Hur länge vågar man vänta?

[Badger]

Vet du vad den hette/var den hittas? Låter intressant

Alltså, instinktiva beteenden som att ta hand om avkomman är ju genetiskt och det kan säkert tränas på redan som ungar precis som många andra beteenden. Men en plastgryta känns svår att få in i sammanhanget öht.
Och hur vi vill att mänskliga samhällen ska se ut, oavsett genetik.

Nej men den var lätt att hitta. Bara googla ngt i stil med apor och leksaker på engelska så kom det upp ett par studier, antingen får du artiklarna eller så får du upp tidningsartiklar som ger referenserna (alla tidningsartiklarna jag läste framställde det annorlunda än om man läste själva forskningsartikeln). Men nu kanske det ökat till någon till studie. Då fanns två. Numera kanske den finns gratis men eftersom jag är så lättirriterad och den lät så ovanligt dum så betalade jag tio kronor eller ngt för att få läsa den. Det var det klart värt! Den med chimpanserna, bilen, bollen och dockan var inte lika korkad. Men det var flera år sedan jag läste dem.

Artikeln är alltså mer än tio år gammal om jag minns rätt, så jag läste den för ett antal år sedan också... (vilket jag iofs sa -om jag minns rätt). Människor i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet är ju väldigt förtjusta i forskning som bekräftar könsroller och sprider den gärna långt, längre än forskning som inte bekräftar könsroller. Iofs är det kanske mer upphetsande med folk är Olika! än folk är som folk är mest och ganska lika, oftast.

(Min favvisartikel från pressen/kvällspressen var faktiskt en om chimpanser som jagade och använde spetsade pinnar för att få fast bytet, ngn liten trädlevande, som spjut eller dyl om jag minns rätt. Läste artikeln, blev jätteförvånad över att de inte skrev ngt i stil med Den manliga hannen rusade manligt fram och dödade manligt bytet varpå han åt det manligt. Utan det stod mest om chimpanser och att "de" gjorde detta. Vid närmare påseende och uppsök av artikeln var det såklart mest honchimpanser som uppvisade beteendet , det var därför de hade undvikit att köna individerna. De undvek kön i väldigt hög grad i den artikeln väldigt. http://www.natursidan.se/nyheter/schimpanser-jagar-byten-med-vassade-spjut/)

 

[Badger]

Nej men den var lätt att hitta. Bara googla ngt i stil med apor och leksaker på engelska så kom det upp ett par studier, antingen får du artiklarna eller så får du upp tidningsartiklar som ger referenserna (alla tidningsartiklarna jag läste framställde det annorlunda än om man läste själva forskningsartikeln). Men nu kanske det ökat till någon till studie. Då fanns två. Numera kanske den finns gratis men eftersom jag är så lättirriterad och den lät så ovanligt dum så betalade jag tio kronor eller ngt för att få läsa den. Det var det klart värt! Den med chimpanserna, bilen, bollen och dockan var inte lika korkad. Men det var flera år sedan jag läste dem.

Artikeln är alltså mer än tio år gammal om jag minns rätt, så jag läste den för ett antal år sedan också... (vilket jag iofs sa -om jag minns rätt). Människor i allmänhet och Aftonbladet i synnerhet är ju väldigt förtjusta i forskning som bekräftar könsroller och sprider den gärna långt, längre än forskning som inte bekräftar könsroller. Iofs är det kanske mer upphetsande med folk är Olika! än folk är som folk är mest och ganska lika, oftast.

(Min favvisartikel från pressen/kvällspressen var faktiskt en om chimpanser som jagade och använde spetsade pinnar för att få fast bytet, ngn liten trädlevande, som spjut eller dyl om jag minns rätt. Läste artikeln, blev jätteförvånad över att de inte skrev ngt i stil med Den manliga hannen rusade manligt fram och dödade manligt bytet varpå han åt det manligt. Utan det stod mest om chimpanser och att "de" gjorde detta. Vid närmare påseende och uppsök av artikeln var det såklart mest honchimpanser som uppvisade beteendet , det var därför de hade undvikit att köna individerna. De undvek kön i väldigt hög grad i den artikeln väldigt. http://www.natursidan.se/nyheter/schimpanser-jagar-byten-med-vassade-spjut/)

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article10886028.ab
Det var inte den här artikeln tror jag utan den var mer sensationell. Men i alla fall. (Gissa vad de skulle skrivit om det varit mest hannar som gjort det skulle det varit diskret, nope.)

(Så om det mot all förmodan finns en studie någonstans med honapor som älskar leksaksbilar så tror jag inte den har samma chans för spridning.)

 

[Badger]

Kloka tankar tycker jag!
Detta med bilar till killar o dockor till tjejer uppfattar jag som något som lever kvar hos framförallt den äldre generationen, och vet man med sig att ex vis mor/ farföräldrar gärna köper "könskodade" leksaker o present kan man ju själv se till att köpa tvärtemot - så blir det en bra mix .

Våra ungar har aldrig varit speciellt intresserade av bilar, de har lekt med dem som bollar typ, men alla tre har någon period absolut varit intresserade av dock- och familjelekar.
På förskolan leker alla barn just nu väldigt mycket familj- de lägger dockor o lagar mat allihop. Om några veckor vill de bygga kojor i stället.

Självklart ska man tänka på att vissa saker av tradition viss könskod, men samtidigt tycker jag att man ska se alla som individer- människor; inte bara representanter för sitt kön.

Jag tycker jag stött på det bland föräldrar i nutid, ngn kollega tex. Men barn kan ju vara galna i lite vadsomhelst också.

 

[ako]

Jag tycker jag stött på det bland föräldrar i nutid, ngn kollega tex. Men barn kan ju vara galna i lite vadsomhelst också.

Finns säkert i vår generation också (fast det känns ju rätt mossigt).

 

[Brandgul]

Kloka tankar tycker jag!
Detta med bilar till killar o dockor till tjejer uppfattar jag som något som lever kvar hos framförallt den äldre generationen, och vet man med sig att ex vis mor/ farföräldrar gärna köper "könskodade" leksaker o present kan man ju själv se till att köpa tvärtemot - så blir det en bra mix .

Våra ungar har aldrig varit speciellt intresserade av bilar, de har lekt med dem som bollar typ, men alla tre har någon period absolut varit intresserade av dock- och familjelekar.
På förskolan leker alla barn just nu väldigt mycket familj- de lägger dockor o lagar mat allihop. Om några veckor vill de bygga kojor i stället.

Självklart ska man tänka på att vissa saker av tradition viss könskod, men samtidigt tycker jag att man ska se alla som individer- människor; inte bara representanter för sitt kön.

Jag minns när min äldsta fick sin första bil. Han var 9-10 månader. Vände på bilen och snurrade på hjulen och sen har inget annat än fordon existerat för honom. Som yngre märktes det verkligen att hjulens rörelse var det viktiga. Han har aldrig lekt med gubbar eller figurer av något slag, bara kastat bort dem och behållt bilarna.

Lillasyster som vuxit upp med ett hav av bilar har lekt med bilar. Men hennes bilar har varit sociala och pratat med varandra och så har hon bäddat ned dem. Rätt roligt att se. Sen kan hon leka med djur, dockor figurer etc men alltid sociala lekar mellan leksakerna. Hon är nog det barn jag känner som har störst spann mellan dockor och prinsesskläder till att sticka ut med killarna i kvarteret och peppra med pistoler utklädd till ninja. Vissa barn verkar inte ha fått tillgång till både och. Tex storebrors kompisar som kommer hit och tittar på Barbiefilmer. De kan inte sluta titta. Förmodligen något helt nytt för dem.

 

[Kattennizze]

Vi betalar för att nån annan ska meka bil. Ingen av oss kan eller har intresse. Eller, jag stoltserar med att kunna byta vindrutetorkarblad...
men vi är fantastiskt ohändiga båda två. Partner har precis skruvat ihop en Billy-bokhylla med dörrar på drygt tre timmar, 1/2 flaska vin och en lånad kofot som hammare för det hittade vi ingen. Och vi fnissar (lite hysteriskt) åt att det är två kvar att sätta ihop... den händigaste vi känner är kvinna, hon kommer ibland med sin slagborr och hjälper oss. Vi byter typ glödlampor, resten är kaos. På landet chansar vi och testar, men jag gör generellt mer tunga sysslor och partner mer hushållssysslor. Det är nog för att jag hade landet innan partner kom in i bilden, så jag gör det automatiskt. Jag vill väldigt gärna kunna själv, och jag kräver att få öva vilket partner bara är glad över. Hen skådar hellre fågel än gräver rabatter eller spikar panel.

Men allvarligt, vindrutetorkarblad?! De är djävulens påfund. Det var imponerande. Jag kan inte skruva i en glödlampa utan att nåt tar eld. Eller ramlar. Eller bara inte finns längre. Jag är hysteriskt opraktisk. Att skruva i en bil skulle ju förutsätta att jag visste hur man öppnar motorhuven. Jag kan med nöd och näppe tanka, om jag får upp det satans tanklocket. Hela mitt liv har jag blivit hånad för min opraktiska läggning av besserwissrar som alltid ska visa mig hur det ska göras. Är innerligt less på det, faktiskt. Som tur är har jag en partner som är praktiskt så han får laga all mat och jag får diska om jag lyckas med konststycket att inte ta sönder nån tallrik. Partnern sköter det mesta av hushållssysslorna här medan jag mest driver runt.

 

[ako]

Jag minns när min äldsta fick sin första bil. Han var 9-10 månader. Vände på bilen och snurrade på hjulen och sen har inget annat än fordon existerat för honom. Som yngre märktes det verkligen att hjulens rörelse var det viktiga. Han har aldrig lekt med gubbar eller figurer av något slag, bara kastat bort dem och behållt bilarna.

Lillasyster som vuxit upp med ett hav av bilar har lekt med bilar. Men hennes bilar har varit sociala och pratat med varandra och så har hon bäddat ned dem. Rätt roligt att se. Sen kan hon leka med djur, dockor figurer etc men alltid sociala lekar mellan leksakerna. Hon är nog det barn jag känner som har störst spann mellan dockor och prinsesskläder till att sticka ut med killarna i kvarteret och peppra med pistoler utklädd till ninja. Vissa barn verkar inte ha fått tillgång till både och. Tex storebrors kompisar som kommer hit och tittar på Barbiefilmer. De kan inte sluta titta. Förmodligen något helt nytt för dem.

Tänk vad olika ungar är!
Barbie och prinsess- filmer går fullt hem hos alla här oxå, men se skaffades först till äldsta sonen, nu 8, när han var runt 5 och de håller än.

 

[ako]

Men allvarligt, vindrutetorkarblad?! De är djävulens påfund. Det var imponerande. Jag kan inte skruva i en glödlampa utan att nåt tar eld. Eller ramlar. Eller bara inte finns längre. Jag är hysteriskt opraktisk. Att skruva i en bil skulle ju förutsätta att jag visste hur man öppnar motorhuven. Jag kan med nöd och näppe tanka, om jag får upp det satans tanklocket. Hela mitt liv har jag blivit hånad för min opraktiska läggning av besserwissrar som alltid ska visa mig hur det ska göras. Är innerligt less på det, faktiskt. Som tur är har jag en partner som är praktiskt så han får laga all mat och jag får diska om jag lyckas med konststycket att inte ta sönder nån tallrik. Partnern sköter det mesta av hushållssysslorna här medan jag mest driver runt.

Ha ha vi är två kan du trösta dig med! Jag fick t o m anpassade och lättare uppgifter i syslöjden när jag var liten. Det vår åttaåring gör nu i tvåan var väl motsvarande typ så långt jag kom i nian. Träslöjd valde jag bort så fort jag kunde- jag var allvarligt rädd att slinka in i nån läskig maskin...
Dock -som spinn vidare på genusdiskussionen- vill jag minnas att rätt mga killar valde textilslöjd när vi få fick välja i åttan o nian. Mina bestående minnen är att jag satt med tre killkompisar som shysst och snällt gav uppmuntrande tillrop medans jag slet med mina förenklade uppgifter

 

[Silkisif]

Men allvarligt, vindrutetorkarblad?! De är djävulens påfund. Det var imponerande. Jag kan inte skruva i en glödlampa utan att nåt tar eld. Eller ramlar. Eller bara inte finns längre. Jag är hysteriskt opraktisk. Att skruva i en bil skulle ju förutsätta att jag visste hur man öppnar motorhuven. Jag kan med nöd och näppe tanka, om jag får upp det satans tanklocket. Hela mitt liv har jag blivit hånad för min opraktiska läggning av besserwissrar som alltid ska visa mig hur det ska göras. Är innerligt less på det, faktiskt. Som tur är har jag en partner som är praktiskt så han får laga all mat och jag får diska om jag lyckas med konststycket att inte ta sönder nån tallrik. Partnern sköter det mesta av hushållssysslorna här medan jag mest driver runt.

Ha ha vi är två kan du trösta dig med! Jag fick t o m anpassade och lättare uppgifter i syslöjden när jag var liten. Det vår åttaåring gör nu i tvåan var väl motsvarande typ så långt jag kom i nian. Träslöjd valde jag bort så fort jag kunde- jag var allvarligt rädd att slinka in i nån läskig maskin...
Dock -som spinn vidare på genusdiskussionen- vill jag minnas att rätt mga killar valde textilslöjd när vi få fick välja i åttan o nian. Mina bestående minnen är att jag satt med tre killkompisar som shysst och snällt gav uppmuntrande tillrop medans jag slet med mina förenklade uppgifter

Jag tror i min fantasivärld att händighet nästan helt bara beror på vad man har gjort.
Jag har inte sett mig själv som händig men har fått kommentaren "så händig du är! Och du är tjej!" nu flera gånger senaste halvåret, och jag tycker det är så sorgligt! Jag har hängt med min far och fixat när propparna gått, jag har lagat staket, lagt golv och satt upp tapeter hemma och fixat en hel del. Det har absolut inte alltid blivit bra, men jag har 1. haft far där som kunnat visa och lära ut och 2. fått göra fel och fått försöka igen. Vi renoverade hemma för ett par år sedan och då fick jag byta handtag på dörren. Skitläskigt!! Men jag hade hjälp, och det fanns instruktioner på paketet, så nu kan jag det. Jag fixade låsen på toaletterna när jag var på besök hemma hos en familj, och vågade det bara för att jag vet hur det fungerar och visste att de inte skulle falla isär i 17000 bitar. Inte för att jag är händig, utan för att jag gjort det förut.

Jag menar, att laga mat tycker jag kan ses som händigt men det "räknas inte". Eller att få ett barn att sova, eller att göra annat "kvinnogöra". För ärligt talat, visst känns det som att de flesta händiga är män?

 

[ako]

Klart att man kan lära sig det mesta hjälpligt om man gärna vill! Att folk har mer eller mindre talang för olika saker är väl å andra sidan inget konstigt? Och med talang följer ofta intresse.
Själv har jag inte så lätt för finmororiska saker som att teckna, sy och snickra. Klart jag skulle kunna lära mig (o visst 17 kan jag slå i en spik eller sy i en knapp om det behövs), men det finns mycket som är lättare för mig. Laga mat kommer ju typ ingen undan så det har jag så klart lärt mig, men tycker fortfarande inte om att t ex finhacka saker även om jag gör det. Folk är olika helt enkelt! Jag har ingen större känsla för pyssliga dekorationer och pyssel heller.

Jag ser inte det där som manligt eller kvinnligt - om något uppfattar jag snarare det som okvinnligt att t ex mina tvätthögar aldrig blir sådär tjusigt vikta som andras etc.

 

[Centaur]

@MiniLi
Orkar inte läsa hela tråden så vet inte om någon redan skrivit det, men det går att undersöka en kvinnas fertilitet genom blodprov och undersökning av äggstockarna. Har du redan nu lågt AMH värde tex betyder det att du genast måste sätta igång om du ska ha chans att bli gravid.

När fertiliteten börjar sjunka är individuellt och påverkas av båda arv och miljö, men för vissa kan det hända så tidigt som vid 25.

Är egna barn viktigt? Det finns ju andra möjligheter.

 

[MiniLi]

@MiniLi
Orkar inte läsa hela tråden så vet inte om någon redan skrivit det, men det går att undersöka en kvinnas fertilitet genom blodprov och undersökning av äggstockarna. Har du redan nu lågt AMH värde tex betyder det att du genast måste sätta igång om du ska ha chans att bli gravid.

När fertiliteten börjar sjunka är individuellt och påverkas av båda arv och miljö, men för vissa kan det hända så tidigt som vid 25.

Är egna barn viktigt? Det finns ju andra möjligheter.

Kan man? Det var nyheter!
Gör man en sån undersökning på typ kvinnokliniken?

 

[Centaur]

Kan man? Det var nyheter!
Gör man en sån undersökning på typ kvinnokliniken?

Ja. Det är dock möjligt att du måste gå privat om du inte har några besvär eller riskfaktorer, tex försökt bli gravid utan att lyckas eller familj som kommit för tidigt i klimakteriet. Men börja med att fråga din gynekolog.

 

[Ottilia]

Känner att jag är typ i samma sits. Har aldrig haft barnlängtan men när jag fick en brorson så brände det till i hjärtat och kärleken till honom fick mig att börja fundera på om jag kanske kommer vilja någon gång i framtiden och om jag kommer ångra mig om jag inte skaffar barn. För ett antal år sedan pratade sambon och jag om det och han ville då nog ha barn men inte just då,, så jag tänkte att jag kunde lägga funderingarna på hyllan och lite överlåta funderandet på honom (typ sticka huvudet i sanden) för att om han tog upp det igen längre fram så skulle jag ta tag i mina funderingar då liksom.. Några år gick och sambon kom till insikt om att han inte alls längre vet om han vill eller inte - att han bara antagit att han vill eftersom det är så normen ser ut men att man ju inte måste. Så nu är vi två som inte har någon aning och jag börjar känna att det är dags att bestämma sig för snart kanske det är försent (fyller 30 i år)

Känner att vårat liv är så bra just nu, ett barn skulle innebära stora justeringar och en del uppoffringar. Men tänk om vi tröttnar på vårat liv om några år? Om vi finner att det är tomt och inte längre lika roligt att cruisa runt som förvuxna tonåringar för lite så har vi det nu.. Är "vuxna" på jobbet men hemma kan vi skippa middag om vi känner för det, stanna uppe sent, hänga i stallet hur länge som helst osv och det har sin charm men jag funderar över om det fortfarande kommer ha sin charm om 10 år liksom.. Samtidig vill jag inte skaffa barn bara för att jag kanske kommer ångra mig.. Ibland önskar jag att den där biologiska klockan som alla pratar om ska kicka igång så att jag blir säker på något. (I alla år har ju folk sagt åt mig när jag inte velat ha barn att vänta du bara, snart tickar den biologiska klockan...)

Och även om man kan adoptera så vill jag ändå inte vara för gammal om vi skaffar barn.. Om vi skaffar barn vill jag ju i alla fall ha någorlunda goda förutsättningar för att finnas i barnets liv en lång tid.. Tänk om man bara kunde få en kristallkula ?

Det jag egentligen ville säga är att jag förstår TS i beslutsångesten och tidspaniken..

 

[MiniLi]

Jag puttar upp den här tråden igen eftersom det var flera som kände igen sig i mina funderingar!
Frågade gyn senast om det här med ålder och fertilitet.
Hon sa att fertiliteten börjar minska långsamt efter 30, men det är först efter 35 som den liksom börjar sjunka rejält. Efter 40 är den generellt väldigt låg och de flesta har då svårt att få barn.

Hon menade på att det generellt inte finns någon anledning att stressa med beslutet innan ca 35 års ålder.
De flesta blir gravida utan större problem fram till 35.

Obs att detta gäller på gruppnivå!

Jag tyckte iaf att det var skönt att höra från ett proffs så tänkte dela med mig

 

[Rhodugune]

Intressant video om fertilitet hos kvinnor, enligt den så baseras tanken om att kvinnors möjlighet att bli gravida drastiskt sjunker allt eftersom när de fyllt 30, på 400 år gammal data och nyare studier visar att en frisk kvinna vid 27 år ålder har en 86% chans att bli gravid inom ett år och vid 37 års ålder har samma kvinna 82%.chans att bli gravid, så föreligger det inga fertilitetsproblem så är det inte så stor skillnad på hur stor chansen det är att en blir gravid när en är 27 år eller 37.

Och jag hoppas att det stämmer, har inte kollat källorna de anger eller Jean Twenger, författare och forskare som backar upp påståendena i videon.