Hur ska man göra för att få äta?

[Diplomaten]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Dödsångest har jag inga kunskaper om. Det får den som skrivit det förklara om denne känner sig manad.

Att jag nedvärderar barnet totalt håller jag absolut inte med om. Snarare anser jag att man nedvärderar barnet om man förväntar sig att barnet skall hantera sådant som det inte är utvecklat att göra. Att ignorera ett 15 månaders barns känslor anser jag absolut inte vara utvecklande av ett barns jag eller självbestämmande. Hur går den ekvationen ihop och ur vilken utvecklingsteori baserar du det på?

För min del handlar tråden om hur TS skall få matro och hur det skall fungera tillsammans med hennes barn. Jag anser inte att man skall "uppfostra" ett 15 månaders barn genom att ignorera eller förneka dess känslor. Själv blir jag mörkrädd över den förlegade synen som finns gällande "uppfostran av små barn". Och jag är glad över att min dotter slipper just detta.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men varför är det ett förnekande och ignorerande varje gång man inte ger efter för barnets protester?

Som jag sagt innan kan man visa att man lyssnar och bekräfta ändå. Lugnt och sansat förklara att det här är mammas mat, där är din mat. Och nej, hon är alldeles för liten för att omvandla och applicera situationen på andra grejer, så ha det inte till att jag menar att hon ska lära sig vem som bestämmer.

Men i just denna situationen anser jag att hon har lärt sig att ett visst beteende ger ett visst utfall. Anser man som TS att situationen är ohållbar måste man försöka bryta det mönstret.

Och var har jag skrivit att det är förnekande och ignorerande som utvecklar jaget och självbestämmandet? Att testa gränser, trotsa och protestera är det.

Läs om, läs rätt.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Vilket dravel! Har du läst det i någon bok? Dödsångest?, ja jisses...

Det finns faktiskt bra böcker om barns utveckling.
Har du läst någon sådan?
Jag har läst flera stycken och har haft 3 egna barn att studera.
Samtliga 3 hade perioder då de tiggde från min tallrik.
Och dessa infann sig mellan 6 till 18 månader.
Jag delade med min av min mat och så var problemet löst.
I min familj så har vi inget trassel runt mat och ätande.
Äta måste man ju så det är bara att se till att få det att fungera.

Jo små barn får dödsångest om deras instinkter tror att de blir nekade mat.
Att mamma matar är en nödvändighet för överlevnaden.
Trygga barn skriker inte över mat (eller uppmärksamhet heller för den delen).

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Om det är att äta av maten barnet vill. Jag uppfattar det inte så, men jag kan ha fel.

Jag uppfattar det som att barnet vill ha maten som TS för till munnen.
Vilket i barnets inprogrammerade instinkter betyder "säker mat".
Mamma smakar först och ger sedan en testad bit mat till barnet.


Vi är i våra inre fortfarande stenåldersmänniskor.
Och av små barn så kan vi inte kräva att de har kommit längre än så.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Lugnt och sansat förklara att det här är mammas mat, där är din mat.

Så skapar man barn med matproblem.
Barn som inte vågar äta nya saker.

Mammas mat är säker.
Den vågar man prova.
Samt kanske samma korv som man åt i går.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Mamma smakar först och ger sedan en testad bit mat till barnet.

Jaha, du menar så. Så kan det så klart vara. Nu har jag inte riktigt fattat hur TS gör i de här situationerna, men om hon faktiskt låter barnet äta så borde plutten ju bli mätt och nöjd och sluta skrika.

 

[Diplomaten]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Saken är ju den, att du och jag har helt olika uppfattningar om just detta. Du skriver om att man ger efter eller inte, när det handlar om ett 15 månaders barn. För min del finns det inte i min tankevärd att jag ger efter eller inte, det är inte en maktkamp - jag är vuxen - barnet är litet.

Vad blir ditt tips i nästkommande steg; om barnet fortfarande skriker och gråter - trots din förklaring till barnet om vilken mat som tillhör vilken?

Absolut. Jag håller med om att TS situation i dagsläget är ohållbar. Just därför är mitt tips att hon bryter mönstret med ledset barn och oro kring matbordet. Låt den lilla sitta i knäet och få en trevlig stund med sin mamma. Om barnet nyfiken vill se vad som finns på tallriken, ser jag inte det som ett problem. Jag har genomgått den här perioden själv och det har varken gett konsekvenser eller problem. Och varför skapa en maktkamp (ensidig!) och strid för något som inte behöver bli det?

Jag läste din text och har förstått den utifrån det du skrivit. Jag läste om, och fick trots den något lätt nyanserade auktoritära frasen "läs om, läs rätt" -densamma uppfattningen.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Du refererade mig helt fel angående jaget och självbestämmandet. Det var det du skulle läsa rätt, inte inlägget som sådant.

Tycker inte om att tillskrivas sådant jag inte sagt, det verkar vara årets sommarfluga.

Rent allmänt angående lite äldre barn, vill jag att mina barn ska ha en uppfattning om demokrati, att man kan ha olika åsikter, att det finns gränser och regler, att man ska respektera varandra. Jag anser inte att man gör det genom att ständigt slå knut på sig som vuxen och hela tiden ge avkall på sitt jag, sina intressen och åsikter.

Det blir ett jobbigt uppvaknande den dagen barnet inser att samhället inte funkar så.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

För skojs skull läste jag ett kapitel i en av de viktigaste kursböckerna vi hade när jag läste utvecklingspsykologi.

Där står att läsa att gråten hos en nyfödd inte är ett medvetet sätt att kommunicera sin hunger till andra, men att man längre fram (8-9 månader) kan se att gråten kommit under viljans kontroll. Ett exempel är när barnet gråter vid åsynen av nappflaskan och sen tystnar när de får nappen i munnen.

Citat "Gråten används då på ett kompetent sätt för att påverka andras handlingar".

Ur Barn- och ungdomspsykologi av Evenshaug och Hallen.

Föreslår att ni hör av er till författarna, alternativt de universitet som använder boken och ser till att de genast ändrar detta påstående.

 

[Diplomaten]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Vi delar åsikten om hur våra barn skall växa upp till att bli ansvarsfulla och respektfulla människor. Förmodligen har vi olika tankar bakom hur de skall bli det. Och fortsättningsvis anser jag, precis som dig, att man som förälder inte skall slå knut på sig själv och hela tiden ge avkall på vem man är. Dock finns det med stor sannolikhet någon som tycker att man gör det, för att man väljer att ge händelser tid och tanke.

Jag funderar fortfarande på hur du skulle löst händelsen med barnet, om nu barnet fortsatte gråta och skrika efter att du förklarat för den 15 månaders barnet; att det är din mat och den andra tallriken är barnets mat.

 

[Petruska]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Ett exempel är när barnet gråter vid åsynen av nappflaskan och sen tystnar när de får nappen i munnen.

Och vad vill du säga med det? Om man läser det här inlägget i ljuset av dina övriga inlägg, blir min tolkning att man inte bör ge bebisen nappflaskan när den skriker. Ska man då invänta att den håller tyst och först då ge den flaskan, eller hur tänker du?

Själv skulle jag anta att barnet är hungrigt när det skriker efter flaskan och därför skynda mig att mata det. Jag vill helst vara så pass vaken när jag passar barn att jag serverar maten innan barnet behöver gråta. Men då har man ju slagit knut på sig själv, böjt sig för barnets vilja, undvikit konflikter, lärt barnet att skrik lönar sig och jag vet inte allt, enligt fullt rimliga tolkningar av flera inlägg i tråden.

Jag lutar också åt att den vuxne som upplever att den slår knut på sig själv när den försöker skapa matro tillsammans med sin ettåring, har en hel del jobb att göra med sig själv. Det måste vara jobbigt att vara så känslig som vuxen.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Citat "Gråten används då på ett kompetent sätt för att påverka andras handlingar".

Ur Barn- och ungdomspsykologi av Evenshaug och Hallen.

Ja i detta fallet till att få mamma att dela med sig av sin mat.
Det gäller ju att tolka vilken påverkan som barnet är kompetent ett räkna ut att det vill göra.
Barnet sitter inte och räknar ut hur det skall ta över makten i familjen.
Ett 15-månaders barn har inte det abstrakta tänkandet alls.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Är det en medveten strategi att missuppfatta mina inlägg och skriva nåt jag inte skrivit? I så fall betackar jag mig vidare diskussion.

1. När jag skrev om att slå knut på sig själv så står det klart och tydligt att de handlar om ÄLDRE BARN. Inte 15-månaders. Läs om!

2. Tror du på fullt allvar jag låter bli att ge nappflaskan? Det som var poängen var att visa att forskningen givit stöd åt att barn redan vid 8-9 månader kan använda gråten som ett redskap att styra.
Du och flera andra har hävdat att en 15-månaders inte är kapabel till det.

Men det lär jag väl inte få nåt svar på.

 

[Thera]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Ja i detta fallet till att få mamma att dela med sig av sin mat.
Det gäller ju att tolka vilken påverkan som barnet är kompetent ett räkna ut att det vill göra.
Barnet sitter inte och räknar ut hur det skall ta över makten i familjen.
Ett 15-månaders barn har inte det abstrakta tänkandet alls.

Eh, nä, tror du jag tror det. Men du har ju hävdat att det är dödsångest. Jag visade på att redan en 8-månaders kan använda gråt för att styra.

 

[Teilani]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Så skapar man barn med matproblem.
Barn som inte vågar äta nya saker.

Mammas mat är säker.
Den vågar man prova.
Samt kanske samma korv som man åt i går.

Och jag har inga barn alls och har läst mycket lite om dem, men tycker mig se att små barn stoppar allt möjligt i munnen. Allt från leksaksbilar till arsenik om de får tag i det. Att barnet skulle se mammans mat som "säker" och därför vilja ha just den har jag därför svårt att tro på. Däremot ger det ju massa möjligheter att låta barnet prova olika sorters mat, vilket jag har förstått kan vara minst lika svårt. "Kalle äter bara makaroner, vad ska vi göra?" är ju inte heller en ovanlig fråga.

 

[Macken22]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Min dotter är 15 månader och helt hopplös när jag sätter mig för att äta. Jag har försökt med att äta tillsammans med henne, men hon ska bara ha det jag sätter i munnen. Har henne i hennes matstol bredvid mig, men hon bara skriker efter min mat (fast hon har egen likadan mat), har provat ge henne annat gott medans jag äter, ha henne på golvet med massa roliga saker men inget hjälper. Hon gallskriker konstant tills jag har ätit färdigt. Har försökt säga åt henne att mamma också måste få äta.

Jag skulle ge mat ifrån min tallrik, ha en sked till henne och en egen till mig och låta henne äta min mat. Min dotter var så en period, skulle bara sitta i mitt knä och äta min mat.
Har du provat med att lägga upp all mat på din tallrik och när hon börjar vilja smaka lägga upp från din tallrik till hennes tallrik? Då ser hon att hon får precis samma mat som mamma.

 

[mandalaki]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

För min del finns det inte i min tankevärd att jag ger efter eller inte, det är inte en maktkamp - jag är vuxen - barnet är litet.

-----

Och varför skapa en maktkamp (ensidig!) och strid för något som inte behöver bli det?

Jag tycker att dina resonemang är väldigt bra!

Och jag såg en situation på min egen innergård igår som jag tror kan tjäna som exempel på just det du skriver. Det är INTE min avsikt att kritisera den här mamman, hon gjorde säkert vad hon mäktade med precis just i det ögonblicket och hon var säkert väldigt vanlig i det hon gjorde. Och jag har ingen aning om vad som föregick det jag såg.

"Kom nu! Nu kommer du hit." Irriterad röst.

15 minuter bort, för mig skymd bakom ett buskage, står en pojke som sedan ska visa sig vara ungefär 2 år. Vad han gör vet jag inte, han kan ha fallit i trans över en snigel, hittat någon annans kvarglömda leksak, upptäckt en ovanligt lång pinne - världen är ju så full av saker att upptäcka i den åldern.

"Om du inte kommer nu så går mamma!" Försvinner bakom hörnet - och dyker naturligtvis snart upp igen, har tomma hot-metoden någonsin fungerat?

Efter ytterligare tre-fyra kommenderingar förgäves fräser mamman ett "fan också", går de 15 metrarna, greppar irriterat pojkens hand och går iväg med arga mammasteg med pojken småspringande bredvid.

Utan att kritisera den här kvinnan, bara använda situationen som ett exempel: man har ju ett val på ett väldigt tidigt stadium. När man insett att barnet inte kommer att komma, varför inte helt odramatiskt gå de 15 metrarna direkt, eftersom man VET att man ändå kommer att få göra det till slut?

Jag tror att den förälder gör det svårt för sig som, efter den första resultatlösa uppmaningen till barnet, börjar tänka i termer av maktkamp och gränser: Oj, Han Testar, Nu Måste Jag Sätta Gränser Och Visa Vem Som Bestämmer! Istället för att agera, som jag tror Brandgul sa, lösningsorienterat. I mina ögon är det mamman som gör det till en maktkamp - inte barnet. Och mamman går vidare med en känsla av att ha "förlorat" gentemot barnet, som inte gör det lättare för henne i de strider som är verkligt viktiga att välja.

 

[Mirre]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?


Det du skriver låter väldigt klokt

 

[mandalaki]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Tack

Jag tror att det är i linje med vad Diplomaten och flera andra skriver. Och TS har ju också fått många bra förslag på hur hon ska få ro att äta som inte bygger på att det viktigaste är att visa Vem Som Bestämmer, utan att det viktigaste är att hon får just matro utan att fördjupa konflikten genom att visa musklerna.

Det låter ju dessutom på flera som att just det där problemet med ätandet är en övergående fas. Och i synnerhet då verkar det väl vettigt att inte försöka förvärra läget.

 

[cirkus]

Sv: Hur ska man göra för att få äta?

Men du kanske kan försöka läsa HELA inlägget. Och de tidigare inläggen i ämnet, alternativt komma med konstruktiv egna ideer hur TS ska göra. Det enda du gör är ju hackar på alla andra, gärna med lösryckta meningar ur ett inlägg. Jag har iallfall inte påstått att barnet ska nonchaleras.