Hur förklarar man sin längtan efter barn?

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ungefär så som sammanfattning kanske.

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och det är ju galet intressant ur en lång rad sociala aspekter!

En maktanalys på det där, vore ju inte dumt att få serverad!

En av mina favorithobbyteorier om samhället för tillfället, är att de sociala spänningarna mellan stad och land ökar (i Sverige). Den där elefanten illustrerar ju det.

 

[Hiddeous]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Den här skillnaden tycker jag ofta blir tydlig i abortdiskussioner på buke. De i den första gruppen resonerar oftare som att "det ordnar sig" medan de i andra gruppen mer överväger hur barnet och de själva kommer att få det.

Exakt! Och för denna grupp ordnar det sig säkert också, men det är verkar ju tyvärr omöjligt att få dessa personer att förstå oron och vedermödorna hos de som upplever sig ha mycket mer att förlora.

 

[lil-sis]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och tvärtom, uppenbarligen

Fast både Tora och Inte_Ung är högt utbildade.

Vi är tillbaka på "alla är olika".

 

[Mabuse]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ett bråk med en arg tonåring, gör mig tex mycket tröttare än ett bråk med en arg treåring. Det går inte att jämföra på samma månad, för min del.

Nej, just bråken är kanske inte så farliga med en treåring, men detta att aldrig någonsin få vila, vara ifred, ligga på soffan och läsa en bok... Det tycker jag tröttar! Att det aldrig är någon paus, utan antingen är man på jobbet, eller så har man hand om småbarn eller hushållsarbetar hemma, aldrig nånsin en timme när man kan koppla av. Det saknar jag nog mest, mer än flexibilitet och resor och allt sånt där.

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag pratar inte om enskilda personer utan om grupper. Varken Tora eller Inte_Ung (eller du) behöver alltså redovisa deras utbildning här.

Vilket är tvärtom, där hänger jag inte med?

 

[Mabuse]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Hon kom hursomhelst till jobbet i förra veckan och såg ut som ett lik. Då hade döttrarna bestämt sig för att sova borta, trots att mamma hade krävt att de skulle vara hemma senast 1, annars rök studiebidraget. Det struntade döttrarna i och fick hämtas handgripligen vid 4-snåret på morgonen och jag tror inte min kollega sov många timmar. Hon sa själv att hon hade föredragit en vaknatt med kräksjuka vilken dag som helst jämfört med den mentala urladdning som detta innebar. Och det var tyvärr inte första gången. Hon har ofta uttryckt att bara de överlever sina tonår, så är hon glad.

Ja, det förstår jag. Stackars henne, det låter helt galet slitigt!

Bland mina kollegor är det nog vanligare att man märker att de kan lägga in en växel till i jobbet när barnen blir tonåringar, de har inte längre det där lätt jagade i blicken som framkallas av dagishämtning och -lämning, och barnen klarar sig själva och har egna grejor. Men tonåringar på glid, som försvinner och måste hämtas klockan fyra förstår jag verkligen är slitsamt. Det måste väl ändå höra till undantagen att barnen ballar ur till den milda grad?

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ja, jag tyckte av någon mystisk anledning inte att det där var så jobbigt under förskoleåldern. Troligen för att jag själv var student och därmed hade ett mycket friare liv än man har som heltidsarbetande i ett krävande yrke.

Men tonåren - den mentala pressen att aldrig veta om ett världskrig skulle bryta ut eller inte, var tung, tyckte jag.

Och faktiskt också att tonåringars problem är närmare en själv. Jag får inte ont i själen när en treåring gråter över en tappad glass, men när en sextonåring begråter sin första kärlek, då har jag det jobbigt. Antagligen för att kraschad kärlek är ett problem som ändå angår mig på ett annat vis än tappade glassar och därmed svårare att hålla ifrån sig.

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Exakt! Och för denna grupp ordnar det sig säkert också, men det är verkar ju tyvärr omöjligt att få dessa personer att förstå oron och vedermödorna hos de som upplever sig ha mycket mer att förlora.

Jag är inte så säker på att det alltid ordnar sig, faktiskt. Titta på vilka barn det är som lever i fattigdom i Sverige. Det är barn med utländsk bakgrund och barn till ensamstående förälder (där den stora majoriteten är kvinnor). Och det är ju knappast den högutbildade mamman med en månadslön på 45000 det handlar om.

Jag skulle oroa mig allvarligt för mig själv om jag övervägde ett bilbyte noggrannare än jag funderade över vad jag kunde erbjuda ett barn.

Petruska: jupp.

 

[Mabuse]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Fast är det nån gång världskrigen ständigt lurar om hörnet, så är det väl när man har treåringar? Vanten sitter fel, täcket glider - det finns tusen anledningar för världen att gå i tusen bitar när man är liten. Tala om att bo på ett minfält!

Detta med att aldrig få vila har ju inget med frihet att göra, jag tror inte det blir ett dugg bättre av att vara student, man lär väl inte få vila mer då?

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Då är jag väl bara tålig för just den sortens påfrestning? Eller var, i unga år, numera låter det helt oöverkomligt. Jag blir utmattad efter en halv dag med vårt plastbarnbarn.

Och jag tycker att tonårsvärldskrigen är jobbigare. En stor arg människa är jobbigare att förhålla sig till än en liten.

Jo, studentlivet innebar i mitt fall ett betydligt mer flexibelt schema än yrkeslivet normalt gör. Att man utan så stora problem kunde gå på dagislucia, och sen läsa på kvällen. Jag kan det i jobbet nu med, men lättare som student, ändå. (Inte så mycket schemalagd tid på fattiga humaniorainstitutioner.)

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Förresten, apropå aborter. Jag går igång lite känner jag. När någon är och kackar på aborträtten, som t ex SD gör, då handlar det ju om kvinnors möjlighet att ta kontroll över sina liv. För att barn innebär en så stor förändring.

Likadant med p-pillret. Det har alltid beskrivits som en revolution när det gäller kvinnors rätt till kontroll över sina liv. För att barn innebär en så stor förändring.

Jag fattar inte hur man kan bagatellisera den förändringen. Att de flesta sedan väljer att göra förändringen och faktiskt (försöka) få barn - det är ju en helt annan sak.

 

[Mabuse]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Läsa på kvällen medan man passar en tvååring? Hur gör man det? Givet att man har någon ambition att förstå det man läser, menar jag, vilket oftast kräver att man kan fokusera på texten mer än 30 sekunder i taget.

Flexibla arbetstider är såklart en hjälp när man har småbarn, det håller jag med om!

 

[Inte_Ung]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Läsa på kvällen medan man passar en tvååring? Hur gör man det?

Den sover.
Då så kan man läsa.

Min sambo läste alltid i sin bok i sängen i samband med nattande av barnet.
Efter att han läst för barnet.
Nu så läser han högt för barnet ur gemensam bok varje, nåja nästan i alla fall, kväll.

Vissa barn har god och regelbunden sömn, det gör livet för föräldrarna enkelt.

 

[Mabuse]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

När barnen sover, man har plockat undan och fixat inför nästa dag - då är åtminstone jag astrött, och kan möjligen fokusera tillräckligt länge för att läsa ett inlägg på Buke. Samt borde egentligen gå och lägga mig, för att inte vara lika astrött nästa dag.

Visst kan man kanske sätta sig och jobba en timme, och sedan direkt gå och lägga sig, men då får man ju aldrig ledig tid, utan all vaken tid är arbete på något sätt. Det är ju inte så kul att leva så.

 

[mandalaki]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Fast de flesta som pluggar eller forskar skulle nog inte tycka att läsa i sängen är en effektiv studieteknik.

 

[Mabuse]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Att jobba i sängen kvälls/nattetid är också ett ganska bra sätt att skaffa sig sömnproblem, om man inte redan har det. Vilket många forskare iofs redan verkar ha (har inga vetenskapliga stöd för det, men ungefär hälften av mina forskarkollegor verkar ha sömnproblem av något slag, vilket jag hoppas är överrepresentativt många). Förutom då uppenbara nackdelar i form av usel ergonomi och bristande koncentrations/inlärmningsförmåga pga trötthet.

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Ja, alltså, att jag nog ändå upplevde småbarnsåren som relativt enkla ur föräldrasynpunkt, ska inte tolkas som att jag tyckte att det var lättvindigt! Småbarn dominerar hela ens liv, och varje försök från förälderns sida att obstruera mot det blir dyrköpt.

Så min deppiga poäng är snarast att i sådana här diskussioner, är det oftast småbarnstiden man pratar om, och den beskrivs som mindre krävande än sitt rykte. Om större barn nämns, så är det i termer av att då är striden över. Och det är det jag inte alls håller med om.

Större barn är så klart lättare ur vissa aspekter, men jag tycker inte att barn 8-16 år gamla är totalt sett lättare än förskolebarn. Visst, man får gå på toa i fred, men å andra sidan får man vänta i tre timmar på att få gå dit, eftersom tonåringar slår läger där.

Stora barn ska ju lotsas ut i livet på ett annat vis, jag tyckte inte att det var smärtfritt. Små barn kan man ändå ofta få på sin sida med rätt små medel, tex en bulle. (Ja, inte när de väl är arga, så klart.)

 

[Badger]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Jag läste aldrig någon annanstans. (Mindes mycket sämre efter läsande vid skrivbord). (Å andra sidan spred jag papper över hela sängen, det lär inte fungera med barnnattning). Ok erkänner helt bredvid tråden.
(Mamma som forskar är också en stor sängläsare)

(Ingen har sömnproblem.)

 

[Petruska]

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

KL

Helt apropå läste jag precis att man i USA kan se att just de lågutbildade med låga inkomster numera verkar låta bli att skaffa barn, av ekonomiska skäl.

Dvs lite tvärtemot iakttagelserna i den här tråden, och helt klart tvärtemot vad jag ser omkring mig IRL. (Jag bor för all del inte i USA.)

Historiskt, tex i bondesamhället, så bildade de fattiga väl inte heller familj, tex drängar och pigor. Tror jag att jag har fått lära mig. Medan folk som hade det lite bättre ställt, gjorde det (och det är också de som kommit att bli bilden av kärnfamiljen i jordbrukssamhället, som om de var de enda som fanns).