Jag har skapat ett hemligt nick för att kunna ta upp något mycket privat. Jag önskar input från andra, kanske någon har varit i min situation? Kom gärna med era erfarenheter och tankar.
För cirka 10 år sedan blev jag kär "på riktigt" för första gången och vi lever fortfarande tillsammans. Detta är min första relation. De senaste åren upplever jag att det skaver allt mer. Vi hamnar lätt i tjafs och ganska ofta höjer vi rösten. Jag funderar allt mer på att jag inte vill leva med honom längre, men bara tanken på att inte kunna t.ex krama honom längre känns outhärdlig... Vi har förstås fortfarande fina stunder när vi skrattar tillsammans och har det mysigt. Samtidigt har jag en lång (!) lista på saker som jag inte håller med honom om eller som jag inte trivs med i hans sätt att leva. Jag upplever det som att han älskar mig mer än vad jag älskar honom och jag föreställer mig att han skulle bli mycket ledsen om jag avslutar relationen. Han har aldrig gått riktigt ihop bra med mina närmaste vänner och det har gjort mig väldigt ensam i mina funderingar kring relationen, då de känns "partiska". Logiskt känns det hopplöst, eftersom jag blir ledsen varje gång vi har bråkat och det lägger ofta sordin på min fritid i övrigt. Känslomässigt är det så himla svårt att ta klivet, för den person jag en gång blev så vansinnigt kär i är ju kvar... Han saknar inkomst i nuläget och det har blivit så att jag, som har ett välbetalt arbete, försörjer honom. Han söker arbete men det är svårt i pandemitider. Detta blir ytterligare en dimension i det hela, att jag vid ett eventuellt uppbrott "sviker" någon som jag bryr mig väldigt, väldigt mycket om. Jag vet att han är vuxen och att jag förstås inte har någon skyldighet att försörja honom, men det är ändå lätt att få dessa känslor. Eftersom det här är min första relation har jag aldrig lämnat någon (eller blivit lämnad av någon) tidigare och jag har inte heller någon annan kärleksrelation att jämföra med.
Hur lämnar man någon man älskar?
För cirka 10 år sedan blev jag kär "på riktigt" för första gången och vi lever fortfarande tillsammans. Detta är min första relation. De senaste åren upplever jag att det skaver allt mer. Vi hamnar lätt i tjafs och ganska ofta höjer vi rösten. Jag funderar allt mer på att jag inte vill leva med honom längre, men bara tanken på att inte kunna t.ex krama honom längre känns outhärdlig... Vi har förstås fortfarande fina stunder när vi skrattar tillsammans och har det mysigt. Samtidigt har jag en lång (!) lista på saker som jag inte håller med honom om eller som jag inte trivs med i hans sätt att leva. Jag upplever det som att han älskar mig mer än vad jag älskar honom och jag föreställer mig att han skulle bli mycket ledsen om jag avslutar relationen. Han har aldrig gått riktigt ihop bra med mina närmaste vänner och det har gjort mig väldigt ensam i mina funderingar kring relationen, då de känns "partiska". Logiskt känns det hopplöst, eftersom jag blir ledsen varje gång vi har bråkat och det lägger ofta sordin på min fritid i övrigt. Känslomässigt är det så himla svårt att ta klivet, för den person jag en gång blev så vansinnigt kär i är ju kvar... Han saknar inkomst i nuläget och det har blivit så att jag, som har ett välbetalt arbete, försörjer honom. Han söker arbete men det är svårt i pandemitider. Detta blir ytterligare en dimension i det hela, att jag vid ett eventuellt uppbrott "sviker" någon som jag bryr mig väldigt, väldigt mycket om. Jag vet att han är vuxen och att jag förstås inte har någon skyldighet att försörja honom, men det är ändå lätt att få dessa känslor. Eftersom det här är min första relation har jag aldrig lämnat någon (eller blivit lämnad av någon) tidigare och jag har inte heller någon annan kärleksrelation att jämföra med.
Hur lämnar man någon man älskar?