Hur ska man få relationen att överleva?

[Lingon]

Nja, jag tolkar det nog lite annorlunda. Han verkar inte vara så mycket för att kommunicera och utforska sina känslor men... är jag helt slut finns det inte alltid plats för alla känslor. Även om jag innerst inne förstår att jag älskar personen idag också kan annat ta över. Ser inte det som konstigt alls men uttrycks det som av och på hela tiden är det givetvis inte bra. Frågan är om det självmant velas+ uttrycks eller om det är något som kommer av att samma konversationer upprepas där han behöver bekräfta TS. Eller vad som nu sker. Ingen aning. Min poäng var att alla inte fungerar på samma sätt eller ens har koll på sina känslor såpass att de kan utskilja.

Jag kan ju säga så här: jag hade inte velat vara tillsammans med en person som på dåliga dagar inte vet om hen älskar mig eller inte. Antingen så skiftar kärleken så mycket och då är den, för min del, inget att ha. Eller så har personen så dålig koll på sina känslor att hen faktiskt inte vet och då är jag inte heller intresserad.

 

[_Elly_]

Jag kan ju säga så här: jag hade inte velat vara tillsammans med en person som på dåliga dagar inte vet om hen älskar mig eller inte. Antingen så skiftar kärleken så mycket och då är den, för min del, inget att ha. Eller så har personen så dålig koll på sina känslor att hen faktiskt inte vet och då är jag inte heller intresserad.

Svårt att veta om man inte analyserar Jag tolkar det mer som att svaren kan ha "avkrävts" och med allt annat, i en pressad situation... Inte svartvitt. Men nu blir det för mycket analyserande i en situation där utomstående kan omöjligt veta En person som har svårt att uttrycka sig och dålig koll på sina känslor tror jag helt klart kan uttrycka sig så, plumpt utan att det egentligen är en katastrof. Dåligt mående kan också påverka att stänga av känslor.

Detta är dock betydligt fler delar och om han inte vill arbeta på förhållandet är det inte mycket råd vi kan ge.

 

[Mabuse]

Nja, jag tolkar det nog lite annorlunda. Han verkar inte vara så mycket för att kommunicera och utforska sina känslor men... är jag helt slut finns det inte alltid plats för alla känslor. Även om jag innerst inne förstår att jag älskar personen idag också kan annat ta över. Ser inte det som konstigt alls men uttrycks det som av och på hela tiden är det givetvis inte bra. Frågan är om det självmant velas+ uttrycks eller om det är något som kommer av att samma konversationer upprepas där han behöver bekräfta TS. Eller vad som nu sker. Ingen aning. Min poäng var att alla inte fungerar på samma sätt eller ens har koll på sina känslor såpass att de kan utskilja.

Nej, definitivt. Men det är lite mer komplicerat att ha nära relationer med människor som inte har riktigt koll på sina känslor, eller kan formulera sig kring dem.

 

[_Elly_]

Nej, definitivt. Men det är lite mer komplicerat att ha nära relationer med människor som inte har riktigt koll på sina känslor, eller kan formulera sig kring dem.

Absolut. Att då vara ovillig att testa parterapi(/egen) samtidigt som kommunikationen uppenbart är ett stort problem i relationen... En sak att identifiera att man själv är dålig på det, en annan att inte vilja jobba på det.

 

[Askur2017]

Jag och min man har verkligen fått bära varandra tidvis när jag ser tillbaka på våra 20 år. Jag startade företag och han fick dra både mig och mina känslor samt famljelivet i samband med det. Åhhh vad det tog på både psyke och kropp att hålla ihop allt under den perioden. För att inte tala om perioden när jag insåg att jag aldrig skulle orka och behövde avveckla samt hitta en ny riktning i livet. Den tacksamhet jag känner för att han stod orubblig vid min sida den perioden är svår att beskriva. Hade han gjort en tråd på buke då hade förmodligen ALLA skrikit ”Gör slut!!” Men nu gjorde vi inte det utan kom ut på andra sidan något tilltufsade men starkare

Vad har då vår historia med din att göra TS? Vem vet… bara du TS kan känna om det här kan vara perioden ni ser tillbaka på som en prövning ni blev starkare av eller prövningen ni väljer att inte rida ut tillsammans. Önskar dig all lycka oavsett

 

[Mabuse]

Absolut. Att då vara ovillig att testa parterapi(/egen) samtidigt som kommunikationen uppenbart är ett stort problem i relationen... En sak att identifiera att man själv är dålig på det, en annan att inte vilja jobba på det.

Fast det kan jag ha förståelse för. Jag skulle inte vilja sitta med en terapeut, men däremot kan man ju bli bättre på att formulera sig kring känslor genom att öva på det och läsa på. Terapi behöver inte vara den enda vägen.

 

[_Elly_]

Fast det kan jag ha förståelse för. Jag skulle inte vilja sitta med en terapeut, men däremot kan man ju bli bättre på att formulera sig kring känslor genom att öva på det och läsa på. Terapi behöver inte vara den enda vägen.

Också en bra väg, bara man är villig finns mycket numera att tillgå online och i böcker

 

[Smurfoff]

Jag insåg idag egentligen hur mycket det varit jag att jag hela tiden söker bekräftelse och när jag inte söker eller tvingar på de så kommer de automatiskt. Jag hjälpte han idag med lite grejer på datorn vi pratade om allt möjligt och om hans jobb sen satt vi och skojade i soffan innan han skulle gå. Jag hade en klump i magen och tänkte undrar om han kommer tillbaka å säger hejdå ordentligt. Vilket han gjorde och gav mig en lång puss. Han sa också att hundarna gärna får sova i sängen medabs han är borta så jag inte känner mig ensam, vilket de aldrig får annars. Atr denna veckan kommer vi knappt ses bara på natten när han kommer hem å lägger sig. Sa jag klarar mig nog Så dagen kändes bra och naturlig och jag behöver inte be eller törsta efter hans kärlek.

 

[Cambrie]

Jag insåg idag egentligen hur mycket det varit jag att jag hela tiden söker bekräftelse och när jag inte söker eller tvingar på de så kommer de automatiskt. Jag hjälpte han idag med lite grejer på datorn vi pratade om allt möjligt och om hans jobb sen satt vi och skojade i soffan innan han skulle gå. Jag hade en klump i magen och tänkte undrar om han kommer tillbaka å säger hejdå ordentligt. Vilket han gjorde och gav mig en lång puss. Han sa också att hundarna gärna får sova i sängen medabs han är borta så jag inte känner mig ensam, vilket de aldrig får annars. Atr denna veckan kommer vi knappt ses bara på natten när han kommer hem å lägger sig. Sa jag klarar mig nog Så dagen kändes bra och naturlig och jag behöver inte be eller törsta efter hans kärlek.

Jag kan absolut blanda ihop användare här och no fence och så vidare, men har du inte startat trådar förut där du haft lite tendens att kväva förhållandena som du inleder? I så fall, ta det lugnt. Ni bor ihop. Man behöver inte umgås 24/7, man kan vara ute med sina kompisar/hästar/titta på film själv medans den andra pysslar med andra saker. Jag skulle tippa på att jag och min man är rätt tråkiga så, det är sällan vi tittar på film ihop till exempel (vi har inte samma filmsmak ens), vi kan ligga bredvid varandra i sängen, vara helt tysta, han tittar på serie med hörlurar och jag läser en bok... Alltså, det funkar det också.

Jag tror faktiskt ni skulle må bra att bo isär som särbos några månader om den möjligheten finns. Annars som sagt så ägna dig åt dina saker, låt han få sin egentid. Ni kommer hinna umgås ändå liksom (och återigen - du ska ju inte behöva gå ut för att han tycker det, ingen ska behöva bli utkastad från sitt hem för att den andra vill ha egentid, men det beror väl kanske lite grann också på om du vill umgås hela tiden och det inte är så stort boende, så kanske han känner sig kvävd, vad vet jag).

 

[Smurfoff]

Jag kan absolut blanda ihop användare här och no fence och så vidare, men har du inte startat trådar förut där du haft lite tendens att kväva förhållandena som du inleder? I så fall, ta det lugnt. Ni bor ihop. Man behöver inte umgås 24/7, man kan vara ute med sina kompisar/hästar/titta på film själv medans den andra pysslar med andra saker. Jag skulle tippa på att jag och min man är rätt tråkiga så, det är sällan vi tittar på film ihop till exempel (vi har inte samma filmsmak ens), vi kan ligga bredvid varandra i sängen, vara helt tysta, han tittar på serie med hörlurar och jag läser en bok... Alltså, det funkar det också.

