Hur ska man göra för att få äta?

[Stinaelin]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag tror det ärmycket viktigare att visa barn att de blir lyssnade på, än att vuxna bestämmer. Vi vuxna bestämmer så otroligt mycket ändå, tror inte det kan undgå något barn.

Det förstnämnda håller jag med om. Jag vet inte om jag håller med om det sista. Har många velande föräldrar i min närhet, där barnen bestämmer (men inte trivs något vidare med det).

Givetvis bestämmer inte föräldrarna allt. Det var inte det jag menade. Men jag bestämmer var jag ska sitta, vad jag ska äta osv. Det ingår liksom i mitt begrepp för respekt.

Jag ser föräldrar vända ut och in på sig själva för att få barnen att sluta att skrika, när det egentilgen är en så enkel sak som var mamma ska sitta vid bordet. Vissa saker bestämmer barnen, ja. Vissa inte.

Och visst ska man lyssna på dem och visa att man lyssnar. Jag brukar upprepa det barnet vill, typ; "Vill du att mamma ska sitta nån annan stans? Jag förstår det, men jag vill sitta här, du får sitta var du vill, så sitter jag var jag vill."

Det där med öronproppar var mest för att skona känsliga öron om skrikandet blir för övermäktigt, inget man ska gå omkring med och ignorera sitt barn... Det hoppas jag att alla fattade.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Det där med öronproppar var mest för att skona känsliga öron om skrikandet blir för övermäktigt, inget man ska gå omkring med och ignorera sitt barn... Det hoppas jag att alla fattade.

Fast helt ärligt, om jag använde öronproppar för att uthärda skrikandet då skulle jag bli allvarligt orolig för mitt barns begåvning om det inte också började använda öronproppar för att uthärda, tja, vanligt föräldratjat, tex, uppmaningar om att gå och lägga sig, förslagsvis.

Spontant känns det som att jag skulle ringa soc om någon använde öronproppar när barnet protesterade.

Och verkligen inte som något som lär barnet att man ska respektera varandra. Snarare är det ju nästintill som att stänga in dem om inte i garderoben så på sitt rum.

Jag tycker att man ser rätt mycket - i mina ögon - maktmissbruk gentemot barn, som de vuxna motiverar med att barnen blir så trygga av det. Det är väl olika vad man uppfattar som tecken på trygghet, antar jag.

 

[Stinaelin]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Fast helt ärligt, om jag använde öronproppar för att uthärda skrikandet då skulle jag bli allvarligt orolig för mitt barns begåvning om det inte också började använda öronproppar för att uthärda, tja, vanligt föräldratjat, tex, uppmaningar om att gå och lägga sig, förslagsvis.

Spontant känns det som att jag skulle ringa soc om någon använde öronproppar när barnet protesterade.

Och verkligen inte som något som lär barnet att man ska respektera varandra. Snarare är det ju nästintill som att stänga in dem om inte i garderoben så på sitt rum.

Jag tycker att man ser rätt mycket - i mina ögon - maktmissbruk gentemot barn, som de vuxna motiverar med att barnen blir så trygga av det. Det är väl olika vad man uppfattar som tecken på trygghet, antar jag.

Jag tycker att du hakar upp dig på öronpropparna (som jag personligen aldrig skulle använda för jag pallar lite barnskrik). Jag föreslår inte att man använder öronproppar för att ignorera sitt barns protester, men att när man gjort all man kan och barnet fortsätter att skrika kanske öronproppar kan mildra lite. För de stänger ju inte ute allt, bara mildrar.

Men nej, öronproppar är en dålig ide.
Vad tycker du om mina övriga exempel?

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag håller fortfarande inte med dig om att livet med barn är en sådan maktkamp som du beskriver det som, och som sättet du presenterar dina exempel på också genomsyras av.

För mig är det mest konstigt att en vuxen människa upplever det som en utmaning om makten om ett barn vill att man sitter på en viss plats. Det låter mer som en syskonrelation än en vuxen-barnrelation för mig.

 

[cirkus]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag har ofta sett små barn som verkligen försökt att bestämma på det vis som stinaelin skriver. Inte i syskonrelation utan även i relationer till sina föräldrar. Det behöver inte betyda att det är en utmaning om makten för den vuxne. Däremot så uppfattar ju TS sin situation som jobbig (en utmaning ?)

 

[anhe]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag tror det ärmycket viktigare att visa barn att de blir lyssnade på, än att vuxna bestämmer. Vi vuxna bestämmer så otroligt mycket ändå, tror inte det kan undgå något barn.

Men att bli lyssnad på är inte alltid samma sak som att få sin vilja igenom till varje pris, varken som barn eller vuxen. Jag tycker det hör till att lära sig respektera sin omgivning att inte kunna domdera om att jag ska ha mat från någon annans tallrik, speciellt inte om samma mat finns på min tallrik. Jag går inte och äter upp mitt barns mat från dennes tallrik, och vill i förlängningen lära mitt barn att respektera mig och andra i sin omgivning. Inte för att jag som vuxen nödvändigtvis ska bestämma och "härska", men för att jag vill att vi visar varandra hänsyn. För att visa det kanske man som vuxen måste "bestämma" i en sån här situation? Man kan lyssna på barnet, bekräfta att man förstått att denne vill ha min mat, men hävda att det här är min mat, du har din mat, och jag vill ha min egen mat ifred. För mig är matro viktigt, alltså kan det för mig vara en strid värd att ta.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men TS barn var ju bara 15 månader, då är ju begrepp som mitt och ditt och äganderätt total överkurs. Det handlar inte om maktkamp, det handlar om att barnet inte förstår skillnaden mellan tallrikar, att vi i vår kultur äter från varsin tallrik, och att en potatis på den egna tallriken smakar likadant som potatisen på mammas tallrik.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag har ofta sett små barn som verkligen försökt att bestämma på det vis som stinaelin skriver. Inte i syskonrelation utan även i relationer till sina föräldrar.

Jag menar att tänkesätt som det Stinaelin uttrycker gör föräldra-barnrelationen mer lik en syskonrelation, just genom att hon tolkar det hela som en fråga om makten att bestämma.

Jag har också sett barn ha åsikter om typ allt, inklusive vem som ska sitta var och vad man ska äta och hur, men jag har inte tolkat det som maktanspråk från barnets sida och absolut inte som att barnet "testar" mig och/eller min maktutövning. Särskilt inte när det gäller ettåringar, det här handlar ju nästan om en bebis.

Att det är jobbigt för TS att inte få matro förstår jag mer än väl, men så är det ju ibland med så små barn. Man får inte alltid sova heller, men det borde väl inte tolkas som att barnet försöker bestämma när föräldrarna ska sova?

 

[Stinaelin]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag menar att tänkesätt som det Stinaelin uttrycker gör föräldra-barnrelationen mer lik en syskonrelation, just genom att hon tolkar det hela som en fråga om makten att bestämma.

Jag har också sett barn ha åsikter om typ allt, inklusive vem som ska sitta var och vad man ska äta och hur, men jag har inte tolkat det som maktanspråk från barnets sida och absolut inte som att barnet "testar" mig och/eller min maktutövning. Särskilt inte när det gäller ettåringar, det här handlar ju nästan om en bebis.

Att det är jobbigt för TS att inte få matro förstår jag mer än väl, men så är det ju ibland med så små barn. Man får inte alltid sova heller, men det borde väl inte tolkas som att barnet försöker bestämma när föräldrarna ska sova?

Vad är ditt förslag till TS då?

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men att bli lyssnad på är inte alltid samma sak som att få sin vilja igenom till varje pris, varken som barn eller vuxen.

Givetvis inte, men att den man försöker kommunicera med sätter på sig öronproppar och ignorerar en kan heller med bästa vilja i världen inte kallas "att bli lyssnad på", Sen kanske man inte kan få precis som man vill hela tiden, men man kan bli lyssnad på, respekterad, tagen på allvar, och omgivningen kan reagera på det man gör - t ex genom en kompromiss? En gemensam tallrik skulle ju vara en lösning, att äta när barnet sover en annan, osv.

Att kräva att en ettåring ska förstå andras behov av att äta, sova och sköta sin hygien ifred är nog dessvärre för mycket begärt, tror jag. Det kräver en förståelse av jaget och den andre som jag inte tror att så små barn är mäktiga. Däremot kan de säkert lära sig att "det spelar ingen roll vad jag säger, att jag gör min vilja hörd har ingen betydelse", men det är å andra sidan ingenting jag tycker barn har nytta av att lära sig, vare sig när de är små eller som kunskap att ha med sig senare i livet.

 

[Stinaelin]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Givetvis inte, men att den man försöker kommunicera med sätter på sig öronproppar och ignorerar en kan heller med bästa vilja i världen inte kallas "att bli lyssnad på", Sen kanske man inte kan få precis som man vill hela tiden, men man kan bli lyssnad på, respekterad, tagen på allvar, och omgivningen kan reagera på det man gör - t ex genom en kompromiss? En gemensam tallrik skulle ju vara en lösning, att äta när barnet sover en annan, osv.

Att kräva att en ettåring ska förstå andras behov av att äta, sova och sköta sin hygien ifred är nog dessvärre för mycket begärt, tror jag. Det kräver en förståelse av jaget och den andre som jag inte tror att så små barn är mäktiga. Däremot kan de säkert lära sig att "det spelar ingen roll vad jag säger, att jag gör min vilja hörd har ingen betydelse", men det är å andra sidan ingenting jag tycker barn har nytta av att lära sig, vare sig när de är små eller som kunskap att ha med sig senare i livet.

Detta är en väldigt intressant diskussion tycker jag.

Jag tycker också det är viktigt att man lyssnar på barn. Jag är mycket noga med det, (se exempel i tidigare inlägg). Nej, man kan ju inte begära att en ettåring ska förstå andras behov, men vissa saker måste de acceptera. Att mamma måste äta är en sak. Bilbälte i bilen en annan. Att inte dra katten i svansen en tredje osv.

Kanske för att just äta är så viktigt gör mig att jag skulle välja striden just där, men klädval (barnets alltså, för att referera till en annan tråd), exempelvis får barnen mer eller mindre full frihet.

 

[anhe]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men TS barn var ju bara 15 månader, då är ju begrepp som mitt och ditt och äganderätt total överkurs. Det handlar inte om maktkamp, det handlar om att barnet inte förstår skillnaden mellan tallrikar, att vi i vår kultur äter från varsin tallrik, och att en potatis på den egna tallriken smakar likadant som potatisen på mammas tallrik.

Nej, resonemanget är egentligen självklart inte helt applicerbart på ett såpass litet barn Men någonstans måste man ändå få visa att det finns gränser, och någonstans måste man börja. Barnet i fråga är ju inte mindre än att det kan gå på dagis. Hur gör man där för att sätta gränser mellan ditt och mitt? Jag förutsätter att dagispersonal inte har lust att ha alla ungar ätandes från varandras tallrikar hur som helst. Dagis brukar vara enormt duktiga på att få såna här rutiner att flyta smärtfritt.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Vad är ditt förslag till TS då?

Sådant som Sar och Mabuse har föreslagit: äta med barnet i knäet, sitta var sjutton som helst och äta om det funkar bättre, äta när barnet sover, äta när pappan är ute med barnet - ja, det finns väl en uppsjö av möjligheter.

Jag ser inte det pedagogiska problemet här, helt enkelt, främst med tanke på barnets ålder. Däremot måste ju TS få/kunna äta och helst på sätt som inte skadar aptiten eller ger magknip.

 

[anhe]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Givetvis inte, men att den man försöker kommunicera med sätter på sig öronproppar och ignorerar en kan heller med bästa vilja i världen inte kallas "att bli lyssnad på", Sen kanske man inte kan få precis som man vill hela tiden, men man kan bli lyssnad på, respekterad, tagen på allvar, och omgivningen kan reagera på det man gör - t ex genom en kompromiss? En gemensam tallrik skulle ju vara en lösning, att äta när barnet sover en annan, osv.

Nu ska man nog inte ta exemplet med öronpropparna så bokstavligt tror jag, jag har inte tolkat det så i alla fall. Jag tycker det är lite att fly undan problemet/konflikten att undvika att äta tillsammans med barnet. Jag tycker inte heller att var och en äter från sin tallrik måste vara samma sak som att inte respektera barnet, eller att inte ta det på allvar. Men jag förstår din poäng också. Jag tror bara att vi föreställer oss hur den här situationen är på olika sätt, säkert baserat på olika erfarenheter. Vad man gör i en sådan här situation kan ju vara lite olika beroende på varför den uppstår. Men om jag på något vis har visat för mitt barn att min mat är samma som din, och smakar likadant, då tycker jag nog att nästa steg blir för barnet att på något vis lyssna på mig och respektera mig, att jag måste få äta min mat.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Detta är en väldigt intressant diskussion tycker jag.

Jag tycker nog att diskussionen är mer obehaglig än intressant, ärligt talat. Att öht diskutera ettåringar i termer av att de ska lära sig att de vuxna bestämmer och att diskutera möjligheten att sätta på sig öronproppar om man inte uthärdar deras skrik, gör mig beklämd.

Jag skulle föredra att barnet adopterades bort framför att föräldrarna använder öronproppar för att stå ut med det.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Barn runt 15 månader är inprogrammerade att tigga mat från sin mamma.
Det är en överlevnadsinstinkt.
Den går inte att uppfostra bort utan går över av sig själv med tiden.
Om man inte börjar att bråka om det förstås.
Då så kan man cementera fast en otrygghet i att vara säker på att få mat som ger problem vid matbordet under långa tider.

Barnet vill ha den mat som mamma äter för det är säker mat.
Maten på en annan tallrik är inte säker.

Lägg upp mat bara på din tallrik och så matar du barnet med din mat när det skriker och vill ha.
Ge din mat som du för till munnen.
Utrusta dig med många gafflar och skedar.
Till slut så blir barnet mätt och då så kan du äta.

Med tiden så kan du tillsammans med barnet skyffla över litet mat från din tallrik till barnets tallrik.
Så att det blir tydligt för barnet att det är samma mat.

