Ignorera samvetet?

Jag satte det ju i citationstecken. Korrekt och korrekt, nog kan olika reaktioner och inte minst ageranden vara mer eller mindre väl underbyggda, även i de fall då de är drivna av känslomässiga upplevelser? Det vill jag nog ha det till, i alla fall.

Sen kan så klart resultatet av att en rasar och en står handfallen bli separation. Men oavsett vilken roll jag tänker mig i, så sker det inte i samma minut. Det blir en kämpig tidsperiod av okänd längd först. Och ser jag utifrån på det, så ömmar jag nog lite för den handfallne i den separationen. Att själv tycka att man inte har gjort något allvarligt - och så bli utkastad! Det är inte avundsvärt. Då är jag hellre den som kastar ut någon jag har kommit fram till är värd just att bli utkastad.
Har du aldrig varit i situationen att du vill prata MER men den andra tycker att det där är väl inget att orda mer om? Isåfall tror jag du är lyckligt lottad.

Relationstrådar här handlar väl jätteofta om att hon vill prata om ett problem men han vill inte prata om det. Och inte brukar du då tycka att det är han som får bestämma när ämnet är färdigpratat?
 
Har du aldrig varit i situationen att du vill prata MER men den andra tycker att det där är väl inget att orda mer om? Isåfall tror jag du är lyckligt lottad.

Relationstrådar här handlar väl jätteofta om att hon vill prata om ett problem men han vill inte prata om det. Och inte brukar du då tycka att det är han som får bestämma när ämnet är färdigpratat?
Jo, det är klart att jag har! Jag kan ändå lätt föreställa mig vilsenhet i motsatt situation. Och jag har nog varit även i den motsatta situationen, men de tillfällena är det på något mystiskt vis svårare att dra mig till minnes. Jättekonstigt.
 
Konstigt inlägg tycker jag. Hela poängen är ju att det är extremt respektlöst att knulla runt när du är i en monogam relation. Att det finns värre saker (mord och annat) är alla överens och vet om. Vore mycket intresserad av vad du anser "ett respektlöst rövarsle" vara förnått? Menar du som personlighetsdrag ALLTID, eller att de är respektlösa mot någon person i någon situation?

Det är intressant att alla som säger att de skulle bryta omedelbart måste ta till kraftbegrepp om otrohet som ”knulla runt” och ”ljuger och smyger”. Som målar all otrohet i det svartaste hörnet och inte ens vill se att det är ett brett spektrum.

Den form av otrohet jag stött på , dvs fått vetskap om, har i samtliga fall handlat om engångshändelser som ganska omedelbart har berättats för partnern. Med utlöst relationskris som följd med olika utfall för olika relationer.

Sedan är det säkert till viss del biaserat av att den formen är mest synlig för utomstående.

Men det handlar inte alls om ”knulla runt” eller regelbunden respektlöshet mot en partner. Eller om att ljuga och smyga.
 
Det är intressant att alla som säger att de skulle bryta omedelbart måste ta till kraftbegrepp om otrohet som ”knulla runt” och ”ljuger och smyger”. Som målar all otrohet i det svartaste hörnet och inte ens vill se att det är ett brett spektrum.

Den form av otrohet jag stött på , dvs fått vetskap om, har i samtliga fall handlat om engångshändelser som ganska omedelbart har berättats för partnern. Med utlöst relationskris som följd med olika utfall för olika relationer.

Sedan är det säkert till viss del biaserat av att den formen är mest synlig för utomstående.

