Hur ska man göra för att få äta?

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det här börjar ju bli konstigt. Tvivlar du helt allvarligt på en 8-15 månaders bebis förmåga att uttrycka inte bara hunger utan att också ha en vilja och förmåga att uttrycka den -dvs förmågan att påverka och interagera med sin omgivning?

Nu är det kanske ett år sedan A var i den åldern, men när han var 8 månader tvivlade jag inte ett ögonblick på hans förmåga att kommunicera och ha åsikter om saker och ting. Ibland åsikter som inte sammanföll med vad jag tyckte. Åsikter som ibland inte efterlevdes (även om jag aldrig någonsin haft problem med att dela tallrik med folk och barn). Han stod ju upp och knep sig fast i ett bord för i helskotta :p

Själv tycker jag nog att han blev en liten människa med åsikter förvånansvärt tidigt. Ingen 4 månaders är ju ett sprattlande paket direkt.
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det här börjar ju bli konstigt. Tvivlar du helt allvarligt på en 8-15 månaders bebis förmåga att uttrycka inte bara hunger utan att också ha en vilja och förmåga att uttrycka den -dvs förmågan att påverka och interagera med sin omgivning?

Själv tycker jag nog att han blev en liten människa med åsikter förvånansvärt tidigt. Ingen 4 månaders är ju ett sprattlande paket direkt. Redan där någonstans eller innan tyckte jag han kommunicerade mer planerat än automatreaktion aaaooooo hunger.
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Om du läser tidigare inlägg så verkar det som fler än jag hävdar att redan spädbarn kan använda gråten för att styra över andra, citerar mig själv:



Men vi har väl fel fortfarande.

Här skriver du att bebisar använder sin gråt för att styra andra människors handlingar. Jag ser detta, precis som Petruska och Mabuse och Sar, som ett sätt att börja lära sig att interagera och kommunicera med andra människor. Om man tar TS exempel i början så ser jag det som att barnet har ett behov av sin förälder, att hon "okejat" den maten som ligger på hennes tallrik. Barnet behöver således stöd, trygghet och uppmuntran för att "våga" äta från sin egen tallrik, inte öronproppar (jag vet att det inte var du som använde det ordet men nu tar jag upp det som en generell beskrivning) och orimliga gränssättningsförsök. Detta sagt med reservation att jag inte sett varken TS eller hennes barn, men så skulle jag tolka det om jag fick det beskrivet för mig.
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Är styra och påverka samma sak? Är bebisens främsta syfte att efter förmåga själv slippa att vara hungrig, eller är det att utnyttja hungersituationen för att öva på att styra över andra? För det är inte samma sak. Jag tror inte att en liten bebis har så utvecklad idé om jaget och den andre att de utnyttjar sin hunger på det sättet. När bebisen är hungrig ligger fokus på det egna problemet och att påkalla omgivningens uppmärksamhet för att få hjälp, inte på styrande och manipulation av andra.

Tror du jag menar att de medvetet styr och ställer bara för styrandets skull? Det jag har svarat på, och det är sista gången jag säger det nu, är att ett litet barn visst kan använda gråten för att påverka/styra andras handlingar. Som att ge mig mat nu. Du ger förhoppningsvis bebisen maten, alltså har den påverkat ditt handlande.

Jag förstår egentligen inte problemet? Är de oförmögna att påverka andra människors handlande totalt? Eller hur menar du?

Min lille börjar låta så fort han ser fruktpureburken. Är inte det ett försök att få mig att ge honom fruktpure så får du gärna förklara vad det är?
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Fast frågan är väl egentligen inte om bebisar är förmögna till viljeyttringar eller inte. Det är nog de flesta överens om att de är.

Om man sedan ska tolka dessa viljeyttringar så fyrkantigt att "bebis vill bestämma över sin omgivning!!!" - det är väl det som diskuteras.
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Öht tror jag att det är lättare för barn som uppfostras med en massa mer eller mindre motiverade gränssätttningsförsök att bli mer manipulativa. Det är ju inte så konstigt eftersom de måste kämpa runt en massa regler för att få sina behov tillgodosedda. Därmed inte sagt att mina egna barn får göra vad de vill, inte alls, men jag ser dem inte som några objekt som ska uppfostras, utan snarare som subjekt som aktivt tar del av sin uppfostran eller vad man ska kalla det. Jag är inte alls vän av ordet uppfostran, jag är inte alls säker på vad det ordet betyder egentligen. Vägledning är nog ordet jag söker när det gäller mitt förhållningssätt till mina barn. Om det innebär att en hämtning av sonen tar en halvtimme eftersom han har behov av att "jobba av sig dagen" genom att springa runt 10 min i kapprummet så får han göra det - trots sura blickar från personalen (han stör ingen dock).
Vilket leder in mig på en annan tanke som jag har funderat över, jag tror att de här nyauktoritära metoderna har kommit av i alla fall en anledning, nämligen dages tidbrist. Dagens medelklasskvinnor ska liksom klara allt, de ska hämta barnen kl 15, de ska träna, ha egen tid, ha tid för parförhållandet, och samtidigt gärna renovera huset i också i vackert vitt. Dessutom vara duktig flicka på jobbet också. Pappornas roll orkar jag inte ens skriva om eftersom det bara är för sorgligt.
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Fast frågan är väl egentligen inte om bebisar är förmögna till viljeyttringar eller inte. Det är nog de flesta överens om att de är.

Om man sedan ska tolka dessa viljeyttringar så fyrkantigt att "bebis vill bestämma över sin omgivning!!!" - det är väl det som diskuteras.

Det är ingen som sagt att de bara vill styra. Eller sitter och tänker ut bestämmarstrategier.

Det jag inte fattar är hur flera, utan vidare grund, hävdar att små barn inte kan styra eller påverka andras handlande.
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Vet ju inte hur barnet tänker, känner. Men jag är ganska säker på att du har rätt i att det är en helt poänglös "strid" att "utkämpa" helt utan vinnare. Barnet skulle få (har ätit) äta min mat, från min gaffel, tills det är mätt/rimligen borde vara mätt.

Men om ett mätt barn (mot förmodan) i mitt knä skriker över att jag koncentrerar mig på något annat än barnet och äter det som är kvar, då skulle jag faktiskt ignorera de sekunder det tog mig att äta, framför allt för att jag blir urtråkig och surmulen om jag inte äter, det är inte kul för någon.

Däremot äter jag fräckt upp minst halva min smörgås även om tvååringen vill ha den, man måste lära sig dela och att andra också vill ha mat i den åldern:cool: och jag byter inte plats om inte hans önskan är vagt rimlig.

Hursomhelst är ju ts problem löst, barnet ser på film :p
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Du verkar ha flyttat fokus, lite bekvämt sådär. Nu låter det på dig som om det är förälderns beteende som styr tolkningen av situationen. Barn gråter ---> mamma ger mat = barn har påverkat mammas handlande.

Men det var inte så jag uppfattade dina inlägg från början. Tidigare har du hela tiden låtit som Med sin gråt vill barnet bestämma över mamma - och dessvärre har det även låtit som om det är av stor vikt att mamma "inte går på den lätte".
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Fast frågan är väl egentligen inte om bebisar är förmögna till viljeyttringar eller inte. Det är nog de flesta överens om att de är.

Om man sedan ska tolka dessa viljeyttringar så fyrkantigt att "bebis vill bestämma över sin omgivning!!!" - det är väl det som diskuteras.

Skönt för man börjar ju undra.

"vill bestämma över sin omgivning" vet faktiskt inte, det beror väl på hur man definierar omgivningen. 1,5 år tycker jag nog de har mycket åsikter i alla fall om var när och hur de vill vara (vid 4 månader också men på annat plan). Men det är först tvååringen som börjat ha önskningar om vart man ska sitta (tex leka i tåg på lekplats, sitt där, nej sitt där osv - självklart är jag följsam när vi leker) och om att föräldrarna pratar för mycket med varandra och borde sluta med den där diskussionen om heminredning/middagsmat/shopping nu.:cool: (fast olika barn utvecklas ju olika snabbt i olika bitar).
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag förstår inte varför du missförstår med flit? Känner du dig hotad av att andra kanske har lite mer kött på benen?

Otroligt omoget är det i vilket fall!

Din pedagogiska förmåga och diskussionsteknik imponerar! Jag tolkar tills motsatsen bevisas dina inlägg som exempel på hur du också bemöter de barn som inte följsamt lyder din minsta vink.

Nej, jag missförstår inte med flit.

Jag har stött på ditt sätt att prata om och tolka barn då och då under minst de senaste 30 åren, ingen har kommit längre än du med att förklara det på sätt som jag, i så fall, slipper missförstå. Kött på benen är faktiskt det sista jag uppfattar det som när någon, som du, klipper en mening ur ett pedagogiskt alster, fetstilar det och förväntar sig att alla andra ska lägga sig platta.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det känns som jag får klä skott för ditt allmänna missnöje och ogillande av pedagoger. Jag betackar mig att förknippas med pedagoger du ogillat under 30 år. Vad har jag med dem att göra?

Vad har du själv för källor till dina påståenden?

Och hur kan du veta hur jag bemöter barn bara för att jag råkar hävda att de visst är kompetenta att styra sin omgivning?

Jag har inte ens sagt hur jag skulle göra i TS fall?!
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Du hävdar alltså att de inte kan styra andras handlande? Källa på det?
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Är inte det ett försök att få mig att ge honom fruktpure så får du gärna förklara vad det är?

Det betyder bara att han vill ha fruktpuré.
Du som person är egentligen inte det minsta intressant.
Hur kan får fruktpurén kan nämligen kvitta.

Du han fått fel vinkel på vad det handlar om.
Om fruktpurén kunde flyga av sig själv så skulle ingen annan människa behöva vara inblandad i barnets viljeyttring.
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det känns som jag får klä skott för ditt allmänna missnöje och ogillande av pedagoger.

Pedagoger brukar inte direkt säga som du, tycker jag, jag tänker på folk i allmänhet. Någon av dem är säkert lärare, det är ju ett vanligt yrke, men det är inte just dem jag tänker på.
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Centrum verkar ha hamnat fel.
Inte runt barnet så som barnet ser sin värld utan runt den egna vuxna personen i stället.
Där det är barnets påverkan på "mig" som räknas och inte barnets önskan för egen del.
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Där det är barnets påverkan på "mig" som räknas och inte barnets önskan för egen del.

Ja, det är en av de tolkningar jag också landar i. Och då undrar jag varför det är så svårt att känslomässigt hantera ett litet barns alla känslor och behov att man börjar beskriva dem som att de vill bestämma och att de manipulerar de vuxna.

Jag menar, vad förväntar man sig annat än att små barn behöver pysslas och grejas med stor del av tiden? Varför upplever man det som ett maktanspråk mot sin egen person? Det är ju trots allt frivilligt som vuxna får barn, till skillnad från barnen som produceras vare sig de vill det eller ej.
 
Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag tror att det folk reagerat på är det här:

Barn kan inte bestämma allt, men försöker - det gör de tidigt!

Har för övrigt en 7,5-månaders här som för fullt testar vad han får bestämma, så det börjas tidigt.
En bebis testar inte gränserna, den uttrycker missnöje! Han försöker inte bestämma, han uttrycker att missnöje över situationen.

Vad är det i orden testande och bestämmande som är så provocerande? Det är en självklar del i ett barns utveckling!
Ja det är det, men inte när de är så små som ditt och TS barn.

Det är möjligt att du inte har menat så som du utryckt dig, men du förstår väl att folk reagerar när du skriver så här om små barn?

Det ligger absolut något i det du säger, men inte förrän barnet blir äldre, och det är då man kan börja möta dem i det. För oss gick den gränsen vid ungefär två års åldern, då kunde man börja förklara och resonera. "Jag vet att du inte vill byta blöja nu, men det måste vi annars får du ont i gumpen. Ta leksaken med dig!" Det var då vi började "kräva" att få prata klart "mamma och pappa pratar nu, du får vänta på din tur". Det var då Tuva började försöka bestämma över oss, "pappa UUUUT" hördes ibland om hon ville att jag skulle natta henne! Och det var då hon började lära sig att härmas, "mamma, Tuva prata nu"
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 831
Senast: Anonymisten
·
Småbarn Vi har sökt vård både på jourcentral, akuten och kommer sannolikt behöva söka oss till VC nästa vecka om symtomen inte släpper - men är...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 288
Senast: Blyger
·
Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
99
· Visningar
15 207
Senast: Juli0a
·
Gravid - 1år Fy tusan vad det tar emot att skriva detta men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag känner inte igen mig själv sen jag blev gravid...
2 3
Svar
47
· Visningar
7 974
Senast: Bapelsin
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

  • Dressyrsnack 17
  • Reklamera häst
  • Muskelbristning

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp