Problemet är inte pojkarna utan att de ha all makt sedan och kvinnorna förtrycks. Jag gillar inte Disney men jag tycker prinsessor, rosa, rött, klänningar och massor med glitter är jättesnyggt! Så det får mina barn ha, för det symboliserar bra grejer, nämligen vård, empati, medkänsla och omsorg. Och det har vi alldeles för lite av.
Ja, jag vet inte. Patriarkatet är listigt. Jag hoppas ju såklart att det blir bättre för min dotter när hon växer upp men jag är synnerligen skeptisk.
Jo de är problemet
i alla fall om man är pojkförälder. (eller iofs flickförälder och ens flicka ska träffa pojkarna i typ skolan.)
Jag älskade sagor som liten och som stor, jag vet att prinsessorna är modiga kvinnor med egen agenda och som gör sitt eget liv trots vedermödor. De är baktalade i onödan. Även om det är lite mer oumphf i dem i sagorna än i Disney och det är lite mer oumpf i originalen än i Grims. (även om Greta puttar häxan i elden). Det finns askepyttar (pojkar) och askungar i blandning och de får prins eller prinsessa. Räddar sin man genom att vara smartare än häxor eller sin flicka för att de är smartare än troll. Eller i vissa ryska, prinsessor till och med slåss med svärd. Och Baba Yaga äger!
Glitter rosa och pasteller är fint! Men ibland dagtid på dagis får man för dåligt solskydd av det och knäna skrapas. Men på kalas jättefint!
Jag önskar mitt barn kunde välja rosa, ljusgrönt glitter utan att samtidigt välja rosetter, puffärmar och kjol. Men det kan han inte. Och han vill faktiskt inte ha kjol och puffärmar och rosetter i skolan, eller hemma, hos farmor har han varit fe ibland. Inte ens en glittrig fin grön skalbagge finns att köpa.
Jag önskar mitt barn kunde se filmer om pojkar som är söta och snälla och smarta och är goda vänner och kanske har vingar och kanske ljusgrönt glitter på sig och regerar ett land med gott hjärta "Prinsessan Lillifee" eller med sina vänner bekämpar ondskan "My Little Pony" eller är världens smartaste ingenjör och som har vänner som är biolog, kemist och magiker "Tingeling". Och de kämpar alla för att lära sig saker. Men han får bara se filmer med flickor som är detta och om pojkar som är födda snabba och kassa vänner som blir marginellt bättre vänner "Bilar" eller blir magiskt snabba, och är kassa vänner och blir lite bättre vänner "Turbo" eller som är ninja, eller superhjälte (och där flickor ofta är marginella, precis som pojkar är marginella i flickprogrammen)
Till och med barnkalendern kan inte låta bli att framställa pojken i Flintafamiljen som dålig på att läsa trots att det är könsnormativt manligt att vara dålig på att läsa enligt all statistik numera. Och få vuxna män läser nuförtiden, till skillnad från tidigare århundraden...
Så skolan, SVT och Disney kämpar på med flickorna
det blir bättre. Men sedan ska de möta pojken vars filmer bara blir mer och mer våldsamma och allt mindre plot bygger på tänka, plugga, kunna, läsa, vara vän i jämförelse med tidigare. Big Hero 6 ett undantag som jag gillar!
Jag som älskar sagor läser i alla fall mycket sagor för mitt barn. Men jag misstänker att fler flickor än pojkar får höra sagor. De om pojkar blir mer bortglömda och vissa föräldrar läser inte om flickor för pojkar.
Tidningskrönikörpappa blir feminist när han får en dotter. Men hans granne och kollega blir inte feminist när han får en son. Så det blir inte så roligt när de möts i tonåren.
Min man retas med mig för att jag var feminist som fick en son och blev hm som krönikörerna som får döttrar. Ser orättvisor mot pojkar jag inte såg tidigare.