Men det handlar inte alls om ”knulla runt” eller regelbunden respektlöshet mot en partner. Eller om att ljuga och smyga.
Jag har sett många olika varianter både i bekantskapskretsen och på andra håll
Och ja.. ibland har jag sett vad jag tycker är respektlöst mot partnern.
Häromdagen blev jag mailad på Tinder ( en dejtingapp) av en man som skrev att han var gift, och han hade flera kvinnor han träffade regelbundet. Frun ville att de skulle vara monogama och fick inte reda på något trots att han varit otrogen regelbundet i flera år enligt honom själv.
Jag har åtskilliga gånger just på dejtingsidor mött män som jag tycker är rejält respektlösa där de planerar otrohet samtidigt som de säger sig leva monogamt till frun. Jag har även i verkligheten mött de som planerat otrohet i flera år bland annat en bekant som var gift med familj sen 20 år och där det kröp fram att han hade en till familj med barn sedan några år tillbaka.
Så ja... det finns alla typer. Det finns den som är ett tillfälle men det finns också åtskilliga där det finns en planerad respektlös otrohet. Så man kan inte vara helt naiv när man pratar om otrohet heller.
Sen är det ju svårt att säga vad som är mest respektlöst... egentligen tycker jag att det är svårt att göra någon sorts gradering..
 
Senast ändrad:
Det är intressant att alla som säger att de skulle bryta omedelbart måste ta till kraftbegrepp om otrohet som ”knulla runt” och ”ljuger och smyger”. Som målar all otrohet i det svartaste hörnet och inte ens vill se att det är ett brett spektrum.

Den form av otrohet jag stött på , dvs fått vetskap om, har i samtliga fall handlat om engångshändelser som ganska omedelbart har berättats för partnern. Med utlöst relationskris som följd med olika utfall för olika relationer.

Sedan är det säkert till viss del biaserat av att den formen är mest synlig för utomstående.

Men det handlar inte alls om ”knulla runt” eller regelbunden respektlöshet mot en partner. Eller om att ljuga och smyga.

Jag sa "Knulla runt" eftersom det begreppet har figurerat i tråden, och jag kände för att faktiskt ta till ett lite mer "stötande" begrepp för att väcka lite tankar och reaktion. Jag gillar egentligen inte ordet, men jag gillar heller inte tendensen att försköna allting för att det skall passa ens retorik och agenda. Till exempel (om än väldigt annorlunda) så gillar jag att prata om krig i termer av "massmord" och fängelser i form av "burar", för att illustrera poänger. Jag "måste" absolut inte ta till "knulla runt" här men valde att göra det ändå.

Men nog om det ordet, jag kan hålla mig från att inte säga "knulla runt" framöver.

Engångshändelser eller flergångshändelser spelar ingen roll för mig personligen. Då måste du även börja värdera känslorna vid varje tillfälle, vad är värst; en gång som betydde mycket eller 15 gånger som bara var helt värdelöst sex med nån personen inte brydde sig ett skit om? Så kan man hålla på i all oändlighet. Man kan absolut argumentera för att "knulla runt på fyllan" är mindre allvarligt än att ha sex med en kollega som man känner väl och har mycket respekt för, tex. Och tvärtom.

Respektlöshet har ingen direkt koppling till # gånger. Ljuga och smyga har jag inte pratat om, är inte heller så intresserad av det.
 
Jag har sett många olika varianter både i bekantskapskretsen och på andra håll
Och ja.. ibland har jag sett vad jag tycker är respektlöst mot partnern.
Häromdagen blev jag mailad på Tinder ( en dejtingapp) av en man som skrev att han var gift, och han hade flera kvinnor han träffade regelbundet. Frun ville att de skulle vara monogama och fick inte reda på något trots att han varit otrogen regelbundet i flera år enligt honom själv.
Jag har åtskilliga gånger just på dejtingsidor mött män som jag tycker är rejält respektlösa där de planerar otrohet samtidigt som de säger sig leva monogamt till frun. Jag har även i verkligheten mött de som planerat otrohet i flera år bland annat en bekant som var gift med familj sen 20 år och där det kröp fram att han hade en till familj med barn sedan några år tillbaka.
Så ja... det finns alla typer. Det finns den som är ett tillfälle men det finns också åtskilliga där det finns en planerad respektlös otrohet. Så man kan inte vara helt naiv när man pratar om otrohet heller.
Men finns det nån som varit helt naiv och hävdat att ingen otrohet är respektlös eller kan leda till omedelbart avslut av förhållandet? Jag har bara läst protester mot att all otrohet självklart leder till det och om man anser något annat så är det "fel".
 
Engångshändelser eller flergångshändelser spelar ingen roll för mig personligen. Då måste du även börja värdera känslorna vid varje tillfälle, vad är värst; en gång som betydde mycket eller 15 gånger som bara var helt värdelöst sex med nån personen inte brydde sig ett skit om?
Nä, man måste inte värdera nåt. Man måste inte se det på ett visst sätt eller ha en viss sorts känslor eller agera på ett visst sätt.
 
Men finns det nån som varit helt naiv och hävdat att ingen otrohet är respektlös eller kan leda till omedelbart avslut av förhållandet? Jag har bara läst protester mot att all otrohet självklart leder till det och om man anser något annat så är det "fel".
Mitt svar var till @sjoberga som inte hade sett respektlös otrohet och jag menade att jag har sett vad jag tycker är båda delarna.
Annars så förstår jag nog inte ditt svar riktigt..:)
 
@mandalaki

Jag tänkte lite till på det där.

Jag kan komma på två ex som har uttryckt det där som "jag vill/kan inte prata om det just nu", när jag har velat prata om något som de uppenbarligen inte har velat prata om. Det där är ju en försåtlig formulering, för den leder en att tro att det kommer att uppstå ett tillfälle då personen vill prata. Men det gör det inte.

Och så kan jag komma på två andra som snarare sagt "men jag HAR inget mer att säga om det där". Det är nog den känslan jag ändå kan identifiera mig med. Man fattar att den andra vill prata mer, men står hjälplös i att verkligen inte ha något att tillägga i frågan. (Och det kan gälla lite av varje, det måste inte gälla att man själv har gjort något fel, just.)
 
@mandalaki

Jag tänkte lite till på det där.

Jag kan komma på två ex som har uttryckt det där som "jag vill/kan inte prata om det just nu", när jag har velat prata om något som de uppenbarligen inte har velat prata om. Det där är ju en försåtlig formulering, för den leder en att tro att det kommer att uppstå ett tillfälle då personen vill prata. Men det gör det inte.

Och så kan jag komma på två andra som snarare sagt "men jag HAR inget mer att säga om det där". Det är nog den känslan jag ändå kan identifiera mig med. Man fattar att den andra vill prata mer, men står hjälplös i att verkligen inte ha något att tillägga i frågan. (Och det kan gälla lite av varje, det måste inte gälla att man själv har gjort något fel, just.)
Ok ... fast jag tänker att den som tycker att ämnet inte är färdigpratat, den ställer nog frågor. Och då får man svara (även om jag fattar att man inte kan tröska otroheten år ut och år in).

Men vad skulle man svara på frågan ”om det nu absolut inte betydde någonting, varför gjorde du det?” Jag skulle då kräva ett bättre svar än ”för att det inte betydde något”. :D
 
Men finns det nån som varit helt naiv och hävdat att ingen otrohet är respektlös

Eftersom otrohet händer i förhållanden som frodas av kärlek, respekt och tillit som har påståtts i tråden, så verkar ju vissa anse att man kan idka respektfull otrohet mot sin ovetande partner.

Jag personligen kan inte föreställa mig hur man får ihop den tanken till att ens vara ett uns trovärdig inför sig själv, men det är ju jag det.
 
Eftersom otrohet händer i förhållanden som frodas av kärlek, respekt och tillit som har påståtts i tråden, så verkar ju vissa anse att man kan idka respektfull otrohet mot sin ovetande partner.

Jag personligen kan inte föreställa mig hur man får ihop den tanken till att ens vara ett uns trovärdig inför sig själv, men det är ju jag det.
Eller så drar du felaktiga slutsatser? Jag har inte sett nån som hävdat att otrohet kan vara respektfullt. Däremot att det kan ske respektlösa handlingar utan att det nödvändigtvis innebär att ett förhållande måste ta slut där och då.
 
Men det handlar inte alls om ”knulla runt” eller regelbunden respektlöshet mot en partner. Eller om att ljuga och smyga.
Och jag har sett och (och ibland varit inblandad i) många olika sorters otrohet. En stor del har varit just ligga runt, ljuga och smyga. Antingen en ny tjej varje helg eller en flickvän (eller två) vid sidan av relationen.

Jag har själv haft relationer med upptagna personer så jag känner att jag har en rätt bra insyn i sättet en del män väljer att vara otrogna på. It aint pretty liksom.
 
Jag har flera gånger under årens lopp hört kollegor uttala sig förklenande om sin partner och gjort den till löje bakom dennes rygg, så visst kan man svika på fler än ett sätt. Varje gång jag har frågat varför de fortfarande är tillsammans har de blivit irriterade eller ursäktat det med att de har barn eller älskar sin partner, men om jag älskar någon så går jag inte omkring och snackar skit om denne bakom dens rygg heller. :mad:
 
Jag har flera gånger under årens lopp hört kollegor uttala sig förklenande om sin partner och gjort den till löje bakom dennes rygg, så visst kan man svika på fler än ett sätt. Varje gång jag har frågat varför de fortfarande är tillsammans har de blivit irriterade eller ursäktat det med att de har barn eller älskar sin partner, men om jag älskar någon så går jag inte omkring och snackar skit om denne bakom dens rygg heller. :mad:
Känner verkligen igen det där.
Jag har åtskilliga gånger frågat varför de fortfarande lever med en person de uppenbarligen känner så illa för. Svaret brukar vara: Jag vill inte bryta för barnens skull. Jag vill inte bara träffa mina barn varannan vecka så jag klarar inte av att skiljas.
 
Ok ... fast jag tänker att den som tycker att ämnet inte är färdigpratat, den ställer nog frågor. Och då får man svara (även om jag fattar att man inte kan tröska otroheten år ut och år in).

Men vad skulle man svara på frågan ”om det nu absolut inte betydde någonting, varför gjorde du det?” Jag skulle då kräva ett bättre svar än ”för att det inte betydde något”. :D
Jodå. Men det hjälper ju föga för den där tafatte och rådlöse.

För mig har nog sådana situationer snarare landat i att vi har mötts i det: vi har ett läge här som vi inte lyckas hantera särskilt bra. Vad gör vi nu? Och det är väl det jag ser som vägen framåt i sådana fall.

Om då den som vill prata väljer att dumpa, är det ju inte mycket den dumpade kan göra åt det. Men då har man ju inte heller mötts i det.
 
Känner verkligen igen det där.
Jag har åtskilliga gånger frågat varför de fortfarande lever med en person de uppenbarligen känner så illa för. Svaret brukar vara: Jag vill inte bryta för barnens skull. Jag vill inte bara träffa mina barn varannan vecka så jag klarar inte av att skiljas.
Exakt, då borde man med samma logik berätta för partner vilka låga tankar man har om denne så får den själv bestämma om den vill vara kvar i ett förhållande där det snackas skit bakom ryggen på den. Om jag kunde förlåta och gå vidare efter en otrohet så är det här en absolut dealbreaker för mig, man baktalar inte den man lever med.
 

Liknande trådar

Relationer Just nu är jag bara ledsen över situationen som uppstått. Jag har jobbat på samma jobb i några år och trivs jättebra, främst då jag...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
17 177
Senast: QueenLilith
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 839
Senast: Imna
·
Skola & Jobb Jag har ett dilemma på jobbet som börjar bli väldigt påfrestande för mitt mående. Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 613
Senast: Keb71
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp