Hur ska man göra för att få äta?

[cirkus]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Fast det handlar ju inte om att testa gränser i nån sorts medveten test från barnets sida. Däremot så stretar barnet emot och visar på alla sätt att detta VILL man inte just nu. Om föräldern då viker undan för missnöjet och låter barnet få sin vilja igenom så tror iaf inte jag att det är särskilt konstruktivt. Att byta när det behövs är ju liksom inget ämne för diskussion, det sker oavsett barnets protester. Jag anser att samma sak borde gälla för TS ätande. Hon måste vara lika självklar i att få äta som att bebins äckelblöja ska bytas. Sen att man i bägge fallen försöker göra upplevelsen så trevlig som möjligt för den lille är ju självklar.

 

[em-pirre]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Inte? Du kanske inte har träffat så många barn. Både jag och min syrra pratade mycket tidigt och massor. Kanske har att göra med att mamma läste massor för oss. Nu råkar min mamma vara pedagogie magister och har jobbat med barn i 35 år. Hon håller en himla massa föreläsningar, också i Sverige, om bland annat hur man talar med barn för att utveckla och stöda språket. Hon använder historien jag skrev tidigare i sina utbildningar och föreläsningar just för att påminna vuxna om att barn förstår myyycket mer än vad man tror.

Vissa tvååringar säger knappt ett ord, vissa tvååringar säger ett och två ord och pekar mest. Vissa tvååringar pratar en himla massa.

 

[mandalaki]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det är alltså inte det rent språkliga jag reagerar främst på, utan abstraktionsnivån på innehållet i vad tvååringar pratar om. För mig låter det märkligt att ens en pedagogie magister ska ha kunnat drilla sin tvååring - och var det en kompis till tvååringen? - så till den milda grad. För jag gissar att det är någon form av träning av barnen från din mammas sida som gör att du tar upp hennes professionella meriter i sammanhanget.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

*knapplån*

Det handlar om en 15-månaders bäbis.
Biologiskt mellan amning och fast föda.
Barnet ägnar sig inte åt maktkamp det ägnar sig åt att överleva.
När mamma nekar barnet att få del av hennes mat så sätter dödsångesten in.
Barnet skriker hysteriskt för att det inte är säkert på att få mat i tillräcklig mängd.

Jag undrar då varför barnet är så otryggt¨vad gäller maten?
Och anser att det är det problemet som måste lösas.
När barnet är mätt, nöjt och i trygg förvissning om att det kommer att få all mat som det behöver så upphör skriken.

Att som många här i tråden dra in 2-åringar som utöver 2-årstrots är totalt fel vad gäller barnets utvecklingsnivå.
Det är 9 månader kvar till det.

 

[Mirre]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det är väl ändå individuellt? Jag har iof inga barn själv så jag vet inte men min systerson som är under två år, pratar i meningar helt begripligt och de är betydligt längre än två ord. Fast han kan å andra sidan också räkna upp halva Barcelonas startelva också så han kanske är överintelligent

det gjorde min äldsta som 2 åring också.
Nu var han väldigt tidig med talet och pratar väldigt bra.
Men absolut att 2 åringar kan säga mer än tvåordsmeningar.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Fast det handlar ju inte om att testa gränser i nån sorts medveten test från barnets sida. Däremot så stretar barnet emot och visar på alla sätt att detta VILL man inte just nu. Om föräldern då viker undan för missnöjet och låter barnet få sin vilja igenom så tror iaf inte jag att det är särskilt konstruktivt. Att byta när det behövs är ju liksom inget ämne för diskussion, det sker oavsett barnets protester. Jag anser att samma sak borde gälla för TS ätande. Hon måste vara lika självklar i att få äta som att bebins äckelblöja ska bytas. Sen att man i bägge fallen försöker göra upplevelsen så trevlig som möjligt för den lille är ju självklar.

Tack!

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Att byta när det behövs är ju liksom inget ämne för diskussion, det sker oavsett barnets protester. Jag anser att samma sak borde gälla för TS ätande. Hon måste vara lika självklar i att få äta som att bebins äckelblöja ska bytas.

