Hur prioritera (i relation)?

[Sonic76]

Men varför fråga OM det är okey att man åker? Är det ens ett alternativ att säga nej jag vill inte att du reser?
Jag är mer "Åhh kolla, det finns *jättespännade saker* (oftast äckliga djur,otäcka ställen eller hysteriskt mycket folk enligt sambon) i långtbortistan! Dit måste jag åka(när jag har råd och tid) Vill du hänga på?!

Haha ungefär så jag reagerade när han frågade.
Han hade inte behövt det men han ville ändå kolla.

 

[Raderad medlem 6459]

Han låter vettig, din man.

Det är han .

Ja, kan du fatta att ingen vill hänga med. Jag tycker också det låter helt underbart. Massage och god mat hela dagarna.

Åh det låter fantastiskt! Du måste absolut uppdatera här sen när det börjar närma sig .

 

[Galant]

Jag vet inte om jag är ute och cyklar nu men jag uppfattade @niphredil beslutsångest som i henne själv mer än huruvida de ska dela sin tid i livet. Om jag fattat det rätt så känner jag igen den känslan. Jag har saker jag vill se och uppleva men jag vill samtidigt, till en galen grad ibland, utforska världen med min sambo. Jag älskar att få dela hans syn och åsikter på värden. Det finns inte på kartan att vi skulle begränsa varandra utan konflikten finns i mig. Hur jag värdesätter tiden tillsammans kontra min egen tid. Ibland krockar min självständighet med intensiteten i mina känslor för min partner. Typ så.

Är jag helt jäkla luddig med vad jag menar? Tyckte jag hade det klart tills jag började skriva då blev det plötsligt skitsvårt att fånga känslan .

 

[Raderad medlem 6459]

@Galant du beskriver det hela helt perfekt. Precis så är det. Precis exakt sådär är det. Skönt att det inte bara är jag och GUD så skönt med nån som fattar hur jag menar .

 

[Galant]

@Galant du beskriver det hela helt perfekt. Precis så är det. Precis exakt sådär är det. Skönt att det inte bara är jag och GUD så skönt med nån som fattar hur jag menar .

När jag läste ditt inlägg så kände jag igen känslan men diskussionen hamnade på annat så var tvungen att fundera några varv . Jag tycker genusfunderingarna är intressanta. Tänker att det finns nått i just det där med att se på sig själv som självständig och hyggligt medveten om jämnlikhetsfrågor samtidigt som jag är så intensiv i mina känslor för min partner att jag ibland bara vill vara där han är. Det är ingen motsats men det väcker saker i mig ibland.

 

[stjarnhimmel]

@niphredil
Åh jag tror jag förstår vad du menar.
Det finns så mkt roligt man vill göra. Och jag upplever inte att frågan är att partnern begränsar utan att det finns så mkt kul i livet att uppleva. Semesterdagar och pengar räcker inte till.
Jag tycker det är skitjobbigt att jag har så mkt jag vill göra. Kan bli så trött på mig själv.
Men då brukar jag vända på det och tänka att vilken tur att jag har så mkt kul i livet som jag vill uppleva och lära!

 

[Raderad medlem 6459]

@Galant Ja, diskussionen hamnade lite off redan från början. Och jag kunde inte alls formulera lika bra som du.
Du och jag verkar fungera väldigt lika för övrigt. Skönt att inte vara ensam .

 

[Galant]

@Galant Ja, diskussionen hamnade lite off redan från början. Och jag kunde inte alls formulera lika bra som du.
Du och jag verkar fungera väldigt lika för övrigt. Skönt att inte vara ensam .

Amen till det!

 

[Lena Furberg]

Jag har inte läst alla 6 sidorna (jag ska) men jag sitter lite i samma sits - omän inte exakt densamma. Jag hade planerat en underbar resa till Costa Rica - med min dotter. Pappan/min man vill absolut inte åka till något tropiskt ställe och skulle inte åka till Costa Rica om han så fick betalt. Om det inte var MYCKET betalt.

Nu blev inte resan av pga en 6-siffrig restskatt som jag inte förväntat mig, men ändå. Den kostade mycket pengar och skulle tömt familjens nöjeskassa för lång tid. Han skulle dessutom måsta stanna hemma och ta hand om vår gamla hund som vi inte vill lämna på hundhotell längre.

Så, han var inte direkt glad, så att säga. Ändå känner jag att jag verkligen vill göra den här resan medan dottern fortfarande vill resa med sin morsa och jag slits mellan de två. Som det är just nu kan vi inte resa alls alla tillsammans pga hunden och han blir nog kvar åtminstone 2 år till.

Inget svar eller ens fundering på din fråga, jag bara hajade till när jag läste trådstarten för jag känner litegrann samma sak omän inte exakt....

 

[Hyacinth]

Så om vi tar mitt väldigt konkreta exempel då. Jag vill åka till land X i fyra veckor. Min partner har inget intresse av det här landet och dessutom nån form av inre konflikt om hur etiskt det är att åka dit (helt utan att döma mig för att jag vill åka dit). Våra alternativ blir då: jag åker aldrig till ett land jag länge drömt eller vi åker tillsammans och min man får lägga fyra veckor och en hel del pengar på ett ställe han inte är särskilt intresserad av att se eller uppleva. Jag i min tur lägger då hela min resa, min drömresa, på att försäkra mig om att han har en okej resa. Det är inte ens en liten weekendresa vi talar om, utan en hel månad.

Varför skulle det här vara våra enda alternativ? Jag förstår faktiskt inte. Är det inte bättre att jag reser ensam eller med en vän och att han och jag tillsammans uppfyller de drömmar vi har tillsammans?

Vi är två olika personer. Listan på saker vi vill göra tillsammans, uppleva tillsammans, är sjukt lång men givetvis finns det saker där vi känner olika. Jag kan inte se att vi ska avstå allt som den andra inte vill göra.


Fattar precis . Tack för inputen!

Såhär: jag tillbringade 3 veckor i ett land jag var måttligt sugen på, då resan var en present till min partner. Hen är LYCKLIG över att ha åkt dit, det enda jag saknade vid hemkomsten var mjölkskummaren som var grymt bra.
Hen hade haft en i mångt och mycket bättre resa själv, vilket av olika skäl inte var ett alternativ.
Vi har delvis samma intressen, delvis vitt skilda, hens intressen var ett eldorado av möjligheter där- för mig det omvända.
Jag tycker du ska göra din resa, för att du ändå har möjlighet. Jag drömmer om en specifik resa men kommer inte ha råd eller möjlighet inom överskådlig framtid, jag önskar jag hade prioriterat den lite tidigare när jag faktiskt kunde. Sen kan ni kanske prioritera lite hårt för att ha råd med den andra resan också? Eller skjuta lite på den. Men jag tror på att man ska uppfylla drömmar om man kan!

 

[Raderad medlem 6459]

@Hyacinth Mm jag förstår verkligen vad du menar. Mitt problem generellt i livet är att jag vill så mycket och att jag vill allt på en gång. Den här gången löser det sig garanterat, jag har mycket tid på mig att bestämma hur jag ska göra så förhoppningsvis kommer jag i väg på det jag vill .

Vart går din specifika drömresa? Om du vill berätta .

 

[Miran]

Jag vet inte alls om du syftade på mig nu men jag har aldrig ens tänkt att han är så himla snäll som släpper i väg mig. Aldrig. Han är snäll av tusen skäl, ett av dem råkar vara att han stöttar mig i allt jag vill göra.

Jag är inte en hunsad kvinna som blir tacksam för att min man inte behandlar mig som skit. Det är inte alls vad den här tråden handlar om.

Jag syftade inte alls på dig. Hur du och din man har det tillsammans har jag inte en susning om. Jag vet bara att jag har levt med en inbyggd broms i hela mitt liv (utan att ha insett det) och jag är jävligt arg på mig själv för det. Ungefär så.

 

[Raderad medlem 6459]

Okej @Miran då förstår jag! Förlåt att jag missförstod. Ibland eskalerar såna här trådar så snabbt så jag ville räta ut det innan det riskerade att dra i väg.

 

[Miran]

Okej @Miran då förstår jag! Förlåt att jag missförstod. Ibland eskalerar såna här trådar så snabbt så jag ville räta ut det innan det riskerade att dra i väg.

Sant - det skenar lätt i trådarna.

 

[95johsv]

Sex veckor? Jag har bara fem . Jag har hittills alltid löst det genom att ta tjänstledigt typ fyra veckor per år för att resa.

Ja, jag fattar! Och det är därför det är svårt att diskutera det här med min partner för han tänker ju precis som du: ÅK! Vi löser en egen resa också, på nåt vis.

Men jag känner mig så jävla EGO bara .

Jag vet precis hur du känner! Ja alltså hur gör man? Har en resa jag skulle sååå gärna åka på i höst, med folk med samma musikintresse. Men då tar jag ju hela budgeten för allt som ger något mer än boende, mat och barn... kan man vara så ego? Barn får sin resa i sommar iofs, men lämna dem i två-tre veckor för jag är ego och vill leva? Plus se till att i bästa fall blir det badhuset på sportlovet för det ev är inom budget....

 

[Raderad medlem 6459]

@95johsv Yay! Välkommen till min grubblande värld .

 

[Amha]

Han låter vettig, din man.
Förhoppningsvis kan jag åka i höst eller nästa vår. Hoppas få resepengar när jag fyller 50 i sommar.
Ja, kan du fatta att ingen vill hänga med. Jag tycker också det låter helt underbart. Massage och god mat hela dagarna.
Vill DU hänga med, kanske.

Jag hänger på om vi åker nu på en gång! Min rygg behöver verkligen massage av proffs. Jag kan inte röra mig utan smärta i en muskel där idag det är hemskt.

 

[95johsv]

@Galant och @stjarnhimmel förklarade känslan så mycket bättre än mig, tack!

 

[95johsv]

@95johsv Yay! Välkommen till min grubblande värld .

Alldeles för mycket roligt i livet!

 

[honung]

Oj vad olika man kan se på det.
Jag tycker om att resa med min sambo. Men hur mycket vi än älskar varandra och hur mycket vi uppskattar varandras sällskap så går det inte att komma ifrån att många av mina resplaner är helt omöjliga att kombinera med min sambo. Jag ska tex på er ridresa i höst. 5-6 timmar i sadeln varje dag. Sambon har vid ett tillfälle varit nära em häst. När han inte hann undan när min ridlärare parkerade hästen hos honom....

(svarar flera)
Vad jag menar är inte att man ska ge upp sig själv - jag tycker att man SKA ha egna och separata intressen, men menar heller nte att det är optimalt att fullblodsdela intressen. Om jag är en hängiven orienterare som i princip lever ute i buskarna tror jag inte att det är optimalt att min partner gör samma sak, men om partnern kan vara delaktig i att supporta mitt intresse genom att skjutsa, bre mackor, följa med och kanske göra annat medan jag hurtar runt i spenaten och sen ger mig välbehövlig massage efter mitt lopp (eller vad det nu kan heta om man orienterar), så är det ETT sätt att dela min upplevelse. Nästa dag kanske jag supportar min partner på liknande sätt i hans intresse. Jag tror att man kan supporta varandras intressen utan att nödvändigtvis behöva adoptera intresset men någonstans ändå delta i varandras intressen. En drömresa skulle jag vilja dela med den jag lever tillsammans med, det är ändå något som inverkar på både tid och ekonomi i Livet Tillsammans AB, och här ser jag det ganska sunt om man delar värderingar - det skulle vara ganska trist att vara slökorva-på-strandtypen och partnern är klättra-i-berg-typen. Jag ser det också som ganska basic att vi delar värderingar om saker och ting - själv skulle jag av princip inte vilja åka på solresa till Turkiet eller Thailand och skulle väl hoppas på att partnern delar min syn på varför vi inte gör sån resa.