Så uppfattar jag det också.Så varför skriver du som du gör här? Du verkar bli provocerad.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Så uppfattar jag det också.Så varför skriver du som du gör här? Du verkar bli provocerad.
Jag måste också fråga, vad är det för fel på att vara "good enough"?
Jag tror att de flesta strävar efter att vara jämställda, nästan alla misslyckas antagligen (iaf om man pratar om millimeterrättvisa), men är inte huvudsaken att man är medveten och försöker så mycket man kan enligt sina personliga omständigheter? Att man pratar om det med sina barn och gör dem medvetna?
Precis som att innan många blir föräldrar så har de en bild av vilken perfekt förälder de ska vara. Sedan blir det verkligt med livets alla svängar och de inser att man får göra så gott man...och det är helt ok.
Jag tänker på i hemmet- alltså att båda gör lika mycket (eller som i vårt fall mannen ofta mer) med hushåll, barn och det där projektledandet.Därför att man inte är fri från samhällets påverkan hur hårt man än anstränger sig, det finns där precis hela tiden.
Jag har väl hela tiden skrivit om uppdelning som riskfaktor? Vem har nämnt förbud?
Jag vet inte riktigt hur du har läst..
Och måste man så måste man. Men så långt det är möjligt kommer iaf jag vilja försöka annorlunda.
Och jag kan inte för mitt liv begripa hur du kan få det MiniLi skriver till det här?! Vad i hela världens namn har du svarat på? Exakt var i det du citerar skriver hon att man ska göra allt i ett hushåll tillsammans? EXAKT var??
Hos oss har det verkligen råkat bli så och det är faktiskt risken. Jag tvättar och han lagar mat (han avskyr att laga mat båda samtidigt) och handlar och jag diskar osv. Vi städar tillsammans, det är liksom "enklast" det är det. Men barnen riskerar ju tycka att matlagning är mansgöra och bakning kvinnogöra. Enda fördelen är att samhället inte är helt med på det giget och kan motverka.
Jag ser verkligen MiniLis poäng och jag ser verkligen akos poäng. Jag håller med om båda.
Absolut kommer det bli svår och långt ifrån jämställt. Jag förstår att det inte passar alla, men så länge bägge parter är nöjda så är det väl bra.Och där har du ju då ett lysande exempel på hur svårt det är att vara jämställd när samhället inte är det!
Det kommer ju att bli oerhört svårt för er att leva jämställt som föräldrar utifrån de förutsättningarna.
Jovisst, om det nu är nöjdhet man är ute efter, och så får det bli som det blir med jämställdheten. Precis som jämställdhet inte är det mest praktiska, är högst troligt inte heller jämställdhet det enklaste sättet att bli nöjd. Men man kan ju vilja eftersträva jämställdhet ändå, man kan tycka att det är viktigare än att allting är mest praktiskt och/eller viktigare än att bli nöjd på enklast möjliga vis.Absolut kommer det bli svår och långt ifrån jämställt. Jag förstår att det inte passar alla, men så länge bägge parter är nöjda så är det väl bra.
Jag skrev inget om rosor.
Jag grundade på att om vädret är dåligt säger ofta min sambo " inte ska du behöva ut i regnet, jag tar hundarna " och jag skulle personligen ljuga om jag sa att jag inte uppskattar att titta på tv medan han går ut i leran.
Det är gentlemen i mina ögon och inte ett smack jämställt men ändå svårt att inte uppskatta.
När jag läste @Ray s inlägg, tänkte jag mig att det där har att göra med hur man pratar. Och hur man pratar visar ju hur man tänker.Jag har nog aldrig tänkt på sånt som att det har med gentlemannaskap och att göra saker för sin kvinna att göra. Utan mer att han gör sånt för att han bryr sig om mig, för att jag är viktig, typ.
Idag t ex så har jag jobbat som en galning ända inpå småtimmarna hela veckan, så nu när det är lördag har han tagit barnen och åkt till sina föräldrar för att jag ska få vara hemma ifred och vila. Det ser jag nog mer som att gör det för att han bryr sig om mig och tar hand om mig som partner, än för att han är en gentleman som tar hand om sin kvinna. Han är en vuxen som tar hand om sin partner, snarare, på samma sätt som jag försöker vara för honom.
När jag läste @Ray s inlägg, tänkte jag mig att det där har att göra med hur man pratar. Och hur man pratar visar ju hur man tänker.
Dvs, om jag är trött och sliten och min man då avlastar mig så gör det stor skillnad om han så att säga "bara gör det", ungefär som du beskriver.
Eller om han gör det medan han pratar om det som något att "göra för sin kvinna". Det senare skulle ge mig antingen ett raseriutbrott eller ett fnitteranfall. Men vi skulle absolut ha en diskussion att ta, oavsett min omedelbara reaktion.
Lite så, ja.Ett dåligt skämt (och för mig en smärre katastrof om det inte är ett skämt). Man blir helt enkelt inte en gentleman av att ta ansvar för sin familj och avlasta sin fru när hon behöver det. På det viset blir man en vettig man att leva med, i delaktighet.Jag har nog lite egotrippat tänkt att sånt förtjänar jag för att jag är jag, inte för att jag är kvinna, så att säga.
Skulle han ha sagt att jag vill vara en gentleman och ta hand om min kvinna, så jag tar barnen, så hade jag nog betraktat det som ett ganska trist skämt.
Klart det har med omtanke att göra.När jag läste @Ray s inlägg, tänkte jag mig att det där har att göra med hur man pratar. Och hur man pratar visar ju hur man tänker.
Dvs, om jag är trött och sliten och min man då avlastar mig så gör det stor skillnad om han så att säga "bara gör det", ungefär som du beskriver.
Eller om han gör det medan han pratar om det som något att "göra för sin kvinna". Det senare skulle ge mig antingen ett raseriutbrott eller ett fnitteranfall. Men vi skulle absolut ha en diskussion att ta, oavsett min omedelbara reaktion.
Tror ingen säger så mer än Björn RanelidJag har nog lite egotrippat tänkt att sånt förtjänar jag för att jag är jag, inte för att jag är kvinna, så att säga.
Skulle han ha sagt att jag vill vara en gentleman och ta hand om min kvinna, så jag tar barnen, så hade jag nog betraktat det som ett ganska trist skämt.
Klart det har med omtanke att göra.
Men en av oss är mer omtänksam känner jag särskilt när det gäller obekväma uppgifter i dåligt väder. Är det bara jag som har det så?
Haha, jag bär gärna men stannar tacksamt inne i dåligt väder. Jag blir gärna lite tvär om han tar kassen för att han är starkare fast jag kan. Känns som att han inte skulle tro att jag kan och att jag är klen... Min sambo tycker det är lite jobbigt för han hade gärna gjort det...Nej, det finns säkert fler som har det som du, men obekväma uppgifter i dåligt väder faller lika på oss båda. Jag har nog aldrig ens tänkt på att det skulle kunna vara "mansgöra". Saker som kräver styrka och längd, däremot, de faller ofta på min man. Om vi går och handlar så lär han bära matkassen, även om jag skulle ha orkat ta den också. Han är väldigt mycket starkare än jag, så relativt sett är det lättare för honom att bära den.
Jag svarar på det här inlägget istället för det första, orkar inte hoppa tillbaka.Jag vet inte om tråden bidragit mest till att avskräcka mig eller funderingar på att det kanske kan funka.. Båda kanske
Men jag känner mig helt klart lugnare i 30-års-krisen så där har tråden absolut fyllt en funktion
"Att komma och skriva andra på näsan att de minsann inte lever jämställt bara för att de -trots att de delar lika på både ansvar och sysslor- inte utför saker på precis det sätt du skulle vilja (nämligen samtidigt) tycker jag faktiskt bara är trångsynt och tråkigt."
