Ignorera samvetet?

[Tonto]

Jag smygäter godis därför att jag skäms lite över att äta godis, helt enkelt.

Men har du och din sambo/SO etc. Bestämt att ni ska leva i en relation där du inte får äta godis?

 

[Petruska]

Men kan man prata om ”korrekt bedömning”? Var och en har ju den känsla hen har. Om den ena anser att relationen är kraftigt påverkad och den andra rycker på axlarna, då har man ett problem. Och ser man så olika på relationen är verkar det nog lättast att inte vara ihop.

Jag satte det ju i citationstecken. Korrekt och korrekt, nog kan olika reaktioner och inte minst ageranden vara mer eller mindre väl underbyggda, även i de fall då de är drivna av känslomässiga upplevelser? Det vill jag nog ha det till, i alla fall.

Sen kan så klart resultatet av att en rasar och en står handfallen bli separation. Men oavsett vilken roll jag tänker mig i, så sker det inte i samma minut. Det blir en kämpig tidsperiod av okänd längd först. Och ser jag utifrån på det, så ömmar jag nog lite för den handfallne i den separationen. Att själv tycka att man inte har gjort något allvarligt - och så bli utkastad! Det är inte avundsvärt. Då är jag hellre den som kastar ut någon jag har kommit fram till är värd just att bli utkastad.

 

[Petruska]

Men har du och din sambo/SO etc. Bestämt att ni ska leva i en relation där du inte får äta godis?

Naturligtvis inte.

Poängen med relationen är överhuvudtaget inte att sätta upp regler.

 

[Petruska]

Frågan är vem som ska dumpa vem först, @Petruska eller partnern? Om nu båda tjuvåt godis

Jag både smygäter ju godis och smygröker, så det borde vara partners rätt att dumpa först.

 

[Tonto]

Naturligtvis inte.

Poängen med relationen är överhuvudtaget inte att sätta upp regler.

Så du tycker att en överenskommelse att leva i en monogami är att sätta upp regler? Ska relationer vara helt utan regler eller överenskommelser?

 

[stjarnhimmel]

Jag satte det ju i citationstecken. Korrekt och korrekt, nog kan olika reaktioner och inte minst ageranden vara mer eller mindre väl underbyggda, även i de fall då de är drivna av känslomässiga upplevelser? Det vill jag nog ha det till, i alla fall.

Sen kan så klart resultatet av att en rasar och en står handfallen bli separation. Men oavsett vilken roll jag tänker mig i, så sker det inte i samma minut. Det blir en kämpig tidsperiod av okänd längd först. Och ser jag utifrån på det, så ömmar jag nog lite för den handfallne i den separationen. Att själv tycka att man inte har gjort något allvarligt - och så bli utkastad! Det är inte avundsvärt. Då är jag hellre den som kastar ut någon jag har kommit fram till är värd just att bli utkastad.

Fast samtidigt får man ju ta konsekvenserna av sitt beteende? Om man bestämt att i denna relationen så är vi monogama... Blir man då så förvånad att det får konsekvenser av att jag väljer att vara otrogen?
Att relationer tar slut pga otrohet är väl knappast något nytt? Hur kan man vara så handfallen? Jag tänker att man får väl kommunicera kring detta innan dvs om jag vill ligga med andra får jag kommunicera det, om jag vill vara monogam och tycker att relationen tar slut vid otrohet så får jag kommunicera det.

 

[Tonto]

Nej. Det här vi absolut inte gjort. Jag hittade på nånting bara för att beskriva hur folk utelämnar sanningen eller ljuger utan att det är nån big deal.

Jag vill inte leva i ett förhållande där partner vet ALLT jag tänker och gör.

Nä det vill inte jag heller, man får ha sina egna tankar och saker man gör.

Jag skiter i om partner går och käkar godis i smyg (tycker dock det känns sorgligt att behöva äta i smyg för att man skäms etc.) för det är inget fundamentalt i vår relation. Äta i smyg är inte något viktigt i vår relation.

Men om vi nu hade bestämt att vi inte ska äta godis och det verkligen är något vår relation bygger och är något som vi verkligen kommit överens om och som är ytterst viktigt för oss båda och någon av oss bryter förtroendet att inte äta godis så skulle jag ha ett mycket stort problem med detta.

 

[Petruska]

Så du tycker att en överenskommelse att leva i en monogami är att sätta upp regler? Ska relationer vara helt utan regler eller överenskommelser?

Jag har inga generella idéer om hurdana relationer "ska" vara som jag kan redogöra för i ett rimligt långt inlägg.

Men precis som någon annan i tråden har snuddat vid (minns inte vem det var), så undrar jag hur vanligt det är att man tydligt avtalar att nu har vi sex med varandra och aldrig med någon annan, och dessutom gör upp exakt vilka handlingar som räknas som sex.

