Hur förklarar man sin längtan efter barn?

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Sen är det ju rätt ofta som barn för all del är söta, glada och trevliga, men ändå påverkar umgänget och val av samtalsämnen och sådant på ett sätt som det inte är självklart att man är nöjd med hela tiden. Det gäller så klart både egnas barn och andra, men de egna tenderar ju att vara närvarande oftare än andras, i ens egen vardag.

Bara det att villkoren för att prata med varandra inom förhållandet ändras så pass mycket, är ju en faktor att ta hänsyn till. Även om man tycker att det är trevligare att prata om tex tåg med en fixerad treåring, än de mer varierade samtalsämnen man hade tidigare.

Jag fattar verkligen inte vad ni som vill ha det till att barn inte gör skillnad är ute efter. Tycker du överlag att en människa till inte gör någon skillnad? En partner till, eller en partner mindre, tex, det är skitsamma? Du som har så enorma bekymmer med människor i din närhet ideligen, redovisat i otaliga trådar, det är helt ofattbart att just barn passerar så fullständigt obemärkt.

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tycker också att det är en knepig väg som denna tråd har tagit.

Barn förändrar livet, dom passerar inte obemärkt förbi och jag tycker inte alls att det går att jämföra med att äga djur, milsvid skillnad enligt mig. I tråden ifrågasätts om barn verkligen inte förändrar livet och det försvaras med synnerligen konstiga försvar..

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

*noterar att jag inte har något att komma med*

Jag skrev VI och görbart. Inte själv och enkelt/lätt/piece of cake/att någon annan ska göra så.

Att jag ens tror att det går är baserat på åren som barnflicka och nej jag inbillar mig inte att det är samma sak som att ha egna barn. Men jag inbillar mig att jag har ett hum om hur det är att anpassa sig efter andras nyckfulla viljor. Och vad sömnlösa nätter gör med humöret.

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tycker också att det är en knepig väg som denna tråd har tagit.

Barn förändrar livet, dom passerar inte obemärkt förbi och jag tycker inte alls att det går att jämföra med att äga djur, milsvid skillnad enligt mig. I tråden ifrågasätts om barn verkligen inte förändrar livet och det försvaras med synnerligen konstiga försvar..

Jag håller verkligen med dig. Jag har själv inte barn - men det innebär inte att jag inte ser hur barn förändrar tillvaron för sina föräldrar, känslomässigt och inte minst praktiskt. Att påstå att man lever precis som innan är ju bara fånigt - eller rättare sagt, då undrar jag hur man levde innan med jobb, sociala kontakter, div vardagsaktiviteter osv.

Att ha djur är heller ingen förberedelse för att ha barn - oavsett hur mycket man kallar det "att anpassa sig efter andras behov". Anpassar sig efter andras behov gör man förhoppningsvis i varierande grad hela livet - och att anpassning efter just sitt barns behov överträffar allt annat i den vägen borde vara fullständigt självklart.

Att bemöta TS:s sambos invändningar med hurtfriska "men det går att leva preciiis som innan" - det är ju bara fånigt. Det är inte sant, under förutsättning att man inte menar att han ska dumpa hela ansvaret för barnet i knät på TS.

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Att bemöta TS:s sambos invändningar med hurtfriska "men det går att leva preciiis som innan" - det är ju bara fånigt. Det är inte sant, under förutsättning att man inte menar att han ska dumpa hela ansvaret för barnet i knät på TS.

Det kan t.o.m. innebär stora konsekvenser för TS förhållande, när väl barnet är fött.
Vill man ha barn kan man hantera konsekvenserna som kommer, är man inte redo så kanske det blir en fet smäll i ansiktet och det gynnar knappast förhållandet.

TS sambo vill vara fri ett tag till, fri är man aldrig med barn.

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det kan t.o.m. innebär stora konsekvenser för TS förhållande, när väl barnet är fött.
Vill man ha barn kan man hantera konsekvenserna som kommer, är man inte redo så kanske det blir en fet smäll i ansiktet och det gynnar knappast förhållandet.

TS sambo vill vara fri ett tag till, fri är man aldrig med barn.

Precis som jag tänkt!

TS, om du nu är kvar i den här urkajkade tråden - jag tror att du är lite galet ute med din frågeställning. Du undrar hur du ska förklara din barnlängtan för din sambo. Det låter alltså som du tänker att bara du förklarar det tillräckligt bra så kommer han att gå med på ett barn.

Men om inte HAN också känner barnlängtan, utan går med på det för att göra dig glad - då riskerar du bli sittande med barnet medan han lever som han vill. Och det är inte bra för vare sig dig eller barnet.

 

[Amha]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det kan t.o.m. innebär stora konsekvenser för TS förhållande, när väl barnet är fött.
Vill man ha barn kan man hantera konsekvenserna som kommer, är man inte redo så kanske det blir en fet smäll i ansiktet och det gynnar knappast förhållandet.

TS sambo vill vara fri ett tag till, fri är man aldrig med barn.

Men jag tycker fortfarande att TS sambo problematiserar det lite för mycket. Är man två i ett förhållande kan man ju fortfarande göra saker. Kanske på varsitt håll lite oftare än innan (vi gjorde inte jättemycket tillsammans innan heller så för oss är det ganska lika) men i stort gör vi samma saker, fast med barn.

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vem är du att avgöra hur mycket sambon får problematisera? Du vet inte hur hans liv ser ut eller innebörden av vad han vill. Han är ju inte ens här själv.

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

För mig handlar det inte om "att man kan göra saker", utan mer NÄR man kan göra dessa saker. Så nej, jag tycker inte att TS sambo problematiserar detta, jag tycker att TS Sambo ser rätt nykter på att skaffa barn.

Han är inte redo att begränsas för "när man kan" och då spelar det ingen roll "att man kan" ibland när allt klaffar.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Hiddeous: Tråkigt att du känner så. Jag har faktiskt ganska svårt att relatera till det du skriver.

Nej, det är inte synd om mig. Men långsittningar vid middagar är helt enkelt inte vad de flesta barn tycker är roligt att ägna sig åt, så enkelt är det. Så att tro att man kan ta med sig barnet till 3-rättersbjudningar och hävda att det är som att gå ut själv och äta är bara befängt. Det finns nog ingen som går på det, heller.

Jag njuter av mat - men företrädesvis i mitt eget och vänners sällskap!

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Därför att så många gör just så.
Och det verkar faktiskt fullständigt accepterat bara det görs av en man.

Så bra att du har noterat det, men vad har det med mig, ämnet eller tråden att göra? Jag är inte alls intresserad av att diskutera den biten, även om jag håller med om att det vore väldigt mycket mer jämlikt om både män och kvinnor övergav sina barn. (!) Men det är liksom inte intressant.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Tycker du överlag att en människa till inte gör någon skillnad?

Jag kan verkligen inte känna igen alla de hinder och besvär som barn beskrivs att vara i livet.
Inte alls.
Jag har gjort allt det andra också.
Det ena har inte på något vis uteslutit det andra.

Du som har så enorma bekymmer med människor i din närhet ideligen, redovisat i otaliga trådar, det är helt ofattbart att just barn passerar så fullständigt obemärkt.

Eller så är det tvärt om.
Att jag är så van vid att mänsklig interaktion är så enkel och friktionsfri att jag blir fullständigt både ställd och överraskad när det inte är så.
Jag har funderat på det där och min exmake sade till mig för över 25 år sedan att jag behövde lära mig att det även finns idioter i världen och inte tro att alla kan förstå bara för att man förklarar för dem.
Och där finns antagligen en del av orsaken till mina bekymmer med omvärlden.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Så bra att du har noterat det, men vad har det med mig, ämnet eller tråden att göra?

Det visar att det visst går att ångra barn, det handlar bara om personlig inställning till barnet.
Vissa kan göra så.
Samt sälja sin häst eller avliva sin hund om de blir besvärliga.
Medan andra inte kan tänka sig att göra något av detta.

Man kan därför inte kategoriskt säga att det inte går att ångra sig då ju vissa människor bara gör det och det är dessutom enkelt för dem.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag njuter av mat - men företrädesvis i mitt eget och vänners sällskap!

Det här tycker jag är så sorgligt att läsa.
Att du inte kan njuta av mat i ditt barns sällskap.
Det måste vara ett svårt liv att leva.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Man kan därför inte kategoriskt säga att det inte går att ångra sig då ju vissa människor bara gör det och det är dessutom enkelt för dem.

Nej, du kan faktiskt inte ångra dig. För du är förälder vare sig du vill eller inte. Men man kan ju välja att vara en dålig förälder, vad det nu har med trådens ämne att göra. Men som sagt var, jag är inte intresserad av att tjafsa om det.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det här tycker jag är så sorgligt att läsa.
Att du inte kan njuta av mat i ditt barns sällskap.
Det måste vara ett svårt liv att leva.

Nej, det är inget svårt liv att leva, men jag ser heller ingen anledning att romantisera föräldraskapet. Jag är säker på att det blir trevligare med långa sittningar när barnet blir äldre, men när han är liten får jag kompromissa med hans intressen och det är inget konstigt med det.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag kan verkligen inte känna igen alla de hinder och besvär som barn beskrivs att vara i livet.
Inte alls.

Men då kan jag öppna dina ögon och berätta att det finns massor av både kvinnor och män som känner igen sig i den beskrivningen och som kan lämna vittensmål. Jag känner nog ingen mamma som inte tycker att barn ibland begränsar deras möjlighet till fritidsintressen och sömn.

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men varken du, jag, Inte_Ung eller någon annan i tråden känner ju alla föräldrar och barn som finns och det är ju hyfsat generellt utifrån sina egna erfarenheter och funderingar som man diskuterar.

Och det är ju därför som du och jag inte håller med varandra och Petruska (m fl?) inte tycker mina åsikter har något värde eller substans.

Det är ju inget konstigt.

Sen vet vi ju inte allt om varandra även om vi hängt här länge och kan ju inte veta vad som ligger bakom varje åsikt, tanke eller fundering.

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vad tror du det beror på att såväl skilsmässor som kvinnors sjukskrivningar för psykiska besvär peakar under småbarnsåren?

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nu har ju tråden hamnat något på glid och jag vet inte ens om TS är kvar. Problemet som jag ser det i trådar likt denna, är att svaren som radas upp för någon som är tveksam inför att skaffa barn just nu, är att man kan leva som man gjort innan barnet fanns, att barn inte kommer med en stor förändring osv...

Det är inget som speglar bara min verklighet och erfarenhet, ska man vara en bra förälder som delar på ansvaret för barn så blir det förändringar i livet, stora sådana. Nu har TS sambo beskrivit varför han inte vill skaffa barn just nu, han vill kunna vara fri och festa m.m. när han känner för det, den möjligheten försvinner när man får barn.

Det handlar inte om att man kan, utan om när man kan. Barnets behov kommer först och fri att göra vad man vill, när man vill försvinner.

Däremot tycker jag inte att dina åsikter inte har något värde.