Hur ska man göra för att få äta?

[Mabuse]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men det är väl klart att det är så. Ingen här tror att barnet vill ha purén bara för att styra över mamma (aha! nu ska jag manipulera mamma/ta över världen). Dock lär ju sig barnet hur det får det det vill

Ja, men det handlar inte om att fundera ut hur man kan bestämma, det handlar om att fundera ut hur man får fruktpuré. Inte samma sak.

Man får ju dessutom tro att om mamman tar fram en fruktpuréburk och visar barnet, så är intentionen från bägges håll att barnet ska få fruktpurén. Så där borde ju barnets och mammans vilja peka åt samma håll. Det innebär inte att barnet testar hur det bäst kan få sin vilja igenom, utan snarare att barnet visar sin åsikt om fruktpurén. Som i detta specifika fall torde vara identisk med mammans åsikt om fruktpurén. Så då handlar det ju verkligen inte om att "bestämma över" eller "styra" mamman. Bara att visa sin egen åsikt och vilja - med lite tur är mamman inte en asocial psykopat, utan tar hänsyn till denna bebisens vilja och förser barnet med frukt.

Jag skulle inte se det som ett problem eller ett tecken på tidig bestämmarvilja, utan snarare som ett första embryo till kommunikation, och att försöka förmedla till omvärlden vad man vill. Och en förhoppningsvis välgrundad tro på att omvärlden bryr sig om vad man tycker, och kommer att hjälpa en.

 

[mandalaki]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Hade du inte avslutat med Dock lär ju sig barnet hur det får det det vill så hade jag nog inte reagerat. Men när du skriver så, så betyder det ju något.

Att barn uttrycker sin vilja med de uttrycksmedel de har tycker jag inte är vare sig konstigt eller negativt.

 

[em-pirre]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag tycker heller inte det är konstigt, negativt eller ett problem. Som jag skrivit tidigare så är det ju så det är. Man lär sig. Det betyder inte att "testet" är ett genomtänkt uppror mot modern, utan just en vilja att ha något, och ett sätt att uttrycka det.

Vill barnet ha den stora-vassa-saxen bara för att mamma har den betyder det ju dock inte att mamman automatiskt ska ge barnet saxen bara för att barnet inte ska vara ledset. Där kanske barnet skriker och gråter, medan mamman får förklara "Nej, det här är mammas sax, den är vass och farlig för små barn" och kanske löser "problemet" (som jag inte direkt ser som ett problem utan en del i barnets utveckling och inlärning) med att barnet får en egen, ofarlig sax, eller genom att vänta ut barnets gråt med tröst ("Jag ser att du är ledsen för att du inte får saxen, då du blir större får du också klippa med mammas sax osvosv".) Där skriker inte barnet för att trotsa mamman eller medvetet testa gränser, utan för att det finns en vilja och ett sätt att uttrycka det på. Barnet har ju heller inget behov av att få saxen, utan en spontan vilja

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Ja, fast skriket är ju fortfarande ett försök att få saxen, inte att bestämma över eller styra mamman. Det är inte samma sak.

Som jag skrivit tidigare så tvivlar jag starkt på att en sjumånaders bebis har en såpass tydlig uppfattning om det egna jaget versus den andre, att de medvetet kan testa att se hur den egna viljan kan övertrumfa andras. För att kunna göra det måste ju barnet a) inse att andra människor också har vilja och behov, och kunna sätta sig in i och förstå detta, b) inse att olika människor ser världen på olika sätt, och att det finns olika viljor och synsätt beroende på person, och c) vilja testa gränserna för hur långt den egna förmågan att få andra att agera mot sin vilja sträcker sig.

Det tror jag är total överkurs för en så liten bebis, tror inte deras förståelse sträcker sig längre än ser saxen-vill ha den-försöka kommunicera att man vill ha den-bli besviken över att man inte får den. Detta med förståelsen för mammans vilja och möjligheterna att styra mamman att handla mot sin vilja tror jag är högt över ett så litet barns huvud. Det kräver en abstraktionsförmåga som så små barn enligt min erfarenhet inte har.

 

[em-pirre]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Nej, inte medvetet. Barnet har hittills uttryckt sig genom gråt, och vet att det funkar. Som jag redan skrev flera gånger tror knappast nån att ett så litet barn sitter och planerar såna saker. De bara händer.

Jag har aldrig menat att barnet gör det för att få nåt sorts övertag eller liknande. De gör det för att få något de för stunden vill ha, och använder gråten eftersom det är nåt som fungerat/kommer automatiskt. Att barnet gråter betyder dock inte att man genast ska stoppa gråten. Att bli ledsen, frustrerad, arg och besviken är helt normala saker som också barn måste lära sig (det är inte fel att känna såhär). Därför tycker inte jag att man genast ska göra som barnet vill för att det inte ska gråta. Att var ledsen är inget onormalt eller förbjudet. Därför skulle jag säga "jag vet att du är ledsen osv", men nu får du inte det du vill ha därför att osv)

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Nej, inte medvetet. Barnet har hittills uttryckt sig genom gråt, och vet att det funkar.

"Använder gråten", ja, det kan man ju kalla det. De två barn som varit på tal i tråden har varit 7,5 resp 15 månader gamla. De har inte så där överväldigande många alternativ till gråt som uttrycksmedel. Själv kan ju tex brygga kaffe till min mamma för att få henne vänligt stämd, men det kan vanligtvis inte barn i den ålder (knappt ens de vars föräldrar är pedagoger, tror jag).

Om man gör som barnet vill när det gråter eller inte, beror väl på vad det vill, helt enkelt. Och om man inte kan/bör göra som barnet vill (tex om det vill dra katten i svansen), så kan man ju ändå trösta det efter förmåga.

 

[Kattennizze]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Nej, inte medvetet. Barnet har hittills uttryckt sig genom gråt, och vet att det funkar. Som jag redan skrev flera gånger tror knappast nån att ett så litet barn sitter och planerar såna saker. De bara händer.

Jag har aldrig menat att barnet gör det för att få nåt sorts övertag eller liknande. De gör det för att få något de för stunden vill ha, och använder gråten eftersom det är nåt som fungerat/kommer automatiskt. Att barnet gråter betyder dock inte att man genast ska stoppa gråten. Att bli ledsen, frustrerad, arg och besviken är helt normala saker som också barn måste lära sig (det är inte fel att känna såhär). Därför tycker inte jag att man genast ska göra som barnet vill för att det inte ska gråta. Att var ledsen är inget onormalt eller förbjudet. Därför skulle jag säga "jag vet att du är ledsen osv", men nu får du inte det du vill ha därför att osv)

Men det är en trist attityd tycker jag, att man redan som 15-månaders bebis minsann ska sättas på plats och bli talad för att man minsann inte kan få allt i livet! Det lär sig - som Petruska skrev så klokt - alla barn tids nog ändå. Jag skulle aldrig kunna tala om för en 15-månades bebis att det är helt okej att känna så, det skulle iaf inte min son ha fattat i den ålden. Och använder gråten skriver du, som om en 15-månaders kan styra sin omgivning genom att gråta, det är som tidigare påpekats, helt befängt. Vad är det för människor som vi vill ha egentligen? Jag vill att mina barn ska tänka fritt, ifrågasätta och ha civilkurage. Och det gör jag genom att respektera deras vilja, lyssna till deras åsikter och huga, låta dem bestämma över vissa saker. Jag ser dem inte som potentiella manipulativa diktatorer som gör allt för att styra sin omgivning och som ska gränsättas tidigt (de börjar redan vid 7.5 månader att styra sin omgivning har vi ju fått lära oss i den här tråden). Det blir guldstjärnor i boken om de uppför sig rätt enligt vissa system, alltså rätt enligt föräldrarna. Ungefär som pellets till råttor vid socialpsykologiska behavouristiska experiment.

 

[Sar]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

gör det för att få något de för stunden vill ha, och använder gråten eftersom det är nåt som fungerat/kommer automatiskt. Att barnet gråter betyder dock inte att man genast ska stoppa gråten. Att bli ledsen, frustrerad, arg och besviken är helt normala saker som också barn måste lära sig (det är inte fel att känna såhär). Därför tycker inte jag att man genast ska göra som barnet vill för att det inte ska gråta. Att var ledsen är inget onormalt eller förbjudet. Därför skulle jag säga "jag vet att du är ledsen osv", men nu får du inte det du vill ha därför att osv)

Men hur tänker du här? Om barnet gråter för att det är hungrigt så ska man inte ge mat? För det är inte farligt att de är ledsna ett tag.

Jag får känslan att du diskuterar barn som är betydligt äldre än 7,5 och 15 månader.

 

[em-pirre]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men va? Var läser alla att jag ska sätta barnet på plats? Vill barnet ha en kniv ger jag naturligvis inte barnet kniven? Det handlar ju om ren säkerhet, barnet lär sig att knivar kan vara farliga. Inte fan hindrar jag barnet för att sätta barnet på plats. Ni läser in en hel massa som man inte skriver.

Men hur tänker du här? Om barnet gråter för att det är hungrigt så ska man inte ge mat?

Så ni skulle ge barnet kniven för att det lär sig tids nog?
Petruska förstod i alla fall delvis vad jag försöker säga:

Om man gör som barnet vill när det gråter eller inte, beror väl på vad det vill, helt enkelt. Och om man inte kan/bör göra som barnet vill (tex om det vill dra katten i svansen), så kan man ju ändå trösta det efter förmåga.

Kattennizze, läs mitt inlägg igen och jämför med de påståenden du hävdar att jag gjort. Man slår sig för pannan.

Och det gör jag genom att respektera deras vilja, lyssna till deras åsikter och huga, låta dem bestämma över vissa saker

Ja. Har jag sagt att man ska agera annorlunda? Jag blir sjukt störd på att ni vänder och vrider på inläggen, och missförstår med flit.

 

[cirkus]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag saknar verkligen inte relationer som präglas av frivillighet. Så du behöver inte tycka att vad jag skriver är sorgligt på något som helst vis.

 

[Sar]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men va? Var läser alla att jag ska sätta barnet på plats? Vill barnet ha en kniv ger jag naturligvis inte barnet kniven? Det handlar ju om ren säkerhet, barnet lär sig att knivar kan vara farliga. Inte fan hindrar jag barnet för att sätta barnet på plats. Ni läser in en hel massa som man inte skriver.

Du, jag skrev en vänlig fråga och du svär åt mig. Skärp dig.

Jag skulle inte ge en 7,5 månaders barn en kniv. Därmot skulle jag ge den mat om den grät av hunger utan att på något sätt anse att barnet bestämmer över mig.

Så ni skulle ge barnet kniven för att det lär sig tids nog?
Jag blir sjukt störd på att ni vänder och vrider på inläggen, och missförstår med flit.

Vill du minska risken att bli missförstådd får du helt enkelt bemöda dig om att vara mer tydlig i skrift. I texten som jag citerade står det absolut inget om någon kniv, det kan lika gärna vara en vällingflaska det är frågan om.

"gör det för att få något de för stunden vill ha, och använder gråten eftersom det är nåt som fungerat/kommer automatiskt. Att barnet gråter betyder dock inte att man genast ska stoppa gråten. Att bli ledsen, frustrerad, arg och besviken är helt normala saker som också barn måste lära sig (det är inte fel att känna såhär). Därför tycker inte jag att man genast ska göra som barnet vill för att det inte ska gråta. Att var ledsen är inget onormalt eller förbjudet. Därför skulle jag säga "jag vet att du är ledsen osv", men nu får du inte det du vill ha därför att osv)"


Jag tror inte att någon ger ett barn farliga saker av rädsla för att barnet ska bli ledsen och gråta. Däremot verkar det vara väldigt olika åsikter i tråden om huruvida ett litet barn kommunicerar på det enda sätt det kan eller om den i själva verket bestämmer över föräldern.

 

[em-pirre]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det är nog en tolkningsfråga (precis som diskussionerna om dominans mellan arter på hundforumet). Alla menar i princip samma sak, men använder olika ord.

Folk reagerar negativt och starkt på ordet dominans/manipulation.

Jag skulle inte ge en 7,5 månaders barn en kniv. Därmot skulle jag ge den mat om den grät av hunger utan att på något sätt anse att barnet bestämmer över mig.

Jag tror och hoppas att ingen ser det som att barnet bestämmer i ett sådant fall. Det är väl självklart att barnet ska få vad den behöver! Det är vi alla överens om, eller hur. Jag talar om saker som barnet vill ha men av säkerhets- eller praktiska själv inte får. Där är det okej att barnet blir ledset, det är naturligt. Då får man som vuxen visa att man får vara ledsen och arg och frustrerad. Det är naturliga känslor som man inte ska hålla inne. Där får man trösta efter förmåga.

Behöver barnet närhet, trygghet, näring, vätska, sömn, osv är det hoppeligen ingen som nekar det.

Jag menade absolut inte att man av princip ska neka barnet olika saker för att lära den regler. Då jag läser den biten du citerade förstår jag att folk kan ha missuppfattat:

Därför tycker inte jag att man genast ska göra som barnet vill för att det inte ska gråta

Med denna mening menade jag att man inte ska bli panikslagen om barnet gråter då den inte får t.ex. kniven. Där får man förklara och trösta. Menade alltså inte att man på rutin ska förbjuda bara för att.

Vet ett fall med en fattig mamma som kände sig tvingad till att köpa bil för att hon inte kunde gå med sin fyraåring till dagis. Orsak? Jo, tog hon med hunden ville barnet hålla kopplet. Det funkade inte. Hon kunde inte lämna hunden hemma, för då blev barnet argt. Lösning? Ta lån och köpa bil och köra barnet 1km till dagis.

Ett extremfall, javisst. Men i det fallet var hon manipulerad.