Exakt var i tråden har någon skrivit dig "på näsan"? Det står verkligen ingenstans att någon tycker mannen och kvinnan i ett heterosexuellt förhållande ska göra samma hushållsarbete SAMTIDIGT. Däremot lyfter flera att det är bra att reflektera över VEM som gör VAD.
Om du tycker att tråden bara handlat om att delge varandra exempel så har du faktiskt missat poängen både MiniLi och inverterad tex skriver om.
Det är så att kvinnor i Sverige år 2014, enligt statistik från SCB, i genomsnitt hade en lön som motsvarande 71% av en mans lön och utför mer obetalt arbete i hemmet än männen. Regeringen menade i sin proposition om en jämställdhetsbonus som familjepolitisk reform att en anledning till detta var att kvinnor år 2006 tog ut nästan fyra femtedelar av föräldraledigheten. Som ett led i att förändra dessa siffror, stärka kvinnors position på arbetsmarknaden och därmed även öka jämställdheten, införde Regeringen utifrån ovan nämnda proposition en lag om jämställdhetsbonus. Tanken var att jämställdhetsbonusen som familjereform skulle göra att fler föräldrar i större grad delade lika på föräldraledigheten. Jämställdhetsbonusen innebar att föräldrar som fick barn efter den 30 juni 2008 fick en ekonomisk bonus, i form av skattelättnad det efterföljande året. Detta har inte uppfyllt sitt syfte, eftersom könsroller sitter som berget. Så ÄVEN om argumentet att han tjänar så mycket mer, därför har vi inte råd att han ska vara hemma med barnen bryts ned, ÄR de facto mannen inte hemma med barnen, varför?
Samtidigt visar forskning, att blivande pappor överlag föreställde sig som engagerade och aktivt deltagande i sina barns omsorg och ansåg att det var viktigt att ta ut föräldraledighet. Utifrån detta, kan det därför tyckas märkligt att det i någon större grad inte kunnat ses i fördelningen av föräldraledigheten mellan kvinnor och män. Par i mycket större utsträckning anger ekonomiska motiv, som kan anses vara en mer lämplig orsak, trots att mer traditionella förställningar kring moderskap och faderskap, egentligen ligger bakom deras ojämna fördelning av föräldraledighet. Delar par lika på föräldraledigheten, leder detta INTE till sämre villkor karriärmässigt för NÅGON av parterna.
Precis som någon innan i tråden nämnde så är pappor som är föräldralediga, ibland understöds av sin kvinnliga partner t.ex. genom att denne tar semester samtidigt som hennes partner är föräldraledig eller jobbar deltid. Därmed är pappors uttag av föräldraledighet inte likställt med att det är de som har det primära ansvaret över omsorgsarbetet eller minskar kvinnans arbetsbelastning vad gäller det obetalda jobbet i hemmet.
En annan bra grej över att reflektera över både hushållsarbete och föräldraledighet, är att föräldrar som tar ut en mer jämnt fördelad föräldraledighet, så ökade sannolikheten för att par höll ihop det första året efter barnets födelse. Mäns ökade deltagande i barnomsorgen, som pappornas längre uttag av föräldraledighet förväntas medföra, är anledningen till den minskade risken för skilsmässa eller separation det första året efter barnets födelse.
Men visst, undantagen finns....
Källorna är SCB, Försäkringskassan och Proposition 2007/08:93.
Ett annat alternativ är ju att man diskar, tvättar, bakar, lagar mat och allt vad det kan vara ungefär varannan gång. Att mamma inte alltid bakar och pappa inte alltid diskar. Att barnen ska få med sig att alla hushållssysslor både görs av män och kvinnor tycker jag är jätteviktigt! Men varför man ska göra dem samtidigt förstår jag inte poängen med.