Hur vet man om man hittat rätt partner?

[Jeffery]

(vad kul, klicka och få en gratis Hyacint - det där editerar jag inte till!)

 

[Karfitsa]

Men vad betyder det? Och varför skulle den bilden av framtiden säga något om nuet? Varför skulle ens den bilden av framtiden säga något om framtiden?

Jag ser det som väldigt troligt att min partner och jag håller ihop ett bra tag till, men jag ser samtidigt den frågan som rätt ointressant. Att det känns bra nu är hela grejen för mig.

Jag tycker att det är ett tecken på att det är bra i nuet, att man vill att det ska fortsätta! Jag hade en relation tidigare, där exet sa "... när vi blir gamla" - då insåg jag att jag inte såg oss som ett par längre fram = bevis på att det inte var bra. Och det var det inte heller.

 

[ridtravare]

Har du träffat mannen/kvinnan i ditt liv?
Hur vet du att det är mannen/kvinnan i ditt liv?
Lever du tillsammans med denna person?
Hur snabbt gick ni från att först träffats, till förhållande, delat boende, giftermål, barn, hus, you name it... (kan vara intressant att veta ålder på er oxå )

Jag har träffat en man som är i mitt liv
För tillfället är han i mitt liv
Ja
Det tog 3 år inan vi gifte oss, barn och hus, hund efter 8 år, häst efter 12, år sammanboende c:a 20 år, särbo 4, nu sambos igen fortfarande gifta, 49 , 47

Jag kommer alltid att älska honom även om jag ibland kan hata honom, men jag vet att jag kan leva utan honom fast jag saknar honom då... men jag tror generellt att män har svårare att leva som särbos än kvinnor..

 

[ridtravare]

Tanten, sa din man att han älskade dig när du skulle skilja dig ifrån honom?
Vackert skrivet! -hoppas du är rädd om dig och respekterar dig nu

 

[Petruska]

Är det viktigt i det förhållandet att kunna brodera vackert eller tala kinesiska så är det ju onekligen ett problem om ingen nu kan det.

Vad innebär det att en kompetens är viktig "i förhållandet"? På ett sätt som gör att den ena ska komplettera den andra med kompetensen, dessutom?

 

[mino]

Vad innebär det att en kompetens är viktig "i förhållandet"? På ett sätt som gör att den ena ska komplettera den andra med kompetensen, dessutom?

Du skrev nån gång att det viktigaste är att man kan prata samma språk, om jag tolkade dig rätt. Jag kan verkligen hålla med om det. Jag tror att komplettering är helt fel ord, snarare tänker jag mig att man förstår varandra och i detta ligger också att en vilja att förstå varandra.

 

[Martina_m]

Jag började maila med en kille på en nätdejtingsida. Inte så seriöst från min sida då han bodde lite för långt bort. Men ganska snart frågade han om vi skulle ses, vilket vi gjorde under påskhelgen nu i år.
Jag har tänkt jättemycket om denna man är sk "Mannen i mitt liv". Jag har tyckt väldigt mkt om honom från första stund. Men jag ville verkligen känna mig säker innan jag gick in i ett förhållande igen. Om det känns rätt, eller om jag kommer "ångra" mig eller känna mig nöjd och tillfredsställd även i framtiden.

Jag är så sjukt kär i den här mannen. Jag ser honom som mitt livs partner, som min äkta man, som pappa till våra barn, som gemensam husägare, som mannen jag blir gammal tillsammans med. Som mannen jag vill visa upp för hela världen!

Det känns verkligen som att jag har hittat mannen i mitt liv.

Vi har alltså "känt" varandra i ca en månad. Och just nu så funderar jag mest på hur snabbt allt kan hända ? När kan vi flytta ihop, när kan vi förlova oss, när kan vi köpa hus tillsammans??
Av praktiska själ, så får vi väl lugna oss lite. Men ja, jag är säker på den här mannen Och det vill jag njuta av så länge det går, vad som än händer i framtiden.

 

[Stalone]

Jag och min sambo började vara KK i ca 10 månader. Insåg efter det att vi var pirriga i magen och tänkte att: Vafan, nu kör vi!

Jag har svårt att tänka mig någon person som "den rätta" då det känns som att det innebär att det enbart finns en som är rätt. Vilket jag inte tror. Men så länge som vi har svinroligt tillsammans, är pirriga i magen, har intressanta och givande diskussioner och dödsbra sex så kommer jag antagligen vilja att det ska vara vi.

 

[Sassy]

Vad innebär det att en kompetens är viktig "i förhållandet"? På ett sätt som gör att den ena ska komplettera den andra med kompetensen, dessutom?

För mig innebär kompletterande inte kompetenser, utan egenskaper. När jag har en partner som får mig att bli mitt allra bästa jag, på det där sättet som jag inte kan lyfta själv, då kompletterar hen mig. Jag ser det som en omskrivning av att vara ett bra team.

 

[pulkaskurk]

Jag började maila med en kille på en nätdejtingsida. Inte så seriöst från min sida då han bodde lite för långt bort. Men ganska snart frågade han om vi skulle ses, vilket vi gjorde under påskhelgen nu i år.
Jag har tänkt jättemycket om denna man är sk "Mannen i mitt liv". Jag har tyckt väldigt mkt om honom från första stund. Men jag ville verkligen känna mig säker innan jag gick in i ett förhållande igen. Om det känns rätt, eller om jag kommer "ångra" mig eller känna mig nöjd och tillfredsställd även i framtiden.

Jag är så sjukt kär i den här mannen. Jag ser honom som mitt livs partner, som min äkta man, som pappa till våra barn, som gemensam husägare, som mannen jag blir gammal tillsammans med. Som mannen jag vill visa upp för hela världen!

Det känns verkligen som att jag har hittat mannen i mitt liv.

Vi har alltså "känt" varandra i ca en månad. Och just nu så funderar jag mest på hur snabbt allt kan hända ? När kan vi flytta ihop, när kan vi förlova oss, när kan vi köpa hus tillsammans??
Av praktiska själ, så får vi väl lugna oss lite. Men ja, jag är säker på den här mannen Och det vill jag njuta av så länge det går, vad som än händer i framtiden.

Vad väntar du på?

 

[tanten]

Ni som skriver att er partner kompletterar er, vad menar ni med det? Jag förstår inte.

Ibland finns det människor som har sidor som gör att man själv blir en lite lite bättre person

Mitt ex var lugn, saklig och förhastade sig inte. Vilket kunde driva mig till vansinne. MEN samtidigt var det bra att ha någon vid sin sida som stod stadigt oc kunde tänka efter före. Jag är impulsivoch han fick mig att hejda mig lite.
Jag är dessutom rätt labil och hans sinnesstämningar ändras skapligt långsamt. Det blev en sorts stadga jag kunde ha nytta av.
Han gav mig också andra infallsvinklar på problem, som gjorde dem mer lättlösa för mig.

 

[Tora]

För mig innebär kompletterande inte kompetenser, utan egenskaper. När jag har en partner som får mig att bli mitt allra bästa jag, på det där sättet som jag inte kan lyfta själv, då kompletterar hen mig. Jag ser det som en omskrivning av att vara ett bra team.

Ja precis och så funkar det ju med andra förhållanden i livet också. Kan ju vara tex på jobbet och i vänskapsförhållanden.

 

[Sassy]

Ja precis och så funkar det ju med andra förhållanden i livet också. Kan ju vara tex på jobbet och i vänskapsförhållanden.

Absolut! Mina närmsta vänner är människor som får mig att må bra och utvecklas bara genom att finnas där, och de bästa kollegor och chefer jag har haft har fått mig att utan annan ansträngning prestera mångfalt mot vad jag gör själv. Jag är en lagspelare i den bemärkelsen, även om jag föredrar små grupper framför stora och gärna är den som leder och administrerar så det handlar inte om att någon annan måste "fixa" åt mig. För mig är det väldigt tydligt att ensam inte är stark, andra fungerar säkert annorlunda.

 

[Inte_Ung]

Att anpassa sig till någon annan är alltid ett omak.
Som jag egentligen gärna slipper.

Jag kanske skall lägga till att jag lever med samma man sedan snart 14 år tillbaka.

 

[Martina_m]

Vad väntar du på?

Haha, ja det kan man ju undra

Det är väl mest att man borde väl kanske känna varandra en lite längre tid än 1 månad innan man förlovar sig eller köper hus
Men jag är samtidigt inte rädd att något ska hända. Skulle vi hitta ett hus, så kommer inte frågan att vara om det är MED HONOM som jag köpa hus, utan mer, är det på rätt plats som det här huset ligger. Men jag ska vara ärlig att jag får hejda mina tankar ibland och inte ha så bråttom, vilket är härligt att känna. Jag är så glad att kunna tycka så mkt om en person, och då behöver man inte skynda. Trodde aldrig att jag skulle kunna tycka om en person så mkt som jag tycker om min häst .

 

[tanten]

När jag träffade exet var han nog rätt bara i den egenskapen att han TYCKTE OM MIG. Det hade inte hänt innan. Så småningom blev han rätt eftersom vår kärlek var stark även om han inte var den mest omtänksamma (understatement) och empatiska (nästa understatement) man kan tänka.

Jag faller tillbaka i detta allt som oftast. Befinner jag mig inte i ett sammanhang där man tycker om mig drar jag mig ur. Omtanken och "omtyckandet" blir viktigare än nån egen agenda eller strävan.

Jag hade en sängkamrat ett tag. Det tog slut till största delen för att han så uttryckligt sa att vårt enda emensamma var sexet. Hade han ärligt sagt att han gillade mig också hade vi nog haft sex än idag. Men jag klarade inte att leva utan bekräftelsen i ord. (han bekräftade mig i handlingar men sa uttryckligen att det inte fanns känslor ens som nära vän)

Så hur vet man? Ja, kanske först när den evventuella kärleken djupnat?

 

[pulkaskurk]

Haha, ja det kan man ju undra

Det är väl mest att man borde väl kanske känna varandra en lite längre tid än 1 månad innan man förlovar sig eller köper hus
Men jag är samtidigt inte rädd att något ska hända. Skulle vi hitta ett hus, så kommer inte frågan att vara om det är MED HONOM som jag köpa hus, utan mer, är det på rätt plats som det här huset ligger. Men jag ska vara ärlig att jag får hejda mina tankar ibland och inte ha så bråttom, vilket är härligt att känna. Jag är så glad att kunna tycka så mkt om en person, och då behöver man inte skynda. Trodde aldrig att jag skulle kunna tycka om en person så mkt som jag tycker om min häst .

Borde och borde, gör det som känns bra

Men jag är kass på att vänta, saker ska ske nu och på en gång! Helst redan igår
Min sambo är världens långsammaste, sjukt frustrerande men det är bra för mig..
Men jag resonerar allt som oftast så att vad är det värsta som kan hända?
Förlovar ni er nu så är väl det värsta som kan hända att någon bryter den om ni ångrar er.
Köper ni ett hus och det tar slut går det att sälja osv.
Enda gången det blir riktigt jobbigt är väl att dela på sig om man har barn tänker jag, då är man ju fast med varann.
Annars är det bara jobbigt liksom, och ta slut kan det ju göra efter 3 mån eller 10 år eller 30 år eller inte alls..

 

[Martina_m]

Borde och borde, gör det som känns bra

Men jag är kass på att vänta, saker ska ske nu och på en gång! Helst redan igår
Min sambo är världens långsammaste, sjukt frustrerande men det är bra för mig..
Men jag resonerar allt som oftast så att vad är det värsta som kan hända?
Förlovar ni er nu så är väl det värsta som kan hända att någon bryter den om ni ångrar er.
Köper ni ett hus och det tar slut går det att sälja osv.
Enda gången det blir riktigt jobbigt är väl att dela på sig om man har barn tänker jag, då är man ju fast med varann.
Annars är det bara jobbigt liksom, och ta slut kan det ju göra efter 3 mån eller 10 år eller 30 år eller inte alls..

Så sant
Men jag är lite av den sorten som vill gifta mig, så från förlovning vill jag gärna gifta mig, kanske inte inom 1 år, men inom iaf 2 år. Och om man ska ha ett större bröllop (vilket jag inte alls vet om vi vill ha, men jag har stooor släkt), så behöver man ju spara lite.

Men ja, varför inte bara köra på och njuta njuta så länge det går! Man vet ju aldrig vad som händer i framtiden.

 

[pulkaskurk]

Man kan dö imorrn, det vet vi inte.
Så jag tycker att man ska passa på medan man kan.

 

[Pontevecchio]

Jag är smart, han är korkad?

För oss handlar det om att jag är extrovert, vill synas, vill ta plats men gärna snurrar igång på alla cylindrar jämt och det blir lätt stress och hets och hejåhå när jag ska få ihop allt.
Min lugna sambo som gärna tänker efter en extra gång är en perfekt stoppknapp för mig. Det är att komplettera för mig.
När han tänker efter för mycket och inte får ändan ur är min energi det som hjälper honom komma över tröskeln och få nya infallsvinklar.

Jag vet inte om han är den enda, han är hitills den enda jag kunnat tänka mig leva med. Han är min bästa vän, jag tycker fortfarande han är jättesnygg och jag älskar honom av hela mitt hjärta.