Hur prioritera (i relation)?

[Vallmo]

Det kanske är en generationsfråga, men för mig skulle det vara mycket främmande att planera eller att min livskamrat planerade en drömresa som handlar om upplevelser på egen hand. I min värld är hela pargrejjen en kompromissvärld - ibland får man göra avkall på saker, ibland får man göra omprioriteringar för den andres skull. Lever jag i ett förhållande gör vi saker tillsammans, vi har ett eget aktiebolag Livet tillsammans AB. Om min partner har en drömresa att göra, så gör partnern mig till en del av den drömmen och tvärtom. Antingen blir man en del av själva resan, eller så är en kompromissvariant att man en del av anledningen till att partnern får göra sin resa - men den kompromissen skaver lite i min ryggmärg och renderar en minuspost i bokslutet vårt gemensamma Livet tillsammans AB.

Men sen är jag ju singel, och det är jag kanske av den anledningen, jag kanske inte är villig att kompromissa så mycket att jag ger upp mina drömmar eller står i vägen för någon annans drömmar, vad vet jag?

Och jag tycker precis tvärtom, fast jag inte direkt är någon ungdom (50 ).
Jag kan faktiskt inte se någon anledning alls till att kompromissa med en sån sak som en nöjesresa så länge man inte har barn, hus och ekonomi tillsammans.

Herregud, man sitter väl inte fast i varandra bara för man är sambo/gifta.
Jag tror på att man ska få vara en egen person med egna drömmar och intressen.

Personligen (ursäkta Ts) har jag gett avkall på mig själv alldeles för länge till förmån för familjen AB. Aldrig mer, säger jag.

 

[Raderad medlem 6459]

Måste sakerna ske samma år. Seriöst - måste de verkligen det? Hur lång tid tar det att spara ihop till en gemensam resa efter att du gjort din egen?

Har du läst tråden?

 

[Raderad medlem 6459]

Personligen (ursäkta Ts) har jag gett avkall på mig själv alldeles för länge till förmån för familjen AB. Aldrig mer, säger jag.

Inget att be om ursäkt för! Tycker svängningen av diskussionen är jätteintressant (@honung ).

 

[Raderad medlem 6459]

(med reservation för att det inte är den där månresan ni satsar på).

 

[Vallmo]

Jo jag vet! Och han tycker ju att jag stöttar honom lika mycket, att jag är lika rar etc etc. Det är väl mest nåt i mitt huvud bara, nåt jag verkligen borde släppa.

Jo, jag förstår hur du tänker. Du verkar vara en person som är mån om din familj och dina vänner.
Du är precis lika värdefull för honom som han för dig, gissar jag.

Har du pratat med honom om dina resplaner?
Om inte, gör det. Jag tror att han säger som vi andra. Åk!

 

[Emtherlia]

@honung Jag försökte bara få fram om jag fattade din text rätt då hela din poäng är väldigt främmande för mig.

För mig är det väldigt främmande att anpassa allt så att min partner kan följa med. Om jag har en specifik dröm som han inte alls är intresserad av att dela varför tvinga fram det? Precis som jag aldrig skulle vilja åka och campa och fiska hela dagarna så skulle han inte vilja rida 8 timmar varje dag för att komma vidare. Ingen av oss hade ju kunnat njuta om vi måste kompromissa en massa med våra drömmar?

Jag ser det väl som så att bara för att vi är ett par så måste vi inte vara tillsammans jämt och ständigt.

 

[honung]

Så om vi tar mitt väldigt konkreta exempel då. Jag vill åka till land X i fyra veckor. Min partner har inget intresse av det här landet och dessutom nån form av inre konflikt om hur etiskt det är att åka dit (helt utan att döma mig för att jag vill åka dit). Våra alternativ blir då: jag åker aldrig till ett land jag länge drömt eller vi åker tillsammans och min man får lägga fyra veckor och en hel del pengar på ett ställe han inte är särskilt intresserad av att se eller uppleva. Jag i min tur lägger då hela min resa, min drömresa, på att försäkra mig om att han har en okej resa. Det är inte ens en liten weekendresa vi talar om, utan en hel månad.

Varför skulle det här vara våra enda alternativ? Jag förstår faktiskt inte. Är det inte bättre att jag reser ensam eller med en vän och att han och jag tillsammans uppfyller de drömmar vi har tillsammans?

Vi är två olika personer. Listan på saker vi vill göra tillsammans, uppleva tillsammans, är sjukt lång men givetvis finns det saker där vi känner olika. Jag kan inte se att vi ska avstå allt som den andra inte vill göra.


Fattar precis . Tack för inputen!

Jag säger ju också att om din partner står bakom dig i att du gör din resa så ser jag ingen anledning till att du inte skulle göra den.

MIN syn på hur JAG gör saker och val i livet var en input på hur JAG resonerar själv. Och jag sa att jag är singel också, att jag inte är beredd på att göra det där avkallet på mig själv i en relation som jag skulle tycka var en bra relation för mig.

 

[Raderad medlem 6459]

Har du pratat med honom om dina resplaner?

Jamen givetvis. Han har ju vetat länge att jag vill göra det här och i natt satte jag mig upp vid halv ett typ och bara "du, jag vill åka nästa år" och då sa han "bra, då kör vi på det". Och sen halvvägs in i den här tråden tog jag upp det med honom igen varpå han sa att vi ordnar så att vi kan göra både och nästa år, om jag vill.

Så själva problemet i min TS är löst får man väl säga, jag ska bara skaka av mig skuldkänslorna och sen hoppas att jag får vara borta massvis från jobbet nästa år och så är saken biff .

Men jag ser gärna att diskussionen fortsätter i liksom generella termer .

 

[honung]

@honung Jag försökte bara få fram om jag fattade din text rätt då hela din poäng är väldigt främmande för mig.

För mig är det väldigt främmande att anpassa allt så att min partner kan följa med. Om jag har en specifik dröm som han inte alls är intresserad av att dela varför tvinga fram det? Precis som jag aldrig skulle vilja åka och campa och fiska hela dagarna så skulle han inte vilja rida 8 timmar varje dag för att komma vidare. Ingen av oss hade ju kunnat njuta om vi måste kompromissa en massa med våra drömmar?

Jag ser det väl som så att bara för att vi är ett par så måste vi inte vara tillsammans jämt och ständigt.

Som jag ser det så är gemensamma önskningar och mål viktiga i en relation för mig. Vilket inte betyder att det är samma för alla.

 

[Raderad medlem 6459]

Och jag sa att jag är singel också, att jag inte är beredd på att göra det där avkallet på mig själv i en relation som jag skulle tycka var en bra relation för mig.

Jo jag fattar det, jag tänkte mer att använda min situation som ett exempel för att förstå hur du tänker. Men strunt samma. Vad jag inte fattar är hur det är ett större avkall att åka själv på din drömresa än att modifiera den så att en ointresserad partner kan få en chans att uppskatta den, alt stanna hemma? Vore inte de två sistnämnda alternativen avkall om något?

Kompromiss för mig är verkligen bara ett annat ord för att båda är missnöjda . Jag ser hellre att min man reser med en vän på en resa så att den blir precis som han vill, än att han modifierar den och blir halvnöjd så att jag, halvnöjd partner, kan haka på. Är du med?

 

[Vallmo]

Ä

Jamen givetvis. Han har ju vetat länge att jag vill göra det här och i natt satte jag mig upp vid halv ett typ och bara "du, jag vill åka nästa år" och då sa han "bra, då kör vi på det". Och sen halvvägs in i den här tråden tog jag upp det med honom igen varpå han sa att vi ordnar så att vi kan göra både och nästa år, om jag vill.

Så själva problemet i min TS är löst får man väl säga, jag ska bara skaka av mig skuldkänslorna och sen hoppas att jag får vara borta massvis från jobbet nästa år och så är saken biff .

Men jag ser gärna att diskussionen fortsätter i liksom generella termer .

Han låter ju väldigt vettig, din man.
Om han säger åk, så menar han det också. Då måste du lita på honom.
(Menar han tvärtom får han skylla sig själv - fast det tror jag inte utifrån hur du beskriver honom).

Jag tror att det är jätteviktigt att man har ett eget liv oavsett i vilken familjeform man befinner sig i.
Mitt eget liv är ingen bra jämförelse, men min syrra och hennes man åker ofta på olika resor. Syrran åkte till Rom med ena sonen. Maken har åkt på x antal golfresor utan syrran. De reser tillsammans också.
Jag tycker det verkar funka alldeles utmärkt.

Själv tänkte jag önska mig en ayrevedaresa till Indien som 50-årspresent. Skulle aldrig få med mig sambon ens under hot (+att vi ska separera).
Min bästa vännina vill inte heller åka med. För flummigt, säger hon.
Känner ingen annan heller som vill sällskapa med mig, så jag blir nog själv om det blir någon resa.

 

[Niyama]

Som jag ser det så är gemensamma önskningar och mål viktiga i en relation för mig. Vilket inte betyder att det är samma för alla.

Gemensamma önskningar och mål är nog viktigt för de flesta, men det innebär ju inte att allt måste ske gemensamt?

 

[honung]

Jo jag fattar det, jag tänkte mer att använda min situation som ett exempel för att förstå hur du tänker. Men strunt samma. Vad jag inte fattar är hur det är ett större avkall att åka själv på din drömresa än att modifiera den så att en ointresserad partner kan få en chans att uppskatta den, alt stanna hemma? Vore inte de två sistnämnda alternativen avkall om något?

Kompromiss för mig är verkligen bara ett annat ord för att båda är missnöjda . Jag ser hellre att min man reser med en vän på en resa så att den blir precis som han vill, än att han modifierar den och blir halvnöjd så att jag, halvnöjd partner, kan haka på. Är du med?

Men om han vill att du ska göra din resa, och du är nöjd med det så fine - åk! Då är det ju inga problem. Nu har ju du en gnagande känsla av att den här resan innebär att något annat får stå tillbaka på grund av vad du själv vill göra som jag förstår det, då är det ju du som måste göra kompromissen med dig själv. Antingen accepterar du att man kan inte få allt här i livet precis som man vill, eller så får du vara kreativ och skapa en lösning som känns hundra för både dig, din partner och förhållandet. Ja, livet i ett förhållande ÄR en kompromiss, som jag ser det. Det behöver inte betyda som du säger att båda är missnöjda, bara att man tar hänsyn till varandra och ibland gör avkall på saker för den andres skull - något din partnet kanske gör nu då när han säger att han vill att du ska åka. Det är väl kanske det skaver för dig för du känner att han står tillbaka för din skull, för att du ska kunna få göra resan. För honom är det kanske hans sätt att ge i ert förhållande. Nästa gång står du tillbaka för något han vill göra.

 

[starcraft]

Om jag vore dig hade jag åkt. Jag hade ångrat mig för mycket om jag inte åkt och sen kanske aldrig ens kommit iväg på min drömresa. och eftersom din man säger åk, så hade jag nog inte funderat så mycket. Jag tror det är bra att göra mycket tillsammans, att man har gemensamma mål och drömmar, men att det är hälsosamt för individerna och relationen att göra saker då och då för sig också.

 

[honung]

Gemensamma önskningar och mål är nog viktigt för de flesta, men det innebär ju inte att allt måste ske gemensamt?

Nej, det måste det verkligen inte. Så skulle jag verkligen inte vilja ha det. Men utgångspunkten måste vara att allt jag gör påverkar vårt gemensamma liv. Har jag ett starkt fritidsintresse kanske jag behöver ha min partners stöd för att kunna göra/utöva det jag vill och tvärtom. Men JAG personligen skulle nog vilja att den jag älskar delar mina drömmar och upplevelser. Jag skulle nog tycka det vore ofantligt trist att uppleva en DRÖMresa utan den jag delar mitt liv med.

 

[Raderad medlem 6459]

Fast @honung jag var ju nyfiken på din syn på vad som är att göra avkall? Varför en modifierad resa alt ingen resa är ett mindre avkall än en resa ensam? Min situation kan vi lämna därhän, den är löst.

@Vallmo Min man är 100% OK med att jag åker, det visste jag redan innan jag startade tråden och är absolut ingenting han skulle säga men inte mena. Så det är helt och hållet en icke-fråga . Men vad kul med Indien!! När tänker du åka? Det låter ju som en helt fantastisk resa tycker jag!

 

[sjoberga]

Åk på resan.

Var på drömresa förra året, whisky på Islay helt ensamresande och det hade varit konstigt att ha med sig en totalt ointresserad partner. Eller barn för den delen.

Och ja, det påverkade möjligheten att resa tillsammans , en del ekonomiskt men mest semesterdagar. Vi reser ofta i olika konstellationer i vår familj,beroende på intressen.

 

[Amha]

Ett litet förtydligande (detalj bara): i år blir det ingen större resa för någon av oss, utan det är nästa år som är aktuellt .

Och jag fattar inte riktigt frågan känner jag men oavsett: vi ska försöka ordna det så att vi kan göra båda resorna nästa år (förutsatt att jag kan vara ledig så mycket). Så förhoppningsvis ordnar det sig bra .

Då håller jag tummarna för att det blir så!

En fundering som inte längre är aktuell för dig kanske: vilken resa är störst risk att den rinner ut i sanden av de två drömresorna? Hur hade tankarna gått om den som rann ut i sanden inte blev av?

Hade jag inte haft barn utan bara mig själv att rå om hade jag nog blivit ledsen om partnern inte gjort sin drömresa för min skull. Vi har ett läge där maken ibland pratar om att han hade planerat att jobba utomlands efter högskolan men att drömmen gick i stöpet och nu har han barn så nu "går" det inte att rätta till. Jag kan känna mig lite sorgsen över att han ser familjen som ett hinder ibland. Jag vill inte vara ett hinder.

 

[Raderad medlem 6459]

@Amha Alltså, ärligt talat är det inte ett alternativ att inte resa med min man nästa år. Vi har inte gjort nån större resa i år utan sagt att nästa år, då ska vi dra i väg. Så det ruckar jag inte på. Så jag antar att det vore min egna resa som skulle få stå tillbaka om inte båda kunde bli av.

Jag fattar hur du menar med att stå i vägen för sin partner men jag blir ju glad oavsett vilken av resorna som blir av.

 

[Sonic76]

Jag är glad att min sambo åkte
Han har inga problem om jag åker nånstans heller.
Vi umgås ganska tätt annars så vi behöver göra saker för oss själva med