Hur ska man göra för att få äta?

[anhe]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag tycker nog att diskussionen är mer obehaglig än intressant, ärligt talat. Att öht diskutera ettåringar i termer av att de ska lära sig att de vuxna bestämmer och att diskutera möjligheten att sätta på sig öronproppar om man inte uthärdar deras skrik, gör mig beklämd.

Jag skulle föredra att barnet adopterades bort framför att föräldrarna använder öronproppar för att stå ut med det.

Jag tror att det är minst två helt skilda sätt att tolka och föreställa sig den här situationen i den här tråden. Det låter ju jättehemskt så som du tolkar det, där jag föreställer mig ett barn som förtvivlat skriker medans föräldrarna totalt ignorerar dess blotta existens, och sätter på sig öronproppar för att ännu bättre lyckas med den uppgiften. Fruktansvärt. Barn som lever under sådana förhållanden borde snarare omhändertas av sociala myndigheter. Att uttrycka sig att barn ska lära sig att vuxna bestämmer låter otroligt hårt, och det är i alla fall inte så jag ser på den här situationen, eller har tolkat diskussionen, eller överhuvudtaget försöker få fram. Det skrivna ordet är ibland ett väldigt svårt kommunikationssätt.

 

[Stinaelin]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag tror att det är minst två helt skilda sätt att tolka och föreställa sig den här situationen i den här tråden. Det låter ju jättehemskt så som du tolkar det, där jag föreställer mig ett barn som förtvivlat skriker medans föräldrarna totalt ignorerar dess blotta existens, och sätter på sig öronproppar för att ännu bättre lyckas med den uppgiften. Fruktansvärt. Barn som lever under sådana förhållanden borde snarare omhändertas av sociala myndigheter. Att uttrycka sig att barn ska lära sig att vuxna bestämmer låter otroligt hårt, och det är i alla fall inte så jag ser på den här situationen, eller har tolkat diskussionen, eller överhuvudtaget försöker få fram. Det skrivna ordet är ibland ett väldigt svårt kommunikationssätt.

Ja, det låter förjävligt när man beskriver det så.

Jag tror du förstår hur jag menar, men det verkar som vissa andra har hakat upp sig så mycket på detta med öronproppar så det går inte att fortsätta diskussionen.

 

[em-pirre]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men varför tror du att ett barn i den åldern inte testar gränser? Bara för att de är små gör dem inte dumma. Det är liksom så man lär sig saker, genom att testa.

Jag hade ätit vidare. Lugnt sagt åt barnet, att nu ska jag äta, var vänlig skrik ej. Eventuellt frågat varför barnet skriker, och om hon/han är ledsen. Det är inte fult alls, barnet lär sig att mamma måste få äta hon också. Punkt.

Ett kul exempel är min syster och hennes kompis. De var under 2 år gamla, och lekte tillsammans. Kompisens pappa kom in och sa att de måste börja städa undan leksakerna (vilket barn i den åldern mycket väl kan göra själv). Han sa till tre gånger, men inget hände. Efter tredje gången väntade han utanför rummet och tjuvlyssnade på barnen. Min syster frågade sin kompis "Vad brukar du göra då din pappa säger att du måste städa undan?". Kompisen svarade: "Jag brukar ta upp en sak, sedan brukar pappa städa resten".

Inga dumma ungar inte, de visste precis att ifall man börjar städa lite (tar upp EN leksak) kommer en vuxen in och fixar resten. Manipulativt va.

 

[Speciella_tina]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag resonerar inte alls så med så små barn. Jag ser hellre att man väljer sina strider till det som verkligen är viktigt. Det är ju oftast väldigt korta perioder det handlar om, när barnet är otryggt/i en utvecklingsperiod där det händer mycket i kropp och själ och man behöver hitta en kompromiss. Vi är ju vuxna så det är betydligt lättare att hitta en vettig lösning än det är för ett barn.

Jag hade som tidigare sagt provat att ha barnet i knät och ätit från samma tallrik under en period. Det hade inte stört mig nämnvärt och det hade varit värt den kompromissen från min sida för att få matro. Sedan hade jag väl försökt leka fram någon utflyktssituation el. leka restaurang där barnet fått fördela maten på olika tallrikar etc. och förhoppningsvis hade det börjat fungera bättre.

Mina tjejer hade en kort period då de blev fullkomligt otröstliga då jag gick på toaletten (trots att de självklart var med i badrummet). Det tog ngn månad av att bajsa med två småbarn i famnen (det går men är väl inte direkt optimalt när det är torkningsdags) och sedan var det ett icke-problem.

Strider jag väljer att ta är sådana som att vara snäll mot djur, inte slåss, inte springa ut framför bilar etc.

Exakt så resonerar jag med - jag bråkar om det som är viktigt och har exakt samma tre punkter som dig, samt att man sitter fast i bilen

Ts, det går över, men jag vet att det är sjukt jobbigt. Här hemma har vi inte riktigt samma problem, här hemma är det problem med extrem mammighet. Fast ändå lite. Jag har i över två år ätit, skitit och sovit med dottern i famnen, men nu har det börjat släppa! Jag har också svårt för att höra när hon skriker, tycker det är sjukt irriterande, men jag har vant mig.
Jag har gjort så att jag har erbjudit närhet, men i övrigt har hon fått vänta. Hon har fått sitta i mitt knä, men jag har inte lekt med henne jag har ätit. För att jag måste!

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men varför tror du att ett barn i den åldern inte testar gränser? Bara för att de är små gör dem inte dumma. Det är liksom så man lär sig saker, genom att testa.

Att testa för att lära sig och att testa gränser (för föräldrarnas och den egna maktutövningen) är ju två olika saker. Att tex testa om potatisen på mammans tallrik smakar likadant som den på barnets tallrik, är ju just ett sätt att få reda på hur det förhåller sig med den saken.

Jag vet att många vill ha det till att barn testar gränser just för maktutövningen och att de manipulerar sin omgivning. Jag tycker att det är bottenlöst sorgligt att så många har den synen på barn. Att gränstestande och manipulation dessutom skulle vara de enda sätt barn kan vara smarta på, gör det hela än mer beklämmande.

Jag antar att de här tänkesätten har sina kulturella rötter i förlegade idéer om hierarkier och rangordningar som inspirerats mer eller mindre av numera förlegade etologiska teorier samt från organisationsformer som den militära.

Jag tror att risken för att barnen utvecklas till manipulativt lagda vuxna som söker all makt de kan komma över (i fotbollsklubben eller varsomhelst, de flesta blir ju inte typ diktatorer ens om de skulle vilja det) ökar om man bemöter dem som gränstestande små manipulatörer.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Min syster frågade sin kompis "Vad brukar du göra då din pappa säger att du måste städa undan?". Kompisen svarade: "Jag brukar ta upp en sak, sedan brukar pappa städa resten".

Om de barnen var under två, så pratade de sensationellt bra. Man brukar hoppas på tvåordsmeningar från tvååringar annars.

 

[Stinaelin]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men du blandar ju äpplen och päron. Att ta striden om att göra illa katten handlar ju om att hindra barnet att dra katten i svansen. Inte från att visa sitt missnöje över att man inte får. Att kräva matro däremot handlar ju om att barnet inte bara ska sluta försöka ta mammans mat, utan dessutom inte får visa sitt missnöje. Då har man ju tagit kraven ett steg längre.

Men var har jag skrivit att barnet inte får visa sitt missnöje? Jag skrev att man ska fortsätta äta. Man berättar att "mamma måste äta" och så äter man.
Barnet skriker, man lyssnar på det (ja, för de extremt hypotetiska öronpropparna var till för känsliga öron, inte för att ta bort all ljud, det gör inte de öronproppar jag testat i all fall), man bekräftar barnet genom att säga; "jag förstår att du är ledsen, men mamma måste äta, snart kan vi leka."

Jag har ingenstans sagt att man ska hindra barnet från att uttrycka sig. Eller?

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag som pedagog tycker du har helt rätt. I mitt arbete ser jag ibland föräldrar försöka slå knut på sig själva för att undvika konflikter.
Kan ta som exempel, barnet vill inte gå hem från förskolan. Mamma sitter i tamburen i över en halvtimme och ber barnet snällt att komma. Barnet rusar runt i lekhallen och lyssnar öht inte. Vore det min unge hade jag tagit honom under armen och gått.

Eller 3-åringar som kommer till förskolan i vinterstövlar i högsommarvärme för att pappa "fick inte ta av dem".
Hur svårt är det att bara ta ungen i knät och dra av stövlarna?

Därmed inte sagt att man inte ska välja sina strider, låta barnet vara medbestämmande och kunna kompromissa med barnet om saker. Men som i TS fall tycker jag också det enda rätta är att fortsätta äta. Låt henne vara arg om hon vill, till slut inser hon att det inte går.

Barn kan inte bestämma allt, men försöker - det gör de tidigt!

