Hur ska man göra för att få äta?

[cirkus]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Sitta i knäet, få smaka på mammas mat, sitta själv i sin stol med likadan mat och de bjuder varandra, försöka avleda skrikandet med sånger eller saga eller nåt som barnet gillar. Men jag hade inte slutat äta om barnet fortsatt vråla och det enda som fick barnet att sluta skrika var att just inte äta. Det hade jag faktiskt inte. På samma sätt som jag inte hade struntat i att byta en blöja för att barnet inte ville det just då.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men jag hade inte slutat äta om barnet fortsatt vråla och det enda som fick barnet att sluta skrika var att just inte äta. Det hade jag faktiskt inte. På samma sätt som jag inte hade struntat i att byta en blöja för att barnet inte ville det just då.

Jag hade helt enkelt inte kunnat äta om barnet skrek. Maten hade fastnat i munnen, helt enkelt. Det gör den redan om våra katter klagar på något när vi äter. Min matro är så pass lättstörd, och jag har förstått att det inte är helt ovanligt och jag tolkade TS som att det är likadant för henne.

Minst lika viktigt är att jag inte hade tolkat det lilla barnet som att det vill bestämma över mig. Jag är helt öppen för att det vill bestämma över sig, ibland i alla fall, och att det tex vill ha det mamman stoppar i sin mun eller det mamman har på sin tallrik eller vill ha den uppmärksamhet som mamman ägnar maten. Men eftersom jag inte ser det som ett försök att testa mamman(s gränser) eller ett försök att bestämma över mamman, blir det ingen strid. Det finns inget att strida om, vad jag kan se.

Jag kan för övrigt inte heller äta när jag strider.

Om problemet är att mamman inte kan äta är det ju ingen idé att säga att hon ska äta i alla fall (oavsett vilka tolkningar man gör kring skrikandet).

Då återstår att hitta sätt att få äta utan skrik - om det är att äta från samma tallrik som barnet, att sitta i badkaret och äta eller att äta när barnet sover, lägger jag inte sypunkter på. Det som funkar, det funkar, helt enkelt. Att äta när barnet sover, om det hade landat där, hade jag inte upplevt eller tolkat som att "barnet bestämmer när jag ska äta". Jag hade ansett att jag bestämt att det som just nu funkar bäst är att jag äter när barnet sover. (Mitt ex tolkade sådant som att barnet fick bestämma, resultatet av det är att han är ett ex och att barnet i stort sett vägrat träffa honom sedan det fyllde 11 år.)

Skillnaden mellan ätandet och blöjbytet handlar just om att mammans aptit störs, men det finns liksom inget motsvarande som kan störas när det gäller att byta blöja. Man behöver inte vara i harmoni för att kunna göra det.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

"Om du inte kommer nu så går mamma!" Försvinner bakom hörnet - och dyker naturligtvis snart upp igen, har tomma hot-metoden någonsin fungerat?

Just det där med att säga att man går och lämnar kvar barnet är ju så korkat också, eftersom det är omöjligt att leva upp till. Hur trött man än är på ungen just då, vill man ju inte att den kommer bort.

Jag hade turen att träffa en bvc-sköterska som förklarade för mig att den metoden dessutom är dömd att misslyckas därför att "barn är som rådjurskid och ligger kvar och trycker om man lämnar dem" så att de alltså inte ens kan följa med om avståndet till den vuxne är för stort.

Jag är sådär förtjust i sådana där biologistiska förklaringar, men i praktiken blev det verkligen ett gott råd och rättan tid för mig som räddade mig så att jag aldrig gick i den fällan - och alltså slapp de "maktkamperna".

Jag tycker dessutom att det är en rätt grov kränkning att hota ett litet barn med att man går ifrån det om det inte gör som det "ska", men precis som du är jag helt öppen för att just den här mamman kanske hade en dålig dag och inte hade fått sova på natten. Att sådant händer en gång räcker inte för att man ska vara en "dålig förälder", menar jag.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Minst lika viktigt är att jag inte hade tolkat det lilla barnet som att det vill bestämma över mig.

Hon använder ett verktyg (gråten) för att styra andra människors handlingar (mamma ska ge henne av sin mat).
I min värld är det det som är att bestämma, eller vad menar du att bestämmande är?

Akut hunger? Hon har mat på sig egen tallrik. Hon gör dessutom inte så med pappa.

Barnet har lärt sig att ett visst beteende mot en viss person ger ett visst utfall. Så pass kompetenta är de tidigt.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Just det där med att säga att man går och lämnar kvar barnet är ju så korkat också, eftersom det är omöjligt att leva upp till. Hur trött man än är på ungen just då, vill man ju inte att den kommer bort.

Jag hade turen att träffa en bvc-sköterska som förklarade för mig att den metoden dessutom är dömd att misslyckas därför att "barn är som rådjurskid och ligger kvar och trycker om man lämnar dem" så att de alltså inte ens kan följa med om avståndet till den vuxne är för stort.

Jag är sådär förtjust i sådana där biologistiska förklaringar, men i praktiken blev det verkligen ett gott råd och rättan tid för mig som räddade mig så att jag aldrig gick i den fällan - och alltså slapp de "maktkamperna".

Jag tycker dessutom att det är en rätt grov kränkning att hota ett litet barn med att man går ifrån det om det inte gör som det "ska", men precis som du är jag helt öppen för att just den här mamman kanske hade en dålig dag och inte hade fått sova på natten. Att sådant händer en gång räcker inte för att man ska vara en "dålig förälder", menar jag.

Det märkliga i detta är ju att föräldern säger precis likadant när de ska lämna på dagis "nu går mamma/pappa" och då vill de ju inte att barnet ska följa efter också undrar de varför barnet skriker och försöker följa med när det ska bli lämnat. Folk är så smarta ibland...

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Dock är ju TS barn endast 15 månader. Jag kan för mitt liv inte förstå hur det då "kan bli en grej av det". Ett 15 månaders barn lever i nuet och kan inte direkt tänka framåt. Hur kan det då vara i kontex med att ett sådant litet barn just gör en grej av det?

Barnet kanske har upplevt något som lockat fram detta beteende. Sen inte släppt det. Det är kanske inget som upprepas gång på gång, men för barnet blev det något stort. Med det menar jag "en grej". Alltså att det inte behöver vara något upprepande som utlöst det, så att hitta orsaken kan vara som att leta en nål i en höstack.

 

[cirkus]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag är helt öppen för att det vill bestämma över sig, ibland i alla fall, och att det tex vill ha det mamman stoppar i sin mun eller det mamman har på sin tallrik eller vill ha den uppmärksamhet som mamman ägnar maten. Men eftersom jag inte ser det som ett försök att testa mamman(s gränser) eller ett försök att bestämma över mamman, blir det ingen strid. Det finns inget att strida om, vad jag kan se.

Kan du förklara varför viljan att ha mammans uppmärksamhet som ägnas åt maten inte är ett försök att bestämma över mamman.

Det enda alternativ som inte ger en strid här är att just strunta i att äta.
Det kanske i vissas bok heter att man är lyhörd och uppmärksam. Jag ser det inte som konstruktivt.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag fattar faktiskt inte hur jag ska kunna förklara skillnaden mellan att jag vill ha din uppmärksamhet och att jag vill bestämma över dig, om du inte begriper det av dig själv.

Brukar du uppleva andras önskemål om din uppmärksamhet som deras försök att bestämma över dig, tex när det gäller kompisar och ev partner?

Det brukar i alla fall inte jag.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det är ju inte uppmärksamheten hon vill ha, hon vill att mamma ska ge henne mat. Dvs styra mammans handlingar.

Vore det uppmärksamhet hade väl problemet gått att lösa genom att exempelvis sjunga, ramsa, leka, avleda. Det hjälper ju inte.

 

[cirkus]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Tyvärr så ser jag inte skillnaden i detta fallet nej.

Jag ser det som att oavsett om mamman ger barnet uppmärksamhet så är det just sluta äta som gör att barnet slutar gråta, inget annat. Alltså spelar uppmärksamhet som sådan ingen roll utan målet för barnets beteende är just att mamman ska sluta äta.

Brukar du uppleva andras önskemål om din uppmärksamhet som deras försök att bestämma över dig, tex när det gäller kompisar och ev partner?

Ärligt talat så tror jag inte att jag ens reflekterat över något sånt. Kan du ge ett exempel på hur du menar ?

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Ärligt talat så tror jag inte att jag ens reflekterat över något sånt. Kan du ge ett exempel på hur du menar ?

Jag menar att om vi för resonemangets skull antar att det här barnet vill ha uppmärksamhet, så har ju inte barnet vuxnas möjligheter varken att sansat uttrycka det önskemålet eller att sansat acceptera att mamman ägnar sig åt annat. Så små har ju inte mycket till tålamod och impulskontroll, barnet är 15 månader. Förutom det, som ju handar om mognad och som kommer att ordna sig med tiden, så är väl inte skillnaden mellan barn och vuxna så stor när det gäller hur de gör anspråk på vår uppmärksamhet?

Om min partner ville ha min uppmärksamhet nu, skulle jag be honom vänta. Jag skulle inte uppleva att han försökte bestämma över mig, och han skulle inte uppleva att jag försökte bestämma över honom då jag bad honom vänta.

Det är väl samma sak om ett litet barn vill ha min uppmärksamhet. Det vill ha just uppmärksamhet, inte bestämma över mig. Om jag upplever eller tolkar in att önskemålet i själva verket är ett led i en maktkamp från barnets sida, skapar jag som jag ser det enbart problem för mig själv. Helt i onödan.

Ungefär som jag skapar problem för mig själv helt i onödan om jag frågar min partner varför han vill bestämma över mig, om han försöker få min uppmärksamhet nu. Då skulle vi ju hamna i en jättekonstig konflikt, och den skulle egentligen sakna grund och anledning och bara bygga på att jag hade fått för mig något (dumt).

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men i så fall är ju alla former av försök till interaktion och kommunikation mellan människor försök att bestämma?

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Eh, va? Hur menar du nu?

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det är ju inte uppmärksamheten hon vill ha, hon vill att mamma ska ge henne mat. Dvs styra mammans handlingar.

Vore det uppmärksamhet hade väl problemet gått att lösa genom att exempelvis sjunga, ramsa, leka, avleda. Det hjälper ju inte.

Citerar mitt tidigare inlägg. Varför är du så fast vid att hon vill ha uppmärksamhet?

Ett försök att få uppmärksamhet är väl inte att bestämma? Vem har sagt det? Men det är ju inte det barnet vill... Hon vill styra mamman att ge henne den maten hon vill ha. Punkt.

 

[Sar]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det är ju inte uppmärksamheten hon vill ha, hon vill att mamma ska ge henne mat. Dvs styra mammans handlingar.

Vore det uppmärksamhet hade väl problemet gått att lösa genom att exempelvis sjunga, ramsa, leka, avleda. Det hjälper ju inte.

Oavsett om detta skulle vara ett försök att bestämma från ett 15 månaders barn (vilket jag inte tror) eller om det är otrygghet som gör att den vill äta mammans mat så ser jag inte att mitt handlande skulle vara annorlunda i situationen.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Citerar mitt tidigare inlägg. Varför är du så fast vid att hon vill ha uppmärksamhet?

Ett försök att få uppmärksamhet är väl inte att bestämma? Vem har sagt det? Men det är ju inte det barnet vill... Hon vill styra mamman att ge henne den maten hon vill ha. Punkt.

Varför skulle jag vilja diskutera med någon som avslutar sina inlägg med "Punkt" som skriver "läs om läs rätt" och liknande?

Det är en trist, auktoritär diskussionsstil som jag inte är intresserad av att bli inblandad i. Det är därför jag inte har svarat på dina inlägg i kommandoton.

Jag vill helt enkelt inte låta dig bestämma över mig.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Oavsett om detta skulle vara ett försök att bestämma från ett 15 månaders barn (vilket jag inte tror) eller om det är otrygghet som gör att den vill äta mammans mat så ser jag inte att mitt handlande skulle vara annorlunda i situationen.

Nej, jag fattar inte heller varför de djuppsykologiska analyserna skulle vara så avgörande för hur jag försöker få det trevligt vid måltiderna ihop med en ettåring.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Varför skulle jag vilja diskutera med någon som avslutar sina inlägg med "Punkt" som skriver "läs om läs rätt" och liknande?

Det är en trist, auktoritär diskussionsstil som jag inte är intresserad av att bli inblandad i. Det är därför jag inte har svarat på dina inlägg i kommandoton.

Jag vill helt enkelt inte låta dig bestämma över mig.

Oj, vad det tålde lite helt plötsligt. Tycker du brukar ha rätt högt i tak och en viss attityd själv.

Du har aldrig haft fel, va?

 

[Kattennizze]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

De här striderna är ofta en fråga från barnet för att få bekräftat vilka gränser som gäller, ett led i utvecklingen att förstå och tolka omvärlden.

Har för övrigt en 7,5-månaders här som för fullt testar vad han får bestämma, så det börjas tidigt.

Om han fick bestämma skulle han ha kissig nattblöja och pyjamas hela dagen, mat i hela ansiktet efter varje måltid och dessutom alltid gå med bajsig blöja. Allra helst leka med allt som prasslar, gärna plastpåsar.

Vissa saker måste man som förälder bestämma, andra saker kan barnet bestämma.

Många strider kan man undvika med lite (eller mycket) list, andra strider måste man ta. Annars skjuter man bara problemet framför sig och skapar i många fall ett osäkert barn.

Men hur i all världen kan en 7.5 månaders BEBIS testa vad han ska bestämma över? Det låter ju helt vansinnigt. Jag håller helt med Petruska, det är en bottenlöst sorglig syn på barn. En bebis och ett barn utforskar världen, och behöver en trygg vägledning, inte passas in en fålla med så lite engagemang och energi som möjligt.

 

[Kattennizze]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Nåt intressant som man ofta ser på dagis är barn som verkar bli tre år yngre då föräldrarna är inom synhåll. De, som på dagis klär på sig självständigt, städar undan efter sig osv, blir plötsligt helt hjälplösa och mamman tvingas klä på dem. Konstigt? Nej, inte alls.

Men det är väl inte så konstigt? Med mamman är de förhoppnigvis trygga nog med att hon stannar kvar hos dem även om de bråkar. Jag ser det mera som ett uttryck för andra saker, kanske som ett sätt för utlopp för t ex frustration över saker som hänt under dagen. Jag hade blivit jäkligt orolig om INTE min son illfänats med sina kläder som han brukar göra.