Idag ringde herrn innan han skulle till jobbet och sade att han hade berättat för barnen. Han är väldigt omtänksam på det sättet så han hade inte sagt något elakt om mig till dem (jag fick reda på hur han sagt det när jag kom hem och pratade med ena barnet).
Men bitter och sårad är han. Han sade att han behövde få processa det här i några dagar eftersom det var en riktig käftsmäll jag hade gett honom igår. tydligen hade jag sagt att jag inte hade älskat honom på flera år
. Det har jag definitivt inte sagt.... Hur som helst, jag lät det bero. Jag låter skiten rinna av. Han är ju ledsen och har inte sörjt ännu, så det kommer säkert bli en och annan sur kommentar innan det här är klart.
Jag är glad för att han berättat för barnen på så bra sätt i alla fall.
Våra barn är ju vuxna så det gör ju saken lite lättare förstås.
Mina föräldrar är också skilda och jag minns knappt hur det var (jag var ganska liten då) men jag har fått berättat för mig att det var betydligt tuffare för mina äldre syskon (som var runt 10-12-årsåldern någonting). Så det känns skönt att ungarna är vuxna så de inte behöver känna att de hamnar i kläm eller tar på sig skulden själva.
Jaja... Livet går vidare. Jag fortsätter rapportera