Har du aldrig varit i situationen att du vill prata MER men den andra tycker att det där är väl inget att orda mer om? Isåfall tror jag du är lyckligt lottad.Jag satte det ju i citationstecken. Korrekt och korrekt, nog kan olika reaktioner och inte minst ageranden vara mer eller mindre väl underbyggda, även i de fall då de är drivna av känslomässiga upplevelser? Det vill jag nog ha det till, i alla fall.
Sen kan så klart resultatet av att en rasar och en står handfallen bli separation. Men oavsett vilken roll jag tänker mig i, så sker det inte i samma minut. Det blir en kämpig tidsperiod av okänd längd först. Och ser jag utifrån på det, så ömmar jag nog lite för den handfallne i den separationen. Att själv tycka att man inte har gjort något allvarligt - och så bli utkastad! Det är inte avundsvärt. Då är jag hellre den som kastar ut någon jag har kommit fram till är värd just att bli utkastad.
Relationstrådar här handlar väl jätteofta om att hon vill prata om ett problem men han vill inte prata om det. Och inte brukar du då tycka att det är han som får bestämma när ämnet är färdigpratat?