Hur viktigt är ett jobb?

[stjarnhimmel]

Så det är inte för att föräldrarna ska kunna jobba, utan för att barnen ska bli berikade? Så intressant.

Där jag bor har man numera rätt till 15h/vecka efter att barnet fyllt tre, men det är ju inte alls tillräckligt om man ska jobba, och resten av dagistiden kostar skjortan (ca 10k per månad och barn för heltid). Det finns ju bara en lösning för att få ut föräldrarna i arbetslivet och det är att erbjuda billigare eller gratis förskola, men kvarnarna mal långsamt.

Jag gillar för övrigt förskola. Mina barn har gått 10-15h per vecka sedan de var 17 månader, och själv sattes jag på dagis när jag var 6 månader. Där kan jag iofs tycka att det kanske hade varit bättre om jag fått vara hemma ett tag till.

Folk mitt uppe i karriären här (London och närområden) brukar lämna barnen på dagis när de är 6 veckor gamla, på heltid. Alternativt en live-in nanny. Barnen får man träffa på helgen. Föräldraledigheten är ju inte mycket att hurra för och arbetsgivaren förväntar sig att man är tillbaka mer eller mindre omgående. Vab, vad är det?! Där får man ta av semestern...

Ja det är fantastiskt att vi i Sverige har föräldraledighet och Vab. Att inte behöva välja mellan barn och jobb.

 

[Ray]

Eftersom normen idag är att båda föräldrar ska jobba heltid och ha barnen på dagis så är ju hela skolan anpassad till normen. Vilket gör att skolan fungerar lättare om man redan på dagis lärt sig sociala skolregler som stå i kö, gå på led, killar är konstiga om de leker med tjejleksaker, tjejer älskar prinsessor, killar kan inte ha långt hår etc
Kan bli bryskt uppvaknande när man kommer till skolgården som 6 årigt barn och inser att de andra redan är helt cementerade i könsroller. Och ja- jag vet att man försöker motverka detta på förskolorna men jag ser tydligt hur utseende och kläder betyder mer långt ner i åldrarna... Och att skolan blir jobbig om man särskiljer sig och kanske bara är ett barn och inte en pojke det vet vi alla. För de som inte passar in i normen kommer de andra trycka till. Hur lätt är det att lära sig då...?
Men gör det att det är rätt?

 

[monster1]

Ah eller offer-mentalitet kan man också kalla det.

På vilket sätt är en prestationsbaserad självkänsla en offermentalitet? De må vara problematiskt efter som personer med den här typen av självkänsla lätt bränner ut sig i sina försök att vara den perfekta personen men jag förstår verkligen inte varför det skulle vara en offermentalitet att vara högpresterande.

 

[annie_]

Vill bara tillägga då någon påpekade att är man uppvuxen med hemmamamma är det lättare att det blir så för en själv. Min pappa jobbade skift, min mor var hemma med mig och mina syskon tills jag var 5år (jag är äldst). Vi hittade på en massa roligt, hade långa dagar på stranden, bakade fikabröd för lekträffen, var på kyrkans barntimmar etc etc. När min far kom hem var det mors tur att jobba, beroende på vilket skift han jobbade så fick hon ta tvärtemot (även inom restaurang på de senare åren, när vi var riktigt små jobbade hon med NWM). Pappa provade att vara hemma då mamma 'fick det så lätt', han stod ut tre månader med att vara hemma med oss. Borde vara upp till varje familj att få göra det de tycker passar dem bäst!

Åkte hon iväg på kickoffer, hade utbildningar etc så var vi med! Hon valde att ta ett jobb där hon kunde planera sina dagar helt själv o styra som hon själv ville utifrån familjelivet. Vilket jag kommer att välja att göra, jag med! Vi har alltid ätit allt o är uppvuxna på riktig hemlagad mat, min bror som också åt allt vägrade äta grönsaker efter att hans bordsgranne utbrast "ÄCKLIGT" till allt på dagis... Det tog upp till övre tonåren innan han började äta det igen. En liten anekdot.
För mig är kosten barnen kommer att få i sig lika viktig som värderingarna många lämpar över på personal att sköta.

Människor väljer, på gott och ont att göra (nästan) vad de vill med sina barn. Jag kommer att välja att vara hemma så mycket det går. Hade jag kunnat köpa ett stort generationsboende till släkten så hade jag också klippt till!

Min mor är en driven, karriärslysten kvinna som inte behöver en man till något egentligen. Hon skulle ha gjort exakt samma val igen om hon fick chansen. För bara för att man väljer det ena utesluter inte det de andra!

 

[Philosophia]

Pappa provade att vara hemma då mamma 'fick det så lätt', han stod ut tre månader med att vara hemma med oss.

Men så turligt för er att er mamma stod ut längre än tre månader!

 

[Sunshine]

Ja det är fantastiskt att vi i Sverige har föräldraledighet och Vab. Att inte behöva välja mellan barn och jobb.

Det är det verkligen, det är en riktig förmån tycker jag.

Som en anekdot kan jag berätta om en av mammorna i mina barns klass. Hon är marknadschef för ett välkänt snacks företag och har nyligen mottagit en utmärkelse för, med risk för dålig översättning, högt uppsatta kvinnor i branschen som lyckas kombinera toppchefsposition med barn, baserat på att hon jobbar deltid (4 dagar/vecka) och har två barn och ändå har den position hon har.

Men jag vet ju hur det egentligen ser ut. Nannyn kommer kl 7 när barnen fortfarande sover. Väcker dem, ser till att de får frukost och gör sig iordning, tar den stora till skolan och hem igen med den lilla som hon sedan är med hela dagen (hon tar självklart också all vab). Hämtar från skolan, aktiviteter, läxor, middag, bad. Klockan sju slutar hon och då är barnen mer eller mindre redo att gå och lägga sig. En av föräldrarna kommer då hem och tar över. Nu har de precis anställt en ny nanny som verkar väldigt vettig, men den tidigare kunde inte laga mat så barnen växte upp på en diet av chips och mackor och hon var inte så bra på att leka med dem så det blev mycket tv och videospel. Det här visste ju inte föräldrarna till att börja med, utan märkte efterhand men då var det svårt att byta eftersom barnen vid det laget var fästa vid flickan.
Hursom, man kan ju tänka sig att föräldrarna spenderar varje ledig sekund med barnen, men det gör de inte. Många jobbresor för bägge och behovet av egentid gör att de ofta är borta både på kvällar och helger. Då kallas far eller morföräldrar in.

Men deras respektive arbetsplatser jublar förstås och slår sig på bröstet att de har högt uppsatt anställda som kan kombinera jobb och familj.

Vi har en lång väg att vandra här...

 

[Mabuse]

Det är det verkligen, det är en riktig förmån tycker jag.

Som en anekdot kan jag berätta om en av mammorna i mina barns klass. Hon är marknadschef för ett välkänt snacks företag och har nyligen mottagit en utmärkelse för, med risk för dålig översättning, högt uppsatta kvinnor i branschen som lyckas kombinera toppchefsposition med barn, baserat på att hon jobbar deltid (4 dagar/vecka) och har två barn och ändå har den position hon har.

Men jag vet ju hur det egentligen ser ut. Nannyn kommer kl 7 när barnen fortfarande sover. Väcker dem, ser till att de får frukost och gör sig iordning, tar den stora till skolan och hem igen med den lilla som hon sedan är med hela dagen (hon tar självklart också all vab). Hämtar från skolan, aktiviteter, läxor, middag, bad. Klockan sju slutar hon och då är barnen mer eller mindre redo att gå och lägga sig. En av föräldrarna kommer då hem och tar över. Nu har de precis anställt en ny nanny som verkar väldigt vettig, men den tidigare kunde inte laga mat så barnen växte upp på en diet av chips och mackor och hon var inte så bra på att leka med dem så det blev mycket tv och videospel. Det här visste ju inte föräldrarna till att börja med, utan märkte efterhand men då var det svårt att byta eftersom barnen vid det laget var fästa vid flickan.
Hursom, man kan ju tänka sig att föräldrarna spenderar varje ledig sekund med barnen, men det gör de inte. Många jobbresor för bägge och behovet av egentid gör att de ofta är borta både på kvällar och helger. Då kallas far eller morföräldrar in.

Men deras respektive arbetsplatser jublar förstås och slår sig på bröstet att de har högt uppsatt anställda som kan kombinera jobb och familj.

Vi har en lång väg att vandra här...

Fast med bara två barn, jobba 80%, och ändå behöva nanny 12 timmar om dagen, fem dagar i veckan? Hur går det ihop, har de tre timmars resetid till jobbet?

Det låter ju som att föräldrarna har absurt långa arbetsdagar, om de åker vid 7, och kommer hem tidigast sju, eller ännu senare varje dag? Även om man är chef, så brukar det inte behövas så långa arbetsdagar, annat än kanske tillfälligtvis.

Sen låter det ju också som att barnen sover otroligt mycket, tolv timmar per natt? Kanske att en liten bebis som vaknar varannan timme sover så länge, men ett skolbarn?

 

[Mabuse]

Eftersom normen idag är att båda föräldrar ska jobba heltid och ha barnen på dagis så är ju hela skolan anpassad till normen. Vilket gör att skolan fungerar lättare om man redan på dagis lärt sig sociala skolregler som stå i kö, gå på led, killar är konstiga om de leker med tjejleksaker, tjejer älskar prinsessor, killar kan inte ha långt hår etc
Kan bli bryskt uppvaknande när man kommer till skolgården som 6 årigt barn och inser att de andra redan är helt cementerade i könsroller. Och ja- jag vet att man försöker motverka detta på förskolorna men jag ser tydligt hur utseende och kläder betyder mer långt ner i åldrarna... Och att skolan blir jobbig om man särskiljer sig och kanske bara är ett barn och inte en pojke det vet vi alla. För de som inte passar in i normen kommer de andra trycka till. Hur lätt är det att lära sig då...?
Men gör det att det är rätt?

Varför tror du att förskolor cementerar könsroller mer än hemmen? Sociala spelregler är jag helt med på att man lär sig på förskolan, men det andra du beskriver: killar kan kan inte ha långt hår, killar är konstiga om de leker med tjejleksaker, att det finns tjej- och killleksaker, tjejer älskar prinsessor - jag skulle aldrig vilja ha mina barn på en förskola där de fick sådant inpräntat.

Min äldsta har gått på förskola sen han var ett, fyller snart fem, och har långt hår. De enda som nånsin kommenterat det är äldre släktingar, aldrig att nån sagt något om det på förskolan. Likadant att det skulle finnas tjej- och killleksaker, skulle något barn börja prata om det skulle personalen reagera direkt, alla får leka med allt. De pratar inte ens om barnen som tjejer eller killar, utan som kompisar allihop, och det gör ju att barnen inte ens är vana vid att tänka i kategorier av kön, de delar inte upp världen i killar och tjejer, och sånt som killar gillar, och sånt som tjejer gillar.

 

[annie_]

Men så turligt för er att er mamma stod ut längre än tre månader!

Ja, verkligen! Han förstod ganska snabbt att det inte var en lätt sak att vara hemma och uppfostra barn samtidigt som allt runtomkring ska skötas o fixas. Han underskattade det grovt kan man ju säga.

 

[Ray]

Varför tror du att förskolor cementerar könsroller mer än hemmen? Sociala spelregler är jag helt med på att man lär sig på förskolan, men det andra du beskriver: killar kan kan inte ha långt hår, killar är konstiga om de leker med tjejleksaker, att det finns tjej- och killleksaker, tjejer älskar prinsessor - jag skulle aldrig vilja ha mina barn på en förskola där de fick sådant inpräntat.

Min äldsta har gått på förskola sen han var ett, fyller snart fem, och har långt hår. De enda som nånsin kommenterat det är äldre släktingar, aldrig att nån sagt något om det på förskolan. Likadant att det skulle finnas tjej- och killleksaker, skulle något barn börja prata om det skulle personalen reagera direkt, alla får leka med allt. De pratar inte ens om barnen som tjejer eller killar, utan som kompisar allihop, och det gör ju att barnen inte ens är vana vid att tänka i kategorier av kön, de delar inte upp världen i killar och tjejer, och sånt som killar gillar, och sånt som tjejer gillar.

Poängen är att det finns förskolor som inte är som din! Poängen är att det finns inget rätt eller fel! Fördomar sprids i hemmen ich och i skolan likvärdigt. Människor har bra uppväxt utan förskola likväl som med.

Man kan inte säga att förskola är bättre. Inte sämre heller. Man får respektera människors olika val.

 

[Mabuse]

Poängen är att det finns förskolor som inte är som din! Poängen är att det finns inget rätt eller fel! Fördomar sprids i hemmen ich och i skolan likvärdigt. Människor har bra uppväxt utan förskola likväl som med.

Man kan inte säga att förskola är bättre. Inte sämre heller. Man får respektera människors olika val.

Ju håller inte med, jag tycker att det finns rätt och fel när det gäller jämställdhet. Mer jämställdhet och mindre könsroller är rätt, mindre jämställdhet och mer könsroller är fel. Jag vill inte att mina barn ska vara kapabla antingen till att sköta ett hem eller att sköta ett jobb, jag vill att de ska kunna båda, och t ex inte vara hänvisade till att hitta en partner som tar hand om barnen för att kunna skaffa barn, eftersom de själva bara står ut max tre månader med att ta hand om dem.

Givetvis måste man respektera människors val i termer av att inte ta till våld eller olagligheter, men om respektera betyder inte säga emot på ett diskussionsforum, nej, då tycker jag inte alls man behöver respektera människors val.

Och jo, man kan säga att det är bättre för jämställdheten generellt om män och kvinnor båda jobbar och delar på ansvaret och arbetet med hem och barn, än om kvinnorna är hemma med barnen och männen jobbar. Så ur jämställdhetssynpunkt är förskola i regel bättre än hemmafruar.

 

[Hyacinth]

Poängen är att det finns förskolor som inte är som din! Poängen är att det finns inget rätt eller fel! Fördomar sprids i hemmen ich och i skolan likvärdigt. Människor har bra uppväxt utan förskola likväl som med.

Man kan inte säga att förskola är bättre. Inte sämre heller. Man får respektera människors olika val.

Jag håller inte ned dig, det är dessutom så att jämställdhet och likabehandling är en viktig del av läroplanen ( ej för ur&iskyrkor, där anses naturen vara tillräckligt). Skulle inte min förskola jobba med sådant skulle jag kontakta utbildningsförvaltningen omgående.

 

[Sleepy]

ur jämställdhetssynpunkt är förskola i regel bättre än hemmafruar.

Efter föräldraledigheten börjar barn behöva andra barn och mer aktiviteter och brukar uppskatta den stimulans som förskolan ger. Att fortsätta vara hemma med barnen på heltid då är bara egoistiskt.

 

[annie_]

Jag vill inte att mina barn ska vara kapabla antingen till att sköta ett hem eller att sköta ett jobb, jag vill att de ska kunna båda, och t ex inte vara hänvisade till att hitta en partner som tar hand om barnen för att kunna skaffa barn, eftersom de själva bara står ut max tre månader med att ta hand om dem.

Alternativet var att skicka oss på dagis, finns alternativet att ena partnern vill vara hemma oavsett kön är väl det super så länge man kan tillfredsställa barnens behov av jämnåriga, utveckling och struktur? När den ena var hemma jobbade den andra, vad är det som är så fel med att man kompletterar varandra? Om en person VILL vara hemma en stund, ska man då tvinga någon annan som inte vill detta, bara för att? Att aktivt vara hemma och ta hand om barnen är verkligen inte för alla, men att lämna barnen vid 12mån till dagis är i min värld helt sjukt.

 

[annie_]

Efter föräldraledigheten börjar barn behöva andra barn och mer aktiviteter och brukar uppskatta den stimulans som förskolan ger. Att fortsätta vara hemma med barnen på heltid då är bara egoistiskt.

Så bara för att man är hemma så kan man inte detta menar du? Det är ju upp till föräldern om denne "orkar" tillfredsställa sitt barns behov, är man inte villig till detta så kanske man inte heller ska vara hemma.

 

[sjoberga]

Alternativet var att skicka oss på dagis, finns alternativet att ena partnern vill vara hemma oavsett kön är väl det super så länge man kan tillfredsställa barnens behov av jämnåriga, utveckling och struktur? När den ena var hemma jobbade den andra, vad är det som är så fel med att man kompletterar varandra? Om en person VILL vara hemma en stund, ska man då tvinga någon annan som inte vill detta, bara för att? Att aktivt vara hemma och ta hand om barnen är verkligen inte för alla, men att lämna barnen vid 12mån till dagis är i min värld helt sjukt.

I min värld är det helt sjukt att hålla barnen hemma fram till grundskolestart.

Nånstans däremellan finns massor med sunda lösningar både för barnen och jämställdheten.

 

[Sleepy]

Så bara för att man är hemma så kan man inte detta menar du?

Visst kan man det - och det är ens skyldighet som förälder också - om det finns kompisar att tillgå som inte är på dagis och det finns aktiviteter att engagera sig i. Somliga föräldrar klarar detta utmärkt, andra not so much.

 

[Sleepy]

I min värld är det helt sjukt att hålla barnen hemma fram till grundskolestart.

Nånstans däremellan finns massor med sunda lösningar både för barnen och jämställdheten.

Håller med. Även om man har flera barn och är hemma med den yngste så behöver de äldre komma iväg.

Femtiotalet har vi lämnat bakom oss av en anledning eller två.

 

[Mabuse]

Alternativet var att skicka oss på dagis, finns alternativet att ena partnern vill vara hemma oavsett kön är väl det super så länge man kan tillfredsställa barnens behov av jämnåriga, utveckling och struktur? När den ena var hemma jobbade den andra, vad är det som är så fel med att man kompletterar varandra? Om en person VILL vara hemma en stund, ska man då tvinga någon annan som inte vill detta, bara för att? Att aktivt vara hemma och ta hand om barnen är verkligen inte för alla, men att lämna barnen vid 12mån till dagis är i min värld helt sjukt.

Felet med att komplettera varandra, om det handlar om att kvinnan tar hand om barn och hem, och mannen tar hand om yrkeslivet och ordnar pengar, är att man förstärker de könsnormer och den könsordning jämställdhet går ut på att motverka. Jag tycker inte alls det är bra med ett samhälle där män och kvinnor formas så att de komplementerar varandra och inte kan ta varandras roller. Det blir till att börja med heteronormativt: två kvinnor kan inte försörja sig, och två män kan inte ta hand om hem och barn, och dessutom måste man leva två och två, för om hon är ensam kan hon inte försörja sig, och om han blir ensam förfaller hemmet och barnen måste lämnas hos mamman. Ett sådant samhälle begränsar kvinnor och män, eftersom rollerna då fördelas beroende på kön, inte på intresse eller fallenhet, utan alla män förväntas fokusera på näringsliv, pengar och prestation, medan kvinnorna förväntas fokusera på familj, relationer och omhändertagande. Oavsett hur man är som person. Och vill man både ha barn och inkomst behöver man dessutom då leva med nån som man knappt har nånting gemensamt med, eftersom man formats till att ha helt olika fokus i livet.

Därför tycker jag inte det är en bra idé att bygga ett samhälle på att män och kvinnor ska komplettera varandra. För det är ju inte helt slumpartat "en person" som vill vara hemma "en stund", det är i praktiken kvinnan som är hemma flera år. Sen detta prat om tvång - nä, jag tycker inte någon ska tvingas med våld eller hot om fängelse att vara hemma med barnen, men jag skulle aldrig i livet välja att skaffa barn med någon som förväntade sig att jag skulle vara hemma i flera år med barnen, eller som förväntade sig att jag skulle försörja familjen medan han gjorde det. Och man kan ju hoppas att med utveckling och utbildning, så kommer fler se nackdelarna med att dela upp ansvar för familj och försörjning efter kön på det sättet. Men tvång - nä, inte mer än genom ekonomiska incitament, diskussion och information. Och egna val: om en man säger att jag tänker inte vara hemma en dag med barnen, det får du ta hand om, så kan och vill jag inte tvinga honom, men jag skulle ju välja bort barn tillsammans i så fall (eller, eftersom jag ville ha barn, en relation med den mannen öht).

 

[Sleepy]

om en man säger att jag tänker inte vara hemma en dag med barnen, det får du ta hand om, så kan och vill jag inte tvinga honom, men jag skulle ju välja bort barn tillsammans i så fall (eller, eftersom jag ville ha barn, en relation med den mannen öht).

Det är ju det som blir följden för de män som inte inser vikten av en jämställd relation; de går miste om både fru och barn. Och så måste det vara.