Vad, mer exakt, betyder det där svaret? Ingen har väl skrivit att man av respekt för bebisen bör låta bli att byta blöja om han/hon skriker?

En stor skillnad mellan den situationen och TS situation, är ju att ett blöjbyte ofta inte är särskilt trevligt. Det är heller inte så att man behöver lite lugn och ro för att kunna byta blöja, utan det är bara att göra. Kan man skoja med ungen och hålla stämningen uppe är det så klart att föredra, men går det inte så går det inte.

Att därifrån tro att man genomför något slags pedagogisk insats för framtiden genom att nonchalera skriket och byta blöjan, det tror jag mest handlar om att man överskattar betydelsen av sina föräldrainsatser. Jag tror inte bebisen lär sig något särskilt av detta, och om den lär sig något, så är det ju just det att "min vilja spelar ingen roll". Samtidigt som det ofta är så i livet, så är det ju ingen särskilt intressant lärdom, utan bara ett ofrånkomligt faktum. Ungefär som när vi vill att solen ska skina och den ändå inte gör det.

Om problemet för TS är att hon inte får ro att äta när barnet skriker, så är det ju ganska okonstruktivt att säga att hon ska nonchalera barnet och äta ändå. Det handlar ju inte ens om barnet, det handlar om TS. I det läget hade jag, för min egen skull, försökt hitta sätt att få äta utan skrik oavsett om det innebar att distrahera barnet eller att vänta tills det sover. Att försöka tvinga i mig maten under skrik från barnet, hade jag inte stått ut med. För min egen skull. Jag vill helt enkelt inte äta under de formerna.

Hur någon kan tolka det som att man till varje pris undviker konflikter och låter sig toppridas av barnet övergår mitt förstånd. Och jag finner tolkningen obehaglig.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag förstår inte att det skall vara något problem att ge barnet av maten tills att barnet antingen är mätt eller ledsnar?
Det är väl bara att dela med sig?
Eller?

 

[em-pirre]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Drilla? Tvååringar förstår mycket mer av vardagen än vad folk verkar tro. Det att inte alla tvååringar kan uttrycka sig helt gör dem inte mer oförstående.

Att tvååringar tänker och agerar så som min syster och hennes kompis (som fö också är dotter till en pedagog) är inte alls konstigt eller ovanligt. Att de uttryckte sig så tydligt är däremot inte så vanligt. Redan som så små hade de lärt sig att man kan manipulera de vuxna (och andra människor). Det är så människor fungerar. Det är i barndomen de får lära sig vad som är rätt och fel, dvs vad mamma och världen tolererar och inte. Det är btw också främst av föräldrarna får spåket. De får så mycket som vi ger dem, helt enkelt (t.ex. säger du, "Jonte, vantarna", eller "Jonte, jag tycker att vi ska ta på oss vantarna idag, för det känns lite kallt och vi vill ju inte frysa".) OT.

Nåt intressant som man ofta ser på dagis är barn som verkar bli tre år yngre då föräldrarna är inom synhåll. De, som på dagis klär på sig självständigt, städar undan efter sig osv, blir plötsligt helt hjälplösa och mamman tvingas klä på dem. Konstigt? Nej, inte alls.

 

[Brisa]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Drilla? Tvååringar förstår mycket mer av vardagen än vad folk verkar tro. Det att inte alla tvååringar kan uttrycka sig helt gör dem inte mer oförstående.

...

Nåt intressant som man ofta ser på dagis är barn som verkar bli tre år yngre då föräldrarna är inom synhåll. De, som på dagis klär på sig självständigt, städar undan efter sig osv, blir plötsligt helt hjälplösa och mamman tvingas klä på dem. Konstigt? Nej, inte alls.

Ja, jag håller med, de förstår så mycket mer än man anar. Syster har en 18-månaders tjej som absolut förstår vad som är ok och vad som inte är det, men hon tvekar inte att testa gränserna däremellan... Hon blir vansinnigt arg när hon får ett nej, rena rama teaterprimadonnan. Men det är över på ett ögonblick. Fantastiskt söt unge.

Jag har alltid tyckt det varit lite otäckt att torka andras barn i rumpan, men har såklart gjort det när det behövts. Men när min dotter klarade det själv så fick även hennes kompisar göra det själva, med en liten kontroll av mig efteråt om det blev bra. Och ni anar inte så många föräldrar som fortsatte torka sina barn, långt efter att barnen klarade det själva hemma hos oss... Klart att det är smidigt om mamma/pappa torkar.

Vad gäller diskussioner, vägran och så vidare, har jag alltid varit noga med att gallskrik och nejnejnejnej inte ska premieras. Har dottern däremot kommit med argumentation så har jag gärna ändrat åsikt. Och det har gett en trygg tjej som är bra att formulera sig, tänka efter och argumentera. Även om det kan vara nog så nervkittlande ibland så tror jag hon har nytta av det framåt i livet.

 

[Brandgul]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag förstår inte att det skall vara något problem att ge barnet av maten tills att barnet antingen är mätt eller ledsnar?
Det är väl bara att dela med sig?
Eller?

Jag förmodar att detta barn börjar skrika när mamman ska äts. Inte att barnet är hungrigt. Våra barn skriker för att vi vuxna fokuserar på varandra och inte på dem. Det har blivit en grej av det. Kanske samma för detta barn att mamman tittar på sin tallrik och inte på barnet. Ren otur kanske att barnet har fastnat för just den situationen, eller så finns det en händelse eller orsak bakom. Rätt ointressant tycker jag. Jag är mer för att jobba lösningsinriktat eftersom man inte alltid kan hitta svar på allt.

Jag tror det finns många symtom med olika orsaker, så mångs bra tips så kanske något prickar rätt

 

[Diplomaten]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag förvånas varje gång över hur föräldrar anser hur de "minsann skall visa barnet vem som bestämmer". Alla dessa moraliska strider! Och det när barnen dessutom är små! Om man dessutom med kunskap om pedagogik och barns utveckling stödjer dessa teorier, funderar jag på om man överhuvudtaget borde fått godkänt i respektive ämne.

Ett 15 månaders barn är inte nog gammal att förstå tanken bakom en sådan handling, som att låta det skrika utan att föräldern ingriper. Så vitt jag vet så är barns känslor minst lika starka som våra och just därför vore det rent uta sagt tanklöst att ignorera barnets frustration. Och ärligt talat tror jag, att de som lever efter en sådan förlegad syn på barn, mister på det rent relationsmässigt med barnet. En helt onödig strid.

När jag diskuterar barn och uppfostran upptäcker jag ofta att föräldrar med ett sådant tankesätt som ovan; går hand i hand, med att de anser att många föräldrar också skämmer bort sina små barn. Medan jag själv förknippar det som de anser vara bortskämdhet är det samma som lyhördhet och kärlek.

Min dotter trivdes med att helst äta ifrån min tallrik under en tid i samma period som TS barn. Och det fick därför bli så. Det innebar att vi båda blev mätta och belåtna. Och samtidigt blev det oftast en trevlig stund. Jag upptäckte dessutom att min dotter utvecklade en väldig nyfikenhet i samband med att hon åt ifrån min tallrik. Än idag lever liksom det kvar, att det är intressant att smaka nya saker ifrån min tallrik.

Givetvis kände jag ibland att det skulle vara trevligt att få läsa sin tidning under ett mål mat, men den tiden kom ju sen ...

 

[Diplomaten]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Dock är ju TS barn endast 15 månader. Jag kan för mitt liv inte förstå hur det då "kan bli en grej av det". Ett 15 månaders barn lever i nuet och kan inte direkt tänka framåt. Hur kan det då vara i kontex med att ett sådant litet barn just gör en grej av det?

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

När jag diskuterar barn och uppfostran upptäcker jag ofta att föräldrar med ett sådant tankesätt som ovan; går hand i hand, med att de anser att många föräldrar också skämmer bort sina små barn. Medan jag själv förknippar det som de anser vara bortskämdhet är det samma som lyhördhet och kärlek.

Precis det mönstret uppfattar jag också.

 

[Cat_and_rat]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

*knapplån*

Det handlar om en 15-månaders bäbis.
Biologiskt mellan amning och fast föda.
Barnet ägnar sig inte åt maktkamp det ägnar sig åt att överleva.
När mamma nekar barnet att få del av hennes mat så sätter dödsångesten in.
Barnet skriker hysteriskt för att det inte är säkert på att få mat i tillräcklig mängd.

Jag undrar då varför barnet är så otryggt¨vad gäller maten?
Och anser att det är det problemet som måste lösas.
När barnet är mätt, nöjt och i trygg förvissning om att det kommer att få all mat som det behöver så upphör skriken.

Att som många här i tråden dra in 2-åringar som utöver 2-årstrots är totalt fel vad gäller barnets utvecklingsnivå.
Det är 9 månader kvar till det.

Vilket dravel! Har du läst det i någon bok? Dödsångest?, ja jisses...
Klart att TS ska äta (annars dör hon).
Ett 15 månaders barn kallar jag inte heller bebis. Barn är kompetenta och både förstår och kan mycket mer än vad en del av er mammor i tråden verkar vara medvetna om. Trådskaparen ska studera hur pappan gör - han kan ju tydligen äta utan att barnet skriker - och göra precis likadant.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Hur föreslår du att TS ska få tyst på dottern då, så hon får matro? Äta medan dottern skriker fungerar ju inte.

 

[Diplomaten]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det är ingen som nekat TS att äta, så vitt jag förstått. Saken är ju den, att vi i tråden har olika uppfattning om hur det skall gå tillväga för att TS ska äta.

Vad är det du exakt anser att "mammor i tråden inte är medvetna om"?

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag förstår inte att det skall vara något problem att ge barnet av maten tills att barnet antingen är mätt eller ledsnar?
Det är väl bara att dela med sig?
Eller?

Om det är att äta av maten barnet vill. Jag uppfattar det inte så, men jag kan ha fel.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Drilla? Tvååringar förstår mycket mer av vardagen än vad folk verkar tro. Det att inte alla tvååringar kan uttrycka sig helt gör dem inte mer oförstående.

Att tvååringar tänker och agerar så som min syster och hennes kompis (som fö också är dotter till en pedagog) är inte alls konstigt eller ovanligt. Att de uttryckte sig så tydligt är däremot inte så vanligt. Redan som så små hade de lärt sig att man kan manipulera de vuxna (och andra människor). Det är så människor fungerar. Det är i barndomen de får lära sig vad som är rätt och fel, dvs vad mamma och världen tolererar och inte. Det är btw också främst av föräldrarna får spåket. De får så mycket som vi ger dem, helt enkelt (t.ex. säger du, "Jonte, vantarna", eller "Jonte, jag tycker att vi ska ta på oss vantarna idag, för det känns lite kallt och vi vill ju inte frysa".) OT.

Nåt intressant som man ofta ser på dagis är barn som verkar bli tre år yngre då föräldrarna är inom synhåll. De, som på dagis klär på sig självständigt, städar undan efter sig osv, blir plötsligt helt hjälplösa och mamman tvingas klä på dem. Konstigt? Nej, inte alls.

Men den här tråden handlar inte ens om tvååringar. TS barn är femton månader.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men herregud, dödsångest och annat. Tycker ni nedvärderar barnet totalt. Tror ni helt ärligt att hon inte vet att om hon skriker får hon mat? Blir hon akut skithungrig varje gång?

Hur kommer det sig att hon inte gör så med pappa? Nä, hon har omedvetet lärt in att om hon skriker får hon mat av mamma.

En sån grej kan man lära djur, varför inte en 15-månaders?

Tycker nog vissa borde läsa lite utvecklingspsykologi, och dessutom inse att testande och protester är oerhört viktigt för att utveckla sitt jag och självbestämmande.