Ignorera samvetet?

[Milosari]

Min strategi är också att i så låg grad som möjligt basera relationer på löften och avtal. Basen är snarare att vi vill vara med varandra. Eventuella besvikelser på varandra hanteras allteftersom de uppstår. Rätt sällan.

Underbart

 

[Sezziyanen]

JAAAA har jag skrivit flera gånger

Så vad är då problemet? Det blir ju helt OT-vi pratade om otrohet här.

 

[Milosari]

Så vad är då problemet? Det blir ju helt OT-vi pratade om otrohet här.

Problemet är att person A vill något (x) som person B inte vill att person A ska göra. Inte med B och inte heller med C. Inte med någon. Det är ett stort problem för person A eftersom hen behöver både x för att må bra.

 

[Singoalla]

Ja, alltså. Jag pekar på en möjlig alternatuv tolkning, bara. Som jag finner begriplig. Även din tolkning är begriplig, om än upprepad till leda i tråden. Av många.

Spinner jag vidare på mitt långa svar till @Singoalla om hur vår kultur ser på relationer, skulle jag säga att dina kommentarer pekar på en sådan kulturell grej som jag skulle vilja se mer och djupare diskuterad här i världen. Nämligen idén att det som sker i en relation - den mellan den som har sex vid sidan om och den som hen har sex med - inte har att göra med andra relationer - tex då förhållandet mellan den som har sex vid sidan om och hens partner. Nuvarande liksom kulturella tolkningsmönster är att dessa självklart har med varandra att göra. Jag skulle vilja atr vi generellt ifrågasatte det - oavsett hur vi själva faktiskt lever.

Jag håller med dig fullt ut. Med det sagt vill jag också tillägga att det faktum att en person lever i enlighet med norm inte behöver betyda att hen inte redan har ifrågasatt, vänt ut och in och vridit på normen, för att sedan komma fram till att rätt beslut för personen blir i enlighet med norm. Jag har stått på barrikaderna som ung och var en utav de första i min vänkrets som började ifrågasätta normer. Jag skrev skolarbeten om könsroller och lärde mig om feminism av mormor i stället för godnattsagor. Många, men inte alla, beslut i mitt liv går i enlighet med norm och de är väl genomtänkta. Jag kan därför ibland uppleva att jag blir aningens förminskad när det diskuteras normer. "Har du tänkt på att X är en kulturyttring?" Nej, jag har bott under en sten hela mitt liv Nu menar jag givetvis inte att du uttrycker dig så utan talar om andra erfarenheter.

Ja, jag håller helt med om din sista mening. Jag skulle också vilja se en högre grad av ifrågasättande och högre till tak i diskussionsklimatet. Jag skulle också vilja att utgångspunkten i diskussionen inte är att monogama par aldrig har funderat över detta tidigare utan bara svepts med. Det finns många monogama par som besitter hög kunskap om detta, och har ifrågasatt i många år för att komma fram till att det är just monogami som passar dem.

 

[durachiny]

Problemet är att person A vill något (x) som person B inte vill att person A ska göra. Inte med B och inte heller med C. Inte med någon. Det är ett stort problem för person A eftersom hen behöver både x för att må bra.

Och på samma sätt vill inte den andra partnern vara i en relation som gör X. Varför ska man då tvinga personen att vara i en relation med en person X?

Varför trumfar personens önskemål att göra X partnerns önskemål att inte vara ihop med en person som gör X? Det låter väldigt själviskt. Om man nu verkligen vill göra X så kan man antingen bryta relationen eller tvinga partnern att vara delaktig i något den sagt att den inte vill vara delaktig i. Det är väldigt respektlöst.

 

[Milosari]

Och på samma sätt vill inte den andra partnern vara i en relation som gör X. Varför ska man då tvinga personen att vara i en relation med en person X?

Varför trumfar personens önskemål att göra X partnerns önskemål att inte vara ihop med en person som gör X? Det låter väldigt själviskt. Om man nu verkligen vill göra X så kan man antingen bryta relationen eller tvinga partnern att vara delaktig i något den sagt att den inte vill vara delaktig i. Det är väldigt respektlöst.

B vill inte heller bryta. B önskar att A bara kan vara nöjd. Kanske är de ändå lyckligast tillsammans. Men A behöver lite x då och då. Det handlar inte om att trumfa hit eller dit. Även om jag personligen anser att utlevnad av vissa behov är viktigare än ”ägandet” i en relation. Men det är min personliga åsikt det.

Jag håller inte med om att otrohet alltid är ett sämre alternativ än att bryta. Själviskt är det kanske, men det är kanske inte så förfärligt trots allt.

 

[sjoberga]

Jag håller med dig fullt ut. Med det sagt vill jag också tillägga att det faktum att en person lever i enlighet med norm inte behöver betyda att hen inte redan har ifrågasatt, vänt ut och in och vridit på normen, för att sedan komma fram till att rätt beslut för personen blir i enlighet med norm. Jag har stått på barrikaderna som ung och var en utav de första i min vänkrets som började ifrågasätta normer. Jag skrev skolarbeten om könsroller och lärde mig om feminism av mormor i stället för godnattsagor. Många, men inte alla, beslut i mitt liv går i enlighet med norm och de är väl genomtänkta. Jag kan därför ibland uppleva att jag blir aningens förminskad när det diskuteras normer. "Har du tänkt på att X är en kulturyttring?" Nej, jag har bott under en sten hela mitt liv Nu menar jag givetvis inte att du uttrycker dig så utan talar om andra erfarenheter.

Ja, jag håller helt med om din sista mening. Jag skulle också vilja se en högre grad av ifrågasättande och högre till tak i diskussionsklimatet. Jag skulle också vilja att utgångspunkten i diskussionen inte är att monogama par aldrig har funderat över detta tidigare utan bara svepts med. Det finns många monogama par som besitter hög kunskap om detta, och har ifrågasatt i många år för att komma fram till att det är just monogami som passar dem.

Jag tror att det också finns många som aldrig funderat över det. Varför vill jag leva i monogami/icke monogami? Vad är det i min partners relationer till andra människor som är så stora problem för mig? Varför måste jag sätta gränser för min partner på förhand? Varför är mina förmodade känslor vid en eventuell händelse så viktiga att försvara genom att sätta upp gränser? Osv.

Det är vanligare att de som kliver utanför normen, funderar på det noga, än att de som bejakar normen gör det. Men det är inte heller svart och vitt, precis som du pekar på.

 

[durachiny]

B vill inte heller bryta. B önskar att A bara kan vara nöjd. Kanske är de ändå lyckligast tillsammans. Men A behöver lite x då och då. Det handlar inte om att trumfa hit eller dit. Även om jag personligen anser att utlevnad av vissa behov är viktigare än ”ägandet” i en relation. Men det är min personliga åsikt det.

Jag håller inte med om att otrohet alltid är ett sämre alternativ än att bryta. Själviskt är det kanske, men det är kanske inte så förfärligt trots allt.

Då väljer A vad som är bäst för B, är det ok?

 

[Milosari]

Då väljer A vad som är bäst för B, är det ok?

A väljer det som är bäst för A. Om det är bäst för B hänger ju på om B får veta, och vad B känner i det läget.

 

[Singoalla]

Jag tror att det också finns många som aldrig funderat över det. Varför vill jag leva i monogami/icke monogami? Vad är det i min partners relationer till andra människor som är så stora problem för mig? Varför måste jag sätta gränser för min partner på förhand? Varför är mina förmodade känslor vid en eventuell händelse så viktiga att försvara genom att sätta upp gränser? Osv.

Det är vanligare att de som kliver utanför normen, funderar på det noga, än att de som bejakar normen gör det. Men det är inte heller svart och vitt, precis som du pekar på.

Så är det ju absolut, jag menade bara att man inte kan anta att folk inte tänkt till. Det är ju att förminska vuxna människor och deras val i livet. Sedan måste man ju också beakta att alla inte är intresserade av att ifrågasätta för ifrågasättandets skull. De har hittat någonting som de är lyckliga med. Jag själv är ju mer nyfiken och analytisk än så, men man måste respektera att alla faktiskt inte vill vända ut och in på något i deras ögon fungerande koncept. Det är ju också ett val, som folk har full rätt att ta.

