Hur länge vågar man vänta?

Det där med beröm är skitsvårt. Funderar på att sno karlns favoritkomplimang. Han säger "Oj! Vilka fina tänder du har!" till alla ungar han möter. :D
Hehe jag har fått kämpa med så enkla saker som -har mamma dammsugit, (nedrans!) eh och har pappa diskat? (räddad).

Tycker att man kan köra på och berömma pojkar ibland för klädsel (som inte är arga djur som bits) för de får nog höra det så sällan.
 
Som jag svarade till @Badger så tänkte jag lite kort. Det har inget med jämställdhet att göra. Jag tar tillbaka den tanken! Om något alls så är det en reflektion över hur intressen är könsrelaterade i många fall. Och då tänker jag inte på hushållsarbetet som nån hobby (om man inte verkligen älskar att laga mat över allt annat t.ex. ) utan bilar/teknik/etc etc. Och nej, det har inte med jämställdhet att göra. Snarare, isåfall, med andra normer som är könsrelaterade. Men - I rest my case! Utan invändningar!
Mm jag kan däremot föreställa mig att jag skulle kunna betrakta städmani eller heminredningsgalenskap som hobby.

Dvs som något som partnern inte behöver delta fullt ut i utan kan bidra med hälften av rimlig nivå (vad nu rimlig nivå kan vara). Likaså extrem trädgårdsodling osv, det är liksom -klippa gräsmattan och klippa häcken, som är "hushållsgörat" där. Odla pallkrage o pioner måste rimligen vara frivilligt om inte grannsamfundet har ngt slags kravlista. Vill man göra hemgjord majonäs istället för köpa på burk som är normalnivån får man skylla sig själv liksom.
 
Vad är det klassiska (och därmed ojämnställda) i att jag städar ena gången och han den andra, och att jag lägger barn tre kvällar i veckan och han fyra etc, etc, etc? Du läser fortfarande in saker jag aldrig skrivit! Jag skulle verkligen önska ett konkret svar!
Jag har sagt att uppdelning är en riskfaktor som många nog har svårt att hantera och mina uttalanden om att jag vill ha jämställdhet på ett annat sätt än du föredrar har varit kopplade till det sammanlagda intrycket som du gett i den här tråden.
Jag orkar dock inte leta igenom tråden just nu för att visa på konkreta saker som gett detta intryck. Så viktigt är det inte för mig att vi ska förstå varandra, sorry.
 
Jag tror att livet skulle bli väldigt krångligt och enormt opraktiskt om man prompt skulle dela på precis alla arbetsuppgifter, dvs göra allt tillsammans samtidigt, även om man bara hade ett barn. Och det skulle inte gå alls, om man hade fler.
Så om det är så man vill ha det, är det nog bättre att avstå barn och istället satsa på det perfekta jämställda förhållandet.
 
Problemet är inte pojkarna utan att de ha all makt sedan och kvinnorna förtrycks. Jag gillar inte Disney men jag tycker prinsessor, rosa, rött, klänningar och massor med glitter är jättesnyggt! Så det får mina barn ha, för det symboliserar bra grejer, nämligen vård, empati, medkänsla och omsorg. Och det har vi alldeles för lite av.
Ja, jag vet inte. Patriarkatet är listigt. Jag hoppas ju såklart att det blir bättre för min dotter när hon växer upp men jag är synnerligen skeptisk.
Jo de är problemet ;) i alla fall om man är pojkförälder. (eller iofs flickförälder och ens flicka ska träffa pojkarna i typ skolan.)

Jag älskade sagor som liten och som stor, jag vet att prinsessorna är modiga kvinnor med egen agenda och som gör sitt eget liv trots vedermödor. De är baktalade i onödan. Även om det är lite mer oumphf i dem i sagorna än i Disney och det är lite mer oumpf i originalen än i Grims. (även om Greta puttar häxan i elden). Det finns askepyttar (pojkar) och askungar i blandning och de får prins eller prinsessa. Räddar sin man genom att vara smartare än häxor eller sin flicka för att de är smartare än troll. Eller i vissa ryska, prinsessor till och med slåss med svärd. Och Baba Yaga äger!

Glitter rosa och pasteller är fint! Men ibland dagtid på dagis får man för dåligt solskydd av det och knäna skrapas. Men på kalas jättefint!

Jag önskar mitt barn kunde välja rosa, ljusgrönt glitter utan att samtidigt välja rosetter, puffärmar och kjol. Men det kan han inte. Och han vill faktiskt inte ha kjol och puffärmar och rosetter i skolan, eller hemma, hos farmor har han varit fe ibland. Inte ens en glittrig fin grön skalbagge finns att köpa.

Jag önskar mitt barn kunde se filmer om pojkar som är söta och snälla och smarta och är goda vänner och kanske har vingar och kanske ljusgrönt glitter på sig och regerar ett land med gott hjärta "Prinsessan Lillifee" eller med sina vänner bekämpar ondskan "My Little Pony" eller är världens smartaste ingenjör och som har vänner som är biolog, kemist och magiker "Tingeling". Och de kämpar alla för att lära sig saker. Men han får bara se filmer med flickor som är detta och om pojkar som är födda snabba och kassa vänner som blir marginellt bättre vänner "Bilar" eller blir magiskt snabba, och är kassa vänner och blir lite bättre vänner "Turbo" eller som är ninja, eller superhjälte (och där flickor ofta är marginella, precis som pojkar är marginella i flickprogrammen)

Till och med barnkalendern kan inte låta bli att framställa pojken i Flintafamiljen som dålig på att läsa trots att det är könsnormativt manligt att vara dålig på att läsa enligt all statistik numera. Och få vuxna män läser nuförtiden, till skillnad från tidigare århundraden...

Så skolan, SVT och Disney kämpar på med flickorna ;) det blir bättre. Men sedan ska de möta pojken vars filmer bara blir mer och mer våldsamma och allt mindre plot bygger på tänka, plugga, kunna, läsa, vara vän i jämförelse med tidigare. Big Hero 6 ett undantag som jag gillar!

Jag som älskar sagor läser i alla fall mycket sagor för mitt barn. Men jag misstänker att fler flickor än pojkar får höra sagor. De om pojkar blir mer bortglömda och vissa föräldrar läser inte om flickor för pojkar.

Tidningskrönikörpappa blir feminist när han får en dotter. Men hans granne och kollega blir inte feminist när han får en son. Så det blir inte så roligt när de möts i tonåren.

Min man retas med mig för att jag var feminist som fick en son och blev hm som krönikörerna som får döttrar. Ser orättvisor mot pojkar jag inte såg tidigare.
 
Senast ändrad:
Jag tror att livet skulle bli väldigt krångligt och enormt opraktiskt om man prompt skulle dela på precis alla arbetsuppgifter, dvs göra allt tillsammans samtidigt, även om man bara hade ett barn. Och det skulle inte gå alls, om man hade fler.
Så om det är så man vill ha det, är det nog bättre att avstå barn och istället satsa på det perfekta jämställda förhållandet.
Vilken tur att det finns föräldrar som är villiga att försöka få sitt föräldraskap så jämställt som möjligt trots att det är opraktiskt.
 
Jag har sagt att uppdelning är en riskfaktor som många nog har svårt att hantera och mina uttalanden om att jag vill ha jämställdhet på ett annat sätt än du föredrar har varit kopplade till det sammanlagda intrycket som du gett i den här tråden.
Jag orkar dock inte leta igenom tråden just nu för att visa på konkreta saker som gett detta intryck. Så viktigt är det inte för mig att vi ska förstå varandra, sorry.

Har följt diskussionen i bakgrunden så jag kan ha missat något här. Men om jag har fattat det rätt så är enligt dig idealbilden för ett jämställt förhållande när det gäller hushållsarbete att båda parker gör allting tillsammans samtidigt? Att avvika från detta är en riskfaktor för jämställdheten som man måste förhålla sig till?

Jag måste isf fråga om du känner något som lever såhär? Som gör varenda hushållssyssla tillsammans?

Sen med risk för att låta rätt raljerande så måste jag fråga var gränsen dras? Är det okej om jag diskar och mannen rensar kylskåpet och vi kallar det för att städa köket tillsammans utan att riskera jämställdheten? Hur gör man vid dammsugning, måste man ha två stycken? Är det rent av så okej att den ena kan klippa gräset medan den andra dammsuger? Bullrande maskin med sladd som samlar upp saker från marken liksom... Men att den ena åker och handlar medan den andra lagar mat verkar uppenbarligen som ett för stort steg.

Jag kan väl hålla med om att det ÄR ett idealscenario för jämställdheten. I någon teoretisk vaakumvärld.

Jag ser två problem:
1. Jag skulle bli helt nipprig om jag och min man skulle göra allting tillsammans alltid. Men det är ju såklart från person till person.

2. Helt ärligt, att ha barn i den ekvationen låter för mig som totalt omöjligt. Jag kan inte ens föreställa mig hur min man och jag skulle ha tagit oss igenom de senaste två åren utan att dela upp hushållssysslorna mellan oss.
 
Problemet är inte pojkarna utan att de ha all makt sedan och kvinnorna förtrycks. Jag gillar inte Disney men jag tycker prinsessor, rosa, rött, klänningar och massor med glitter är jättesnyggt! Så det får mina barn ha, för det symboliserar bra grejer, nämligen vård, empati, medkänsla och omsorg. Och det har vi alldeles för lite av.
Ja, jag vet inte. Patriarkatet är listigt. Jag hoppas ju såklart att det blir bättre för min dotter när hon växer upp men jag är synnerligen skeptisk.
I korthet jag vill att mitt barn av samhället, lärare o förskolepersonal skulle uppmuntras till vård, empati, medkänsla och omsorg.
Önskar att han uppmuntrades till att läsa, skriva, rita, räkna, lära sig, vara nyfiken, till ett yrke som många kan få (typ lärare eller läkare eller ngt).

Men man får kämpa i motvind för samhället vill att han ska
uhm slåss? tävla i uhm bilracing? försörja sig på tja fotboll?

(Inte alla har ju turen att bli biten av en radioaktiv spindel liksom, så man måste ha lite backup. Och till och med spindelmannen är ju ändå fotograf med kemistutbildning.)
 
Har följt diskussionen i bakgrunden så jag kan ha missat något här. Men om jag har fattat det rätt så är enligt dig idealbilden för ett jämställt förhållande när det gäller hushållsarbete att båda parker gör allting tillsammans samtidigt? Att avvika från detta är en riskfaktor för jämställdheten som man måste förhålla sig till?

Jag måste isf fråga om du känner något som lever såhär? Som gör varenda hushållssyssla tillsammans?

Sen med risk för att låta rätt raljerande så måste jag fråga var gränsen dras? Är det okej om jag diskar och mannen rensar kylskåpet och vi kallar det för att städa köket tillsammans utan att riskera jämställdheten? Hur gör man vid dammsugning, måste man ha två stycken? Är det rent av så okej att den ena kan klippa gräset medan den andra dammsuger? Bullrande maskin med sladd som samlar upp saker från marken liksom... Men att den ena åker och handlar medan den andra lagar mat verkar uppenbarligen som ett för stort steg.

Jag kan väl hålla med om att det ÄR ett idealscenario för jämställdheten. I någon teoretisk vaakumvärld.

Jag ser två problem:
1. Jag skulle bli helt nipprig om jag och min man skulle göra allting tillsammans alltid. Men det är ju såklart från person till person.

2. Helt ärligt, att ha barn i den ekvationen låter för mig som totalt omöjligt. Jag kan inte ens föreställa mig hur min man och jag skulle ha tagit oss igenom de senaste två åren utan att dela upp hushållssysslorna mellan oss.
Du har missat att jag upprepade gånger skrivit att jag ser det som fördelaktigt att genomföra sysslorna gemensamt generellt men att man ibland såklart måste dela upp av olika anledningar. Jag har heller aldrig påstått att man måste ha två dammsugare eller annat, där drar du saker en aning längre än jag någonsin skrivit.
Jag menar att man städar tillsammans = nu städar vi lägenheten tillsammans tills det är helt klart. Självklart städar vi inte samma fläck samtidigt.
Lagar mat tillsammans = står i köket samtidigt och hjälps åt med matlagningen tills det är färdigt.
Osv..

Det är så jag själv lever så jag ser inte omöjligheten. Har som sagt inga barn, och anledningen till att den här diskussionen ens startade var ju att jag är orolig just över hur svårt det är att bibehålla jämställdheten när man har fått barn.

Vad du bli nipprig av är ingenting jag någonsin skulle ta i beaktande. Jag gör gott om saker enskilt när inte min partner är med så har liksom inga som helst problem med att vi umgås samtidigt som vi tar tag i livets måsten tillsammans..
 
@MiniLi Jag tror du får ge upp. Hoppas du haft nytta av åtminstone delar av tråden i dina funderingar. Och jag tror att det kommer att gå skitbra för dig.
Jag vet inte om tråden bidragit mest till att avskräcka mig eller funderingar på att det kanske kan funka.. Båda kanske ;)
Men jag känner mig helt klart lugnare i 30-års-krisen så där har tråden absolut fyllt en funktion :D
 
Jag vet inte om tråden bidragit mest till att avskräcka mig eller funderingar på att det kanske kan funka.. Båda kanske ;)
Men jag känner mig helt klart lugnare i 30-års-krisen så där har tråden absolut fyllt en funktion :D
Ni får ha bebin i bärselen när ni städar bara :p och byta bärare halvvägs! :p
(mer livat för bebin än att hänga i tutten i soffan den tiden :D )
(Retas inte egentligen, jag tror det går. Om man vill ha barn, om man inte vill så slipper man.)
 
Ni får ha bebin i bärselen när ni städar bara :p och byta bärare halvvägs! :p
(mer livat för bebin än att hänga i tutten i soffan den tiden :p )
(Retas inte egentligen, jag tror det går. Om man vill ha barn, om man inte vill så slipper man.)
:up:
 
Jag har sagt att uppdelning är en riskfaktor som många nog har svårt att hantera och mina uttalanden om att jag vill ha jämställdhet på ett annat sätt än du föredrar har varit kopplade till det sammanlagda intrycket som du gett i den här tråden.
Jag orkar dock inte leta igenom tråden just nu för att visa på konkreta saker som gett detta intryck. Så viktigt är det inte för mig att vi ska förstå varandra, sorry.

Känns inte som du hade så mkt att säga?

Att man gör olika och trivs med det är en sak. Tack och lov lever vi i ett fritt land. Att komma och skriva andra på näsan att de minsann inte lever jämställt bara för att de -trots att de delar lika på både ansvar och sysslor- inte utför saker på precis det sätt du skulle vilja (nämligen samtidigt) tycker jag faktiskt bara är trångsynt och tråkigt.
End of diskussion, helt enkelt.
 
Du har missat att jag upprepade gånger skrivit att jag ser det som fördelaktigt att genomföra sysslorna gemensamt generellt men att man ibland såklart måste dela upp av olika anledningar. Jag har heller aldrig påstått att man måste ha två dammsugare eller annat, där drar du saker en aning längre än jag någonsin skrivit.
Jag menar att man städar tillsammans = nu städar vi lägenheten tillsammans tills det är helt klart. Självklart städar vi inte samma fläck samtidigt.
Lagar mat tillsammans = står i köket samtidigt och hjälps åt med matlagningen tills det är färdigt.
Osv..

Det är så jag själv lever så jag ser inte omöjligheten. Har som sagt inga barn, och anledningen till att den här diskussionen ens startade var ju att jag är orolig just över hur svårt det är att bibehålla jämställdheten när man har fått barn.

Vad du bli nipprig av är ingenting jag någonsin skulle ta i beaktande. Jag gör gott om saker enskilt när inte min partner är med så har liksom inga som helst problem med att vi umgås samtidigt som vi tar tag i livets måsten tillsammans..

Nej jag förstod att vi pratade i generella termer. Det var därför jag skrev om idealbilden och att det var en riskfaktor, inte ett förbud, att avvika.

Jag var också såklart medveten om att nog ingen på riktigt har två dammsugare för att kunna göra allting tillsammans. Men det är just här som den kritiska punkten kommer. Jag ser inga som helst konstigheter att du och din partner städar lägenheten tillsammans eller lagar mat tillsammans. Men jag kan inte heller se varför det skulle bli ett problem för jämställdheten att den ene lagar mat samtidigt som den andre städar. Eller tvättar, eller handlar mat, eller tar hand om barnen, eller annan valfri "evighetssyssla" som upprepas i stort sett varje dag.

Visst kan det finnas en större risk att den ene börjar göra mer saker än den andre om man gör på detta sätt än om man alltid städar tillsammans, alltid lagar mat tillsamman osv. Men då handlar det ju snarare om den enes lathet än eventuell jämställdhet.

När vi ska städa vårt hus så städar den ene medan den andre leker med vår son. När vi ska laga mat så lagar den ene mat medan den andre leker med vår son. Att båda städar samtidigt eller att båda lagar mat tillsammans tills det är färdigt är något som inte finns på världskartan just nu. Sen får man ju helt enkelt välja om man ser det som ett problem eller inte. Men jag har svårt att se hur någon ska få ihop den ekvationen tillsammans med en 1,5-åring.
 
Känns inte som du hade så mkt att säga?

Att man gör olika och trivs med det är en sak. Tack och lov lever vi i ett fritt land. Att komma och skriva andra på näsan att de minsann inte lever jämställt bara för att de -trots att de delar lika på både ansvar och sysslor- inte utför saker på precis det sätt du skulle vilja (nämligen samtidigt) tycker jag faktiskt bara är trångsynt och tråkigt.
End of diskussion, helt enkelt.
Eller så orkar jag bara inte fortsätta förklara samma sak om och om igen utan resultat..
 
Nej jag förstod att vi pratade i generella termer. Det var därför jag skrev om idealbilden och att det var en riskfaktor, inte ett förbud, att avvika.

Jag var också såklart medveten om att nog ingen på riktigt har två dammsugare för att kunna göra allting tillsammans. Men det är just här som den kritiska punkten kommer. Jag ser inga som helst konstigheter att du och din partner städar lägenheten tillsammans eller lagar mat tillsammans. Men jag kan inte heller se varför det skulle bli ett problem för jämställdheten att den ene lagar mat samtidigt som den andre städar. Eller tvättar, eller handlar mat, eller tar hand om barnen, eller annan valfri "evighetssyssla" som upprepas i stort sett varje dag.

Visst kan det finnas en större risk att den ene börjar göra mer saker än den andre om man gör på detta sätt än om man alltid städar tillsammans, alltid lagar mat tillsamman osv. Men då handlar det ju snarare om den enes lathet än eventuell jämställdhet.

När vi ska städa vårt hus så städar den ene medan den andre leker med vår son. När vi ska laga mat så lagar den ene mat medan den andre leker med vår son. Att båda städar samtidigt eller att båda lagar mat tillsammans tills det är färdigt är något som inte finns på världskartan just nu. Sen får man ju helt enkelt välja om man ser det som ett problem eller inte. Men jag har svårt att se hur någon ska få ihop den ekvationen tillsammans med en 1,5-åring.
Jag har väl hela tiden skrivit om uppdelning som riskfaktor? Vem har nämnt förbud?
Jag vet inte riktigt hur du har läst..

Och måste man så måste man. Men så långt det är möjligt kommer iaf jag vilja försöka annorlunda.
 
Nej jag förstod att vi pratade i generella termer. Det var därför jag skrev om idealbilden och att det var en riskfaktor, inte ett förbud, att avvika.

Jag var också såklart medveten om att nog ingen på riktigt har två dammsugare för att kunna göra allting tillsammans. Men det är just här som den kritiska punkten kommer. Jag ser inga som helst konstigheter att du och din partner städar lägenheten tillsammans eller lagar mat tillsammans. Men jag kan inte heller se varför det skulle bli ett problem för jämställdheten att den ene lagar mat samtidigt som den andre städar. Eller tvättar, eller handlar mat, eller tar hand om barnen, eller annan valfri "evighetssyssla" som upprepas i stort sett varje dag.

