Hur förklarar man sin längtan efter barn?

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det finns liksom inget positivt val av barn, det finns bara att välja bort barn. Väljer man inte bort dem, så får man dem. För mig är det ett väldigt konstigt synsätt.

Det hänger nog samma med att man måste vara aktiv för att det inte skall bli barn.
Man måste aktivt välja och sköta ett preventivmedel.
Om man inte gör något alls så blir det barn vid sex.

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nu är det väl inget konstigt att trådar glider iväg, det är ju iaf för mig en stor del av Buke, att de får glida iväg.

Vill han inte ha barn (nu) så vill han ju inte.

Men om man läser in att enda (väldigt giltiga) invändningen man har är att man inte kan spontanresa och dricka vin så blir det ju för mig och andra lätt att invända att det kan man ju visst det.

Nja om man läser vidare så beskriver TS att TS sambo tänker ungefär i samma banor som Niphredil exempelvis och då hamnar vi i det jag menar. Visst kan han fortsätta göra saker, men han blir inte fri att göra det när han vill och det har man rätt i, man är inte fri att göra vad man vill nära man vill när man har barn.

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det hänger nog samma med att man måste vara aktiv för att det inte skall bli barn.
Man måste aktivt välja och sköta ett preventivmedel.
Om man inte gör något alls så blir det barn vid sex.

Men då vore ju 8-10 barn det vanliga. Det är ju inte så att det blir 1-3 barn som standard om man har ett normalfrekvent heterosexuellt sexliv.

Jag tror inte att de flesta tänker att de AVSTÅR från unge nr 5-10. Det är bara självklart för de flesta att man inte ska ha dem.

Så jag tror inte som du, alltså.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men då vore ju 8-10 barn det vanliga.

Man kunde ju tro det.
Men det blir faktiskt inte så.

Vissa enstaka kan lyckas med det men om man tittar på familjer före tiden för preventivmedel så är 4 barn mycket vanligt.
Hur många syskon har du t.ex?

Före preventivmedlen så var barn något som man aktivt var tvungen att undvika och det är det fortfarande.
Så därför sitter det djupt i vår kultur att det är att välja bort barn som är den aktiva handlingen.

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Kn:

Det är ju en stor skillnad på att ändra sig (oavsett hur mycket eller hur lite som krävs) på grund av någonting man vill, eller någonting man inte vill.

Det är ju lättare att ändra sig för en positiv förändring i livet, -eller att känna att det inte märktes alls med 1-3 extra personer i huset (hur nu det inte kan märkas) om det är någonting man strävat efter.

Egentligen låter det väl som att ts kille är ganska sympatisk, han har (till skillnad från vissa män till folk på buke) tänkt så långt som att han måste anpassa sig efter ett barn. Att det är ett barn till två föräldrar. Han tänker att om det blir barn då tänker jag göra uppoffringar och förändra mitt liv en del för att det ska passa ett barn. Nu nu känner han inte att det vore roligt men kanske senare (eller såklart en risk, aldrig).

(Mitt liv har ändrats mycket, rejält mycket med barn, men det var ju en förändring jag ville ha. Jag hade miljoner intressen och var knappt hemma två kvällar i rad. Förresten förändrades livet en hel del av en man också. De pratar och tar upp plats och kräver större bostad bland annat och att man ibland är hemma och dessutom vill de prata på kvällarna, man kan inte bara läsa en bok -män alltså.)

 

[Hyacinth]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det handlar nog mer om avbrutna samlag och avhållsamhet än att det bara inte blev fler. Kondomen är en gammal uppfinning.

http://www.alltomhistoria.se/artiklar/preventivmedel-forr/


http://www.allmannabarnhuset.se/index.cfm?id=11&l=2

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och så fanns dagar då man inte borde ha sex enligt prästerna någon entusiast räknade och konstaterade att det inte skulle blivit mycket barn om folk varit strikta.

 

[Lupino]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Kl

Nu har jag ju två barn vilket gjort att det blir en mer utdragen period av jobbig/tråkig förändring (små barn påverkar nog oftast livet mer än stora). Bara en sån sak att jag de senaste 7 åren sällan får vara ifred på toaletten hemma. Klart det går att avhjälpa men det är ju inte direkt mer avslappnande att vara på toa med en unge skrikandes utanför...

Sedan barnen var små har jag lärt om till att kasta i mig maten (man visste aldrig hur lång tid man hade att äta). Våra barn sköter sig oftast jättefint och vi går absolut på restaurang ibland men det är alltid ett stressmoment att de inte ska störa andra.

När vi gjorde en längre flygresa när yngsta var 3,5 år tänkte jag "vad skönt nu har hon blivit så stor att det ska gå utan större problem". Tji fick jag - hon gallskrek i princip konstant i 4 timmar.

Men visst kan man hoppas på att få tur i lotteriet och få lätta barn, men jag tror det vore dumt att räkna med det och med de argumenten övertala någon som inte vill...

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det var ju en aktiv handling att hindra det från att bli barn vid sex.

Min barnmorska berättade att den vanligaste tiden mellan barn visst skall vara 2-4 år om man ammar och inte påverkar naturen på annat sätt.
Det är många som har 4 år mellan barn som biologisk klocka.
Det innebär ju att man hinner med mellan 4-5 barn beroende på hur tidigt kvinnan hamnar i klimakteriet.
Vissa enstaka familjer lyckas med att få ett barn var annat år.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nej. Det går inte särskilt fort. Jag har en 24-årig son. Han klarar sig förvisso själv, men det gick inte fort från det att han föddes till det att han var helt självgående med egen bostad och inkomst. Tvärtom, det är så länge sedan han föddes att jag har hunnit bli som en annan person flera gånger om under hans livstid. Det är rätt stor skillnad på att vara några över 20 som jag var när han föddes och bortåt 50 som jag snart är nu.

Sen fattar jag inte vad du menar med "avstå från barn". Ser du så på allt du inte gör eller skaffar dig, att du avstår? I så fall har jag tex avstått från att flytta till Afrika och jag har avstått från att skaffa mig 120 mjölkkor och jag vet inte allt. Jag avstår från det mesta, faktiskt.

Ditt resonemang bygger ju helt på att man bör skaffa barn, att det är utgångsläget. Och gör man inte det, så avstår man. Det finns liksom inget positivt val av barn, det finns bara att välja bort barn. Väljer man inte bort dem, så får man dem. För mig är det ett väldigt konstigt synsätt.

Jo, det går fort som sjutton (tycker jag)! Det händer förvisso en hel massa saker under tiden man lever, men jag känner mig i grunden inte så speciellt annorlunda nu än när jag var ung.

Jag menar inte att man bör skaffa barn, det jag menade med frasen "avstå från barn" var att för mig känns det konstigt om man väljer bort att skaffa barn enbart för att det kommer att förändra livet som det är just nu, eftersom jag själv ser livet som hela tiden föränderligt. Frasen måste ses i dess sammanhang.

Barn är ingen självklarhet, vissa får barn fast de egentligen inte ville, andra får inga barn trots att det är det enda de vill.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tror inte att det handlar om att behålla status quo i livet. Förändringen som diskuteras är ju den förändring som ett barn innebär. Inte förändring i största allmänhet.

Beslutet behöver heller inte handla om att "avstå från barn", som du säger. Jag uttrycker det hellre som ett beslut att välja till barn.

Visst kan man se det som att "välja till", men min poäng var inte att någon avstår från barn öht, utan om man väljer bort för att det innebär en förändring som man inte vill ha, och då ville jag ställa det i relation till att det ju faktiskt sker förändringar hela tiden, mer eller mindre stora. Jag tyckte det var intressant att belysa detta och funderade lite allmänt över hur man ser på förändringar i livet om man tänker så.

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Förutom att du fortfarande skriver väljer bort, som om barn vore ett givet normaltillstånd och inte alls något man väljer till, så är det ju inte så att bara för att livet ändras, så är vilken ändring som helst okej. När det gäller barn, handlar det ju om att aktivt gå in i en viss förändring, eller att lämna utrymme för en massa andra föränderliga möjligheter.

Då kan ju TS lika gärna flytta ut i en koja i skogen, så hon får en förändring. Eller göra ungefär vad som helst annat, eller låta bli att göra något, förändringar kommer att komma ändå. Därav följer inte nödvändigtvis att just alla de hänsyn man måste ta till ett barn är en förändring man vill ha.

Jag tycker att det är så respektlöst mot barnet - mot en människa! - att så många hela tiden skriver saker som mest går ut på att det ordnar sig, och att det bara är att skaffa ungen så löser det sig nog.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jo, man kan ju välja att försöka skaffa barn eller man kan välja att aldrig försöka (om vi lyckas med det ena eller andra vet vi inte i förväg), det är olika val och det står var och en fritt att göra det. Den aktiva förändring man går in i när det gäller barn är ATT det kommer att födas ett barn (om allt går väl) men HUR förändringen kommer att se ut vet ingen i förväg. Och med det menar jag att man faktiskt även där måste ge utrymme för en mängd möjliga förändringar, på samma sätt som att man behöver inse att livet i sig innebär en mängd möjliga förändringar. Det enda vi vet är att det kommer att förändras, men vi vet aldrig hur.

Men min poäng, igen, var inte huruvida det är rätt och riktigt att välja det ena eller det andra utan att jag funderade över hur man resonerar när man väljer att inte skaffa barn för att det i sig innebär en förändring. Är det så att man inte vill att livet ska förändras alls, eller hur tänker man?

Och, absolut, förändringar kommer oavsett vad man gör, bara för att livet pågår och för att vi med det förändras, vare sig vi vill det eller inte. Vi föds, vi växer, vi åldras vi dör, så är det, ständig förändring.

Jag tycker det är mer respektfullt mot en blivande människa att tänka sig att man kommer att göra allt man kan för att ordna det på bästa möjliga sätt! Ingen har väl sagt att någon ordnar sig av sig självt? Det anser jag också är en del av livet, vi överlever inte om vi inte aktivt ordnar för vår överlevnad, oavsett om vi har barn eller inte.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men min poäng, igen, var inte huruvida det är rätt och riktigt att välja det ena eller det andra utan att jag funderade över hur man resonerar när man väljer att inte skaffa barn för att det i sig innebär en förändring. Är det så att man inte vill att livet ska förändras alls, eller hur tänker man?

Det ligger väl i människans natur att försöka skapa förutsättningar för förändringar som man anser är gynnsamma. Har man ont om pengar i 20-årsåldern, har man kanske som mål att ha en lite stabilare ekonomi när man blir äldre. Är det körigt och stressigt på jobbet vill man kanske på sikt ta det lugnare, jobba mindre och resa mer.

Är det så konstigt då att tänka sig att barn kanske inte alltid gynnar de målen? Jag skulle inte försöka få barn om jag tex aspirerade på att få resa mer, sova mer och börja tävla i dressyr.

Ja, livet ändrar sig, men de flesta försöker ändå att aktivt påverka hur livet ändrar sig.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ingen har väl sagt att någon ordnar sig av sig självt? Det anser jag också är en del av livet, vi överlever inte om vi inte aktivt ordnar för vår överlevnad, oavsett om vi har barn eller inte.

Nej, exakt. Därför är det så trist med all uppmuntran till barnalstrande som genomsyrar typ alla trådar. Gör det, gör det, hejar folk och lägger till: Det ordnar sig alltid. Nej, det gör det inte alltid. Och absolut inte utan att man många gånger betalar ett högt pris.

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men en sak vet man ju rimligen bortom alla tvivel. Om man skaffar barn så lär förändringen inte bli fler fritidsintressen och idrottande av uppslukande karaktär. Den typen av sak man kanske gärna gör mellan 25-45 då man har bra möjligheter/energi för det.

Det går ju inte att rida 5 dagar i veckan, jumpa 3 dagar i veckan, ha föreningsmöten två dagar i veckan (så nedrans roligt tycker inte treåringar möten är), träffa vänner 2 dagar i veckan och resa bort 2 helger i månaden i alla fall. Folk kan vilja göra sådant. (och ja folk gör ibland flera saker en kväll). Eller byt ut valfritt tex jobba sent 5 dagar, jumpa tre dagar, föreningsmöten två dagar, vänner två dagar. Visst kan förändringar ske ändå, amputerat ben osv, men det är väl inte jättesannolikt.

Så förändringen beror väl på vilket liv man har.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nej, exakt. Därför är det så trist med all uppmuntran till barnalstrande som genomsyrar typ alla trådar. Gör det, gör det, hejar folk och lägger till: Det ordnar sig alltid. Nej, det gör det inte alltid. Och absolut inte utan att man många gånger betalar ett högt pris.

...och då är frågan hur högt pris man är beredd att betala för ett barn...

Jag försöker inte övertala någon som inte vill ha barn att skaffa barn, om någon däremot gärna vill ha barn och ber om råd skulle jag kunna tänka mig att säga, inte att det ordnar sig automatiskt men, att man faktiskt ser till att fixa det, eftersom jag tror på människors vilja och handlingsförmåga!

 

[Andromedae]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Knapp

Jag tror att man antingen vill eller inte vill. Jag kan då rakt inte förklara vad som egentligen gjorde att jag bestämde mig för att jag ville ha barn. Det vet jag nog fortfarande inte, men jag är glad att jag bestämde det. Eller jag och jag - vi.

Men ja, livet är annorlunda nu mot innan. Inte sämre, men annorlunda.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

...och då är frågan hur högt pris man är beredd att betala för ett barn...

Jo, men många här är ju inte ens beredda att medge att det finns ett pris. Att få barn är härligt och underbart och ingen förändring och allt löser sig, yada yada. Men jag tror inte att barn är en one-fits-all-lösning och när jag själv väntade barn var jag till slut helt allergisk mot alla förhärligande utsagor (som jag aldrig gick på). Nu fick jag förvisso ett mycket enkelt barn, vad jag har förstått i efterhand, men nog var det hårt jobb alltid! Och som sagt var, många intressen kan man säkert återuppta när barnen blir äldre, men i början är det barnet som upptar i stort sett allt fokus. Och så bör det ju vara också.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

För mig känns det konstigt att tala om att man betalar ett högt pris för ett barn, som om ett barn vore vilken vara som helst. Om man ser det som att man betalar ett högt pris för att bli förälder så tycker jag naturligtvis inte att man bör överväga att skaffa barn öht.

Jag har heller aldrig påstått att det inte innebär någon förändring, tvärtom, förändringar sker hela tiden. Att se barn som något som passar eller inte passar tycker jag också känns konstigt liksom att ställa barn i kontrast till intressen och andra sysselsättningar.

För mig är barn inget intresse, ingen vara, inget som "inkräktar" på min livsstil. Barn är en del av livet, vissa vill ha dem, andra inte, vissa får barn, andra inte. Ett barn är mycket mer värt än alla ting och alla hobbies jag kan ha. Ett barn har människovärde, det är inte en sysselsättning eller ett jobb (även om det kan vara nog så jobbigt att vara förälder då och då).