Hur viktigt är ett jobb?

Barn ska inte göra som föräldrar gör eller föräldrar säger - de ska lära sig att vara medvetna, se sammanhang, ifrågasätta, ta ställning och göra medvetna val. Det tror jag är det viktigaste vi kan lära dem. Att lära sig av tidigare generationers misstag, att utvecklas i sin egen samtid.

Barn påverkas i regel jättemycket av vad föräldrar gör och säger, om det inte är så att de saknar förmåga att förstå sociala normer för hur man kan och bör göra, men då pratar vi ju ett medfött handikapp eller en utvecklingsstörning.

Att tänka sig att normalfungerande barn kan växa upp tillsammans med sina föräldrar utan att alls påverkas av dem är en utopi (eller dystopi). Vi vet att barn påverkas, det är ju bara att titta på de studier som gjorts. Betydelsen av föräldrarnas utbildningsnivå för den egna framgången i skolsystemet, t ex.
 
Och jag vet med säkerhet att jag arbetar aktivt för att främja kvinnors rätt att arbeta och utbilda sig med utgång av den kulturella krocken som existerar i mitt närområde. Jag har skrivit gång på gång att jag jobbar med det, men du tycks ha lässvårigheter.

Normer fungerar ju på olika nivåer. T ex: Du jobbar som voluntär med att peppa kvinnor till utbildning, eller för någon biståndsorganisation med att samla in pengar för att ge kvinnor utbildning i länder där sådant är ovanligt - bra, hjälper jämställdheten!

Samtidigt: Du gör detta oavlönat, och tar därför huvudansvar för hem och barn. Det oavlönade arbetet handlar dessutom om vård och omsorg och människor, medan din man arbetar avlönat i näringslivet med att köra lastbil - inte så bra ur jämställdhetsperspektiv, cementerar en rad antaganden om vad män och kvinnor bör ägna sig åt (män: tjäna pengar, näringsliv, maskiner, kvinnor: oavlönat, hemmet, människor)

I ditt resonemang är det som att du tänker dig att eftersom du gör det första, så gills inte det andra. Men så tycker jag inte det är - det är nog gott och bra att du gör det första, men det är samtidigt så att det andra faktiskt motarbetar jämställdhet. Att du valt att göra så helt frivilligt, och din man också har valt sitt yrke helt frivilligt bekräftar ju bara att normen fungerar: ni har båda gjort normen till era egna värderingar, och helt frivilligt således valt att följa den.

Det är så i princip all normpåverkan går till: vi inkorporerar dem, tar dem för givet, och följer dem av egen fri vilja. Och förstärker därmed bilden av att detta är vettigt och rimligt och normalt att göra, och inspirerar andra att göra likadant.
 
Fast du går till kolossala överdrifter @Inte_Ung. Givetvis påverkar ens val omgivningen men OCKSÅ givetvis har man sitt fria val. Om jag kunde välja så hade jag inte arbetat som löntagare en enda dag till. Om jag hade haft valet som TS och tydligen även @californication hade att få jobba med det dom vill, de timmar per vecka de anser sig ha över och däremellan göra det dom vill och umgås fritt med sina barn, då hade jag valt det DIREKT!! Och nej, jag hade inte ansett att jag förstörde allt vad kvinnokämparna kämpat för så länge. Nej jag hade inte tyckt att jag var en svikare när jag antagligen hade varit en mycket lyckligare människa och snällare mamma när orken och pengarna hade räckt bättre till. Jag hade då kunnat bidra MER till samhället, typ californications politiska arbete och TS som hjälper fattiga med juridisk hjälp.
Så jo @Inte_Ung du överdriver kolossalt och det finns ju ingen anledning till för utan båda sidor hade denna tråden aldrig funnits....;)
 
Normer fungerar ju på olika nivåer. T ex: Du jobbar som voluntär med att peppa kvinnor till utbildning, eller för någon biståndsorganisation med att samla in pengar för att ge kvinnor utbildning i länder där sådant är ovanligt - bra, hjälper jämställdheten!

Samtidigt: Du gör detta oavlönat, och tar därför huvudansvar för hem och barn. Det oavlönade arbetet handlar dessutom om vård och omsorg och människor, medan din man arbetar avlönat i näringslivet med att köra lastbil - inte så bra ur jämställdhetsperspektiv, cementerar en rad antaganden om vad män och kvinnor bör ägna sig åt (män: tjäna pengar, näringsliv, maskiner, kvinnor: oavlönat, hemmet, människor)

I ditt resonemang är det som att du tänker dig att eftersom du gör det första, så gills inte det andra. Men så tycker jag inte det är - det är nog gott och bra att du gör det första, men det är samtidigt så att det andra faktiskt motarbetar jämställdhet. Att du valt att göra så helt frivilligt, och din man också har valt sitt yrke helt frivilligt bekräftar ju bara att normen fungerar: ni har båda gjort normen till era egna värderingar, och helt frivilligt således valt att följa den.

Det är så i princip all normpåverkan går till: vi inkorporerar dem, tar dem för givet, och följer dem av egen fri vilja. Och förstärker därmed bilden av att detta är vettigt och rimligt och normalt att göra, och inspirerar andra att göra likadant.

Nej, i mitt resonemang är det inte så att "bara för att jag gör det första så gills inte det andra". Men flera tycks ju däremot resonera tvärtom - att eftersom jag gör det andra så gills inte det första. Och det anser jag vara fel. Och tröstlöst. Varför skall jag ens syssla med att försöka bättra mitt närområde om det inte har något värde överhuvudtaget? Det är ju som att säga att mitt "jobb" inte räknas. Att enbart sitta på sin rumpa och anse att man hjälper till för att man jobbar heltid och delar hushållssysslor 50/50 hjälper däremot inte kvinnorna i mitt närområde. Jag säger inte att det inte hjälper till i kampen för jämställdhet, men folk här tycks ju ha åsikten att mitt arbete är i princip "onödigt".
 
Barn påverkas i regel jättemycket av vad föräldrar gör och säger
Absolut och det är det jag menar med att föräldrarollen är så viktig. Även att man som föräldrar pratar mycket med barnen om allt, att man resonerar kring sina egna val och hur samhället ser ut och förändras. Att man som förälder ger så goda råd man kan med den kunskap man har tillgänglig men också är ödmjuk kring att man inte alltid har rätt och inte har alla svar.
 
Jag säger dock inte att det inte finns följdproblem, t.ex sjukskrivningar. Men jag tror att dom snarare beror på att folk mår dåligt över den skeva arbetsfördelningen, att dom inte vill ha det så, än själva "arbetet i sig". Självklart mår man dåligt i längden om man tycker att det är ett jobbigt "måste" och pest och pina. Precis som att man blir sjukskriven om man mår dåligt på sitt jobb en längre tid.

Du underskattar möjligheten att bli sjukskriven pga alla sina "roliga" saker. Jag känner flera stycken som antingen kraschat eller som varit mycket nära att krascha, just för att de har haft så många roliga/intressanta/spännande saker på gång samtidigt. Tid och energi är inte en oändlig resurs för någon, hur mycket vilja en människa än har. Risken du försätter dig och din partner i är ju att ni båda två vänjer vid att du gör allt du gör idag och förväntar er att du ska fortsätta med det även när du jobbar heltid och ni dessutom har barn.
 
Du underskattar möjligheten att bli sjukskriven pga alla sina "roliga" saker. Jag känner flera stycken som antingen kraschat eller som varit mycket nära att krascha, just för att de har haft så många roliga/intressanta/spännande saker på gång samtidigt. Tid och energi är inte en oändlig resurs för någon, hur mycket vilja en människa än har. Risken du försätter dig och din partner i är ju att ni båda två vänjer vid att du gör allt du gör idag och förväntar er att du ska fortsätta med det även när du jobbar heltid och ni dessutom har barn.

Det är klart att risken finns och att vi kan bli både missnöjda och olyckliga, men just nu är jag lycklig och mår bra, därför är jag beredd att ta den risken. Jag säger ju inte åt någon med massa roliga aktiviteter att sluta upp med det för att risken finns att hen bränner ut sig. Inte så länge personen mår bra och inte uppvisar några tecken på det.
 
Det är klart att risken finns och att vi kan bli både missnöjda och olyckliga, men just nu är jag lycklig och mår bra, därför är jag beredd att ta den risken. Jag säger ju inte åt någon med massa roliga aktiviteter att sluta upp med det för att risken finns att hen bränner ut sig. Inte så länge personen mår bra och inte uppvisar några tecken på det.

Det är bra att du ser risken i alla fall. Jag säger som jag tidigare skrivit inte åt dig vad du ska göra, jag vill bara göra dig uppmärksam på hur strukturerna fungerar och att många före dig har gått i fällan.
 
kl

Det är ju så att människor har olika drivkraft i livet, brinner för olika saker, vill olika, KAN olika. Och tur är väl det. Man kan inte förvänta sig att varenda människa är beredd att vara lika passionerad som man själv kanske är för något. Och dessutom ska man akta sig noga för att kasta sten i glashus..

Jag förstår mycket väl vad som diskuteras, trots att det insinueras på flera håll i tråden att hemmafruar är både ointelligenta och trista ;-). Jag tycker att det är skrämmande hur intoleranta många är, och empatinivån är rätt låg överlag...
 
Min drivkraft här i livet är mina djur o min fritid, jag jobbar för att ha råd med mina hästar bl a o för att "leva". Jag jobbar långt ifrån heltid, för att det är så jag vill ha det. Jag kommer också att välja så gott jag kan att vara hemma med mina framtida barn så länge det bara går! Då kommer mina barn att vara en del av min drivkraft o det jag vill fylla dagarna med.
Jag jobbar för att jag måste, för att det är så det ser ut idag. Hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag valt att hjälpa till där jag känner att det gör nytta, om det så är i närområdet, rikstäckande eller globalt. Att vara hemma med barnen när de är små är något jag alltid velat, o själv är uppvuxen med tom 5års ålder! Blir jag en sämre representant för kvinnor för att jag vill forma mina små barn i den mån det går, själv?
 
Min drivkraft här i livet är mina djur o min fritid, jag jobbar för att ha råd med mina hästar bl a o för att "leva". Jag jobbar långt ifrån heltid, för att det är så jag vill ha det. Jag kommer också att välja så gott jag kan att vara hemma med mina framtida barn så länge det bara går! Då kommer mina barn att vara en del av min drivkraft o det jag vill fylla dagarna med. Jag jobbar för att jag måste, för att det är så det ser ut idag. Hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag valt att hjälpa till där jag känner att det gör nytta, om det så är i närområdet, rikstäckande eller globalt. Att vara hemma med barnen när de är små är något jag alltid velat, o själv är uppvuxen med tom 5års ålder!
Håller med till 100%!!!
 
Min drivkraft här i livet är mina djur o min fritid, jag jobbar för att ha råd med mina hästar bl a o för att "leva". Jag jobbar långt ifrån heltid, för att det är så jag vill ha det. Jag kommer också att välja så gott jag kan att vara hemma med mina framtida barn så länge det bara går! Då kommer mina barn att vara en del av min drivkraft o det jag vill fylla dagarna med.
Jag jobbar för att jag måste, för att det är så det ser ut idag. Hade jag varit ekonomiskt oberoende hade jag valt att hjälpa till där jag känner att det gör nytta, om det så är i närområdet, rikstäckande eller globalt. Att vara hemma med barnen när de är små är något jag alltid velat, o själv är uppvuxen med tom 5års ålder! Blir jag en sämre representant för kvinnor för att jag vill forma mina små barn i den mån det går, själv?

Japp men nu så kommer du att få höra att du vill det för att du är kvinna, det är normer som har format dig på detta sätt.

Så är det säkert också, men det måste få vara ok att folk vill olika.

Jag är t.ex. Medveten om att det inte är optimalt på något sätt att jag är hemma och maken jobbar vad gäller förebild för våra barn, men alternativet är för oss inte värt det. Någon annan brinner mer för frågan än mig, och väljer olika, har antagligen andra förutsättningar som underlättar.

Jag förstår verkligen inte hur man kan uttala sig så kategoriskt och nedlåtande som många i tråden har gjort. Tillskriva någon man aldrig ens träffat egenskaper som "korkad" och "svikare" eller ännu värre påstå att man "pissar på andra". Men tyvärr har jag märkt att den attityden genomsyrar många svenskar. Alla ska vara lika, göra lika, tänka lika - först då är det bra?!
 
Japp men nu så kommer du att få höra att du vill det för att du är kvinna, det är normer som har format dig på detta sätt.

Så är det säkert också, men det måste få vara ok att folk vill olika.

Jag är t.ex. Medveten om att det inte är optimalt på något sätt att jag är hemma och maken jobbar vad gäller förebild för våra barn, men alternativet är för oss inte värt det. Någon annan brinner mer för frågan än mig, och väljer olika, har antagligen andra förutsättningar som underlättar.

Jag förstår verkligen inte hur man kan uttala sig så kategoriskt och nedlåtande som många i tråden har gjort. Tillskriva någon man aldrig ens träffat egenskaper som "korkad" och "svikare" eller ännu värre påstå att man "pissar på andra". Men tyvärr har jag märkt att den attityden genomsyrar många svenskar. Alla ska vara lika, göra lika, tänka lika - först då är det bra?!

Jag har faktiskt inte sett det nedlåtande annat än från enstaka skribent. Så var är många?

