Joo, fast det finns en liten poäng ändå. Hur mycket tekniskt finns det egentligen i ett hus att sköta? Mamma och jag bodde ihop i 18 år

(såklart) och behövde aldrig göra någonting tekniskt i lägenheten. (Byta lampa är ju inte teknik.) iofs en hyresrätt. Det enda tekniska som händer i mitt och min mans hushåll är bilservice, däckbyte, möjligen byta lampa på bilen ett par gånger om året och det utförs av "någon annan", dvs bilfirma (jag kör dit). Ibland kan man skruva i en skruv för en tavla.
Men min man bygger dock våra datorer. Det ser jag lite som hans "intresse". När jag skaffade dator innan vi flyttade ihop så köpte jag en burk med en skärm och satte i sladdar o program i detta. Han köper allt i småbitar. Jag har liksom ingen lust att lära mig bygga en dator, men inte heller lust att envisas med att köpa en hel, så han skruvar ihop min. Även om det är väldigt könsoneutralt.
Men så länge det är ett "intresse" så är det inte ett "hushållsarbete" och man kan inte byta disk mot hobbies. Dvs om han gillar att meka med bilen så är det väl bara att göra då, men det är ju inte utbytbart mot diskning.
Folk måste ju få ha hobbies. Vissa kvinnor bara måste få tycka om att virka trots att det är feminint och vissa män bara måste få tycka om att meka trots att det är manligt. Så länge det motsatta också är ok och barnen lär sig båda och virkningen inte gör att man slipper diska den dagen.
(Min pappa är vansinnigt tekniskt ointresserad, han kan inte ens installera ett dataspel eller sätta ihop en IKEA hylla, (han kan hugga enstaka träd och ved så det kan jag med och jag har blivit bjuden på middag om ett dataspel ska installeras till lillebror eller när han "bodde själv" ett kort tag, åkt över med en kusin för att sätta ihop hans IKEA möbler.) så jag är begåvad med två helt otekniska föräldrar och kan inte ens laga en punktering på en cykel. Aldrig ens sett det göras.)