Jag tror faktiskt ni skulle må bra att bo isär som särbos några månader om den möjligheten finns. Annars som sagt så ägna dig åt dina saker, låt han få sin egentid. Ni kommer hinna umgås ändå liksom (och återigen - du ska ju inte behöva gå ut för att han tycker det, ingen ska behöva bli utkastad från sitt hem för att den andra vill ha egentid, men det beror väl kanske lite grann också på om du vill umgås hela tiden och det inte är så stort boende, så kanske han känner sig kvävd, vad vet jag).

Jo och de har han vetat från början. Han gillade att jag var framåt och han var lika snabbt på som jag. Vi bestämde oss direkt för att inte köra några spel och satsa på varandra. Vi bor i en 3a och har varsit kontor, även 2 sängar en till gäster såklart i ena rummet. Så vi lever inte trångt. Han har aldrig sagt jag ska åka iväg. Utan de har jag gjort själv för jag har sagt vi båda behöver tid ifrån varandra. Jag har inte riktigt haft förståelse för att han jobbar så mycket och att han är tröttare än mig nät han kommer hem- därav han typ aldrig lagar mat han äter hellre mackor än står å lagar mat när han kommer hem. Så tror bara vi måste bli bättre att prata med varann och sen att jag kan åka iväg å göra saker utan honom. Vilket jag nu känner att jag börjat göra och jag mår bra av de. Jag vill itne vara fastklistrad vid någon.

 

[Milosari]

Men alltså... Bara för att man är kär och kåt betyder inte det att man passar ihop. Jag är ungefär som din sambo i min person, jobbar alltid för mycket, tar för lite hänsyn osv men har kanske lite mer beslutskraft och berättar att jag behöver UTRYMME. Någon som är needy och gullig och alldeles för omtänksam är det sista jag vill umgås med när jag är stressad. Jag har dessutom nära noll förståelse för konceptet att man ska göra avkall på sig själv och sina behov för att få leva i tvåsamhet. Vad jag har förstått på dina andra trådar är tvåsamhet ett mål för dig, så till den milda grad att du är villig att åsidosätta i princip alla dina egna behov om det innebär att du kan rädda Tvåsamheten?

Men jag kan också förstå viljan att köra saker in i kaklet för att slippa tvivel. Så var särbos! Det värsta som kan hända då är att ni konstaterar att det inte håller och då har ni möjlighet att fortsätta på varsitt håll utan större konsekvenser.

 

[Milosari]

Fast nä. Det är väl som med barnen, även om man kan vara arg och irriterad på dem i stunden så älskar man dem ändå. Likadant i parrelationen, att det finns ett gemensamt grundantagande att man älskar varandra och vill vara i en relation med varandra, även om man för stunden är osams och jättearg.

Men den dagen det känns osäkert, om man ens vill fortsätta tillsammans och älskar varandra, då tänker att jag att relationen är på väg att ta slut. Det går ju inte att ha en relation med någon som inte vill.

Jag har ALDRIG upplevt den typen av ovillkorlig kärlek för någon annan än mitt barn. Min kärlek till andra vuxna människor är alltid villkorad. Jag accepterar/förlåter inte vad som helst. Nästan allt, pga att sån är jag, men jag vill inte jämföra den ovillkorliga kärleken med den i högsta grad villkorade. För andra är kanske gränsen suddigare?

 

[monster1]

Till TS låt dig inte luras av attraktion och saknad. Att man saknar den andra när den inte är där eller att man har ett välfungerande sexliv betyder på inget sätt att man är lämpade att leva ihop.
Relationer kan ta slut av många anledningar EN av dom är att man inte finner den andra sexuellt attraktiv. Egentligen handlar det ju om att man inte får sina behov uppfyllda av relationen dvs det kan vara vad som helst som gör att en relation inte fungerar.
Har jag lärt mig något av mina misslyckade relationer så är det att inte hoppas eller vänta på förändring för den kommer inte. Se vad du har framför dig, är det så har du vill leva ditt liv? Se mannen för vad han är, han är det du ser framför dig nu bra och dåligt, sannolikt kommer han att fortsätta att vara på det sättet tillfredsställer det dina behov i en relation?

 

[Smurfoff]

Till TS låt dig inte luras av attraktion och saknad. Att man saknar den andra när den inte är där eller att man har ett välfungerande sexliv betyder på inget sätt att man är lämpade att leva ihop.
Relationer kan ta slut av många anledningar EN av dom är att man inte finner den andra sexuellt attraktiv. Egentligen handlar det ju om att man inte får sina behov uppfyllda av relationen dvs det kan vara vad som helst som gör att en relation inte fungerar.
Har jag lärt mig något av mina misslyckade relationer så är det att inte hoppas eller vänta på förändring för den kommer inte. Se vad du har framför dig, är det så har du vill leva ditt liv? Se mannen för vad han är, han är det du ser framför dig nu bra och dåligt, sannolikt kommer han att fortsätta att vara på det sättet tillfredsställer det dina behov i en relation?

Jo förstår men vet jag har mycket att jobba på hos mig själv och bekräftelsebiten. Han flytta endå hit för min skull, och sitt företag. Mitt beteende kommer inte funka i någon relation så jag måste verkligen ta tag i de innan de är för sent.

 

[karamelldrottningen]

Jo förstår men vet jag har mycket att jobba på hos mig själv och bekräftelsebiten. Han flytta endå hit för min skull, och sitt företag. Mitt beteende kommer inte funka i någon relation så jag måste verkligen ta tag i de innan de är för sent.

Jag har för mig att jag läst en liknande tråd av dig för flera år sedan om jag inte minns helt fel?
Att du hade ett stort bekräftelsebehov mm.
Kanske kan psykolog eller liknande samtalskontakt vara till hjälp för dig ?

 

[Smurfoff]

Jag har för mig att jag läst en liknande tråd av dig för flera år sedan om jag inte minns helt fel?
Att du hade ett stort bekräftelsebehov mm.
Kanske kan psykolog eller liknande samtalskontakt vara till hjälp för dig ?

Jag har provat KBT men tyckte ej de var särskilt givande. Sen är de typ omöjligt att söka hjälp inom vården. Man blir bara runt skickad sen glöms man bort.

 

[Smurfoff]

Jag måste bra inse att jag förtjänar kärlek och att han valde mig att man inte behöver söka den bekräftelsen hela tiden.

 

[Mabuse]

Jag har ALDRIG upplevt den typen av ovillkorlig kärlek för någon annan än mitt barn. Min kärlek till andra vuxna människor är alltid villkorad. Jag accepterar/förlåter inte vad som helst. Nästan allt, pga att sån är jag, men jag vill inte jämföra den ovillkorliga kärleken med den i högsta grad villkorade. För andra är kanske gränsen suddigare?

Vem har pratat om ovillkorlig kärlek? Jag pratade om att man älskar sin partner även när man bråkar. Det innebär inte att kärleken är ovillkorlig eller aldrig kan ta slut, bara att den inte tar slut varje gång man är osams.

 

[Smurfoff]

Denna veckan kommer vi knappt ses då han jobbar natt. Jag lämnar hemmet 8 och kommer hem 18, medans han åker till jobb 17 och är hemma 03. Han är helt slutkörd men endå varit glad och trevlig. Jag har fixat mat och städat undan för jag vill visa att jag stöttar honom och förstår att de tar på honom. Imorse stack han redan vid 6 och sa inte hejdå, men antar att han inte ville väcka mig. Jag får helt enkelt jobba med mig själv och ta de hela med ro att vi måste kämpa båda två. Han måste visa mer och jag måste ha mer förståelse. OCh detta är också någonting jag tagit upp med honom att de krävs så lite för att göra den andra glad. Men jag håller mig också ifrån att skcika sms/ osv för jag verkligen vill känna att han kommer till mig igen. Det är den biten vi främst behöver jobba på båda två .

 

[hollypolly]

Denna veckan kommer vi knappt ses då han jobbar natt. Jag lämnar hemmet 8 och kommer hem 18, medans han åker till jobb 17 och är hemma 03. Han är helt slutkörd men endå varit glad och trevlig. Jag har fixat mat och städat undan för jag vill visa att jag stöttar honom och förstår att de tar på honom. Imorse stack han redan vid 6 och sa inte hejdå, men antar att han inte ville väcka mig. Jag får helt enkelt jobba med mig själv och ta de hela med ro att vi måste kämpa båda två. Han måste visa mer och jag måste ha mer förståelse. OCh detta är också någonting jag tagit upp med honom att de krävs så lite för att göra den andra glad. Men jag håller mig också ifrån att skcika sms/ osv för jag verkligen vill känna att han kommer till mig igen. Det är den biten vi främst behöver jobba på båda två .

Du då?
Blir inte du trött av att jobba heltid och dessutom ha häst hundar? Och katt?
Jag hade varit totalt förstörd av allt det här plus ett förhållande som krånglar