Jag har aldrig varit med om det på något särskilt tydligt sätt, vad jag kan minnas. Det enda exempel jag säkert känner till, är en god vän som för något år sedan berättade att en kvinna han iofs var lite svag för, mer eller mindre hade inlett ett förhållande med honom genom att gå igenom regelverket, bland annat med avseende på exklusivitet. Det faktum att det fanns så tydliga och uttalade regler som villkor, gjorde att han genast drog sig ur. Det tror jag att jag också hade gjort.

Jag ser inte privata relationer som konstruktioner av regelverk.

 

[stjarnhimmel]

Jag känner att jag står någonstans mitt emellan i denna diskussionen. Jag har sett flera fall av otrohet i min närhet och där man valt att hantera det på olika sätt.
Jag har sett att vissa valt att fortsätta ihop och där paren idag säger att relationen idag är bättre än innan men har också sett fallen där man valt att separera.

Jag tycker inte det är så förvånande att folk tex i en längre relation blir attraherad av någon annan och väljer att vara otrogen. Det jag dock tycker låter konstigt är inställningen att det bara händer dvs som att man inte har något eget ansvar? Och då tycker jag det låter farligt om man tänker att sex bara är något som händer och inte något jag kan ta ansvar för. Har jag inget ansvar och kontroll på min sexualitet.
I vissa av de fall jag sett säger den som inte varit otrogen att de båda varit ansvariga för att relationen varit dålig men sen har den ena parten valt otroheten. Så därför tycker jag det är svårt att svara på frågan generellt om man skulle lämna om ens partner var otrogen. För mig beror det så mkt på omständigheter.

 

[Petruska]

Fast samtidigt får man ju ta konsekvenserna av sitt beteende? Om man bestämt att i denna relationen så är vi monogama... Blir man då så förvånad att det får konsekvenser av att jag väljer att vara otrogen?
Att relationer tar slut pga otrohet är väl knappast något nytt? Hur kan man vara så handfallen? Jag tänker att man får väl kommunicera kring detta innan dvs om jag vill ligga med andra får jag kommunicera det, om jag vill vara monogam och tycker att relationen tar slut vid otrohet så får jag kommunicera det.

Jag tycker att jag har svarat på de frågorna och jag tycker att de drar det hela så mycket vidare att jag tappade intresset lite redan första gången.

Om den situation jag föreställer mig aldrig kan uppstå, torde ju det problemet vara löst på förhand, så att säga.

 

[stjarnhimmel]

Om den situation jag föreställer mig aldrig kan uppstå, torde ju det problemet vara löst på förhand, så att säga.

Jag förstår inte alls det svaret...
men vi kan lämna det om du inte vill gå vidare där.

 

[em-pirre]

Nä det vill inte jag heller, man får ha sina egna tankar och saker man gör.

Jag skiter i om partner går och käkar godis i smyg (tycker dock det känns sorgligt att behöva äta i smyg för att man skäms etc.) för det är inget fundamentalt i vår relation. Äta i smyg är inte något viktigt i vår relation.

Men om vi nu hade bestämt att vi inte ska äta godis och det verkligen är något vår relation bygger och är något som vi verkligen kommit överens om och som är ytterst viktigt för oss båda och någon av oss bryter förtroendet att inte äta godis så skulle jag ha ett mycket stort problem med detta.

Jag tror att vi diskuterar så totalt olika saker här nu att det nog inte går att komma någon vart i diskussionen. Min poäng är ungefär sjuttiotre kilometer åt andra hållet

 

[Sezziyanen]

Jag förstår inte hur sex kan ha den enorma särställningen som Den Stora FörhållandeDöden. Oavsett om det är inom eller utanför relationen.

Så länge det inte handlar om sex mot någons vilja så är det ju bara en naturlig drift. Olika hög hos olika personer och den tar sig olika uttryck hos olika personer. Är det inte, borde det inte vara helvetes mycket viktigare att partnern inte misshandlar på något sätt, inte skammar, inte är svartsjuk och kontrollerande, låter den andra växa och utvecklas som sin egen individ, inte gaslightar, inte är ett respektlöst rövarsle osv osv? Borde inte Den Stora FörhållandeDöden vara respektlöshet snarare än sex?

Konstigt inlägg tycker jag. Hela poängen är ju att det är extremt respektlöst att knulla runt när du är i en monogam relation. Att det finns värre saker (mord och annat) är alla överens och vet om. Vore mycket intresserad av vad du anser "ett respektlöst rövarsle" vara förnått? Menar du som personlighetsdrag ALLTID, eller att de är respektlösa mot någon person i någon situation?

 

[Petruska]

Nej. Det här vi absolut inte gjort. Jag hittade på nånting bara för att beskriva hur folk utelämnar sanningen eller ljuger utan att det är nån big deal.

Jag vill inte leva i ett förhållande där partner vet ALLT jag tänker och gör.

Och jag vill inte heller veta ALLT om partnern.

En av mina bekanta fick en smärre chock, när jag råkade nämna att ett av skälen till att min partner och jag inte har något gemensamt bankkonto är att jag inte vill kunna se precis vad partner gör med pengarna. Då jag tjänar mest, känns det som fullständigt förmynderi om jag dessutom kunde kontrollera varenda krona hen gör av med.

 

[Sezziyanen]

Och jag vill inte heller veta ALLT om partnern.

En av mina bekanta fick en smärre chock, när jag råkade nämna att ett av skälen till att min partner och jag inte har något gemensamt bankkonto är att jag inte vill kunna se precis vad partner gör med pengarna. Då jag tjänar mest, känns det som fullständigt förmynderi om jag dessutom kunde kontrollera varenda krona hen gör av med.

Varför skulle du kontrollera pengarna din partner gör av med bara för att ni hade ett gemensamt bankkonto? Jag skulle nog också bli förvånad över att höra att någon tänkte att de skulle kontrollera sin partners användande av pengar bara för att de hade en (åtminstone delvis) gemensam ekonomi.

 

[Petruska]

Varför skulle du kontrollera pengarna din partner gör av med bara för att ni hade ett gemensamt bankkonto? Jag skulle nog också bli förvånad över att höra att någon tänkte att de skulle kontrollera sin partners användande av pengar bara för att de hade en (åtminstone delvis) gemensam ekonomi.

Som sagt, jag vill inte kunna se detaljerna. Jag tycker att myndiga personer bör få agera ekonomiskt utan överdriven insyn från andra i normalfallet.

 

[Sezziyanen]

Som sagt, jag vill inte kunna se detaljerna. Jag tycker att myndiga personer bör få agera ekonomiskt utan överdriven insyn från andra i normalfallet.

Väldigt stor skillnad på att kunna se detaljerna och att faktiskt välja att göra det, och ännu värre att välja att kontrollera den andra personen. Det är inga större problem att ha en gemensam ekonomi där endera part inte kontrollerar den andra personen alls, oavsett vem som tjänar mest.

Problemet ligger ju isåfall i viljan att kontrollera din partners ekonomi/utgifter - inte huruvida pengarna befinner sig på samma konto..

 

[Petruska]

Väldigt stor skillnad på att kunna se detaljerna och att faktiskt välja att göra det, och ännu värre att välja att kontrollera den andra personen. Det är inga större problem att ha en gemensam ekonomi där endera part inte kontrollerar den andra personen alls, oavsett vem som tjänar mest.

Du fattar inte min poäng. Den handlar om personlig integritet. Jag hyser inget hopp om att göra mig förstådd hos dig heller.

 

[Sezziyanen]

Du fattar inte min poäng. Den handlar om personlig integritet. Jag hyser inget hopp om att göra mig förstådd hos dig heller.

Du sa:

"ett av skälen till att min partner och jag inte har något gemensamt bankkonto är att jag inte vill kunna se precis vad partner gör med pengarna. Då jag tjänar mest, känns det som fullständigt förmynderi om jag dessutom kunde kontrollera varenda krona hen gör av med."

Ett av skälen till att du inte har ett gemensamt bankkonto med din partner är att du inte vill se vad han gör av pengarna. Och att du inte vill ha möjligheten att kontrollera vad han spenderar pengarna på (då du tjänar mest, vad det nu har med saken att göra?). Vad är det jag inte förstår av de meningarna?

Jag förstår inte fortfarande varför man skulle behöva ha såna spärrar för att hindra sig själv att syna/kontrollera partnerns ekonomi.

 

[Petruska]

Du sa:

"ett av skälen till att min partner och jag inte har något gemensamt bankkonto är att jag inte vill kunna se precis vad partner gör med pengarna. Då jag tjänar mest, känns det som fullständigt förmynderi om jag dessutom kunde kontrollera varenda krona hen gör av med."

Ett av skälen till att du inte har ett gemensamt bankkonto med din partner är att du inte vill se vad han gör av pengarna. Och att du inte vill ha möjligheten att kontrollera vad han spenderar pengarna på (då du tjänar mest, vad det nu har med saken att göra?). Vad är det jag inte förstår av de meningarna?

Jag förstår inte fortfarande varför man skulle behöva ha såna spärrar för att hindra sig själv att syna/kontrollera partnerns ekonomi.

Det är ingen spärr. Frågan har aldrig varit uppe oss emellan på det sättet. Det är helt enkelt helt självklart för oss att var och en svarar för sig själv, och som ett led i det har eget konto etc. Eftersom vi är två olika myndiga personer.

Sen kom samtalet om gemensamma konton upp. Jag vill inte ha det, pga ovanstående.

Att jag tjänar mest ger mig naturligtvis ett slags makt. Det bör alla som tjänar mer än sin partner tänka över, just maktaspekten och hur den kan hanteras.