Ignorera samvetet?

[Hyacinth]

Mycket intressant att antingen är något "inget som helst problem", eller så ska skilsmässoadvokaten ringas / förhållandet läggas ned.

Ni som tycker så; har ni ens nån relation överhuvudtaget som går ut på att man pratar med varandra om problem, utmaningar och känslor? Det blir liksom inte mycket intimt kvar att prata om man sorterat allt i de två kategorierna innan de ens får tas upp till diskussion?

Jag menar väl att det är ju ett problem av något slag om någon av oss är otrogen, men det behöver inte innebära slutet för relationen.
Det finns alltså andra saker som är viktigare, vi har ett gemensamt liv vi trivs med, vi har roligt ihop, kan prata och vara tysta. Jag tvättar, partner sorterar. Jag kastar inte allt över bord för en otrohet om det inte är av ett slag jag inte kan acceptera, dvs för ung partner, köpt sex eller nåt sånt. Däremot skulle det antagligen krävas en hel del av oss för att hamna på banan igen, men vill vi det skulle jag se det som det mest troliga. Det innebär ju inte att vi knullar åt höger och vänster hejvilt eftersom ”det inte gör något”. Men vi försöker ha högt i tak för felsteg av alla sorter så länge vi har samma grundvärderingar.

 

[Petruska]

Mycket intressant att antingen är något "inget som helst problem", eller så ska skilsmässoadvokaten ringas / förhållandet läggas ned.

Ni som tycker så; har ni ens nån relation överhuvudtaget som går ut på att man pratar med varandra om problem, utmaningar och känslor? Det blir liksom inte mycket intimt kvar att prata om man sorterat allt i de två kategorierna innan de ens får tas upp till diskussion?

Just det där funderar jag också på. Hur ser det som kallas närhet ut i de här förhållandena som tycks bygga på avtal, regler och principer? Jag kan inte se det för mig. Hur ser intimitet ut i en sådan relation?

För mig handlar närheten mycket om att vi resonerar oss fram genom livet. Stort och smått händer hela tiden, vi tar oss igenom det under pratande.

 

[Hyacinth]

Okay. Som jag misstänkte, du är varken seriös eller bra på att göra relevanta metaforer. Bra attt veta, så slipper jag lägga energi på att försöka förstå vad du säger.

Åh, det är helt okej för mig.

 

[Milosari]

Men varför är man inte ärlig med det då och säger att man vill ha sex med fler?
Varför ta det i hemlighet..

Det kanske inte handlar om att man vill ha sex med fler egentligen. Man kanske helst vill ha sex med sin partner. Men partnern vill inte. Och vill inte heller öppna upp relationen. Då sitter man ju lite illa till.

 

[Petruska]

Jag menar väl att det är ju ett problem av något slag om någon av oss är otrogen, men det behöver inte innebära slutet för relationen.
Det finns alltså andra saker som är viktigare, vi har ett gemensamt liv vi trivs med, vi har roligt ihop, kan prata och vara tysta. Jag tvättar, partner sorterar. Jag kastar inte allt över bord för en otrohet om det inte är av ett slag jag inte kan acceptera, dvs för ung partner, köpt sex eller nåt sånt. Däremot skulle det antagligen krävas en hel del av oss för att hamna på banan igen, men vill vi det skulle jag se det som det mest troliga. Det innebär ju inte att vi knullar åt höger och vänster hejvilt eftersom ”det inte gör något”. Men vi försöker ha högt i tak för felsteg av alla sorter så länge vi har samma grundvärderingar.

Det där handlar för mig om att människor inte är perfekta. Några (få) är vettiga, så att man tex kan vara ihop. Att förvänta sig perfektion dessutom är orimligt.

 

[Sezziyanen]

Fast du hänger ändå med på resonemanget att bara för att man inte bryter direkt eller ens senare , betyder inte att otroheten är ”inget som helst problem” . Där ligger min fascination i tråden just nu. Det svarta eller vita. Ihopkopplandet av all sorts otrohet med 15 taskiga personlighetsegenskaper.

Om man berättar direkt efter otroheten är man ju inte oärlig. Illojal stämmer väl.

Självklart betyder det inte per definition att otrohet är "inga som helst problem" om man väljer att inte dumpa, eller dumpa senare. Den som säger det får stå för det - jag har aldrig sagt det. Men jag kan väl nånstans tycka att det är så självklart att det inte behövs sägas. Ärligt så tycker jag det mest känns som nått de säger som argumenterar för att det är dumt att göra slut med nån som är otrogen direkt.

Du har inte rätt i att man är "ärlig" om man berättar om otroheten när man väl varit otrogen. Det är inte någon vidare ärlighet, snarare så är det troligtvis för att man skäms och vill lätta sitt samvete.

Såhär. Ponera att du av någon anledning känner behovet av att ligga med en annan person fastän du är i ett monogamt förhållande. Om du inte kan ignorera/bortse från det behovet så berättar du om dina tankar och problem för din partner - INNAN du är otrogen. Då är du ärlig och faktiskt osjälvisk. Om du istället skiter i att säga nått och tar första bästa chans att ligga med nån som råkar finnas tillgänglig, då är du självisk, illojal och även om du berättar i efterhand så skulle jag aldrig kalla dig "ärlig". Ja, du kan säga att du vore ärlig just i den sekunden du berättar, men det är en droppe av ärlighet i havet av din oärlighet - förstår du vad jag menar?

Vad jag inte riktigt fattar, eller är mest fascinerad med, är hur folk i tråden kan ha så svårt att förstå att man kan ha principer och faktiskt ställa det kravet på sin partner att det är 100% oacceptabelt att vara otrogen. Fullkomligt självklart och okomplicerat för min del. Vill man inte ha det så, då är det ju fritt fram att arrangera sin relation på ett öppet sätt och vara på det klara med det? Vad är problemet liksom?

 

[stjarnhimmel]

Det kanske inte handlar om att man vill ha sex med fler egentligen. Man kanske helst vill ha sex med sin partner. Men partnern vill inte. Och vill inte heller öppna upp relationen. Då sitter man ju lite illa till.

Jo det förstår jag.
Men jag skulle själv uppleva att det var en trist relation om vi inte kunde prata och kommunicera om det och istället för det så går jag och smyger med att jag har sex med någon annan.

 

[Sezziyanen]

Det kanske inte handlar om att man vill ha sex med fler egentligen. Man kanske helst vill ha sex med sin partner. Men partnern vill inte. Och vill inte heller öppna upp relationen. Då sitter man ju lite illa till.

Haha men herregud, om man absolut måste ligga med andra, och ens partner inte vill ha en öppen relation - då gör man väl för sjutton slut?! Eller, om man ändå vill vara tillsammans med den personen - då får man tyvärr gilla läget eller diskutera med partnern.

 

[Mia_R]

Självklart betyder det inte per definition att otrohet är "inga som helst problem" om man väljer att inte dumpa, eller dumpa senare. Den som säger det får stå för det - jag har aldrig sagt det. Men jag kan väl nånstans tycka att det är så självklart att det inte behövs sägas. Ärligt så tycker jag det mest känns som nått de säger som argumenterar för att det är dumt att göra slut med nån som är otrogen direkt.

Du har inte rätt i att man är "ärlig" om man berättar om otroheten när man väl varit otrogen. Det är inte någon vidare ärlighet, snarare så är det troligtvis för att man skäms och vill lätta sitt samvete.

Såhär. Ponera att du av någon anledning känner behovet av att ligga med en annan person fastän du är i ett monogamt förhållande. Om du inte kan ignorera/bortse från det behovet så berättar du om dina tankar och problem för din partner - INNAN du är otrogen. Då är du ärlig och faktiskt osjälvisk. Om du istället skiter i att säga nått och tar första bästa chans att ligga med nån som råkar finnas tillgänglig, då är du självisk, illojal och även om du berättar i efterhand så skulle jag aldrig kalla dig "ärlig". Ja, du kan säga att du vore ärlig just i den sekunden du berättar, men det är en droppe av ärlighet i havet av din oärlighet - förstår du vad jag menar?

Vad jag inte riktigt fattar, eller är mest fascinerad med, är hur folk i tråden kan ha så svårt att förstå att man kan ha principer och faktiskt ställa det kravet på sin partner att det är 100% oacceptabelt att vara otrogen. Fullkomligt självklart och okomplicerat för min del. Vill man inte ha det så, då är det ju fritt fram att arrangera sin relation på ett öppet sätt och vara på det klara med det? Vad är problemet liksom?

Jag förstår hur du menar, men om man har gjort en dundertabbe en gång och har dåligt samvete, vad vinner man på att knäcka sin partner och förhållandet genom att spy upp allt man bär på? Det är knappast sin partner man tänker på en sån gång utan det är ju fortfarande en själv som är i fokus.

Jag har i tidigare diskussioner flera gånger läst både de som inte vill veta och de som absolut vill veta om partnern gör något dumt så det tänker jag inte gå in på, utan jag är mest nyfiken på tanken att erkänna något man inte kan göra ogjort och som man ångrar men som skadar den man berättar för?

 

[Kattennizze]

Just det där funderar jag också på. Hur ser det som kallas närhet ut i de här förhållandena som tycks bygga på avtal, regler och principer? Jag kan inte se det för mig. Hur ser intimitet ut i en sådan relation?

För mig handlar närheten mycket om att vi resonerar oss fram genom livet. Stort och smått händer hela tiden, vi tar oss igenom det under pratande.

Det är helt obegripligt för mig med relationer där tystnaden härskar och hyllas. Liksom onödigt att prata om känslor. Hur i all världen uttrycks då intimitetet? Vad får man ut av en relation där det sociala samspelet består av korthuggna grymtningar (jag känner ett sådant par)? Där är nog risken för otrohet större, alltså i sådana relationer tänker jag.

 

[Hedinn]

Självklart betyder det inte per definition att otrohet är "inga som helst problem" om man väljer att inte dumpa, eller dumpa senare. Den som säger det får stå för det - jag har aldrig sagt det. Men jag kan väl nånstans tycka att det är så självklart att det inte behövs sägas. Ärligt så tycker jag det mest känns som nått de säger som argumenterar för att det är dumt att göra slut med nån som är otrogen direkt.

Du har inte rätt i att man är "ärlig" om man berättar om otroheten när man väl varit otrogen. Det är inte någon vidare ärlighet, snarare så är det troligtvis för att man skäms och vill lätta sitt samvete.

Såhär. Ponera att du av någon anledning känner behovet av att ligga med en annan person fastän du är i ett monogamt förhållande. Om du inte kan ignorera/bortse från det behovet så berättar du om dina tankar och problem för din partner - INNAN du är otrogen. Då är du ärlig och faktiskt osjälvisk. Om du istället skiter i att säga nått och tar första bästa chans att ligga med nån som råkar finnas tillgänglig, då är du självisk, illojal och även om du berättar i efterhand så skulle jag aldrig kalla dig "ärlig". Ja, du kan säga att du vore ärlig just i den sekunden du berättar, men det är en droppe av ärlighet i havet av din oärlighet - förstår du vad jag menar?

Vad jag inte riktigt fattar, eller är mest fascinerad med, är hur folk i tråden kan ha så svårt att förstå att man kan ha principer och faktiskt ställa det kravet på sin partner att det är 100% oacceptabelt att vara otrogen. Fullkomligt självklart och okomplicerat för min del. Vill man inte ha det så, då är det ju fritt fram att arrangera sin relation på ett öppet sätt och vara på det klara med det? Vad är problemet liksom?

Fast jag tror inte att @sjoberga syftade på tillfällen där man planerar det, eller känner nåt allmänt behov av att ligga med någon annan, utan snarare ett scenario där man inte känner till att något sånt intresse finns förrän man är mitt uppe i det. Då finns det liksom inte utrymme att berätta något innan, det är ju inte heller säkert att det finns något att berätta innan? I ditt svar förutsätter du ju att det är en planerad handling och ett behov som finns där, något som jag inte tror var vad sjoberga syftade på.

 

[Kattennizze]

Haha men herregud, om man absolut måste ligga med andra, och ens partner inte vill ha en öppen relation - då gör man väl för sjutton slut?! Eller, om man ändå vill vara tillsammans med den personen - då får man tyvärr gilla läget eller diskutera med partnern.

Absolut. Allt är ju svart och vitt i livet. Bara att följa en manual. Enkelt! Problem solved.

 

[em-pirre]

Samtal mittinatten:
"Du älskling. Jag råkade stöta på en person här nu och nu finns det chans för mig att äntligen få lite sex. Jag tänkte bara att du ville veta. Puss"

 

[micaelathegreat]

Just det där funderar jag också på. Hur ser det som kallas närhet ut i de här förhållandena som tycks bygga på avtal, regler och principer? Jag kan inte se det för mig. Hur ser intimitet ut i en sådan relation?

Men bara för att man leva monogamt innebär ju inte det att man har regler och avtal. Jag och min sambo är helt överens om att vi inte tycker att otrohet är coolt. Vi har båda blivit utsatta för det och det känns bäst för oss att vi inte gör sånt. Varför skulle det påverka oss negativt? Och innebära avtal? Vi har samma värderingar helt enkelt, ändras det förutsätter vi båda att man låter den andre veta.

 

[Sezziyanen]

Jag förstår hur du menar, men om man har gjort en dundertabbe en gång och har dåligt samvete, vad vinner man på att knäcka sin partner och förhållandet genom att spy upp allt man bär på? Det är knappast sin partner man tänker på en sån gång utan det är ju fortfarande en själv som är i fokus.

Jag har i tidigare diskussioner flera gånger läst både de som inte vill veta och de som absolut vill veta om partnern gör något dumt så det tänker jag inte gå in på, utan jag är mest nyfiken på tanken att erkänna något man inte kan göra ogjort och som man ångrar men som skadar den man berättar för?

Aha, du menar i frågan om man ska berätta för sin partner att man varit otrogen eller ej?

Ärligt talat så köper jag inte riktigt snacket om att man inte borde berätta om sin otrohet för att "det är ju bara för sitt eget samvete man gör det, det sårar bara ens partner!". Tycker det är en rationalisering man då gör för att slippa undan, jag. Att det vore en själv som är i fokus för att man berättar om den(uppenbart stora) "tabben" man gjort... nä, köper det inte. Nog kanske det hjälper samvetet på ett sätt, men det är ändå helt rätt sak att göra IMO. Jag anser att man måste ge sin partner chansen att då bestämma vad de vill göra, för det andra valet man har är att dölja det smutsiga man faktiskt redan har gjort.

Om man vore så besvärad över vad som kan såra ens partner eller inte så är man inte otrogen, det är det valet man har. Efter man redan gått igenom med det anser jag att man i så fall ska berätta, och inte tänka en tanke på vem det gagnar eller ej.

 

[cirkus]

Vad jag inte riktigt fattar, eller är mest fascinerad med, är hur folk i tråden kan ha så svårt att förstå att man kan ha principer och faktiskt ställa det kravet på sin partner att det är 100% oacceptabelt att vara otrogen. Fullkomligt självklart och okomplicerat för min del. Vill man inte ha det så, då är det ju fritt fram att arrangera sin relation på ett öppet sätt och vara på det klara med det? Vad är problemet liksom?