 

[Spr_kst_rd]

Personligen skulle jag nog förlåta ett snedsteg som inte är planerat. Att i fyllan och stunden tappa omdömet. Ha sex med nån annan som inte är godkänt av den andra.

De jag fått kontakt med på kontaktsidor, som vill dra in mig i sin otrohet. Det skulle jag ha svårare att förlåta. Då det har varit flera steg från tanke och snedsteget. Hitta sidan, skapa konto, ta kontakt med andra, utbytta idéer, se om man ska träffas, till att träffas. Många steg där man åtminstone kan lyfta frågan och se vart den andra står.

De anledningarna jag fått är bland annat:
Hon bryr sig enbart om sitt barn. Visar sig vara deras gemensam.
Hon kan vara otrogen på sin sida, jag ligger ju borta på jobb. Han körde kösystem och många. en tråkig kväll var att ha sex.
Vi är inte intima med varandra och sover i skilda rum.
Hon skulle aldrig godta mina fetischer.

Jag har inte blivit tredje part i nån av deras otrohetsaffärer. Men haft förståelse för vissa av dem. De som ändå visar respekt för sin partner. Och försökt lyfta frågan. Men inte fått nån respons. Okej bara fått det från dem men som de framställt sig själva. Får det mig att tro på dem.

 

[Sleepy]

Varför vill vi begränsa våra partners möjligheter?

Det är ju fullt möjligt att ha en relation med obegränsade "möjligheter". Varsågod och välj någon med samma värderingar.

Hur många varv till ska vi ta?

 

[Badger]

Men okej. Tänk att du verkligen verkligen tänder på att piska någon. Din man vägrar bli piskad. Han ser all form av sexuell utlevand som en kärleksakt. Du kan inte leva utan piskandet (även om du uppskattar det vanliga sexet), men vill inte heller lämna din man som du älskar över allt annat. Du väljer därför att några gånger om året träffa en annan person som gärna blir piskad. Ni ligger inte ens med varandra, men du får utlopp för dina begär. Du kan fortsätta leva ett fantastiskt liv med din man, barnen växer upp med två lyckliga föräldrar, ni slipper sälja drömhuset och kan fortsätta resa till Thailand varje vinter. Är det verkligen ett så otrevligt scenario?

Jag höll på att säga att det låter väl som ett trevligt scenario om två personer väljer att ha det så. Men sen kom jag på att det var ju inte två som valde, utan en. Om jag sedan tycker mannen är lite knasig som inte kan tänka sig gå med på det, eller frun är lite envis som inte hittade någon annan efter ett par månader istället för att inse problemet efter tio år kan ju vara hur som helst.

Det låter ju som en förhållandevis liten lögn och du lyckades få bort den biten som mannen betraktar som sex ur bilden. Men jag hade då inte velat leva så, varken på ena eller andra sidan av förhållandet. Bortsett från resten med allt trassel är lögner bara inte riktigt min grej, varken att ljuga eller bli ljugen för på regelbunden basis.

(Men alltså min dröm har aldrig varit vit villa, vovve, två barn och Volvo när jag var liten, med fokus på man och tvåsamhet och leka mammapappabarn, så självklart inser jag att det finns de som mycket hellre har hela den grejen än ärlighet. Och Ugh resa till Thailand varje vinter osv, jag ryser redan. Hela scenen även minus otrohet kan jag skippa.)

Om min väninna valde det och jag visste det skulle jag väl självklart inte berätta för honom och jag skulle inte gå runt och "förakta" eller ngt. Men jag skulle absolut tänka att det kanske funkar för henne, men det skulle inte funka för mig. Så jag ser ju det som ett "otrevligt scenario" för mig i alla fall och betraktar det som förljuget.

 

[sjoberga]

Det är ju fullt möjligt att ha en relation med obegränsade "möjligheter". Varsågod och välj någon med samma värderingar.

Jag ser det som en mer filosofisk diskussion än så och frågar varför man vill begränsa sin partners möjligheter. Frågan handlar alltså inte i huvudsak om jag vill ha obegränsade möjligheter, utan vad är motiven till att jag vill begränsa min partners möjligheter.

 

[em-pirre]

Jag ser det som en mer filosofisk diskussion än så och frågar varför man vill begränsa sin partners möjligheter. Frågan handlar alltså inte i huvudsak om jag vill ha obegränsade möjligheter, utan vad är motiven till att jag vill begränsa min partners möjligheter.

Exakt!

 

[Sleepy]

vad är motiven till att jag vill begränsa min partners möjligheter.

Orsakerna till att välja bort att leva i ett öppet förhållande varierar med all säkerhet. Oavsett orsak, så är det ju ett val en gör - som bör respekteras.

 

[sjoberga]

Orsakerna till att välja bort att leva i ett öppet förhållande varierar med all säkerhet. Oavsett orsak, så är det ju ett val en gör - som bör respekteras.

Ja, det respekteras.

Men för att förstå det som företeelse krävs mer. Typ argumentation. Och det är ju inte så att öppet eller monogamt är de enda varianterna. Det är ju inte ens särskilt sannolikt att man delar exakt motivation eller inställning. Därför är jag intresserad av en diskussion om varför man vill begränsa sin partners möjligheter. En djupare förståelse.

Dessutom menar jag inte alls enbart på det sexuella området, utan mycket bredare än så.

 

[Fibusen]

Jag blir alltid förvånad över hur folk är så säkra på att de minsann skulle lämna bums om otrohet uppdagas. Att de är så enormt säkra. Jag tror att som i alla andra situationer så vet man inte förrän det händer. Kanske lämnar man, kanske inte. Antagligen beror det på hur relationen är, hur mycket som finns som håller ihop, jag tänker hur mycket i livet kommer förändras och är det värt det? går det ens att prata om? Vad vill den otrogne? Vad vill den bedragne? Hur allvarligt insyltad är den otrogne, kär? kåt? tillfälle? vad liksom. Otrohet är lika mångfacetterad som det mesta i livet.

Jag är 110% säker! Har tidigare blivit bedragen där jag valde först att försöka laga, men det gick inte, jag blev så oerhört trasig, misstänksam, svartsjuk osv. Jag blev plötsligt som en helt annan person, en som jag inte ville vara. Jag ältade och ältade, och insåg tillslut att det inte gick.

Nuvarande sambon är helt medveten om att skulle det ske något snedsteg så är det slut, det är inget som jag klarar av att leva med, att bygga ett förhållande på lögner. Det är så OERHÖRT viktigt för mig att man är trogen, och skulle han endå riskera något trots att han vet vart jag står i det hela så får det vara liksom. Vi har inga gemensamma barn och boendet är mitt, så det finns inget som skulle hålla mig kvar praktiskt heller.

 

[sjoberga]

Jag är 110% säker! Har tidigare blivit bedragen där jag valde först att försöka laga, men det gick inte, jag blev så oerhört trasig, misstänksam, svartsjuk osv. Jag blev plötsligt som en helt annan person, en som jag inte ville vara. Jag ältade och ältade, och insåg tillslut att det inte gick.

Nuvarande sambon är helt medveten om att skulle det ske något snedsteg så är det slut, det är inget som jag klarar av att leva med, att bygga ett förhållande på lögner. Det är så OERHÖRT viktigt för mig att man är trogen, och skulle han endå riskera något trots att han vet vart jag står i det hela så får det vara liksom. Vi har inga gemensamma barn och boendet är mitt, så det finns inget som skulle hålla mig kvar praktiskt heller.

Fast otrohet är inte lika med lögner, även om det är vanligt att de förekommer tillsammans. Det har vi rett ut redan.

Om din partner är otrogen, berättar det direkt efter det har hänt, så har lögner eller oärlighet inget med det att göra. Såvida hen inte planerat det hela och därmed ljugit om framtida avsikter.

 

[Sleepy]

Men för att förstå det som företeelse krävs mer.

Nu handlar den här tråden inte om öppna förhållanden, utan om otrohet. Men det finns säkert de som är intresserade av att diskutera fördelarna med öppna förhållanden. Jag är det inte.