Kloka buke, jag behöver råd!

Jag tycker att det verkar bottna i dåligt ledarskap från början. Med bra ledning uppstår normalt inte denna typ av situationer, och skulle de göra det så reds de ut direkt. Därför är frågan vad som skulle hända om denna person bättrade sig, eller "försvann"? Vad blir nästa problem och hur hanteras det? hur arbetar ni med mål? Finns det något gemensamt belöningssystem som gynnar samarbete? Om alla har samma mål så är det mindre risk att den här typen av problem uppstår.

När det gäller mer konkret person A så är det sannolikt personliga problem (fysiska eller psykiska) som ligger bakom, men bitterheten kan förstås också vara arbetsrelaterad. Ett sätt att lösa det (det enda?) för företaget kan vara att försöka hjälpa A med dens problem.
 
Är problemet isolerat till arbetsplatsen så lämnar du problemet bakom dig ju? Så resonerar jag. Jag orkar inte slåss utan att få ärr av det själv. Många av mina kollegor visar mig sitt stöd när de är enskilt med mig och kallar det som pågår för vuxenmobbing det är få som står upp för mig i det allmänna rummet - och jag känner att nja...det är nog dags att gå vidare. Det är inte bara den enskilda konflikten som sliter, det är arbetsplatsen och arbetsgruppen också. Så jag väljer att gå vidare om jag hittar den möjligheten och lämnar en skitkonflikt bakom mig för andra att reda ut om de kan.


Fast jag tror att jag kommer älta det och undra hur det är med kunderna, speciellt dom jag fått extra bra kontakt med. :/
 
Är problemet isolerat till arbetsplatsen så lämnar du problemet bakom dig ju? Så resonerar jag. Jag orkar inte slåss utan att få ärr av det själv. Många av mina kollegor visar mig sitt stöd när de är enskilt med mig och kallar det som pågår för vuxenmobbing det är få som står upp för mig i det allmänna rummet - och jag känner att nja...det är nog dags att gå vidare. Det är inte bara den enskilda konflikten som sliter, det är arbetsplatsen och arbetsgruppen också. Så jag väljer att gå vidare om jag hittar den möjligheten och lämnar en skitkonflikt bakom mig för andra att reda ut om de kan.


Fast jag tror att jag kommer älta det och undra hur det är med kunderna, speciellt dom jag fått extra bra kontakt med. :/
 
Jag tycker att det verkar bottna i dåligt ledarskap från början. Med bra ledning uppstår normalt inte denna typ av situationer, och skulle de göra det så reds de ut direkt. Därför är frågan vad som skulle hända om denna person bättrade sig, eller "försvann"? Vad blir nästa problem och hur hanteras det? hur arbetar ni med mål? Finns det något gemensamt belöningssystem som gynnar samarbete? Om alla har samma mål så är det mindre risk att den här typen av problem uppstår.

När det gäller mer konkret person A så är det sannolikt personliga problem (fysiska eller psykiska) som ligger bakom, men bitterheten kan förstås också vara arbetsrelaterad. Ett sätt att lösa det (det enda?) för företaget kan vara att försöka hjälpa A med dens problem.

Fast nej det där köper jag inte. Att A beter sig som hen gör har väl ingenting med någon annan att göra? Hur skulle ett annat ledarskap kunnat hindra A från att bete sig illa?
Och vadå belöningssystem som ska gynna samarbete? Vi jobbar på ett arbete som kräver samarbete med både kollegor och kunder, det är liksom vad hela verksamheten bygger på, det vet man när man börjar jobba i detta yrket. Tycker inte att det ska krävas ett belöningssystem för att man ska kunna samarbeta.

A må ha problem privat, men A vet också om min situation, att jag varit sjukskriven mycket och långa perioder senaste året pga att jag gick in i väggen pga många tragiska händelser i mitt liv, men hen väljer ändå att trycka ner mig?
Och har man personliga problem som påverkar jobbet så mycket, så bör man sjukskriva sig. Det är ingen ursäkt att bete sig illa, och så länge A inte visar någon som helst empati mot någon annan så är det svårt att visa det tillbaks.


Jag har försökt att ignorera beteendet, har undvikit A i den mån det går. Har hälsat och tagit dom konversationer som är tvunget pga arbetet, jag ogillar A skarpt, men det kan inte gå ut över arbetet. Vi är vuxna människor och borde kunna bete oss som det.
 
Fast nej det där köper jag inte. Att A beter sig som hen gör har väl ingenting med någon annan att göra? Hur skulle ett annat ledarskap kunnat hindra A från att bete sig illa?
Och vadå belöningssystem som ska gynna samarbete? Vi jobbar på ett arbete som kräver samarbete med både kollegor och kunder, det är liksom vad hela verksamheten bygger på, det vet man när man börjar jobba i detta yrket. Tycker inte att det ska krävas ett belöningssystem för att man ska kunna samarbeta.

A må ha problem privat, men A vet också om min situation, att jag varit sjukskriven mycket och långa perioder senaste året pga att jag gick in i väggen pga många tragiska händelser i mitt liv, men hen väljer ändå att trycka ner mig?
Och har man personliga problem som påverkar jobbet så mycket, så bör man sjukskriva sig. Det är ingen ursäkt att bete sig illa, och så länge A inte visar någon som helst empati mot någon annan så är det svårt att visa det tillbaks.


Jag har försökt att ignorera beteendet, har undvikit A i den mån det går. Har hälsat och tagit dom konversationer som är tvunget pga arbetet, jag ogillar A skarpt, men det kan inte gå ut över arbetet. Vi är vuxna människor och borde kunna bete oss som det.

Min erfarenhet är att på arbetsplatser där ledarskapet fungerar bra så ska det väldigt mycket till för att denna typ av problem ska uppstå. Det finns liksom inte utrymme för det om klimatet är det rätta. Om allas energi läggs på att utföra ett så bra arbete som möjligt och nå uppsatta mål så brukar det inte finnas så mycket tid för annat. Om det uppstår problem så tas de om hand skyndsamt, helst innan någon hinner må dåligt. Det sätt som du beskriver att A har påverka den personens (och ganska snart även omgivningens) prestationer. En chef/ledning har därför inte "råd " med detta. För att inte tala om vad det kostar om andra börjar byta jobb. Så att det har gått så långt som du beskriver tror jag bottnar i svagt ledarskap.

Nu vet jag inte om ni har något bonussystem, men eftersom du skriver om kunder skulle det kunna vara så. Bonussystem kan vara utformade på olika sätt, en del gynnar mer "egoistiskt" tänk (vanligt inom säljkåren) andra ger utfall endast om gruppen presterar bra. Konsulter ska sälja varje timme, ändå är bonussystemen ofta indelade i både en grupp-pott och en personlig pott (eller bara olika grupp-potter) för att det inte skall uppstå osund konkurrens mellan kollegor som i slutänden kan skada kundens intressen.

Att någon mår dåligt själv är inte en ursäkt för att bete sig som A gör, men det kan vara en förklaring. Arbetsgivarens möjlighet att lösa problemet är då att försöka hjälpa personen med sitt problem, t ex sjukskrivning med stöd eller terapi/stöd på något annat sätt.

Sedan kan det ju finnas annat bakom som du inte vet/får veta. Jag har i egenskapen av chef fått förtroenden som jag inte får yppa och som påverkar en persons arbetsprestation t ex. Då gäller det att försöka parera och styra om så att den personen avlastas utan att andra märker det. Inte helt lätt.
 
Min erfarenhet är att på arbetsplatser där ledarskapet fungerar bra så ska det väldigt mycket till för att denna typ av problem ska uppstå. Det finns liksom inte utrymme för det om klimatet är det rätta. Om allas energi läggs på att utföra ett så bra arbete som möjligt och nå uppsatta mål så brukar det inte finnas så mycket tid för annat. Om det uppstår problem så tas de om hand skyndsamt, helst innan någon hinner må dåligt. Det sätt som du beskriver att A har påverka den personens (och ganska snart även omgivningens) prestationer. En chef/ledning har därför inte "råd " med detta. För att inte tala om vad det kostar om andra börjar byta jobb. Så att det har gått så långt som du beskriver tror jag bottnar i svagt ledarskap.

Nu vet jag inte om ni har något bonussystem, men eftersom du skriver om kunder skulle det kunna vara så. Bonussystem kan vara utformade på olika sätt, en del gynnar mer "egoistiskt" tänk (vanligt inom säljkåren) andra ger utfall endast om gruppen presterar bra. Konsulter ska sälja varje timme, ändå är bonussystemen ofta indelade i både en grupp-pott och en personlig pott (eller bara olika grupp-potter) för att det inte skall uppstå osund konkurrens mellan kollegor som i slutänden kan skada kundens intressen.

Att någon mår dåligt själv är inte en ursäkt för att bete sig som A gör, men det kan vara en förklaring. Arbetsgivarens möjlighet att lösa problemet är då att försöka hjälpa personen med sitt problem, t ex sjukskrivning med stöd eller terapi/stöd på något annat sätt.

Sedan kan det ju finnas annat bakom som du inte vet/får veta. Jag har i egenskapen av chef fått förtroenden som jag inte får yppa och som påverkar en persons arbetsprestation t ex. Då gäller det att försöka parera och styra om så att den personen avlastas utan att andra märker det. Inte helt lätt.

Jag förstår ändå inte hur du tycker att ledningen är problemet. Så en dålig ledning är en ursäkt att bete sig illa? Jag kan garantera dig att målet på arbetsplatsen är att alla ska jobba mot samma mål, alltså för våra kunder och deras välmående.

Bonus och belöningssystem, tycker du alltså att det är nödvändigt för att folk ska samarbeta? Du tycker inte att vuxna människor ska kunna samarbeta på en arbetsplats utan att belönas?
Och ja jag skriver kunder och jag har inte skrivit vilket arbete det gäller, men kan tala om att det gäller vårdyrket och då är alltså brukarna våra kunder.

Jo men om A ska kunna få någon hjälp/förståelse så kräver det att A talar om varför hen mår som hen gör. Och hade det vart så att chefen vet något som inte jag vet så hade denne nog försökt avstyra utredningen om mobbning som jag drog i gång idag.
 
Jag förstår ändå inte hur du tycker att ledningen är problemet. Så en dålig ledning är en ursäkt att bete sig illa? Jag kan garantera dig att målet på arbetsplatsen är att alla ska jobba mot samma mål, alltså för våra kunder och deras välmående.

Bonus och belöningssystem, tycker du alltså att det är nödvändigt för att folk ska samarbeta? Du tycker inte att vuxna människor ska kunna samarbeta på en arbetsplats utan att belönas?
Och ja jag skriver kunder och jag har inte skrivit vilket arbete det gäller, men kan tala om att det gäller vårdyrket och då är alltså brukarna våra kunder.

Jo men om A ska kunna få någon hjälp/förståelse så kräver det att A talar om varför hen mår som hen gör. Och hade det vart så att chefen vet något som inte jag vet så hade denne nog försökt avstyra utredningen om mobbning som jag drog i gång idag.

Givetvis är de individer som är otrevliga problem.
Men med en bra ledning tillåts inte människor som är as att uppföra sig som det. Och det är mycket enklare att man ser till att ledningen är bra än att exakt alla anställda(många fler) är mönsterindivider. En bra ledare ska kunna hålla även besvärligare typer fungerande för andra att arbeta med.
Är ledningen slapp och man ser till att få bort den som nu stör kan det iaf komma andra som är lika märkliga.
Med en ledning som kan hantera även såna kommer problemen med dem att minimeras.

Jag tycker det är mycket märkligt agerande av en chef att inte tydligt markera att "här uppför vi oss som vuxna med någon form av uppfostran".
Men så vet man väl inte kanske om de haft samtal privat om detta eller alla övriga detaljer.
But still...
 
Hade iallafall möte idag med chefen och en annan i ledningen, gav min version och på tisdag blir det möte igen och då ska A vara med. Det blir början på en utredning om mobbning. Känns ju sisådär, lär ju inte bli lättare det närmaste.
 
Jag anser förstås inte att det krävs bonusprogram för att få till ett bra arbetsmiljökrav eller för att man ska göra ett bra jobb. Men det är vanligt att det finns och om de är felaktigt utformade kan de leda till osund konkurrens inom företaget, som i värsta fall kan spä på redan groende problem. Det omvända gäller ofta för incitament av ackordstyp där arbetslagets insats är det viktigaste.
Viktigast är förstås hur man (i ledningen) arbetar med frågor om arbetsmiljö, mål, målstyrning etc.
Jag hoppas med hela mitt hjärta att det nu blir bättre för dig, Men jag är rädd att eftersom det har gått så här långt så är ledarskapet inte det bästa och risken finns att det uppstår nya besvärliga situationer. Men förhoppningsvis blir det här en väckarklocka för ledningen så att den kan förebygga framtida konflikter.
 
@skiesabove och @ch791022 Jag är inte med i facket, tycker inte dom gör någon nytta, men nu är väl första gången jag ångrar det.

Sök upp skyddsombudet på din arbetsplats. Detta är ju ett solklart fall gällande din psykosociala arbetsmiljö. Skyddsombuden är (ofta valda av den fackliga organisationen) skyddsombud för ALLA på arbetsplatsen, oavsett facklig tillhörighet.... Så prata med skyddsombudet....
 
Jag anser förstås inte att det krävs bonusprogram för att få till ett bra arbetsmiljökrav eller för att man ska göra ett bra jobb. Men det är vanligt att det finns och om de är felaktigt utformade kan de leda till osund konkurrens inom företaget, som i värsta fall kan spä på redan groende problem. Det omvända gäller ofta för incitament av ackordstyp där arbetslagets insats är det viktigaste.
Viktigast är förstås hur man (i ledningen) arbetar med frågor om arbetsmiljö, mål, målstyrning etc.
Jag hoppas med hela mitt hjärta att det nu blir bättre för dig, Men jag är rädd att eftersom det har gått så här långt så är ledarskapet inte det bästa och risken finns att det uppstår nya besvärliga situationer. Men förhoppningsvis blir det här en väckarklocka för ledningen så att den kan förebygga framtida konflikter.

För min del så ser jag bara två möjliga slut på detta och det är att antingen slutqr jag eller så slutar A. Slutar A så har jag hopp om att vi kan jobba för att bli en bra arbetsgrupp som trivs ihop igen.
 
Det verkar dock inte helt säkert att det blir möte nästa vecka med två från ledningen, jag och A. För A ville absolut inte, hen såg inte problemet alls.
 
Om hon vägrar så får ju dels chefen själv se hur hon bär sig åt (en normal person hade velat reda ut ev problem), och sen vet jag inte om man i längden kan dra det till arbetsvägran? Hade jag struntat i att gå på möten så hade jag inte blivit långvarig på mitt jobb...
 
Jobbar själv i vården o känner så väl igen mig. Både i konflikter som ofta blir på en vanligtvis kvinnodominerad arbetsplats (läs kackel i hönsgården i bland faktiskt för det är så det känns) och i vissa personer som ofta finns någon i varje grupp bitter****an ( här läser vi tyvärr någon som formodligen jobbat förlänge inom vården o egentligen tröttnat på sitt jobb men har inte många år kvar till pension så varför byta jobb nu) Hen tycker att alla förändringar är jobbigt o så här har vi ju alltid gjort osv Förmodligen har hen jobbat länge på arbetsplatsen säkert längre än cheferna.... På något vis brukar de personer få respekt.

Var själv med för många år sedan på en tidigare arbetsplats där en person i personalgruppen alltid hoppade på mig och min kollega var otrevlig och skällde. Jag går ju inte till chefen i första taget men när jag väl gick dit så fick jag lite kyligt mottagande typ att det kan ju inte vara ens fel att två träter. Jag blev mest bara ledsen. Kort efteråt bestämde sig iaf chefen för att alla skulle ha medarbetarsamtal. På dessa samtalen själva med chefen vågade faktiskt mina kollegor säga som det var. Innan hade de mest varit tysta men sagt till mig att de tyckte det X gjorde var taskigt. Själva med chefen vågade de säga skönt. X fick byta avdelning och arbetsuppgifter och blev en helt annan människa....

Hoppas din chef ser men inte än bara har bestämt sig för hur hen ska agera. Det ärmångas intressen man måste ta hänsyn till som chef. Men vägrar À att komma till sammankallat möte så lär ju chefen inse oviljan att förändra/kunna samarbeta. Själv skulle jag aldrig våga säga emot chefen när det gällde något sådant.
 
Ja sista budet idag var att det inte blir något möte imorgon :( A tänker inte gå på mötet och jag frågade chefen om hen kunde vägra, chefens svar var: "Nej inte egentligen i det långa loppet, får se hur jag ska göra. Men ska försöka på det fredliga viset först". Vet inte riktigt vad det innebär.
Ska bli intressant att se hur det är imorgon bitti, första gången jag träffar A efter att hen fick reda på att det skulle bli möte. Jag hoppas att hen är grinig och inte ska vara sådär äckligt övertrevlig nu för att slippa.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Hej, Jag undrar hur ni hade gjort i denna situation. Jobbar med ett företags ekonomi och sköter allt inom det området, har även...
Svar
9
· Visningar
762
Senast: Tilly_85
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 626
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
28
· Visningar
2 763
Senast: malumbub
·
Skola & Jobb Jag har varit anställd på mitt jobb i snart 4 år och har trivts varenda dag. Men nu har jag hamnat i ett läge där trivseln är borta. Det...
2
Svar
37
· Visningar
3 578
Senast: Badger
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp