Känner mig inlåst, men vet inte hur jag ska öppna dörren (skilsmässa?)

Idag ringde herrn innan han skulle till jobbet och sade att han hade berättat för barnen. Han är väldigt omtänksam på det sättet så han hade inte sagt något elakt om mig till dem (jag fick reda på hur han sagt det när jag kom hem och pratade med ena barnet).
Men bitter och sårad är han. Han sade att han behövde få processa det här i några dagar eftersom det var en riktig käftsmäll jag hade gett honom igår. tydligen hade jag sagt att jag inte hade älskat honom på flera år :confused::confused::confused: . Det har jag definitivt inte sagt.... Hur som helst, jag lät det bero. Jag låter skiten rinna av. Han är ju ledsen och har inte sörjt ännu, så det kommer säkert bli en och annan sur kommentar innan det här är klart.
Jag är glad för att han berättat för barnen på så bra sätt i alla fall.
Våra barn är ju vuxna så det gör ju saken lite lättare förstås.

Mina föräldrar är också skilda och jag minns knappt hur det var (jag var ganska liten då) men jag har fått berättat för mig att det var betydligt tuffare för mina äldre syskon (som var runt 10-12-årsåldern någonting). Så det känns skönt att ungarna är vuxna så de inte behöver känna att de hamnar i kläm eller tar på sig skulden själva.

Jaja... Livet går vidare. Jag fortsätter rapportera :)
Jag är skilsmässobarn och är själv ensamstående efter separation från mitt barns förälder och mitt intryck är att barn accepterar förändringar mycket bättre än vuxna. Barn vill att föräldrarna ska komma överens och vara vänner men bryr sig föga om att de har en kärleksrelation.
 
Idag var det en tung dag. Mina känslor har vacklat och jag har varit väldigt ledsen. Så hör jag Gabriellas sång och tårarna sprutar. Alldeles för många likheter med mitt liv. Sången stärker mig och gör mig så ledsen på samma gång 😞 Tänk att någon så omedvetet kan göra en annans liv så jäkla kämpigt! Han har gjort så gott han kunnat, men det blev så fel. Och nu är det för sent.
Tänk framåt! Du har så mycket fina saker att upptäcka. Ett liv där du inte behöver bära någon annan! Se det som resfeber och fokusera på det härliga med känslan.
 
Idag var det en tung dag. Mina känslor har vacklat och jag har varit väldigt ledsen.
Det är som en sorgeprocess; olika steg att ta sig igenom, omväxlande hopp och förtvivlan. Du är stark som vågar lämna din comfort zone, det gamla, invanda, trygga och se på det nyktert och med distans, inse att det inte var allt du skulle önska att det var - och våga lämna det till historien för att vända blad och öppna möjlighet för något nytt, vackert och bättre. Håll kursen, blicken på horisonten.
 
Nu är det påskrivet och klart. I morgon läggs skilsmässopapprena på lådan. Vi har haft bra samtal idag, men girigheten lyser igenom från hans sida. Men det är väl smällar man får ta när man inte skrivit äktenskapsförord antar jag. Inser t ex. att mina surt sparade privata pensionsspar till viss del kommer räknas in. Inte så mycket (eftersom han har lite pengar på sparkontot också så de tar utvarandra lite, men ändå).

Men vad är pengar i sammanhanget. Jag kommer få suga på ramarna ordentligt troligtvis, men å andra sidan så kommer jag vara fri (om än äckligt skuldsatt). Jag får fråga släkten om att stå med på lån, och det hoppas jag att de går med på. Känns inte skitkul, men det får gå :meh:
 
Nu har jag räknat en del och kommit fram till att det ska till ganska många miljoner för att det ska märkas några större summor på hans konto (i jämförelse med det schablonberäknade marknadsvärdet). Det beror på att det kommer försvinna en hel del i vinstskatt (vi köpte väldigt billigt) som jag, vid en bodelning, har rätt till. Självklart ska det vara rättvist, och det kommer det bli, och han kommer få en riktigt fin summa pengar när jag köper ut honom. Men jag kommer fortfarande ha råd att ta lån och få hyggliga månadskostnaden.
Än så länge sitter jag lugnt i båten.
Ska tilläggas att jag inte försöker lura honom på något sätt. Mer ett konstaterande att det i dagsläget inte ser ut som om jag behöver oroa mig jättemycket.
Mannen kommer bo kvar tills han hittat något bra, så det kommer nog dröja ett par månader. Men jag ska ringa värderingsman i nästa vecka så att vi kan få det ekonomiska ur världen. Då vet ju han också vilken prisklass han kan ligga på i sitt bostadssökande. Så kanske det går lite fortare att få ut herrn ur huset...
 
Nu har jag räknat en del och kommit fram till att det ska till ganska många miljoner för att det ska märkas några större summor på hans konto (i jämförelse med det schablonberäknade marknadsvärdet). Det beror på att det kommer försvinna en hel del i vinstskatt (vi köpte väldigt billigt) som jag, vid en bodelning, har rätt till. Självklart ska det vara rättvist, och det kommer det bli, och han kommer få en riktigt fin summa pengar när jag köper ut honom. Men jag kommer fortfarande ha råd att ta lån och få hyggliga månadskostnaden.
Än så länge sitter jag lugnt i båten.
Ska tilläggas att jag inte försöker lura honom på något sätt. Mer ett konstaterande att det i dagsläget inte ser ut som om jag behöver oroa mig jättemycket.
Mannen kommer bo kvar tills han hittat något bra, så det kommer nog dröja ett par månader. Men jag ska ringa värderingsman i nästa vecka så att vi kan få det ekonomiska ur världen. Då vet ju han också vilken prisklass han kan ligga på i sitt bostadssökande. Så kanske det går lite fortare att få ut herrn ur huset...

Säger det igen: ta ut tre olika mäklare om möjligt, så slipper du höra ”hon valde mäklare och de värderade ner det”.
 
Reflexion i senaste laget. (kanske i viss mån en tanke för andra i liknande situation)
När jag läser den här tråden tänker jag att du TS har anpassat sönder dig själv till den grad där du helt enkelt inte tycker om den person du har blivit i förhållandet med den här mannen. Han har sina sidor men kanske är just det sekundärt just nu, utan problemet är att du inte trivs med dig själv som läget har blivit.
Jag tänker att det kanske kan vara en ingång i en diskussion om saken, att kunna lägga orsaken på sig själv istället för på hans beteende.
Nu är ni redan igång med processen, vilket är bra! Så det är bara en tanke som slog mig medan jag läste tråden.
 
Reflexion i senaste laget. (kanske i viss mån en tanke för andra i liknande situation)
När jag läser den här tråden tänker jag att du TS har anpassat sönder dig själv till den grad där du helt enkelt inte tycker om den person du har blivit i förhållandet med den här mannen. Han har sina sidor men kanske är just det sekundärt just nu, utan problemet är att du inte trivs med dig själv som läget har blivit.
Jag tänker att det kanske kan vara en ingång i en diskussion om saken, att kunna lägga orsaken på sig själv istället för på hans beteende.
Nu är ni redan igång med processen, vilket är bra! Så det är bara en tanke som slog mig medan jag läste tråden.
Du har uppfattat saken helt rätt. Jag har anpassat sönder min personlighet så jag känner inte igen mig själv. Han har sina sidor som är svåra att hantera i ett förhållande där det är två personer som inte kan prata med varandra om något egentligen. Hade vi kunnat tala om för varandra vad den ena eller den andra känner utan att den andre stängt av öronen (gäller oss båda) så hade kanske inte det här förhållandet gått åt pipan.

Nu har det blivit som det blivit och vi är ganska överens om det mesta när det gäller vårt förhållande i alla fall.

Jag hoppas nu att vi kan få ordning på bodelning och ekonomi osv. och sedan gå vidare i våra liv. Jag ska leta fram mitt gamla jag och han slipper pressen från en lättretad fru. Kanske träffar han någon ny snäll kvinna, vem vet?
Jag är för dagen allergisk mot det manliga släktet, men man vet aldrig. Kanske träffar jag den rätte på ålderns höst? Who knows?
 
När man älskar varandra men inte kan leva ihop som ett par. Det är ju inte så lysande... Vi har haft ett bra samtal idag också. Det är som om det här giftermålet har låst fast oss båda i ett mönster som varit kasst. Nu, när vi har brutit upp så kan vi plötsligt umgås på ett trevligt sätt.
Jag vet att hans humör ligger och lurar i bakgrunden, men på den här nivån är vårt förhållande helt okej.
Jag behöver få rå om mig själv på mitt sätt. Och han också uppenbarligen. Jag tror att det är fler än jag som behöver leta fram sitt gamla jag ur någon dold garderob någonstans...
 
Du har uppfattat saken helt rätt. Jag har anpassat sönder min personlighet så jag känner inte igen mig själv. Han har sina sidor som är svåra att hantera i ett förhållande där det är två personer som inte kan prata med varandra om något egentligen. Hade vi kunnat tala om för varandra vad den ena eller den andra känner utan att den andre stängt av öronen (gäller oss båda) så hade kanske inte det här förhållandet gått åt pipan.

Nu har det blivit som det blivit och vi är ganska överens om det mesta när det gäller vårt förhållande i alla fall.

Jag hoppas nu att vi kan få ordning på bodelning och ekonomi osv. och sedan gå vidare i våra liv. Jag ska leta fram mitt gamla jag och han slipper pressen från en lättretad fru. Kanske träffar han någon ny snäll kvinna, vem vet?
Jag är för dagen allergisk mot det manliga släktet, men man vet aldrig. Kanske träffar jag den rätte på ålderns höst? Who knows?

Känner igen mig mycket. Jag är lyckligtvis superlycklig som singel och har varit dessa 2 år. Men jag är allra mest rädd för att jag har så lätt, tyvärr, att anpassa mig till andra. Vill inte tappa bort mig själv för ett förhållande, är det jag ägnat mig åt genom hela mitt liv.
 
Tänk att något så eländigt kan bli så fint ändå!

Skilsmässopapprena skickades in och avgiften för handläggningen betalades.
Värderingsperson söktes för värdering av huset, sparpengar räknades och vi var överens om att gå från rum till rum och dela upp våra pinaler.

Samtalen var fortsatt bra och vi pratade om allt möjligt, stort och smått, huller om buller. Vi började återigen skratta åt varandras skämt.

Vi skrattade åt att det var så konstigt att vi hade det så bra och trevligt nu, när vi bestämt oss för att skiljas och skickat in alla papper osv. Som om den tunnan av jobbiga känslor äntligen tömdes på sitt illaluktande avskräde. Till slut kunde vi inte längre hålla oss borta från varandra längre, så skilsmässan blev till nytändning istället.

Det blev en början på en ny fas i vårt förhållande, som nu är bättre än det någonsin har varit förut. Vi har båda sagt upp oss från våra anställningar i "vårt äktenskap AB" och fått nya tjänster som kommunikatörer, älskare och partners i "Vårt äktenskap 2.0 AB" istället.

Vi har bestämt att lämna allt gammalt bakom oss och se framåt istället. Det finns ingen anledning att älta en massa gammalt skit nu när livet börjar om.

Norén-pjäsen har tagit slut och en ny, kanske romantisk komedi, har börjat istället.

900 kr fattigare (det är boten för att man lämnar in skilsmässoansökan, hinner betala, och sedan ångrar sig ;) ) men tusen gånger lyckligare är både jag och min man!

Det blir en Shirley Valentine för mig i alla fall, men oj vad jag kommer sakna makens närhet den här gången...

Magiskt!

Det är fortfarande tack vare er som jag har kunnat reda ut mina äktenskapliga problem och förstå vad det har varit som inte har fungerat i mitt förhållande till min man. Tack!:heart:heart:heart
 
Har läst tråden och följt den, men inte skrivit innan :)

Men ibland är det verkligen en väckarklocka som behövs, från båda sidor. Något som gör att man börjar tänka om och lägga sina prioriteringar på varandra igen.

Jag hoppas ni hittar tillbaka till varandra på riktigt och att det inte återgår i samma banor så fort nytändningen har lagt sig.
 
Har läst tråden och följt den, men inte skrivit innan :)

Men ibland är det verkligen en väckarklocka som behövs, från båda sidor. Något som gör att man börjar tänka om och lägga sina prioriteringar på varandra igen.

Jag hoppas ni hittar tillbaka till varandra på riktigt och att det inte återgår i samma banor så fort nytändningen har lagt sig.
Nej, det får inte återgå till de gamla banorna. Det är både jag och maken överens om. minsta varningsklocka som visar en tillbakagång så har vi kommit överens om att hojta. Då hugger vi tag i det direkt så det inte hinner bli infekterat. Vi har letat upp lite parrådgivningsalternativ som vi kan ta till om vi skulle behöva det.
Jag känner mig inte bunden längre och inte han heller säger han. Det känns väldigt, väldigt bra just nu :)
 
En liten uppdatering nu då :)

Tänk vad Buke kan hjälpa till med att få rätsida på saker och ting. Genom att kunna skriva av mig här och analyserat mina och makens problem så har mitt äktenskap gått från total katastrof till bättre än det någonsin tidigare varit. Tack Bukefalister!

Nu är vi båda mycket mer öppna med vad vi känner och påminner varandra om vem som har problem med ditten och datten. T ex tycker han det är skitjobbigt med köer och mycket folk, men det har inte jag. Så när han säger att jag inte borde åka till tippen på helgen för att det är mycket folk så kan jag utan vidare säga - Det är du som har problem med mycket folk, inte jag. Och han tförstår vad jag menar och försöker inte lägga sina känslor på mig. Samma åt andra hållet. Han påminner mig om att inkludera honom i min planering av t ex. husbygge eller trädgårdsfix eftersom det är vårt hus och vår trädgård.

Det känns som om en stor börda fallit från mina axlar och jag vill aldrig mer plocka upp den tunga bördan igen!

Vi har vänt blad helt och ser inte tillbaka på gammalt mög från förr. Ingen idé att älta gammalt groll. Vi ser framåt och bygger upp vår relation från start igen. helt fantastiskt underbart :)
 

Liknande trådar

Relationer Träffade min nuvarande sambo för ca 4 år sedan och vi har ett barn tillsammans som nu är ca 2 år. Förhållandet är inte alls bra och de...
4 5 6
Svar
106
· Visningar
10 075
Senast: monster1
·
Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
22 436
Senast: Whoever
·
Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
4 501
Senast: Anonymisten
·
Relationer Bakgrund: Tillsammans 12 år Gifta 9 år Två barn (4 år + 16 mån) Hus Vi har sedan några år tillbaka (4-5 år) haft mycket konflikter och...
5 6 7
Svar
133
· Visningar
16 489

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp