Känner mig inlåst, men vet inte hur jag ska öppna dörren (skilsmässa?)

[Azor]

Inte utan att jag är lite nyfiken på hur äktenskap 2:0 går :-)

 

[Tufs]

Inte utan att jag är lite nyfiken på hur äktenskap 2:0 går :-)

Long time no see. Jag får lov att uppdatera lite då.

Vi är fortfarande gifta och det fungerar fortfarande betydligt bättre än före skiljsmässopapprena skickades in. Jag curlar betydligt mindre nu än jag gjorde innan och försöker inte ta åt mig för minsta lilla utan låter hans problem stanna som hans problem att lösa.

Mannen bytte jobb och hamnade på ett ställe där han inte trivs alls. Han mår psykiskt väldigt dåligt när han ska dit så det tär en del får jag erkänna. Det är svårt att hitta tillfällen att tömma ur sig saker man är missnöjd med när maken redan är på botten pga vantrivseln så det blir en låsning där. Jag tror att om något kommer göra att vi hamnar i skilsmässoträsket igen så är det jobbsituationen. Den tar upp så mycket känslomässig ångest att allt annat hamnar på undantag. Det är ett problem han måste ta tag i själv, det vet jag. Jag vet också att det är en sak jag måste prata med honom om. Jag vill inte hamna där igen. Där vi var 2019 alltså.

Jag läste igenom den här tråden igen idag för första gången sedan 2019. Den sätter ord på de problemen vi har haft på ett så bra sätt. Genom att läsa igenom den idag får jag styrkan att ställa högre krav på kommunikation osv. i vårt äktenskap igen trots att maken mår dåligt pga jobbet. Det är så lätt att ramla ner i gamla hjulspår och under en period har jag känt att vi varit på väg dit igen. Så det var tur att jag öppnade upp den här tråden och läste den igen.


Så äktenskap 2.0 går betydligt bättre än det förra, men det är inte friktionsfritt. Inte sådär nykärt och gulligt som senast jag skrev, men det är inte nödvändigt för min del i alla fall. Jag vill ha en livskamrat, en bästa vän att prata om allt med, och vi är på väg dit tror jag, även om det är en knögglig väg. Vi har saker vi måste ta i tu med fortfarande, men nu är jag inte lika rädd för att ta upp det som tynger mig. Jag får också äta upp sånt han tar upp som han retar sig på. Och jag har märkt att det är minst lika viktigt för mig att få höra saker han vill att jag ska tänka på i mitt beteende. Det är ju ett tecken på att han också ser att det finns saker vi behöver jobba på.

Ja, vad säger man. Livet är inte lätt, men lite lättare än sommaren 2019 är det absolut