Känner mig inlåst, men vet inte hur jag ska öppna dörren (skilsmässa?)

[Tufs]

Då har han ju fått sin chans. Flera chanser vad det verkar. Om du säger att du vill skiljas och han skulle hävda att det kom som en blixt från klar himmel så är det ju rent bs. Det är schysst av dig att tänka att du ska ge det långvariga förhållandet en chans men det ansvaret borde i så fall även han ta/ha tagit. Man ska inte försöka i all oändlighet. Du har försökt. Punkt.

Brevet tog inte upp någon skilsmässa, men någon blixt från en klar himmel skulle det iof inte bli förstås i dagsläget. Om karlen inte är helt okänslig för andras känsloyttringar förstås, och det är han ju inte med tanke på att han märker av när jag är irriterad. Han kan inte koppla det till sig själv bara. Den där ge och ta-funktionen haltar i vårt förhållande (också... )

 

[Sleepy]

han märker av när jag är irriterad. Han kan inte koppla det till sig själv bara.

Suck.

 

[Petruska]

Många har gillat inlägget men jag tycker inte alls det låter så bra. Han ensidigt skall ändra sig efter hur du vill och det är han det är fel på, inget samarbete och ömsesidighet. Varför skall man då vara ett par? Jag tror inte det är hållbart utan det är i så fall bättre att konstatera att man vuxit ifrån varandra och att man skiljs på ett bra sätt.

Jag håller inte med dig i den bedömningen. Jag tycker tvärtom att hon i hög grad skriver vad hon själv ska göra. Ett ganska tydligt jag-budskap, faktiskt. Hon beskriver det utrymme hon behöver. Och hon säger ganska lite om honom, skulle jag säga. Formuleringarna lämnar stort utrymme till honom att svara utifrån sig själv.

Tex när hon säger att hon curlar, inte att han kräver att bli curlad. Osv.

 

[Tufs]

Jag håller inte med dig i den bedömningen. Jag tycker tvärtom att hon i hög grad skriver vad hon själv ska göra. Ett ganska tydligt jag-budskap, faktiskt. Hon beskriver det utrymme hon behöver. Och hon säger ganska lite om honom, skulle jag säga. Formuleringarna lämnar stort utrymme till honom att svara utifrån sig själv.

Tex när hon säger att hon curlar, inte att han kräver att bli curlad. Osv.

Jag tror kökshäxan uppfattade det som om jag skulle känna att jag inte ska behöva tänka till för att få förhållandet att funka utan att han är den ende som ska förändras och jag ska kunna lalla på som jag vill. Kökshäxan visste dock inte om hur mycket jag har förändrat mig genom åren för och anpassat mig till hans för- och nackdelar för att få förhållandet att funka.

 

[Hyacinth]

En bra fråga att diskutera kring. På något sätt måste vi ju börja prata med varandra så varför inte genom att svara på den frågan. Tack

Det är en ganska neutral, bra fråga man nästan måste besvara.

 

[Petruska]

Jag tror kökshäxan uppfattade det som om jag skulle känna att jag inte ska behöva tänka till för att få förhållandet att funka utan att han är den ende som ska förändras och jag ska kunna lalla på som jag vill. Kökshäxan visste dock inte om hur mycket jag har förändrat mig genom åren för och anpassat mig till hans för- och nackdelar för att få förhållandet att funka.

Jag tolkar inte alls dig så, dock.

 

[Tufs]

Jag tolkar inte alls dig så, dock.

Nä, det var inte meningen heller. Men det blir tokigt ibland

 

[kökshäxan]

Jag tror kökshäxan uppfattade det som om jag skulle känna att jag inte ska behöva tänka till för att få förhållandet att funka utan att han är den ende som ska förändras och jag ska kunna lalla på som jag vill. Kökshäxan visste dock inte om hur mycket jag har förändrat mig genom åren för och anpassat mig till hans för- och nackdelar för att få förhållandet att funka.

Nu känner jag ju inte någon av er så jag kan såklart ha helt fel men jag tror tvärtom. Att förhållandet hade funkat bättre om du inte anpassat dig efter honom på det sätt du beskriver i ditt första inlägg. För din del främst men även för honom. Att han blir arg och åker iväg eller säger att han skall göra det så du blir av med honom är väl inte så farligt, jag har flera i min finska släkt som också har ett hetsigt temperament och det hände ibland att de gav sig iväg till skogs för att vara själva ett tag.

 

[kökshäxan]

Jag tror jag förstår vad du menar och visst har du en poäng. Det kan verka som om det bara är han som ska ändra sig och att det i längden inte kanske är hållbart. Men jag tänker som så att han ändå har rätt att få veta vad det är som gör att jag inte mår bra i förhållandet. Det skulle kännas riktigt jävligt om jag stolpade in pang bom en vacker dag och sade att jag ville skiljas och han inte har en susning om varför jag inte känner att vårt förhållande funkar.

Om du redan är klar med att du vill skiljas, vilket som jag förstår du är, så är det långt bättre att han får veta det nu än senare.

 

[Tufs]

Nu känner jag ju inte någon av er så jag kan såklart ha helt fel men jag tror tvärtom. Att förhållandet hade funkat bättre om du inte anpassat dig efter honom på det sätt du beskriver i ditt första inlägg. För din del främst men även för honom. Att han blir arg och åker iväg eller säger att han skall göra det så du blir av med honom är väl inte så farligt, jag har flera i min finska släkt som också har ett hetsigt temperament och det hände ibland att de gav sig iväg till skogs för att vara själva ett tag.

Håller med till hundra procent, men det är lätt att vara efterklok. Jag borde ha låtit honom hantera situationen själv redan från början. Jag borde inte ha börjat curla för att få honom att vara nöjd och tillfreds och inte dyka ner i sin känsla som värdelös så fort något inte gick som han tänkt osv. Nu har vi kört på med den ytan i 30 år med ett bedrövligt resultat. Jag har äntligen lyckats börja nysta upp garnet av problem och felbeteende i vår relation, men framförallt hos mig. Så visst borde det ha varit bäst om man gjort rätt från början, men nu blev det istället 30 år fel.

 

[tanten]

Håller med till hundra procent, men det är lätt att vara efterklok. Jag borde ha låtit honom hantera situationen själv redan från början. Jag borde inte ha börjat curla för att få honom att vara nöjd och tillfreds och inte dyka ner i sin känsla som värdelös så fort något inte gick som han tänkt osv. Nu har vi kört på med den ytan i 30 år med ett bedrövligt resultat. Jag har äntligen lyckats börja nysta upp garnet av problem och felbeteende i vår relation, men framförallt hos mig. Så visst borde det ha varit bäst om man gjort rätt från början, men nu blev det istället 30 år fel.

Jag curlade i sisådär 15 av de 20 åren. Det blev inte ett dugg bättre av det. Hade varit bättre om jag varit envisare tidigare. Nu ledde det bara till att han blev ännu surare och elakare eftersom han aldrig fick mothugg. Jag blev bara sorgsen och till slut gick jag sönder.

Hans nuvarande sambo är ett rivjärn så de bråkar på varandra. Men bättre det än att en gormar och den andra går under.

Räta på dig och låt honom ta ansvar för sina egna bekymmer.

 

[Tufs]

Om du redan är klar med att du vill skiljas, vilket som jag förstår du är, så är det långt bättre att han får veta det nu än senare.

Hoppet är ju det sista som överger en och om det skulle finnas en annan lösning så vore det skönt om den skulle funka istället för ett avslut. Jag vägrar komma med hot som jag sedan ångrar. Säger jag att jag vill skiljas så kommer det vara ett slutgiltigt beslut. Något jag inte vill säga om jag inte är 100 procent säker

 

[Petruska]

Jag tror kökshäxan uppfattade det som om jag skulle känna att jag inte ska behöva tänka till för att få förhållandet att funka utan att han är den ende som ska förändras och jag ska kunna lalla på som jag vill. Kökshäxan visste dock inte om hur mycket jag har förändrat mig genom åren för och anpassat mig till hans för- och nackdelar för att få förhållandet att funka.

Frågan är om du hemfaller åt att curla @kökshäxan lite här?

 

[cirkus]

Det finns bara ett facit - det är jättesvårt att vet hur en relation skulle utvecklats om.....

 

[kökshäxan]

Hoppet är ju det sista som överger en och om det skulle finnas en annan lösning så vore det skönt om den skulle funka istället för ett avslut. Jag vägrar komma med hot som jag sedan ångrar. Säger jag att jag vill skiljas så kommer det vara ett slutgiltigt beslut. Något jag inte vill säga om jag inte är 100 procent säker

Då tycker jag ni absolut ni borde prova familjerådgivning som ett första steg. Trettio år är en lång tid och negativa mönster kan vara mycket lättare att bryta med hjälp av en utomstående

 

[Tufs]

Frågan är om du hemfaller åt att curla @kökshäxan lite här?

Mycket möjligt... Den eviga curlaren...

 

[Tufs]

Ytterligare ett par timmar (mellan sömn och nattskift) i vårt förhållande som visar att vi inte har något att ge varandra längre. Inga sura miner direkt, men dämpat och väldigt fåordigt. Vi pratar inte alls. Bara om praktiska saker, inget annat. Genom åren har vi aldrig egentligen haft något att prata om annat än praktiska saker. Vad ungarna gör eller säger, om vem som ska ta hundarna på promenad. Som värsta Norén-pjäsen :/

Jag känner mig matt och orkeslös. Jag känner att mitt curlande inte bara beror på att minska risken för utbrott från mannen. Jag har tagit på mig den uppgiften självmant och på det sättet har jag känt att jag har en viktig funktion i vårt förhållande.

Nu när jag inte har curlat i några dagar känns det som om jag har förlorat jobbet på företaget "vårt äktenskap AB". Jag behövs inte mer och har blivit varslad av mig själv.

Det är väl kanske därför jag känner mig så otroligt tom. Jag har ju alltid hållit ordning på allt i vårt förhållande så plötsligt är jag inte längre behövd... Lite snopet på något sätt. Men kanske bra? Vad vet jag...

 

[tanten]

Det är väl kanske därför jag känner mig så otroligt tom. Jag har ju alltid hållit ordning på allt i vårt förhållande så plötsligt är jag inte längre behövd... Lite snopet på något sätt. Men kanske bra? Vad vet jag...

Jag tror det är bra.
Du är i utveckling och förändring. Det du står i nu är nytt och okänt.
Självklart är du behövd. Men inte just i den rollen du tagit dig tidigare.
Sök nytt "jobb". Som är mer utvecklande för dig, som du växer av istället för att trubbas av.

Tycker det är fint att du bortrationaliserat dig ur det där äktenskapet.

 

[Hyacinth]

Då tycker jag ni absolut ni borde prova familjerådgivning som ett första steg. Trettio år är en lång tid och negativa mönster kan vara mycket lättare att bryta med hjälp av en utomstående

Men finns det på riktigt Någon som fått relationer att funka med rådgivning?
Jag ser det mer som ett sätt att kanske kunna få ett snyggare avslut om man helt havererat.

 

[kökshäxan]

Men finns det på riktigt Någon som fått relationer att funka med rådgivning?
Jag ser det mer som ett sätt att kanske kunna få ett snyggare avslut om man helt havererat.

Du kan gå in på familjeliv och kolla vad folk skriver där, många har positiva erfarenheter.