Allt bråk om mat i den här fasen blir problem med mat senare.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Nej, resonemanget är egentligen självklart inte helt applicerbart på ett såpass litet barn Men någonstans måste man ändå få visa att det finns gränser, och någonstans måste man börja. Barnet i fråga är ju inte mindre än att det kan gå på dagis. Hur gör man där för att sätta gränser mellan ditt och mitt? Jag förutsätter att dagispersonal inte har lust att ha alla ungar ätandes från varandras tallrikar hur som helst. Dagis brukar vara enormt duktiga på att få såna här rutiner att flyta smärtfritt.

Men ett barn är ju mycket bärmare sin egen familj än dagispersonalen eller de andra dagisbarnen. Det är ju en av de saker man kan lära sig på dagis, att kunna hantera ett socialt sammanhang som man inte har enormt nära band till.

Dessutom tycker jag att hemmaplan är ett bra ställe att ifrågasätta sånt som kanske tas för givet och inte kan testas på dagis, exempelvis att verkligen prova om potatis på en tallrik smakar likadant som potatis på en annan. Det vet man ju inte förrän man fått prova, många gånger.

En normal ettåring får ju känna på gränser dagligdags och ideligen - man måste byta blöja, man måste ta på sig ytterkläder, man får inte slåss, man får inte springa ut i gatan, man får inte pilla med vissa saker hemma, osv osv i all oändlighet. Jag har otroligt svårt att tänka mig att det finns ettåringar där föräldrarna har svårt att hitta något tillfälle där de kan öva på att säga nej. Jag tycker tvärtom att det är lätt att fastna i alltför många nej, inte att det är ett problem att det aldrig uppstår något tillfälle att göra det. Så varför just måltiderna måste bli ett nejsägartillfälle, framförallt när nejet egentligen inte handlar om att barnet inte får äta den vuxnes mat (som ju TS redan gör), utan att barnet inte får visa sitt missnöje med det genom att skrika (vilket ju är det problem TS behöver en lösning på - problemet är inte att hon inte kan hindra barnet från att äta från hennes tallrik, problemet är att hon inte får matro när barnet skriker och är ledset samtidigt som hon försöker äta.

Jag är inte alls säker på att det är önskvärt eller möjligt att lära en ettåring att man inte får visa missnöje och protestera mot sådant man tycker är fel.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Detta är en väldigt intressant diskussion tycker jag.

Jag tycker också det är viktigt att man lyssnar på barn. Jag är mycket noga med det, (se exempel i tidigare inlägg). Nej, man kan ju inte begära att en ettåring ska förstå andras behov, men vissa saker måste de acceptera. Att mamma måste äta är en sak. Bilbälte i bilen en annan. Att inte dra katten i svansen en tredje osv.

Kanske för att just äta är så viktigt gör mig att jag skulle välja striden just där, men klädval (barnets alltså, för att referera till en annan tråd), exempelvis får barnen mer eller mindre full frihet.

Men du blandar ju äpplen och päron. Att ta striden om att göra illa katten handlar ju om att hindra barnet att dra katten i svansen. Inte från att visa sitt missnöje över att man inte får. Att kräva matro däremot handlar ju om att barnet inte bara ska sluta försöka ta mammans mat, utan dessutom inte får visa sitt missnöje. Då har man ju tagit kraven ett steg längre.

 

[Stinaelin]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag tycker nog att diskussionen är mer obehaglig än intressant, ärligt talat. Att öht diskutera ettåringar i termer av att de ska lära sig att de vuxna bestämmer och att diskutera möjligheten att sätta på sig öronproppar om man inte uthärdar deras skrik, gör mig beklämd.

Jag skulle föredra att barnet adopterades bort framför att föräldrarna använder öronproppar för att stå ut med det.

Missförstår du med flit?

Vuxne bestämmer över sin mat skrev jag , inte över allt.

Öronproppar var, som anhe poängterade det, inte helt allvarligt, och jag har skrivit flera ggr att jag tycker det är en dålig idé. Ska vi ta och glömma dem nu?

INGEN har skrivit att man ska gå runt och ha öronproppar för att stå ut med sitt barn.

Jag tyckte diskussionen var intressant, men den tappar mitt intresse när deltagarna ältar.

 

[Mabuse]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Fast detta med öronpropparna speglar ju din aiityd till hur man bäst hanterar barns försök att kommunicera. Det är väl inte så konstigt om folk reagerar på och kommer ihåg ett sådant förslag? Om man tycker att en av de viktigaste saker man vill lära sina barn är att de är värda att bli lyssnade på, att det är värt att göra sin röst hörd, att det är värt att säga vad man tycker för det man vill säga är värt respekt och intresse från andra, då blir ju idén att bemöta barnets protester med öronproppar direkt motbjudande.