Hur gör folk för att trivas i en långvarig relation?

[mandalaki]

Jag ser det mer metaforiskt än att jag faktiskt sitter och tänker, eller säger högt att jag väljer.

Jag ser dock inte innehållet i metaforen. Men men, spelar roll.

 

[mandalaki]

Ps. Jag skulle kräkas om Hosey någonsin uttryckte att han minsann VÄLJER mig varenda dag.

Tänk om han sa ”Du, i dag när jag ska på AW tänkte jag välja den nya tjejen på jobbet. Men deppa inte ihop, jag väljer nog dig i morgon igen.”

 

[Petruska]

Tänk om han sa ”Du, i dag när jag ska på AW tänkte jag välja den nya tjejen på jobbet. Men deppa inte ihop, jag väljer nog dig i morgon igen.”

Ja, om man väljer varandra ideligen, borde det ju lämna sådana utrymmen, tycker jag! Jämfört med gamla tradiga löften framför prästen där de unga tu lovar en gång för alla och sen måste hålla sig till det.

Jag ser inga problem med att gå till jobbet och briljera efter en sådan konversation!

 

[Petruska]

Jag ser dock inte innehållet i metaforen. Men men, spelar roll.

Det enda innehåll jag ser är att man faktiskt inte gör slut (man valde ju varandra). Men om man dagligen funderar över möjligheten att göra slut, vilket ju faller sig naturligt om man verkligen ska välja, så tror jag inte att relationer blir så långlivade. Jag menar, om man dagligen funderar över alternativen på ett förutsättningslöst sätt?

 

[ekra]

Oj så olika man kan tänka kring ”väljandet”. För mig handlar det där med att välja mer om att man är med varandra för att man helt enkelt vill vara det, och att det är däri valet ligger. Inte att det hela tiden sker ett aktivt val från dag till dag. Och så länge viljan att vara med varandra finns så finns det hopp för relationen. Typ.

 

[mandalaki]

Oj så olika man kan tänka kring ”väljandet”. För mig handlar det där med att välja mer om att man är med varandra för att man helt enkelt vill vara det, och att det är däri valet ligger. Inte att det hela tiden sker ett aktivt val från dag till dag. Och så länge viljan att vara med varandra finns så finns det hopp för relationen. Typ.

Ja fast det är väl självklart? Alltså att man är tillsammans för att man vill vara det. Sedan kan det komma saker som t ex barn och gemensamma stora ekonomiska åtaganden som komplicerar den där rosa bilden.

 

[Ciccio]

@Petruska Precis så kan jag känna, att jag hade velat haft ett parallellt liv Jag skulle vilja vara den som levt i en lång relation som fungerat, eftersom jag ser att de som gör det gör erfarenheter som jag aldrig kommer i närheten av

Å det här skriver jag under på!

 

[Petruska]

Oj så olika man kan tänka kring ”väljandet”. För mig handlar det där med att välja mer om att man är med varandra för att man helt enkelt vill vara det, och att det är däri valet ligger. Inte att det hela tiden sker ett aktivt val från dag till dag. Och så länge viljan att vara med varandra finns så finns det hopp för relationen. Typ.

Men om man vill vara med varandra är man ju det. Vill man inte, finns ju ingen vettig anledning.

Jag tänker inte så där som "hopp för relationen". Relationen har inget egenvärde, och egentligen inte ens någon självständig existens, så att säga. De ingående parterna däremot, har ju det. Människor, liksom. Så om de vill vara ihop, så fine. Vill de inte, så också fine. Relationers enda värde, är ju att de som gör relationen med varandra trivs med det.

 

[Amha]

Jag tänker nog att det där gäller på sitt vis i nästan alla sorters relationer, inte bara partners.

Det händer saker när det finns ostörd tid, som inte händer så lätt annars. Och det händer lätt saker när man går lite utanför rutinen ihop också. Alltså även med vänner.

Sen är ju en skillnad att sambon ofta är i närheten rumsligt när det inte finns tid eller ork att riktugt relatera. Vänner träffar de flesta väl inte på det sättet, utan när man vill umgås.

Så jag "jobbar" inte heller på relationer. Men jag gör gärna saker med de jag har relationer med. (Om det inte är gärna får det vara.)

Absolut. Jag träffar sällan vänner så bara att ses blir ju värsta grejen även om man bara ses över en kopp kaffe. Maken ser jag hela tiden i princip så ska vi göra något speciellt för två vuxna så att säga måste vi ju ordna något utanför vardagens jobb, matlagning, städning, barnpyssel, djur osv. Sånt där för att hålla kvar relationen mellan oss två i egenskap av två vuxna individer och inte bara husägare, föräldrar åt våra barn, arbetare eller vad man nu kan tänka att vi är till vardags.

 

[Milosari]

Jag tror att människor är olika bra på att "hitta tillbaka". Min egen förmåga på området är usel, har jag blivit okär så kan jag inte bli kär igen. Dvs det är helt lönlöst att jobba på förhållandet. Jag kommer nog aldrig att kunna gifta mig för det är för besvärligt att separera då.

 

[_Taggis_]

Jag tror att människor är olika bra på att "hitta tillbaka". Min egen förmåga på området är usel, har jag blivit okär så kan jag inte bli kär igen. Dvs det är helt lönlöst att jobba på förhållandet. Jag kommer nog aldrig att kunna gifta mig för det är för besvärligt att separera då.

Det sista om giftermål hade jag kunnat skriva själv. Jg är så osexigt praktisk så jag tänker alltid på såna saker

Jag har lyckats bli lite kär på nytt en gng när jag och ett ex gjorde slut, men det håller ju bara så länge en tror att anledningen till separationen förändrats. När det blev lite vardag igen så insåg jag att så var ej fallet, och då dog det ut väldigt snabbt. Vi hade då inte setts alls på ett halvår-isch när vi träffades igen.

 

[Amha]

Är inte det där tidernas klyscha? Jag undrar alltid hur det går till rent praktiskt. Skulle bli galen på att behöva gå och fundera över en relation på det viset, ifrågasätta den och ”välja”.

Det där tänker jag mer borde röra sig om att man kanske känner dagligen att man älskar sin partner? Inte att man varje dag vaknar och tänker "åh, jag älskar henom idag också! Jag ska leva vidare med henom en dag till!" alltså. Men jag kanske har fel i hur folk ser på det. För mig är det inte konstigt att dagligen känna kärlek till sin partner, även om det kanske inte är på det där nykära viset man pratar om ibland.

 

[Petruska]

Jag tror att människor är olika bra på att "hitta tillbaka". Min egen förmåga på området är usel, har jag blivit okär så kan jag inte bli kär igen. Dvs det är helt lönlöst att jobba på förhållandet. Jag kommer nog aldrig att kunna gifta mig för det är för besvärligt att separera då.

Jag har ju ett långt förhållande. Jag har inget minne av att hitta tillbaka efter småtråkiga perioder. Som att gå bakåt i tiden, liksom?

 

[mandalaki]

Det där tänker jag mer borde röra sig om att man kanske känner dagligen att man älskar sin partner? Inte att man varje dag vaknar och tänker "åh, jag älskar henom idag också! Jag ska leva vidare med henom en dag till!" alltså. Men jag kanske har fel i hur folk ser på det. För mig är det inte konstigt att dagligen känna kärlek till sin partner, även om det kanske inte är på det där nykära viset man pratar om ibland.

För mig låter det inte riktigt realistiskt att tänka sådär varje dag

 

[Ciccio]

Jag tror att människor är olika bra på att "hitta tillbaka". Min egen förmåga på området är usel, har jag blivit okär så kan jag inte bli kär igen. Dvs det är helt lönlöst att jobba på förhållandet. Jag kommer nog aldrig att kunna gifta mig för det är för besvärligt att separera då.

Ja så måste det vara! Olika alltså. Jag har blivit störtförälskad och nykär i min f d man flera gånger! Så är vi så där passionerat förälskade i max två år och sedan tröttnar jag och vill inte ses mer. Sen kan det gå flera år! Så ses vi igen och börjar om. Och då är vi ändå alltid särbo, och ändå fixar jag det inte. Men vi har faktiskt varit gifta. Vi gifte oss när vi känt varandra i två månader. Så har det hållit på, i 28 år.

 

[Petruska]

Ja så måste det vara! Olika alltså. Jag har blivit störtförälskad och nykär i min f d man flera gånger! Så är vi så där passionerat förälskade i max två år och sedan tröttnar jag och vill inte ses mer. Sen kan det gå flera år! Så ses vi igen och börjar om. Och då är vi ändå alltid särbo, och ändå fixar jag det inte. Men vi har faktiskt varit gifta. Vi gifte oss när vi känt varandra i två månader. Så har det hållit på, i 28 år.

Intressant!

Är det liksom samma varje gång, eller mer olika?

 

[Ciccio]

Intressant!

Är det liksom samma varje gång, eller mer olika?

Hur det känns menar du? Eller hur relationen fungerar?

 

[Amha]

För mig låter det inte riktigt realistiskt att tänka sådär varje dag

Hur? Att man varje dag känner att "idag är jag kär, jag kan leva med henom igen" eller känna att man faktiskt älskar sin partner varje dag?

Det förstnämnda: inte jag heller och jag tror inte folk faktiskt tänker så.

Det sistnämnda: jag kan faktiskt känna att jag älskar min partner varje dag. Det betyder inte att jag gör någon kärleksdans och känner att jag är lyckligast i världen som har honom och ingen annan. Jag tror definitivt att jag skulle känna kärlekskänslor med en annan man med om vi separerade.

 

[mandalaki]

Hur? Att man varje dag känner att "idag är jag kär, jag kan leva med henom igen" eller känna att man faktiskt älskar sin partner varje dag?

Det förstnämnda: inte jag heller och jag tror inte folk faktiskt tänker så.

Det sistnämnda: jag kan faktiskt känna att jag älskar min partner varje dag. Det betyder inte att jag gör någon kärleksdans och känner att jag är lyckligast i världen som har honom och ingen annan. Jag tror definitivt att jag skulle känna kärlekskänslor med en annan man med om vi separerade.

Det sistnämnda. När jag haft relationer har jag inte gått och tänkt så varje dag, lika lite som jag gått omkring dagligen och känt att jag älskar folk i andra relationer heller. Om jag haft barn hade jag möjligen känt något åt det hållet. När jag hade katter var jag också ganska nära det

 

[Amha]

Det sistnämnda. När jag haft relationer har jag inte gått och tänkt så varje dag, lika lite som jag gått omkring dagligen och känt att jag älskar folk i andra relationer heller. Om jag haft barn hade jag möjligen känt något åt det hållet. När jag hade katter var jag också ganska nära det

Haha! Jag går inte runt och tänker på det varje dag, varken med partner, barn eller djur. Det är liksom en känsla som finns där, utan att jag behöver leta efter den i mina tankar så att säga vardagskärleken till min make handlar mycket om trygghet, jag kan också längta efter att han kommer hem så jag får vara nära/visa eller berätta något och han kan göra mig glad bara för att han finns hos mig. Ja, den typen av känslor. För mig är det inget avancerat och konstigt men det kanske det är för andra?