Ignorera samvetet?

Och det är inte självklart för mug att 100% av ansvaret ligger hos hen som inte rasar. Man har ju även ansvar för vad man rasar över - och inte minst för hur man rasar.

Så otroligt intressant tanke. Jag är helt enligt med dig, att det inte är himla självklart vem som har tolkningsföreträde. Måttlig svartsjuka: den svartsjuka rasar, den andre känner sig mer villrådig över situationen (som kunde misstolkas men inget hände). Där kanske det går att se att "ja, nu förstår jag ju att du tar SÅ illa upp över det och att det kan missförstås, men det var inte avsikten med lunchen/bion/whatever". Något i stil med "jag hör vad du säger men gör en annan bedömning".

Självklart har den svartsjuka rätt till sina känslor, även om det inte låg någon vikt i handlingen som utlöste det.
 
Jag vill inte leva i ett förhållande där partner vet ALLT jag tänker och gör.

Läste senast igår, hos frisören, en artikel (M Magazine tror jag) där ett proffs uttalade sig vad gäller långvariga relationer och hur få dem att funka (30+) år och hon var HELT bestämd i sin åsikt att man lättare än många tror dödar ett förhållande genom att vara helt uppe i sin partners liv och dela ALLT.

Skiljer sig såklart från förhållande till annat, men jag känner själv att det är en erotikdödare.
 
Jag förstår inte varför jag någonsin skulle behöva smygäta och ljuga om det till min man? Det är väl ens eget val om man vill äta godis eller ej, eller har du och din sambo bestämt att det är en grundsten i erat förhållande att du inte får äta godis?

För att man lovat varandra att försöka skärpa till kosten, och inte vill varken trigga partnern att trilla dit på godis genom att erkänna att man ätit eller framstå som halvdum i huvudet genom att misslyckas med något så enkelt som att låta bli att stuva huvudet fullt?
 
Alltså denna fras dyker upp titt som tätt.

Otrohet är bara någonting som händer.

Hur tänker man då? Bland det dummaste jag läst. otrohet är ett aktivt val man gör. Ingenting som "bara händer".

Val ha konsekvenser oavsett hur förhållandet ser ut.

Det är ibland en möjlighet som öppnar sig, där man väljer att ta chansen. Det som "bara händer" är att jag får/inser att jag har möjligheten och tar den.
 
Det är ibland en möjlighet som öppnar sig, där man väljer att ta chansen. Det som "bara händer" är att jag får/inser att jag har möjligheten och tar den.
När man säger att det bara händer tänker jag att det låter som man själv inte har ett val och att det är utom ens egen kontroll.
Men när man säger att man väljer att ta chansen så tycker jag det låter som att man inser att det är ens eget val.
Två skilda saker för mig.
 
Alltså denna fras dyker upp titt som tätt.

Otrohet är bara någonting som händer.

Hur tänker man då? Bland det dummaste jag läst. otrohet är ett aktivt val man gör. Ingenting som "bara händer".

Val ha konsekvenser oavsett hur förhållandet ser ut.
Jag tycker egentligen inte att det bara händer och aktivt val utesluter varann. Nu har jag visserligen aldrig varit otrogen (jag gjorde slut i stället den enda gång jag ville vara det och låg först efter att jag gjort slut) men nog har jag mer en gång varit i läget då det bara brinner i skallen och så ligger jag med någon jag inte borde ligga med. Visst är det ett val jag gör - samtidigt som det bara händer.
 
Eftersom otrohet händer i förhållanden som frodas av kärlek, respekt och tillit som har påståtts i tråden, så verkar ju vissa anse att man kan idka respektfull otrohet mot sin ovetande partner.

Jag personligen kan inte föreställa mig hur man får ihop den tanken till att ens vara ett uns trovärdig inför sig själv, men det är ju jag det.

Inte har jag sett någon här påstå det i alla fall. Var hämtar du den informationen från "om vissa"?
 
Ja, men jag måste fortfarande inte värdera något på ett visst sätt, eller värdera in en sak för att jag värderar in en annan.
Nej, du måste inte. Men du gör det i ditt inlägg jag svarade på.


Eftersom otrohet händer i förhållanden som frodas av kärlek, respekt och tillit som har påståtts i tråden, så verkar ju vissa anse att man kan idka respektfull otrohet mot sin ovetande partner.

Jag personligen kan inte föreställa mig hur man får ihop den tanken till att ens vara ett uns trovärdig inför sig själv, men det är ju jag det.

Håller med dig 100%. För mig låter det som ett sätt att rationalisera och hantera saker. Självklart försvinner inte samtliga goda känslor om en partner sekunden den är otrogen med någon annan. Men man kan ha principer som ändå gör att man inte vill vara med dem längre, tex att man värderar lojalitet och ärlighet väldigt högt. Alla kan vara "ärliga" och berätta om otrohet EFTER de redan varit det (se tex bara vad folk kritiserar TS för i den här tråden) - det är ofta enbart för sitt eget samvetes skull. Men att vara ärlig innan man faktiskt "vänstrar" - och redan då i förhand berättar om de tvivel eller tankar man har för sin partner på förhand - det kräver mod och att man har väldigt hög respekt för sin partner.
 
Och jag har sett och (och ibland varit inblandad i) många olika sorters otrohet. En stor del har varit just ligga runt, ljuga och smyga. Antingen en ny tjej varje helg eller en flickvän (eller två) vid sidan av relationen.

Jag har själv haft relationer med upptagna personer så jag känner att jag har en rätt bra insyn i sättet en del män väljer att vara otrogna på. It aint pretty liksom.

Och jag menar bara att det finns ett brett spektrum. Vare sig din eller min bild är de enda som finns i ämnet. Ändå använder de som anser att otrohet = omedelbart slut, bara den ena bilden, den svartaste de klarar att uttrycka, i sina beskrivningar - det var vad jag vände mig emot.
 
Jag kan tänka mig flera scenarion där jag hade varit helt okej med längre tids otrohet. Ett exempel är ju om den ena i förhållandet har en läggning som den andra inte delar, men att den som inte delar begäret vägrar öppet förhållande. För den som har begäret så handlar det kanske bara om just det, och hen kanske inte har några som helst romantiska känslor för den hen lever ut sitt begär tillsammans med. Ändå klassas det som otrohet i de flesta ögon.

Jag tror att det hänger ihop med att sexuell lust/drift fortfarande är något skamligt, och särskilt så om man har en läggning som inte följer heterovaniljnormen.
 
Jag kan tänka mig flera scenarion där jag hade varit helt okej med längre tids otrohet. Ett exempel är ju om den ena i förhållandet har en läggning som den andra inte delar, men att den som inte delar begäret vägrar öppet förhållande. För den som har begäret så handlar det kanske bara om just det, och hen kanske inte har några som helst romantiska känslor för den hen lever ut sitt begär tillsammans med. Ändå klassas det som otrohet i de flesta ögon.

Jag tror att det hänger ihop med att sexuell lust/drift fortfarande är något skamligt, och särskilt så om man har en läggning som inte följer heterovaniljnormen.
Handlar det om att sex är skamligt?
Jag tror att ännu fler tänker att de skulle lämna om personen har begått ett allvarligt brott, våld, eller stöld etc.
 
Handlar det om att sex är skamligt?
Jag tror att ännu fler tänker att de skulle lämna om personen har begått ett allvarligt brott, våld, eller stöld etc.
Jag förstår inte alls vad du menar.

Det jag menar är att man istället för att leva ut sitt begär förväntas tygla det. Annars kan man ju inte leva kvar i relationen, hur fantastisk den än är på alla andra plan.
 
Jag förstår inte alls vad du menar.

Det jag menar är att man istället för att leva ut sitt begär förväntas tygla det. Annars kan man ju inte leva kvar i relationen, hur fantastisk den än är på alla andra plan.
Jag tror inte att anledningen till att folk har svårt för otrohet handlar om att sex skulle vara tabubelagt. Jag tror inte det är anledningen till att folk lämnar.
Det finns många andra saker förutom otrohet som skulle göra att jag också skulle uppleva svek och lämna en relation. Såsom våld, stöld eller andra saker som inte är tabubelagda.
 
Jag tror inte att anledningen till att folk har svårt för otrohet handlar om att sex skulle vara tabubelagt. Jag tror inte det är anledningen till att folk lämnar.
Det finns många andra saker förutom otrohet som skulle göra att jag också skulle uppleva svek och lämna en relation. Såsom våld, stöld eller andra saker som inte är tabubelagda.

Men varför är det så att folk vill att man bara ska ha sex med bara sin partner?
 
Jag tror inte att anledningen till att folk har svårt för otrohet handlar om att sex skulle vara tabubelagt. Jag tror inte det är anledningen till att folk lämnar.
Det finns många andra saker förutom otrohet som skulle göra att jag också skulle uppleva svek och lämna en relation. Såsom våld, stöld eller andra saker som inte är tabubelagda.
Jag menar i mitt exempel.
 

Liknande trådar

Relationer Just nu är jag bara ledsen över situationen som uppstått. Jag har jobbat på samma jobb i några år och trivs jättebra, främst då jag...
5 6 7
Svar
121
· Visningar
17 177
Senast: QueenLilith
·
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 839
Senast: Imna
·
Skola & Jobb Jag har ett dilemma på jobbet som börjar bli väldigt påfrestande för mitt mående. Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 613
Senast: Keb71
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp