Hur förklarar man sin längtan efter barn?

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Björk - inlägget om att påta i trädgården. Tack för att du tog dig tid att så utförligt beskriva det som borde vara uppenbart för alla

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag håller med! Heja Björk Jag har flera saker jag vill skriva i tråden men jag hinner bara inte, trots avsaknad av barn i mitt liv

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Menar du att barn inte sitter i sandlådan i tio timmar och tittar på

 

[Andromedae]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vad har du för anledning att vara så nedlåtande? Jag tyckte att Björks inlägg var jättebra.

 

[Amha]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vad har du för anledning att vara så nedlåtande? Jag tyckte att Björks inlägg var jättebra.

Det får jag lov att hålla med om även om jag fortfarande hävdar att ett barn i mitt liv inte gör någon större skillnad mot hur jag hade det tidigare. Det är helt enkelt individuellt. Rädslan ligger dock i att skaffa ett till, det kan jag tänka mig är en större sak än ett barn, för mig.

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag har inte påstått att det inte skulle vara en förändring med barn.
Jag har inte skrivit att man jan påta ostört i trädgården med barn.

Jag skrev att det mest troligt är en mindre förändring om man påtar i trädgården än om man är ute och super eftersom det mest troligt är lättare att ta med barnet ut i trädgården än ut på krogen för att supa.

Fast det ska tydligen tolkas som att jag ger rådet att barn inte gör någon skillnad.

Så då kände jag för att ge en respons i stil med det jag känner att jag fått.

Omoget? Japp!

(Borde dock ingen bry sig om eftersom jag inte har en aning eftersom jag ännu inte lyckats producera en unge och troligen heller aldrig har petat på en. Och heller inte funderat över hur barn kan tänkas påverka livet. Jag tog ju ett kvickt beslut vid trettio att jag faktiskt ville och sen igen vid den här tiden förra året. Lite impulsivt sådär).

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nåja, du har ju påstått att förändringen med ett barn blir lättare om man haft djur tidigare, för då är man van vid att anpassa sig efter andras behov (som om det skulle behövas djur för att göra det).

Att ha djur går inte att jämföra med att ha barn, inte överhuvudtaget. Björk har barn - därför kanske vi som inte har det skulle lyssna på vad hon berättar?

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Har jag på något vis motsatt mig det hon skriver?

Jag har skrivit att jag tror det, ja. Att det blir en mindre (inte frånvaron av) förändring när man har ansvar för andra levande varelsers mående sedan innan. Sådana som är totalt beroende av en.

Inte att ingen förändring sker.

Och andra som har barn (och därmed giltiga åsikter) har inte motsatt sig det.

Och det går tydligen bra att påpeka att vi alla är olika med olika förutsättningar om man har barn.

När jag gör det så gör det hela mitt inlägg meningslöst nonsens...

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Om du inte vill motsätta dig vad Björk skriver, varför kommenterade du då hennes inlägg som du gjorde? Det var ju bara nedlåtande. Hon var själv inte det minsta nedlåtande i sitt svar till dig.

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag vet att jag är känslig som fan just nu men jo, det kändes väldigt "skriva på näsan".

Om jag inte minns fel har jag skrivit att jag jobbat som barnflicka i flera år (i den här tråden).
Den minsta var 6 månader när jag började och de var fyra totalt. Och jag skrev även att jag vet att det inte är samma sak som egna barn men det fanns en anledning till att jag var där och vi har fortfarande mycket kontakt, de har tom hunnit få egna barn, började tidigt. Inte den yngsta dock.

Vi bodde på gård med en drös ponnyer, vi bodde i stan med en drös ponnyer och hundar.

Det är faktiskt inte helt taget ur luften, min syn på det.

Jag har inte skrivit att det fungerar för alla.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Fast jag har tre barn och känner inte igen mig det minsta i vad hon skriver.

Jag är den förste att erkänna att dom är tre huliganer som inte går att ha i möblerade rum. Däremot att hålla på i trädgården eller ut på långpromenad med hundarna har aldrig varit något problem.

Däremot finner jag likheter med att jag måste anpassa mig efter barnen som efter djuren.

Tex har jag aldrig kunnat vara impulsiv. Allt måste planeras antingen måste djuren följa med eller så måste man hitta djurvakt.

Den stora fördelen med barnen är att man faktiskt kan vabba när barnen är sjuka och ha barnen på förskola när man jobbar.

Självklart innebär barn förändringar i livet men det gör allt annat också.

Det skrivs så mycket om uppoffringar. Jag har aldrig offrat något för mina barn, eller gett upp. Däremot har jag bytt ut mina sovmorgonar mot barnen. Inte för att jag hade en massa sovmorgonar förut heller. Djuren ville ha sitt vare sig jag jobbade eller var ledig.

Jag tror att man upplever förändringar i livet väldigt olika beroende på vilken person man är. Förändringar behöver ju inte vara bra eller dåliga de kan vara just bara förändringar.

 

[Amha]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vet du, du och jag verkar lite lika. Jag har jämfört min dotter med att skaffa hund då jag själv haft hund i större delen av mitt liv. Fördelen är att man, som du säger, kan vabba och lämna på fsk. Ett par andra fördelar är att hon har blöja tills man får någon form av koll på olyckorna och att hon inte har päls så jag kan ta med henne till i princip alla platser

Kanske ändras detta någon gång, vad vet jag? Dock får vi snart mer anpassat boende så hon kan rasta sig ute på tomten som hon vill vilket blir rätt nice

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det skrivs så mycket om uppoffringar. Jag har aldrig offrat något för mina barn, eller gett upp.

Men vad exakt vill du ha sagt med det?
Att bara man ser saker positivt så finns inte det negativa? För det är ställt utom allt tvivel att barn - i synnerhet om man har fler än ett - tär på många relationer, ekonomier, pensionsförsäkringar och inte minst kvinnors karriärmöjligheter. Forskningen är entydig. Kvinnor får ofta hus, hem och ett betungande ansvar på köpet och är generellt mindre lyckliga än de som lever utan barn.
Allt det beror inte på barnen i sig - det är självklart beroende på andra strukturer också. Men att bagatellisera baksidorna med föräldraskapet på det sätt som du och andra gör är för mig synnerligen arrogant mot alla de mammor som går på knäna för att hålla familjen flytande. Och det finns massor av sådana exempel.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Vet du, du och jag verkar lite lika. Jag har jämfört min dotter med att skaffa hund då jag själv haft hund i större delen av mitt liv. Fördelen är att man, som du säger, kan vabba och lämna på fsk.

Och vad innebär vabb och föräldraledighet för din karriär, din lön och din pension?

 

[Muninn]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och jag kan bara jämföra med hur det ser ut i min släkt- och vad jag har hårt mamma berätta om mig.
Jag kanske var ett superbarn, men jag flög till USA vartannat år med mamma f.o.m 1.5 års ålder. Utan problem. Jag är uppvuxen på en gård, jag har aldrig stört mamma i trädgårdspåtande eller stallfixande (Jag fick rita med gatkritor på stallgolvet och var nöjd).
Jag har varit på restauranger och museer och jag vet inte vad.

Sedan har vi diverse liknande historier i släkten och bland vänner. Och en del barn som är helt tvärtemot- som inte går att ta med hem till andra utan att de river huset.
Jag tänker inte moralisera kring beteendet, för jag har inte barn själv.
Det enda vi kan säga är väl att alla är olika, både barn och föräldrar, och det beror på individen hur mycket eller lite förändring/anpassning det blir?

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det skrivs så mycket om uppoffringar. Jag har aldrig offrat något för mina barn, eller gett upp. Däremot har jag bytt ut mina sovmorgonar mot barnen. Inte för att jag hade en massa sovmorgonar förut heller. Djuren ville ha sitt vare sig jag jobbade eller var ledig.

Jag tror att man upplever förändringar i livet väldigt olika beroende på vilken person man är. Förändringar behöver ju inte vara bra eller dåliga de kan vara just bara förändringar.

Men diskussionen handlar från början om TS sambo som likt några i tråden inte är redo att offra sin frihet, så för en sådan person blir det ju en uppoffring oavsett om vi i tråden väljer att benämna det som byta ut eller offra.

Det handlar inte om ordval, det handlar om att man begränsas av barn oavsett om vi kallar det förändring eller uppoffring.
Vill man ha barn är det lätt, en sovmorgon hit eller dit, en resa som inte kunde bli av (sjukt barn), en spontanfest som man inte kunde gå på osv. Men för någon som inte är beredd riktigt än på den förändringen hjälper det knappast av att man friskt hejar på att det går att göra allt man gjorde innan man skaffade barn.

 

[Amha]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Eftersom att jag ännu inte vetat vad jag vill göra med mitt liv utan jobbat som vakt (jobbar, faktiskt) har det bara varit positivt. Jag har fått tid att tänka, söker program till hösten då jag är ledig igen och kan då ta tjänstledigt lite hastigt och lustigt för det gör ändå ingen skillnad förhoppningsvis ökar pensionen då jag väntar mig bättre betalt som färdigutbildad än vad jag har idag. Så, bara bra hade jag önskat så hade jag inte haft några som helst problem att pensionsspara ordentligt under tiden jag är ledig och så småningom pluggar heller då vi har det ganska gott ställt, trots blöjbarn och minskad inkomst. Men, jag är bara 23, pensionen är det sista jag tänker på så det har inte ens bekommit mig.

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag har också barn.
3 st t.o.m.
Men jag räknas väl inte heller.
Trots att Björk har hållit mycket i det äldsta när det var bebis.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men vad exakt vill du ha sagt med det?
Att bara man ser saker positivt så finns inte det negativa? För det är ställt utom allt tvivel att barn - i synnerhet om man har fler än ett - tär på många relationer, ekonomier, pensionsförsäkringar och inte minst kvinnors karriärmöjligheter. Forskningen är entydig. Kvinnor får ofta hus, hem och ett betungande ansvar på köpet och är generellt mindre lyckliga än de som lever utan barn.
Allt det beror inte på barnen i sig - det är självklart beroende på andra strukturer också. Men att bagatellisera baksidorna med föräldraskapet på det sätt som du och andra gör är för mig synnerligen arrogant mot alla de mammor som går på knäna för att hålla familjen flytande. Och det finns massor av sådana exempel.

Det där säger mer om dig än förändringarna det innebär att skaffa barn.

Generellt så tycker jag att du har en väldigt negativ och arrogant attityd.

När jag blev oplanerad gravid så var mitt bekymmer om jag skulle älska barnet eller inte. Allt det andra går att lösa. Jag ville egentligen inte ha barn. Trots det så såg jag inte de kommande förändringarna i livet som ett problem utan bara för just vad de var nämligen förändringar.

Ja det är andra strukturer som ligger bakom. Jag är lyckligare nu mer än jag varit innan. Barnen tillför något till mitt liv som inte går att förklara.

Men jag och min man delade föräldraledigheten jämt rakt av. Det är han som är hemma och vabbar. Det är han som har bytt ner sig lönemässigt för att det bättre skall fungera med barnen.

Däremot gör jag lite mer hushållsarbete än vad han gör men det har mer att göra med min pedantiska sida än något annat.

När jag frågade honom nu om han var lyckligare innan barnen än nu så tycker han bara att frågan är korkad.

Jag har skrivit att visst innebär barn förändringar men att jag har inte gjort några uppoffringar eller offrat något när det gäller mina barn. Jag skriver om mig och det jag har upplevt. Men enligt dig så känber jag alltså fel för att jag inte känber och tycker samma som dig? Att du tycker att föräldraskap innebär en massa offrande och negativa förändringar säger som sagt mer om dig som individ än vad det säger om att vara förälder.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och jag kan bara jämföra med hur det ser ut i min släkt- och vad jag har hårt mamma berätta om mig.
Jag kanske var ett superbarn, men jag flög till USA vartannat år med mamma f.o.m 1.5 års ålder. Utan problem. Jag är uppvuxen på en gård, jag har aldrig stört mamma i trädgårdspåtande eller stallfixande (Jag fick rita med gatkritor på stallgolvet och var nöjd).
Jag har varit på restauranger och museer och jag vet inte vad.

Sedan har vi diverse liknande historier i släkten och bland vänner. Och en del barn som är helt tvärtemot- som inte går att ta med hem till andra utan att de river huset.
Jag tänker inte moralisera kring beteendet, för jag har inte barn själv.
Det enda vi kan säga är väl att alla är olika, både barn och föräldrar, och det beror på individen hur mycket eller lite förändring/anpassning det blir?

Ja du var ett superbarn .

Jag är absolut säker på att det har med att göra hur man är som individ. Vissa har svårare för förändringar än andra. Vissa är optimister medan andra är pessimister.