Ja det är just det du skriver, att "du kräver mer" att andra inte tycker det "räcker för dem" så antyder ju ju ganska tydligt att du dragit slutsatsen att jag lever ojämställt, och detta samt att du gång på gång skriver att jag verkar ha "en annan syn på jämställdhet" gör mig ledsen, eftersom det överhuvudtaget inte verkar gå att få dig att förstå att själva jämställdheten inte går ut på att man dammsuger i stereo, utan att det faktiskt finns goda möjligheter att dela på sysslorna även om man inte utför dem samtidigt! Jag menar alltså INTE att mannen meckar bilen någon gång och kvinnan gör allt annat, utan att man faktiskt delar lika, men ändå upprepas det hela tiden att det är omöjligt att vara jämställda om man gör så (självklart gör vi saker tillsammans också). Jag ser bara olika tillvägagångssätt och inte att det ena skulle leda till mer jämställdhet än det andra.
Som sagt, är det verkligen så att vi har så olika syn på jämställdhet när det för mig är delat och gemensamt ansvar för och likaledes delade och gemensamma utföranden av sysslor, delat och gemensamt ansvar och praktiskt fix med barn och familj samt respekt för varandra och att man ger varandra egentid, tid tillsammans, möjlighet till karriär etc? Och självklart ska båda vara föräldralediga (och inte för att jaga älg eller kolla på OS utan för att ta hand om barn).
Sedan är vi så klart inte helt jämställda heller, men inte på det viset så att jag hamnar i underläge. Det finns klart grejer jag aldrig gör;som sy, snickar eller klippa barns naglar eller hundens klor. Jag tycker det är svårt och läskigt och min sambo är både händigare än jag och har inget emot det. Jag hoppas jag lyckas kompensera för detta. Är jämställdhet att man inte alls ska utnyttja det man är bra på och gillar att göra, och att inte hjälpa sin partner om hen i sin tur är mindre bra på det samma? Återkommande, vardagliga sysslor undantagna; klart alla vuxna måste kunna sköta barn, städa, tvätta och handla etc, etc.
Sedan tycker jag faktiskt också att folk har ett eget ansvar för sitt liv. För mig hade det varit skvatt omöjligt att skaffa barn med en karl som inte var intresserad av att vara förälder fullt ut. Självklart ska patrikarkala strukturer bekämpas av samhället och av alla, men man kan också som enskild person se till att man inte hamnar i en ojämbördigt förhållande. Samhällsstrukturer återspeglas ju som bekant inte på alla enskilda individer (alla är inte sossar bara för att vi har en socialdemokratisk majoritet), utan man har möjlighet att påverka sitt liv själv.
Så ungefär. Jag vet inte vad jag ska skriva mer för att få er att fatta att jag inte tycker jämställdhet är oviktigt...