Jag har sett många som tålmodigt förklarat sin inställning. Och det är många svenskar som tycker att jämställdhet är viktigt och att problemen med de patriarkala normerna inte ska banaliseras eller underskattas.

Det tycker jag är bra. I USA är många för ojämställdhet. Då får man annorlunda resonemang.
 
Så är det säkert också, men det måste få vara ok att folk vill olika.

Jag är t.ex. Medveten om att det inte är optimalt på något sätt att jag är hemma och maken jobbar vad gäller förebild för våra barn, men alternativet är för oss inte värt det. Någon annan brinner mer för frågan än mig, och väljer olika, har antagligen andra förutsättningar som underlättar.

En sån förutsättning som verkligen underlättar är att ha vuxit upp med en yrkesarbetande mamma. För min del så hade min mamma utbildning, ett yrke och ett arbete, min mormor hade en utbildning, ett yrke och ett arbete - det har liksom aldrig funnits på kartan för mig att jag skulle ha annat än en utbildning, ett yrke och ett arbete jag också. Jag kan tänka mig att om att man vuxit upp med en hemmamamma så är det valet långt ifrån självklart.

Sen att det måste få vara ok att folk vill olika, i den bemärkelsen att man inte borde säga eller argumentera emot, ens på ett diskussionsforum - varför det? Om det dyker upp en ku klux klan- anhängare som tycker en sån som Obama inte borde få vara president pga sin hudfärg, eller någon frireligiös stolle som tycker homosexuella inte borde få finnas, har de rätt att få vara oemotsagda då, ingen får argumentera emot dem? Det tror jag väldigt få skulle hålla med om, ens i USA. Det är ju inte förbjudet att vilja olika, inom vissa gränser (hatbrott, hets mot folkgrupp), men det står alla fritt att säga emot. Frihet att tycka vad man vill utan att någon får säga emot har vad jag vet bara despoter, vilket inte känns så eftersträvansvärt som samhällsmodell.
 
En sån förutsättning som verkligen underlättar är att ha vuxit upp med en yrkesarbetande mamma. För min del så hade min mamma utbildning, ett yrke och ett arbete, min mormor hade en utbildning, ett yrke och ett arbete - det har liksom aldrig funnits på kartan för mig att jag skulle ha annat än en utbildning, ett yrke och ett arbete jag också. Jag kan tänka mig att om att man vuxit upp med en hemmamamma så är det valet långt ifrån självklart.

Sen att det måste få vara ok att folk vill olika, i den bemärkelsen att man inte borde säga eller argumentera emot, ens på ett diskussionsforum - varför det? Om det dyker upp en ku klux klan- anhängare som tycker en sån som Obama inte borde få vara president pga sin hudfärg, eller någon frireligiös stolle som tycker homosexuella inte borde få finnas, har de rätt att få vara oemotsagda då, ingen får argumentera emot dem? Det tror jag väldigt få skulle hålla med om, ens i USA. Det är ju inte förbjudet att vilja olika, inom vissa gränser (hatbrott, hets mot folkgrupp), men det står alla fritt att säga emot. Frihet att tycka vad man vill utan att någon får säga emot har vad jag vet bara despoter, vilket inte känns så eftersträvansvärt som samhällsmodell.

Självklart ska alla ämnen diskuteras, särskilt på ett diskussionsforum. Det jag tror flera opponerar sig mot är de användare som påstår att "såhär är det, punkt slut!". Att det inte ens finns utrymme för diskussion eftersom de "vet" hur det ligger till. Det här är ju inte ett ämne där det finns ett facit till vad som är rätt och fel.
 

Liknande trådar

Kropp & Själ Egentligen har jag ett fantastiskt bra liv. Jag älskar mitt lilla hus, jag älskar mitt yrkesval, jag har bra kollegor och en bra chef...
2 3
Svar
42
· Visningar
2 066
Senast: Thaliaste
·
Skola & Jobb Någon som är mer insatt än vad jag är nu för tiden? Om det är ok för PA att jobba dygn, och om det får fortsätta vara ok? Jag har i...
2
Svar
20
· Visningar
1 621
Senast: Fibusen
·
Skola & Jobb Ni vet när man hela tiden får höra att ”du är så stark” och hela kroppen och själen skriker ”jag orkar inte mer”. Hela livet har jag...
5 6 7
Svar
120
· Visningar
13 992
Senast: malumbub
·
Relationer Jag skulle vilja bolla lite kring det här med initiativförmåga och känslan som jag har av att alltid vara den som tar initiativ och "tar...
2 3 4
Svar
76
· Visningar
6 411

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp