Hur förklarar man sin längtan efter barn?

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men diskussionen handlar från början om TS sambo som likt några i tråden inte är redo att offra sin frihet, så för en sådan person blir det ju en uppoffring oavsett om vi i tråden väljer att benämna det som byta ut eller offra.

Det handlar inte om ordval, det handlar om att man begränsas av barn oavsett om vi kallar det förändring eller uppoffring.
Vill man ha barn är det lätt, en sovmorgon hit eller dit, en resa som inte kunde bli av (sjukt barn), en spontanfest som man inte kunde gå på osv. Men för någon som inte är beredd riktigt än på den förändringen hjälper det knappast av att man friskt hejar på att det går att göra allt man gjorde innan man skaffade barn.

Det är helt korrekt men jag svarade inte på Ts inlägg utan på Björks.

Jag har inte heller friskt hejat på att att det går att göra allt man gjorde innan. Jag skrev tom att jag är den förste att erkänna att mina barn inte går att ha i möblerade rum.

Däremot tycker jag att det är en väldigt stor skillnad på orden förändring och uppoffring.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det är respekten för barnen som gör att jag anser att vuxna ska hålla sig neutrala inför andra vuxna människors eventuella barnalstrande. Man ska inte skaffa barn för att samhället anser att det är en bra sak att göra och ivrigt hejar på.

Sedan, det där med att barn inte medför uppoffringar, gör mig faktiskt irriterad. Antingen är du fast i en välfärdsbubbla och inte förmår titta utöver din egna priviligierade horisont, eller så lever du i en förskönad värld. Oavsett vilket - visa även de vuxna respekt som ser barn som uppoffringar. Vissa av dem kommer aldrig att skaffa barn, andra kommer att väga för- och nackdelar och finna att fördelarna med att ha familj trots allt överväger. Det innebär dock inte att nackdelarna inte finns.

Oj, vad du läser in mycket i mina inlägg som jag inte säger!
Jag menar inte att man ska förhärliga föräldraskap och inte heller att man ska avråda någon från föräldraskap.

Jag har inte sagt att barn inte medför uppoffringar utan att jag tycker det är konstigt att se barn som något man måste uppoffra sig för att ha.

Jag lever inte i en förskönad välfärdsbubbla.

Jag respekterar varje vuxens val att ha eller inte ha barn och jag respekterar varje vuxens övervägande, det är inte det jag försöker diskutera utan själva synen på barn som något som kommer att förändra livet så mycket att man helst inte vill ha dem, för mig är det en stor skillnad.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tycker att dina inlägg i den här tråden är rätt extrema exempel på förhärligande av föräldraskapet och jag tycker att du riktigt hamrar in att få barn är både norm och idealet.

Just därför att barn ska respekteras, är det ju ofta det bästa att inte föda dem.

Men jag har inte någon gång förhärligat föräldraskapet! Jag säger bara att jag tycker det är konstigt att se barn som något man måste göra uppoffringar för, jag ser inte det som ett förhärligande.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Som jag ser det finns det bara ett sätt att "respektera" ett kommande barn. Om ett par på allvar börjar planera barn, eller för den delen hon blir oplanerat gravid, då sätter sig paret ner och pratar igenom situationen. I dagar/veckor/månader (det senare gäller förstås vid planerad graviditet).

Är någon av oss mitt i en utbildning och hur gör vi isåfall med den? Har vi jobb? Bor vi så att det funkar för ett barn? Hur ser vår ekonomi ut? Hur påverkas den av ett barn? Hur gör vi med föräldraledighet? Vad i vår livsstil påverkas av ett barn? Reser vi t ex mycket och vill just nu fortsätta med det, har vi häst, har vi annan tidskrävande hobby, är vi beredda göra avkall på den? Hur har vi det med nätverk när det gäller barnvakt osv?

Jag tycker att det är ansvarslöst att INTE göra så. Men med dina högstämda formuleringar som närmast för tanken till religion så låter det som om man inte får överväga hur ett barn skulle påverka ens liv. Om det inte är förhärligande av föräldraskap så vet jag inte vad som är det.

Intressant! Att mina formuleringar får dig att tänka på religion

Jag har inte sagt ett ord om vad man får överväga eller inte, Var och en får överväga vad sjutton de vill för mig. Jag är inte ens abortmotståndare

Jag tycker bara det är konstigt att se på barn som något som kommer att medföra så stora förändringar att man väljer att inte skaffa dem bara för dessa förändringars skull! ...som sagt var...

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Däremot tycker jag att det är en väldigt stor skillnad på orden förändring och uppoffring.

En synonymt ord till uppoffra är avstå ifrån och det går väl i allra högsta grad att anamma när man pratar om barn tycker jag.

Man får avstå sin vuxna "totala frihet" när man skaffar barn, det innebär inte att den förändringen behöver vara dålig. Men om förändringen ska vara "bra" så känns det som att nr 1 faktiskt är att man inser och kan acceptera att man får försaka en del för sitt barns bästa.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

En synonymt ord till uppoffra är avstå ifrån och det går väl i allra högsta grad att anamma när man pratar om barn tycker jag.

Man får avstå sin vuxna "totala frihet" när man skaffar barn, det innebär inte att den förändringen behöver vara dålig. Men om förändringen ska vara "bra" så känns det som att nr 1 faktiskt är att man inser och kan acceptera att man får försaka en del för sitt barns bästa.

Du anser att man får avstå från sin totala frihet. Jag anser att jag inte alls har behövt avstå från någon frihet för jag har aldrig haft någon total frihet heller.

Jag anser inte att jag har behövt vare sig offra något eller försaka något för mina barn. De har bara kort och gott medfört en förändring.

Att jag upplever att jag inte har behövt offra något för mina barn verkar vara väldigt provocerande för vissa. Det i sig tycker jag är väldigt intressant.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

När jag blev oplanerad gravid så var mitt bekymmer om jag skulle älska barnet eller inte. Allt det andra går att lösa. Jag ville egentligen inte ha barn. Trots det så såg jag inte de kommande förändringarna i livet som ett problem utan bara för just vad de var nämligen förändringar.

Fast det där är ett förhållningssätt, ingen objektiv sanning. Det finns som sagt var en hel del objektiv forskning som visar på någonting helt annat än din upplevelse och jag tycker att det är rätt klokt att beakta dessa fakta.

För att illustrera skillnaden och varför jag tycker att du är arrogant i ditt resonemang kan jag dra paralleller till en annan tråd, där barnlösa skriver om sin förtvivlan över att inte få barn när de önskar. Avundsjukan och bitterheten som många där beskriver är också förhållningssätt. Om jag skriver att jag inte upplevde ofrivillig barnlöshet som ett dugg problematiskt, och inte alls förstod varför min barnlöshet skulle göra mig avundsjuk på andra kvinnor (deras fortplantning har ju ingenting med min att göra!) eller varför barnlöshet skulle leda till bitterhet, hade jag troligen bli fullständigt attackerad från alla håll. Därför att min beskrivning av verkligheten förminskar deras.

Precis detta gör du, medvetet eller omedvetet.

Men ditt förhärligande förhållningssätt till barnalstrande i allmänhet säger ingenting om ditt föräldraskap, eller vem som är en lämplig mamma eller pappa. Om min son när han blir tonåring frågar mig om hur det är att bli förälder, kommer jag att svara att det innebär vissa uppoffringar, ett tungt ansvar men i gengäld många andra fördelar. Och allt annat hade varit ansvarslöst, anser jag.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag kan bara hålla med, barn innebär förändring, precis som livet ständigt förändras.

Jag märker att det är många här som blir väldigt provocerade av att jag ifrågasätter tanken på att barn innebär så stora förändringar att man avväger att inte få några bara för det, så det är uppenbarligen en jobbig tanke... och, som du säger, mycket intressant

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag tycker bara det är konstigt att se på barn som något som kommer att medföra så stora förändringar att man väljer att inte skaffa dem bara för dessa förändringars skull! ...som sagt var...

Ja, och redan där har du ju sagt väldigt mycket om dina ideal och vad du tänker om föräldrar som avstår barn av det skälet. Inser inte du det?

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag märker att det är många här som blir väldigt provocerade av att jag ifrågasätter tanken på att barn innebär så stora förändringar att man avväger att inte få några bara för det, så det är uppenbarligen en jobbig tanke...

Det är ingen jobbig tanke, men du återproducerar och cementerar normer (som alltså inte är särskilt ovanliga) utan att ens förstå att du gör det. Och hur många som än försöker förklara problemet kan du inte se det.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men ditt förhärligande förhållningssätt till barnalstrande i allmänhet säger ingenting om ditt föräldraskap, eller vem som är en lämplig mamma eller pappa. Om min son när han blir tonåring frågar mig om hur det är att bli förälder, kommer jag att svara att det innebär vissa uppoffringar, ett tungt ansvar men i gengäld många andra fördelar. Och allt annat hade varit ansvarslöst, anser jag.

Att se det som uppoffringar är inte heller någon objektiv sanning, utan ett förhållningssätt. Att få barn innebär absolut ett ansvar, om det är tungt eller inte beror också på hur man förhåller sig.

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jaså, känner du så i tråden, att folk blir provocerad av att du inte tycker att du får avstå från något överhuvudtaget sedan du valde att skaffa barn?

Jag blir lite förvånad över de liv som några av er verkar leva, men provocerad?

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ja, och redan där har du ju sagt väldigt mycket om dina ideal och vad du tänker om föräldrar som avstår barn av det skälet. Inser inte du det?

Det säger ingenting om vad jag anser om människor som avstår från att skaffa barn.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Men jag har inte någon gång förhärligat föräldraskapet! Jag säger bara att jag tycker det är konstigt att se barn som något man måste göra uppoffringar för, jag ser inte det som ett förhärligande.

Jag tycker ingen har förhärligat föräldraskapet. När någon av mina barnlösa kompisar säger till mig att de verkar så mysigt med barn och att de själva börjar bli sugna på att skaffa egna så brukar jag alltid säga till dom att dom är välkomna att vara med oss en dag. Bättre preventivmedel finns inte. Jag kan nästan garantera att man kommer att köra med dubbla kondomer och få sin barnlängtan stillad ett bra tag framöver efter bara en timme i vårt sällskap

Jag anser inte heller att jag gjort några uppoffringar. Däremot en hel del förändringar. Sen finns det med stor sannolikhet en massa människor som upplever att dom offrat en massa för sina barn. Vilken upplevelse man har tror jag beror mycket på hur man är som individ.

 

[Tassetass]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag kan bara hålla med, barn innebär förändring, precis som livet ständigt förändras.

Jag märker att det är många här som blir väldigt provocerade av att jag ifrågasätter tanken på att barn innebär så stora förändringar att man avväger att inte få några bara för det, så det är uppenbarligen en jobbig tanke... och, som du säger, mycket intressant

Jag måste vara en smula trög, får i sådana fall skylla på att dagen spenderats med näsan nere i personuppgiftslagens snåriga träsk, men jag undrar:

Om det INTE är förändringarna som barn medför som får folk att avstå, vad är det då? Alltså, så som du skriver det så får jag uppfattningen att det är "fel" att avstå barn på grund av de förändringar det medför, så vad är "rätt" grund att avstå barn? Hur saker och ting kommer att påverka ens liv ligger väl till grund för alla val man gör?

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det är ingen jobbig tanke, men du återproducerar och cementerar normer (som alltså inte är särskilt ovanliga) utan att ens förstå att du gör det. Och hur många som än försöker förklara problemet kan du inte se det.

vilka normer?

 

[Calazirya]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag kan bara hålla med, barn innebär förändring, precis som livet ständigt förändras.

Jag märker att det är många här som blir väldigt provocerade av att jag ifrågasätter tanken på att barn innebär så stora förändringar att man avväger att inte få några bara för det, så det är uppenbarligen en jobbig tanke... och, som du säger, mycket intressant

Allt handlar väl om vart man är i livet. Jag tror inte någon blir särskilt provocerad av att du inte tycker att ditt liv inte förändrats egentligen, men när man diskuterar det som rent allmän uppfattning, att barn rent generellt inte medför någon förändring så kan jag nog bara gissa att det blir en aning snedvridet.

Om det är värt förändring eller inte måste ju ligga hos var och en att avgöra, medan du lägger det som norm.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag måste vara en smula trög, får i sådana fall skylla på att dagen spenderats med näsan nere i personuppgiftslagens snåriga träsk, men jag undrar:

Om det INTE är förändringarna som barn medför som får folk att avstå, vad är det då? Alltså, så som du skriver det så får jag uppfattningen att det är "fel" att avstå barn på grund av de förändringar det medför, så vad är "rätt" grund att avstå barn? Hur saker och ting kommer att påverka ens liv ligger väl till grund för alla val man gör?

Jag har inte sagt något om vad som är rätt och fel, jag tycker bara det är konstigt att se de förändringar som föräldraskapet medför som det huvudsakliga skälet till att inte skaffa barn, dvs, man skulle vilja ha barn, men inte förändra sitt liv. Jag har kanske varit oklar där.

 

[Tora]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jaså, känner du så i tråden, att folk blir provocerad av att du inte tycker att du får avstå från något överhuvudtaget sedan du valde att skaffa barn?

Jag blir lite förvånad över de liv som några av er verkar leva, men provocerad?

Ja det verkar ju vara en väldigt känslig fråga det där av någon anledning. Att man inte upplever sitt föräldraskap som en massa uppoffringar.

 

[Ginne]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Allt handlar väl om vart man är i livet. Jag tror inte någon blir särskilt provocerad av att du inte tycker att ditt liv inte förändrats egentligen, men när man diskuterar det som rent allmän uppfattning, att barn rent generellt inte medför någon förändring så kan jag nog bara gissa att det blir en aning snedvridet.

Om det är värt förändring eller inte måste ju ligga hos var och en att avgöra, medan du lägger det som norm.

Fast jag säger ju inte att barn inte medför förändringar?