 

[Stinaelin]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Tack, det var trevligt att läsa. Det kändes som jag blev utmålad som någon som förespråkade total ignorans och total föräldramakt, och det kändes lite fel.

Man väljer sina strider,absolut. Jag kanske skulle kunna skicka mina barn till förskolan i vinterstövlar på sommaren, för klädsel är inte viktigt för mig, men äta är det.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

De här striderna är ofta en fråga från barnet för att få bekräftat vilka gränser som gäller, ett led i utvecklingen att förstå och tolka omvärlden.

Har för övrigt en 7,5-månaders här som för fullt testar vad han får bestämma, så det börjas tidigt.

Om han fick bestämma skulle han ha kissig nattblöja och pyjamas hela dagen, mat i hela ansiktet efter varje måltid och dessutom alltid gå med bajsig blöja. Allra helst leka med allt som prasslar, gärna plastpåsar.

Vissa saker måste man som förälder bestämma, andra saker kan barnet bestämma.

Många strider kan man undvika med lite (eller mycket) list, andra strider måste man ta. Annars skjuter man bara problemet framför sig och skapar i många fall ett osäkert barn.

 

[Speciella_tina]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag som pedagog tycker du har helt rätt. I mitt arbete ser jag ibland föräldrar försöka slå knut på sig själva för att undvika konflikter.
Kan ta som exempel, barnet vill inte gå hem från förskolan. Mamma sitter i tamburen i över en halvtimme och ber barnet snällt att komma. Barnet rusar runt i lekhallen och lyssnar öht inte. Vore det min unge hade jag tagit honom under armen och gått.

Eller 3-åringar som kommer till förskolan i vinterstövlar i högsommarvärme för att pappa "fick inte ta av dem".
Hur svårt är det att bara ta ungen i knät och dra av stövlarna?

Därmed inte sagt att man inte ska välja sina strider, låta barnet vara medbestämmande och kunna kompromissa med barnet om saker. Men som i TS fall tycker jag också det enda rätta är att fortsätta äta. Låt henne vara arg om hon vill, till slut inser hon att det inte går.

Barn kan inte bestämma allt, men försöker - det gör de tidigt!

Nyfiken fråga och inte ett påhopp! Har du barn själv också? Jag tänkte nämligen exakt likadant när jag gjorde min praktik, sen fick jag egna barn! Nu är jag en av dem som väntar i tamburen

Jag tycker det är ett övergrepp på mitt barns integritet att ta mitt barn under armen och gå. Och om jag har tid, varför ska hon då inte få avsluta leken?

Mitt barn går ut i stövlar på sommaren, och sandaler på vintern! Jag tycker att hon kan få testa vad som funkar och inte, jag har alltid med ett vettigare alternativ att erbjuda henne.

Mitt barn får inte bestämma allt, men hon får vara med och tycka om allt. Och ibland ändrar jag mig om jag tycker att hon tycker vettigt!

 

[WhoIsItAgain]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Om de barnen var under två, så pratade de sensationellt bra. Man brukar hoppas på tvåordsmeningar från tvååringar annars.

Det är väl ändå individuellt? Jag har iof inga barn själv så jag vet inte men min systerson som är under två år, pratar i meningar helt begripligt och de är betydligt längre än två ord. Fast han kan å andra sidan också räkna upp halva Barcelonas startelva också så han kanske är överintelligent

 

[mandalaki]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men inte kan du som pedagog tro att en 7,5 månaders bebis protesterar mot blöjbyte för att han vill gå med kissig blöja? Att han alls förstår att det kan bli följden av hans protest?

 

[Stinaelin]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men inte kan du som pedagog tro att en 7,5 månaders bebis protesterar mot blöjbyte för att han vill gå med kissig blöja? Att han alls förstår att det kan bli följden av hans protest?

Fast det skriver hon ju inte. Konsekvensen skulle vara det om barnet skulle bestämma däremot.

Om han fick bestämma skulle han (dvs konsekvensen bli) ha kissig nattblöja och pyjamas hela dagen, mat i hela ansiktet efter varje måltid och dessutom alltid gå med bajsig blöja. Allra helst leka med allt som prasslar, gärna plastpåsar

Min mening fetmarkerad.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men inte kan du som pedagog tro att en 7,5 månaders bebis protesterar mot blöjbyte för att han vill gå med kissig blöja? Att han alls förstår att det kan bli följden av hans protest?

Eh, det har jag inte skrivit. Att förstå konsekvenser kan dröja flera år. Men följden blir ju det.

Bland annat på grund av att de inte förstår konsekvenser anser jag att man som förälder måste få bestämma vissa grejer.

 

[Sar]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Om de barnen var under två, så pratade de sensationellt bra. Man brukar hoppas på tvåordsmeningar från tvååringar annars.

tiotecken

 

[eyz]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

KL

Jag var nog den som först nämnde öronproppar och tycker att det har blivit en märklig tolkning senare i tråden.

TS skriver om en ohållbar situation på grund av att hon inte får/kan äta. Jag vet själv hur jag blir när jag är hungrig - tålamodet åker ner i botten och jag blir en rätt dålig förälder helt enkelt. Om det då är skrikandet som gör att TS inte får ro att äta så kan öronproppar fungera som en ljuddämpare. Jag har inte testat hela sortimentet av öronproppar, men en hel del och jag har aldrig testat proppar som stängt ute allt ljud, tvärtom gissar jag att barnaskrik och till och med vanligt prat hörs igenom. I alla fall om barnet finns i ens omedelbara närhet. (jag använder vid sällsynta tillfällen öronproppar för att kunna sova, och innan ni ringer ut socialen kan jag lugna er med att barnet sover mer eller mindre på mig då vi delar säng. Jag både hör, vaknar och känner när något inte stämmer )

Det handlar alltså inte om att göra sig helt ovetande om vad barnet gör eller nonchalera den totalt, även om ljudet är dämpat så kan man ju fortfarande bekräfta och föra samtal med barnet, med den enda skillnaden att man slipper skrik i 110 dB.

Och att stoppa in öronproppar så fort barnet vädrar en åsikt har jag inte sett att det rekommenderats. Här handlade det ju, som sagt, om en förälder som mår rätt dåligt på grund av nuvarande situation.

 

[eyz]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men var har jag skrivit att barnet inte får visa sitt missnöje? Jag skrev att man ska fortsätta äta. Man berättar att "mamma måste äta" och så äter man.
Barnet skriker, man lyssnar på det (ja, för de extremt hypotetiska öronpropparna var till för känsliga öron, inte för att ta bort all ljud, det gör inte de öronproppar jag testat i all fall), man bekräftar barnet genom att säga; "jag förstår att du är ledsen, men mamma måste äta, snart kan vi leka."

Jag har ingenstans sagt att man ska hindra barnet från att uttrycka sig. Eller?

Det var såhär jag också tänkte med öronproppar. Men vi får hoppas att ingen svag individ lurats att testa dessa otyg nu då.

 

[Sar]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Jag förstår hur du tänker. Jag väljer också mina strider. Är inte alls kompromisslös och ser upfostran som maktkamp, men jag tolkade TSs dotters beteende som ett test.

..........................

Hänger du med?

Jo, jag förstår vad du menar.

Men jag är inte alls säker på att det är ett test, det är ju ett mkt litet barn det handlar om och jag blir lite rädd när jag ser så många skriva som att det helt säkert är någon form av "testsituation". Det känns som att det är betydligt äldre barn man egentligen avser.

Min erfarenhet är också att väldigt många problem går att kompromissa/locka/leka undan istället för att ta till maktfaktorn.
Eller så har jag haft turen med fantastiskt medgörliga barn

Jag märker ju själv skillnaden i hänsyn som jag tar till våra snart 7-åringar och vår 2-åring men när de var mindre var det ju likadant för dem. Istället för att behöva rycka en liten från leken frågade man om de minns var de hade jackan och vilka skor som egentligen var deras och så gick skiljandet från leken helt automatiskt.

Jag tycker själv att jag väl snabbt drar fram föräldramakten till mina 7-åringar nu ett tag. Antagligen för att jag känner mig rätt slut och utarbetad för tillfället och därför inte alltid orkar förklara mina beslut som jag annars är väldigt noga med. Så där jobbar jag med mig själv just nu.

 

[mandalaki]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Eh, det har jag inte skrivit. Att förstå konsekvenser kan dröja flera år. Men följden blir ju det.

Bland annat på grund av att de inte förstår konsekvenser anser jag att man som förälder måste få bestämma vissa grejer.

Men om följden blir att barnet bestämmer, utan att barnet förstår det själv - vad spelar det då för roll? Föräldern kanske grämer sig men då är det isåfall en omogen förälder, tycker nog jag.

Jag frågade för att jag tycker att "vem som bestämmer" inte är ett koncept som har med en 7,5 månaders bebis blöjprotest att göra. Det viktiga för föräldern borde väl vara att barnet inte har kissblöja på sig, inte vem som bestämmer.