Inte strikt svar till dig, utan till flera! Mitt i tentaplugg och orkar inte svara alla individuellt.
Jag är ganska konfunderad över vad ni tror att jag menar.
Det handlar inte om att kämpa hur mkt som helst, och jag ser inte varför man skulle bli bitter och/eller sårad av varandra bara för att man kanske försöker hitta på saker ihop lite oftare än innan, försöka anstränga sig lite för att bryta invanda vanor och prata mer med varandra, kanske gå ut och äta ihop och såna saker.
Vad tror ni att jag menar? Eller menar ni på fullaste allvar att en sådan sak skulle göra er bittra?
Jag menar alltså inte fall där man klart och tydligt känner att man är helt klar med relationen, utan där man bara har fallit in i vardagen och landat lite väl mkt.
Varför tänker ni att man inte skulle kunna hitta tillbaks till gnistan när den en gång har funnits där?
Den personen som man hade gnistan för finns ju fortfarande där! Jag förstår verkligen inte?
Jag pratar ju inte om att "kämpa" i flera år eller så, och känns det ens som att man kämpar så ja, då är det nog redan för sent. Jag tror att det måste vara friktionsfritt om man ska kunna hitta gnistan igen.
Jag har svårt att se att mig anstränga mig för att prata och göra saker, tillsammans med partner. För mig är det rimliga att man vill prata och göra saker. Om man inte vill det, tycker jag att det är en konstig idé att man skulle göra det ändå.
Det du beskriver är mer ett sätt som jag ibland hanterar mig själv på. Ibland är det dags för en uppryckning, helt enkelt. Men jag hanterar inte andra så. Tex inte partner.
