåliga beslut.

 

[kryddelydd]

Men du förstår att andra inte kan tänka sig det?

Ja, hur så?

Det betyder väl inte att man behöver skaffa sig sexet genom att svika någon annan?

Det är väl knappast så att antingen får man ha sex "vid sidan av" eller så måste man leva i celibat?

Nej, det är inte sexet som är stötestenen.
Stötestenen är sveket.

Om man lever i ett förhållande där båda parter är OK med att sex skaffas där det önskas; hos partnern eller någon annan, så är det ju inga problem.
Då kan man väl i och för sig egentligen inte kalla det för otrohet heller?

Om man lever i ett monogamt förhållande så blir ju sex vid sidan av ett svek.

Liksom det kan vara ett stort svek att sno åt sig de gemensamma ekonomiska resurserna och spela bort dem.
Eller något annat.

 

[kryddelydd]

Det kan ju vara så att det förändras över tid. Att man hade samma drift i början, men av en eller annan anledning (t ex sjukdom eller olycka) så försvinner lusten helt för den andra. För många verkar det ju en helt omöjlig sak att ens tänka på. För många är sex så otroligt nära kopplat till känslor, att man inte ens kan tänka sig att det kan se helt annorlunda ut för andra. Jag kan tycka att det är synd att helt bryta upp från ett fantastiskt liv tillsammans för att en enda detalj inte fungerar.

Nja, jag tror inte att det handlar om att man inte kan se att andra tänker olika.
Det är bara det att man inte tycker likadant, och man berättar om sin åsikt.
När man sedan blir ifrågasatt av någon med den andra åsikten, försöker man förtydliga sig.
eller upprepar sin åsikt.
Det betyder inte att man inte förstår att andra åsikter kan finnas - uppenbarligen, för det blir man ju upplyst om i samband med att ifrågasättandena kommer.

Jag försöker inte få dig att ändra din uppfattning.
Men jag tycker fortfarande att smusslad sex vid sidan av ett monogamt förhållande, det handlar om ett svek.

Den part som skaffar sig sexet är tydligen nöjd.
Den part som blir sviken är det väl så länge den inte vet sig vara sviken.
Handlingen - sveket, inte sexet - är inte snyggare för att man tycker sig handla snällt.
Liksom "jag vill ha mycket sex. Antingen får jag det av min partner, annars får jag skaffa mig vid sidan av. Så egentligen är det partnerns fel (som inte ger mig det jag vill ha) att jag sviker partnern"

inte så snyggt i mina ögon.

 

[Singoalla]

Det kokas väl ner till att alla relationer måste vara en relation som inblandade parter vill vara i. Öppen, monogam, sambo, särbo, familj eller inte familj. Otrohet kan i mina ögon liknas vid vilket svek mot den gemensamma överenskommelsen som helst. Om min partner inte vill ha barn så slutar jag inte äta p-piller i smyg för att det är min min stora vilja och hjärtas lust. Vill hen vara sambo så skaffar jag inte en lägenhet vid sidan av och kallar det jobbresor. Vill hen inte ha husdjur köper jag inte en hundvalp och kommer hem med. Spar vi pengar till ett hus sätter jag inte sprätt på kontot på annat. Vill hen ha en monogam relation så ligger jag inte med andra. Man kan prata och försöka ändra läget om man inte är nöjd med uppgörelsen, oavsett vad består i. Men att bekräfta för partnern att man är överens, och sedan köra på egen agenda för att jag vill/jag behöver är för mig helt oförståeligt. Trots att jag levt som monogam och sexuellt frustrerad i flera år. En sits jag inte sätter mig själv i igen.

 

[Milosari]

Jag hänger inte med. Vilket alternativ hade du inte övervägt och vad är det som inte passar alla relationer?

För mig spelar det ingen som helst roll hur livet ser ut. Det är aldrig någonsin berättigat att vara otrogen mot en person som uttryckligen vill ha sexuell exklusivitet. Det är ju att frånta den personen rätten till att välja vilken relationen den vill befinna sig i, till förmån för att få sin egen vilja igenom bakom ryggen.

Jag har skrivit det i ett tidigare inlägg till dig. Att jag inte har övervägt att vara otrogen för egen del.

Jag ser på situationen annorlunda. Att man kanske försöker göra det bästa av något hopplöst. Du kanske tycker att det är värre att ovetandes bli bedragen än att avsluta ett liv ihop. Jag kan lova dig att så ser det inte ut för alla. Så jag tycker inte att man kan sitta och säga att det alltid bara finns ett alternativ. För vissa relationer är det kanske bättre ändå med lite vänsterprassel.

 

[Milosari]

Hur skulle alternativ 2 låta om det uppdagades? Vilket det faktiskt ofta gör förr eller senare. "Jag var otrogen för din skull också fattar du väl?"

Jag tror på alternativ 1. Ett uppbrott skakar om, men det ger parterna chansen att träffa någon de passar bättre ihop med i längden. Där ingen behöver göra avkall på sin sexualitet eller gå bakom ryggen. Varför ens vara ett par med dom förutsättningarna att den ena behöver ljuga och gå bakom ryggen för att få det att funka?

Ja, min åsikt då. Fy vad hemskt att göra så mot någon som lever i tron på att man har ömsesidigt förtroende och exklusivitet.

Nej, man kan aldrig säga att man är otrogen för någon annans skull. Självklart inte.

Om det uppdagas (behöver inte alls ske någonsin om man är tillräckligt försiktig) så får man väl ta upp det för diskussion igen. Kanske avslutas relationen då. Kanske inte. Jag tror inte det är värre att det tar slut pga otrohet än att det tar slut för att man inte kan leva upp till partnerns begär.

 

[Milosari]

Ja, hur så?

Det betyder väl inte att man behöver skaffa sig sexet genom att svika någon annan?

Det är väl knappast så att antingen får man ha sex "vid sidan av" eller så måste man leva i celibat?

Nej, det är inte sexet som är stötestenen.
Stötestenen är sveket.

Om man lever i ett förhållande där båda parter är OK med att sex skaffas där det önskas; hos partnern eller någon annan, så är det ju inga problem.
Då kan man väl i och för sig egentligen inte kalla det för otrohet heller?

Om man lever i ett monogamt förhållande så blir ju sex vid sidan av ett svek.

Liksom det kan vara ett stort svek att sno åt sig de gemensamma ekonomiska resurserna och spela bort dem.
Eller något annat.

Nej det finns ett tredje alternativ, som jag skrivit (det underlättar verkligen om du läser vad jag skriver innan du svarar). Men att du kan leva utan sex betyder inte att det är ett alternativ för alla. Verkligen inte. En del av mig hade dött om jag aldrig mer hade kunnat ha sex. Så illa är det för mig.

Då är alternativen bara två. Vänsterprassla eller avsluta för att min partner inte kan leva upp till mina behov. Jag kan lätt se en situation där vänsterprassel är bättre för alla inblandade än att man gör slut.

Jag tycker att det är en bättre jämförelse att spela bort en ökad inkomst som partnern ändå inte visste något om. Partnern tror att inkomsten är samma, och har lika mycket att spendera som tidigare.

 

[Sleepy]

Du kanske tycker att det är värre att ovetandes bli bedragen än att avsluta ett liv ihop. Jag kan lova dig att så ser det inte ut för alla.

Det är ju knappast av omtanke för den ovetande partnern som det smygs och smusslas, ljugs och bedras.

 

[Petruska]

Det kokas väl ner till att alla relationer måste vara en relation som inblandade parter vill vara i. Öppen, monogam, sambo, särbo, familj eller inte familj. Otrohet kan i mina ögon liknas vid vilket svek mot den gemensamma överenskommelsen som helst. Om min partner inte vill ha barn så slutar jag inte äta p-piller i smyg för att det är min min stora vilja och hjärtas lust. Vill hen vara sambo så skaffar jag inte en lägenhet vid sidan av och kallar det jobbresor. Vill hen inte ha husdjur köper jag inte en hundvalp och kommer hem med. Spar vi pengar till ett hus sätter jag inte sprätt på kontot på annat. Vill hen ha en monogam relation så ligger jag inte med andra. Man kan prata och försöka ändra läget om man inte är nöjd med uppgörelsen, oavsett vad består i. Men att bekräfta för partnern att man är överens, och sedan köra på egen agenda för att jag vill/jag behöver är för mig helt oförståeligt. Trots att jag levt som monogam och sexuellt frustrerad i flera år. En sits jag inte sätter mig själv i igen.

Så klart är det lämpligt att alla relationer som alla ingår i är så utformade att alla trivs.

Men från mitt håll sett hindrar det inte att vi diskuterar hur vi tror att det är bra för människor att vi i allmänhet - i vårt samhälle och vår kultur - ser på relationer mellan människor. Det finns ju kulturella mönster därvidlag, som bekant. Det är ju inte bara så att vi ingår relationer enligt någon sorts naturlagar.

Och där skulle jag ju då gärna se att det på det hela taget fanns en mycket mer levande diskussion kring just sådant som du istället pekar ut som faktorer att acceptera och respektera. Varför har vi överhuvudtaget en idé om att det är okej att begränsa varandras rörelsefrihet när vi bildar par med varandra, och varför har vi en idé om att göra det på vissa vis snarare än andra?

Varför har vi en så pass omfattande gemensam, kulturell förståelse av att sex utanför förhållandet överhuvudtaget kan betraktas som svek mot den vi lever med? Till exempel. Och är det något som bör få stå helt utan att ifrågasättas därför att personer hävdar att det är deras individuella val och att de mår bäst så?

Jag tycker att det finns alla skäl att betrakta våra relationsmönster som kulturyttringar vilka som helst, och diskutera igenom dem ordentligt och sedan låta den diskussionen pågå och pågå lika länge som det finns människor på jorden. Och jag tycker att vi lever i svår avsaknad av ett sådant diskussionsklimat som det ser ut nu.

 

[Milosari]

Nja, jag tror inte att det handlar om att man inte kan se att andra tänker olika.
Det är bara det att man inte tycker likadant, och man berättar om sin åsikt.
När man sedan blir ifrågasatt av någon med den andra åsikten, försöker man förtydliga sig.
eller upprepar sin åsikt.
Det betyder inte att man inte förstår att andra åsikter kan finnas - uppenbarligen, för det blir man ju upplyst om i samband med att ifrågasättandena kommer.

Jag försöker inte få dig att ändra din uppfattning.
Men jag tycker fortfarande att smusslad sex vid sidan av ett monogamt förhållande, det handlar om ett svek.

Den part som skaffar sig sexet är tydligen nöjd.
Den part som blir sviken är det väl så länge den inte vet sig vara sviken.
Handlingen - sveket, inte sexet - är inte snyggare för att man tycker sig handla snällt.
Liksom "jag vill ha mycket sex. Antingen får jag det av min partner, annars får jag skaffa mig vid sidan av. Så egentligen är det partnerns fel (som inte ger mig det jag vill ha) att jag sviker partnern"

inte så snyggt i mina ögon.

Men är min text verkligen så svårläst (fetad)?

Man kanske helst vill ha sex med sin partner (eller vad det nu är man vill ha som partnern inte kan ge). Så situationen är inte ideal. Det är INTE partnerns fel. Skuldfrågan brukar verkligen inte vara oklar, är min erfarenhet. Det är ju en pest- eller kolerasituation.

 

[Petruska]

Det är ju knappast av omtanke för den ovetande partnern som det smygs och smusslas, ljugs och bedras.

Jag är helt övertygad om att det kan vara av omtanke om just den personen. (Att det sen är en form av omtanke personen inte hade velat ha om hen hade vetat om det, är nog inte unikt för just den situationen.)

 

[Milosari]

Det är ju knappast av omtanke för den ovetande partnern som det smygs och smusslas, ljugs och bedras.

Nej, hade jag menat det så hade jag skrivit det. Det står inte så i min text.

 

[Singoalla]

Jag har skrivit det i ett tidigare inlägg till dig. Att jag inte har övervägt att vara otrogen för egen del.

Jag ser på situationen annorlunda. Att man kanske försöker göra det bästa av något hopplöst. Du kanske tycker att det är värre att ovetandes bli bedragen än att avsluta ett liv ihop. Jag kan lova dig att så ser det inte ut för alla. Så jag tycker inte att man kan sitta och säga att det alltid bara finns ett alternativ. För vissa relationer är det kanske bättre ändå med lite vänsterprassel.

Jag frågade för att jag inte förstod ditt svar, bara.

Jag säger inte att det ser ut så för alla, heller. Jag har full förståelse att det finns lika många olika åsikter och lösningar som det finns människor. Det är därför jag anser att man bör prata om det, hur ser vi som par på det? Mitt ex var av åsikten att man inte alltid behöver berätta om en otrohet skett, om det var en engångsföreteelse. Jag var väldigt tydlig med att om han ska vara i en relation med mig så är det någonting som han måste berätta om. Ifall det skulle ske. Det är ett krav från mina sida och ett kriterium för att ha en relation med mig. Jag måste få veta vad som sker i vår relation och ta ställning till det. Det behöver inte innebära slutet på vår relation, förhoppningsvis kan vi lösa det. Men visa mig den respekten att jag får ta ställning själv. Det gick han med på när jag förklarat hur jag tänkte. Hade han gått bakom ryggen trots min tydlighet så hade jag blivit oerhört sårad.

Nej, jag kommer aldrig tycka att det är okej. Jag förstår och respekterar att andra tänker annorlunda, men jag kommer aldrig tycka att det är okej att göra så.

 

[Milosari]

Jag är helt övertygad om att det kan vara av omtanke om just den personen. (Att det sen är en form av omtanke personen inte hade velat ha om hen hade vetat om det, är nog inte unikt för just den situationen.)

Jag tänker att det nog är mest egoistiskt ändå. Men att man inser att det som är bra för en själv också gynnar partnern, i form av ett fortsatt liv ihop. Det yttersta motivet kommer dock alltid att vara att man inte är så altruistisk att man kan ge upp en stor del av sitt liv.

 

[Sleepy]

Varför har vi en så pass omfattande gemensam, kulturell förståelse av att sex utanför förhållandet överhuvudtaget kan betraktas som svek mot den vi lever med?

Sex utanför förhållandet är ju helt ok nuförtiden - för somliga. Så länge båda parter är överens och delar samma värderingar finns ju inte problemet. Sveket uppstår ju först när endera parten går bakom ryggen på den andre.