Visst kan det finnas en större risk att den ene börjar göra mer saker än den andre om man gör på detta sätt än om man alltid städar tillsammans, alltid lagar mat tillsamman osv. Men då handlar det ju snarare om den enes lathet än eventuell jämställdhet.

När vi ska städa vårt hus så städar den ene medan den andre leker med vår son. När vi ska laga mat så lagar den ene mat medan den andre leker med vår son. Att båda städar samtidigt eller att båda lagar mat tillsammans tills det är färdigt är något som inte finns på världskartan just nu. Sen får man ju helt enkelt välja om man ser det som ett problem eller inte. Men jag har svårt att se hur någon ska få ihop den ekvationen tillsammans med en 1,5-åring.
Hos oss har det verkligen råkat bli så och det är faktiskt risken. Jag tvättar och han lagar mat (han avskyr att laga mat båda samtidigt) och handlar och jag diskar osv. Vi städar tillsammans, det är liksom "enklast" det är det. Men barnen riskerar ju tycka att matlagning är mansgöra och bakning kvinnogöra. Enda fördelen är att samhället inte är helt med på det giget och kan motverka.

Jag ser verkligen MiniLis poäng och jag ser verkligen akos poäng. Jag håller med om båda.
 
Har följt diskussionen i bakgrunden så jag kan ha missat något här. Men om jag har fattat det rätt så är enligt dig idealbilden för ett jämställt förhållande när det gäller hushållsarbete att båda parker gör allting tillsammans samtidigt? Att avvika från detta är en riskfaktor för jämställdheten som man måste förhålla sig till?

Jag måste isf fråga om du känner något som lever såhär? Som gör varenda hushållssyssla tillsammans?

Sen med risk för att låta rätt raljerande så måste jag fråga var gränsen dras? Är det okej om jag diskar och mannen rensar kylskåpet och vi kallar det för att städa köket tillsammans utan att riskera jämställdheten? Hur gör man vid dammsugning, måste man ha två stycken? Är det rent av så okej att den ena kan klippa gräset medan den andra dammsuger? Bullrande maskin med sladd som samlar upp saker från marken liksom... Men att den ena åker och handlar medan den andra lagar mat verkar uppenbarligen som ett för stort steg.

Jag kan väl hålla med om att det ÄR ett idealscenario för jämställdheten. I någon teoretisk vaakumvärld.

Jag ser två problem:
1. Jag skulle bli helt nipprig om jag och min man skulle göra allting tillsammans alltid. Men det är ju såklart från person till person.

2. Helt ärligt, att ha barn i den ekvationen låter för mig som totalt omöjligt. Jag kan inte ens föreställa mig hur min man och jag skulle ha tagit oss igenom de senaste två åren utan att dela upp hushållssysslorna mellan oss.
Och jag kan inte för mitt liv begripa hur du kan få det MiniLi skriver till det här?! Vad i hela världens namn har du svarat på? Exakt var i det du citerar skriver hon att man ska göra allt i ett hushåll tillsammans? EXAKT var??
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 806
  • Artikel Artikel
Dagbok Huset jag köpte hade inte använts som permanentbostad på de senaste “60+-ish” åren, och hade även stått helt lämnat åt sitt öde under...
2
Svar
26
· Visningar
7 599
Senast: Calmiche
·
  • Låst
Kropp & Själ Jag tycker att det ofta pratas om kvinnors fertilitet, kvinnor ska inte vänta för länge med barn etc. Men varför pratar vi inte om män...
15 16 17
Svar
332
· Visningar
24 559
Senast: Tassetass
·
Relationer Hej! Jag skriver under nytt konto för att slippa bli igenkänd. Jag har varit tillsammans med samma man i närmare 30 år och har under...
4 5 6
Svar
101
· Visningar
20 895
Senast: Tufs
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp