Hur förklarar man sin längtan efter barn?

[Amha]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vill man verkligen inte ha barnet när det väl är här kan man ju sätta det i familjehem men det är nog få som faktiskt vill göra så. Jag är inte en av dem. Lil-sis verkade förstå var jag menade med att anpassa livet efter någon annan och såhär långt ser jag det som ganska lika. Kanske att en hund är mer lika då man har den i huset.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

..... men det är rätt oproblematiskt att sälja en häst eller leja iväg på foder.

Det verkar ännu enklare att som man bara säga:
"Äsch nu så vill jag inte detta längre."
Och så bara packa sina väskor och flytta ut ur barnets liv.

Mycket enklare än att sälja en häst faktiskt.

Men det verkar fortfarande bara att gälla för män då?

 

[floggingmolly]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Haha, ja, det är bäst du ångrar dig snabbt!

Skämt å sido. Klart livet förändras. Men jag har hittills inte kommit på många saker vi inte kommer kunna göra MED barn.
Göra en ungdomsnatt och vara på spelning och sen klubba till klockan fem- ja, det gör vi inte MED barn. Men kanske när vi har barnvakt en helg. Fast frågan är om vi orkar, vi har redan börjat känna oss lite gamla och sega

Vi uppskattar liksom barngrejer. Vi har bra vänner som man kan umgås med MED barnet. Vi bor på en gård, och har således ALLTID måsten att göra, och kan inte ta en sväng på stan efter jobbet eller ta sovmorgon "bara sådär". Hundarna måste ut, hästarna ska matas, osv. Däremot har vi mina föräldrar som grannar, så vi hjälps åt om den ena familjen behöver iväg på middag/resa/bio, och således har vi gratis barnvakt också

Den största förändringen jag kan se framför mig är att vi faktiskt behöver dra ner på de tråkiga måste-sakerna ibland för att helt utan att skämmas åka och göra TREVLIGA saker med barnet. Som picnic, åka till stranden, gå på museum, leka på lekpark, osv. Sånt hade jag gärna gjort nu också, men jag kan liksom inte riktigt rättfärdiga för mig själv att jag skjuter något gårdsjobb på framtiden för att bara gå och sätta mig på en stubbe i skogen och dricka varm choklad. Det ser jag fram emot

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ja tydligen gäller det bara män.

För kvinnor är det inte att rekommendera.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det verkar ännu enklare att som man bara säga:
"Äsch nu så vill jag inte detta längre."
Och så bara packa sina väskor och flytta ut ur barnets liv.

Mycket enklare än att sälja en häst faktiskt.

Men det verkar fortfarande bara att gälla för män då?

Nej, det står väl även kvinnor fritt att göra så, men är det något som är viktigt för dig att poängtera, att det alternativet finns? Varför då?

För mig är det nämligen inget alternativ, varken för kvinnor eller män! och det är definitivt inte moraliskt och socialt accepterat.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ja tydligen gäller det bara män.

För kvinnor är det inte att rekommendera.

Intressant att någon som väldigt gärna vill ha barn tycker att det är alternativ för något av könen, kan jag tycka.

 

[floggingmolly]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Tilläggas skall kanske i den här diskussionen att jag, personligen, faktiskt kan jämföra barn med djur (i viss utsträckning).
Jag har aldrig sålt en häst. Aldrig gjort mig av med något djur. Det är väl helt enkelt en life-long-commitment för mig också.

Sedan vet man ju aldrig vad som kan hända ekonomiskt- livet kan ju krisa ihop fullständigt. Men jag har aldrig tänkt att "Om jag tröttnar så finns det ju en utväg, då kan jag ju sälja" om mina djur. Så det finns liksom inte i min begreppsvärld.

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ja visst är det!

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vill man verkligen inte ha barnet när det väl är här kan man ju sätta det i familjehem men det är nog få som faktiskt vill göra så. Jag är inte en av dem. Lil-sis verkade förstå var jag menade med att anpassa livet efter någon annan och såhär långt ser jag det som ganska lika. Kanske att en hund är mer lika då man har den i huset.

Jag har också haft både djur och barn och från mitt perspektiv handlar det om en skönmålning, i bästa fall. Skillnaderna i anpassning är milsvid. Jag tror mycket få blivande föräldrar egentligen gynnas av att leva i villfarelsen att de kan göra allt de gjorde förut och att ingenting begränsas till det sämre. Massor av saker blir svåra att göra med små barn, bara att äta en måltid på en restaurang är ett stressmoment om inte barnet sover. Jag tror inte att jag njöt av en enda middag förrän sonen var gammal nog att vara hemma när jag gick ut själv.

 

[floggingmolly]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Fast, gå ut själv kan man väl göra innan det? Om det finns en pappa med i bilden?
Gå ut ihop kan ju bli jobbigare om man inte har annan familj väldigt nära som kan barnvakta.


Kan inte allt detta bara handla om att det finns olika typer av barn, olika typer av föräldrar, och olika typer av föräldraskap? Och olika typer av människor "Pre-föräldratiden"? Alla de här variablerna samarbetar ju till att ge antingen "Mitt liv ändrades hur mycket som helst" eller "Mitt livs ändrades knappt alls".

 

[Amha]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Fördelen med att ha barn till skillnad från häst är att det i alla fall finns möjlighet att få ekonomisk hjälp om det krisar. Den finns ju inte med hästar på samma sätt.

Hiddeous: Tråkigt att du känner så. Jag har faktiskt ganska svårt att relatera till det du skriver. Jag har varit på långmiddag med en kompis och barnet när barnet var liten, har även varit ute och ätit med min sambo och har inte sett några större problem såhär långt. Jag är kanske lyckligt lottad? Visst har hon lite mer spring i benen än vad en normal vuxen har men vi kan ju ha helt olika syn på vad njuta av middagen innebär också.

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jo det är ju det som är grejen.

Att vi är olika. Vi lever olika liv och får olika barn.

En del barn är lättsamma att ta med överallt genom hela uppväxten, andra är det inte.

De jag känner och umgås med som har barn tar med barnen nästan överallt. Ibland är det lugnt, ibland är det kaos. Men det är ju så livet är.

 

[floggingmolly]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och jag och min sambo lämnar knappt gården annat än för att handla, gå till jobbet/skolan, och de där ovanliga tillfällena då vi fikar eller tar en öl med en vän. Och det gör vi oftast på var sitt håll.
Allra bäst är det när folk kommer hit, så vi slipper flytta på oss

Så du har så rätt. Alla individer är olika, och alla konstellationer är olika!
I slutändan handlar det nog mest om att om man VILL ha barn, så blir det en positiv förändring. (I stort iaf).
Vill man inte, så är andra saker viktigare. Och det är helt ok!

 

[DarkInNight]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag har också haft både djur och barn och från mitt perspektiv handlar det om en skönmålning, i bästa fall. Skillnaderna i anpassning är milsvid. Jag tror mycket få blivande föräldrar egentligen gynnas av att leva i villfarelsen att de kan göra allt de gjorde förut och att ingenting begränsas till det sämre. Massor av saker blir svåra att göra med små barn, bara att äta en måltid på en restaurang är ett stressmoment om inte barnet sover. Jag tror inte att jag njöt av en enda middag förrän sonen var gammal nog att vara hemma när jag gick ut själv.

Dottern är nu två och har varit med på restauranger sen hon föddes. Senast var på alla hjärtans dag.
Det har liksom aldrig varit några större problem för oss att ta med henne.

Som de andra varit inne på. Skillnaden mellan livet före och efter barn beror nog väldigt mycket på hur man levde innan barn och hur barnet är. Samt förväntningar, stöd från omgivningen och anpassningsförmåga.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

..... men är det något som är viktigt för dig att poängtera, att det alternativet finns? Varför då?

Därför att så många gör just så.
Och det verkar faktiskt fullständigt accepterat bara det görs av en man.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tror inte att jag njöt av en enda middag förrän sonen var gammal nog att vara hemma när jag gick ut själv.

Det där känner jag inte alls igen.
Ett av mina nöjen med barnen har varit just att låta dem upptäcka glädjen i god mat.

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vi gör inte så mycket heller, det räcker bra med allt satans pendlande. Vi åker en del med ungponnyn men det är bara så länge hon är just ungponny och fullt görbart med barn

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och jag som inte har barn kan säga att jag har fått många måltider på restauranger sabbade av just skrikiga och missnöjda bråkiga barn. Uppenbart är det många föräldrar som kör på devisen att de kan fortsätta som vanligt - helt utan att ta hänsyn till hur det fungerar för barnen eller övrig omgivning.

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Helt ärligt. Jag skulle inte tala om för andra hur enkelt det är att hantera barn och ungponny samtidigt om jag inte ens hade provat.

Inte heller skulle jag efter något lyckosamt försök dra slutsatsen att det är något som fungerar. Din tendens att tala om hur allting är - från viktminskning till föräldraskap - känns ofta en smula luftig, ärligt talat.

I normalfallet brukar jag inte tycka att det spelar någon som helst roll om de som uttalar sig om barn och barnuppfostran har barn eller inte, men dina inlägg... ja, jag vet inte. De saknar liksom botten helt. Det är ju hur lätt som helst att skvätta ur sig att det blir vad man gör det till och att alla är olika. Men det är ju samtidigt nonsens. Det handlar inte om någon eller något.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och jag som inte har barn kan säga att jag har fått många måltider på restauranger sabbade av just skrikiga och missnöjda bråkiga barn.

Det har jag också.
Både med och utan barn.
Men det blir ju ingen skillnad för mig med den saken om jag har egna barn eller inte.

Mina barn har då inte stört vare sig mig eller någon annan.
Och massor av andras barn har inte heller gjort det.

Madick här på forumet hade med sig sin lilla dotter på Buketräff, och det störde då rakt inte alls någon.
Barnet var sött, glatt och allmänt trevligt.