Vad är problemet liksom att alla inte ser så svartvitt på otrohet att man måste lämna och att det är oacceptabelt? Och att bara för att man inte är helt svartvit i sin syn på just otrohet så är det inte nödvändigtvis så att man vill ha ett öppet förhållande?

 

[Sezziyanen]

Samtal mittinatten:
"Du älskling. Jag råkade stöta på en person här nu och nu finns det chans för mig att äntligen få lite sex. Jag tänkte bara att du ville veta. Puss"

Funkar väl perfekt om man har ett öppet förhållande? Har lyssnat på tillräckligt många personer i såna förhållanden för att veta att det ofta går till exakt så där.

 

[Sezziyanen]

Vad är problemet liksom att alla inte ser så svartvitt på otrohet att man måste lämna och att det är oacceptabelt? Och att bara för att man inte är helt svartvit i sin syn på just otrohet så är det inte nödvändigtvis så att man vill ha ett öppet förhållande?

Vad är problemet att förstå att jag skriver mina åsikter? Jag ser på otrohet med absolut nolltolerans. Jag skulle dumpa personen den sekund jag fick veta det och packa ihop eventuella saker hon hade hemma hos mig samma kväll, ungefär.

Om du anser att du kan förlåta din kille efter han legat med nån kollega på affärsresan och sen gå vidare med erat förhållande så står det dig fritt att göra det enligt mig. Jag är 100% för personlig frihet, och du får då göra dina egna val helt som du vill. Jag tänker inte försöka säga åt dig eller nån annan hur ni ska tycka om detta.

 

[Sezziyanen]

Absolut. Allt är ju svart och vitt i livet. Bara att följa en manual. Enkelt! Problem solved.

Tänkte du svara på det jag skrev eller bara förvränga det till att jag skulle ha sagt "allt är svart och vitt i livet" ?

 

[sjoberga]

Självklart betyder det inte per definition att otrohet är "inga som helst problem" om man väljer att inte dumpa, eller dumpa senare. Den som säger det får stå för det - jag har aldrig sagt det. Men jag kan väl nånstans tycka att det är så självklart att det inte behövs sägas. Ärligt så tycker jag det mest känns som nått de säger som argumenterar för att det är dumt att göra slut med nån som är otrogen direkt.

Du har inte rätt i att man är "ärlig" om man berättar om otroheten när man väl varit otrogen. Det är inte någon vidare ärlighet, snarare så är det troligtvis för att man skäms och vill lätta sitt samvete.

Såhär. Ponera att du av någon anledning känner behovet av att ligga med en annan person fastän du är i ett monogamt förhållande. Om du inte kan ignorera/bortse från det behovet så berättar du om dina tankar och problem för din partner - INNAN du är otrogen. Då är du ärlig och faktiskt osjälvisk. Om du istället skiter i att säga nått och tar första bästa chans att ligga med nån som råkar finnas tillgänglig, då är du självisk, illojal och även om du berättar i efterhand så skulle jag aldrig kalla dig "ärlig". Ja, du kan säga att du vore ärlig just i den sekunden du berättar, men det är en droppe av ärlighet i havet av din oärlighet - förstår du vad jag menar?

Vad jag inte riktigt fattar, eller är mest fascinerad med, är hur folk i tråden kan ha så svårt att förstå att man kan ha principer och faktiskt ställa det kravet på sin partner att det är 100% oacceptabelt att vara otrogen. Fullkomligt självklart och okomplicerat för min del. Vill man inte ha det så, då är det ju fritt fram att arrangera sin relation på ett öppet sätt och vara på det klara med det? Vad är problemet liksom?

Definition : Man kan inte vara oärlig i retrospekt, därför har du fel.

Om man däremot planerar att vara otrogen så är det oärligt. Om man absolut inte tänkt sig det så är det inte oärligt att berätta om otroheten så fort möjlighet ges efter att den inträffat.