Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

KL

Och nu tycker jag hela tråden hamnat i att barn är ett enda stort problem, från spädbarnsåren till och med tonåren, så man kan undra varför någon överhuvudtaget någonsin kan tänka sig att skaffa några!
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det var mest som ett inlägg om att ligga på soffan, slappa och läsa en bok.
Men jo jag har alltid pluggat bra i sängen.
Sambon också.
Ryggen gillar att ligga ner i stället för att sitta.
Enda nackdelen för oss har varit och är att vi somnar även när vi inte tänkt oss det.
Ingen av oss har svårt att sova.
Men i stället svårt att vakna.

Kanske att det också är en orsak till att vi upplever tiden med små barn olika?
Jag kan sova när som helst och var som helst och bli pigg av det, det samma gäller för min sambo.
Mitt problem kan däremot vara att jag somnar när jag borde vara vaken.
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Större barn är så klart lättare ur vissa aspekter, men jag tycker inte att barn 8-16 år gamla är totalt sett lättare än förskolebarn. Visst, man får gå på toa i fred, men å andra sidan får man vänta i tre timmar på att få gå dit, eftersom tonåringar slår läger där.

Stora barn ska ju lotsas ut i livet på ett annat vis, jag tyckte inte att det var smärtfritt. Små barn kan man ändå ofta få på sin sida med rätt små medel, tex en bulle. (Ja, inte när de väl är arga, så klart.)

:D Jag antar att det bara är att börja bygga nytt badrum, med andra ord, så är det hotet förhoppningsvis avvärjt!
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

:D Jag antar att det bara är att börja bygga nytt badrum, med andra ord, så är det hotet förhoppningsvis avvärjt!

Och att bygga ett badrum är ju bara lätt och roligt och går snabbt, så det är ju absolut inte en jobbig anpassning! Och så roligt det blir att ha ännu ett badrum att städa sen! Eller bäst av allt - tada! - att tjata på tonåringen om att städa!
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Kl
En lite reflexion på huruvida barn förändrar livet eller inte...

Själva grejen att börja tänka på barn var för mig känslan att mitt vanliga liv inte var lika fullkomligt som innan. Sånt som jag fick lägga åt sidan var sånt som jag inte hade samma glädje av som innan.
Har man den känslan blir det inte så mycket uppoffringar utan mer att man slipper pressen att göra sånt man inte längre vill. Lite känsla av att man inte pallar gå ut och supa utan faktiskt skulle vilja vara hemma och mysa.
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

KL

Och nu tycker jag hela tråden hamnat i att barn är ett enda stort problem, från spädbarnsåren till och med tonåren, så man kan undra varför någon överhuvudtaget någonsin kan tänka sig att skaffa några!

För att man vill ha dem naturligtvis. Dvs fördelarna överväger uppenbarligen för de som skrivit i tråden och har eller vill ha barn. Dvs med problem och allt är barn positivt! Om man vill ha dem. Men om man inte vill ha barn är det möjligt att nackdelarna överväger...
 
Senast ändrad:
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Håller med om tanken, men det känns som en viktig tanke, att tex ts kille inte är riktigt klar med det andra ännu. Men kan bli, kanske.
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

KL

Och nu tycker jag hela tråden hamnat i att barn är ett enda stort problem, från spädbarnsåren till och med tonåren, så man kan undra varför någon överhuvudtaget någonsin kan tänka sig att skaffa några!

Det säger väl snarare en del om hur gärna folk vill ha barn, och hur roligt de tycker det är, när de uppenbarligen väljer att skaffa barn trots alla problem?

Det är ju som att fråga varför någon vill ha häst, när man hör om hur mycket besvär det är med att sköta dem, och hur dyra de är - för att det är så vansinnigt kul att ha häst, givetvis, att det uppväger.
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Håller med om tanken, men det känns som en viktig tanke, att tex ts kille inte är riktigt klar med det andra ännu. Men kan bli, kanske.

På tal om detta tror jag att det kanske också är lite feltänkt att man inte vill ha barn för att man inte är klar med att vara ute och supa, exempelvis. Underförstått att det är sånt som de flesta borde växa ifrån i nåt läge, och att ovilja inför barn mycket handlar om att vara fast i ett tidigare utvecklingsskede med fylla och fest, och inte vilja släppa det och gå vidare för att bli vuxen (och, underförstått, förälder).

Så tror jag inte alls det behöver vara, det finns ju många anledningar annat än fest- och fyllerifaiblesse som kan göra att man inte väljer att skaffa barn. De vänner jag har som är frivilligt barnlösa festar inte mer än sina småbarnsförsedda vänner, däremot ägnar de mer tid åt exempelvis intressen, vänner och arbete. Alltså högst vuxna intressen, som i många fall även föräldrarna skulle ägna mer tid om dygnet hade fler timmar.
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Så min deppiga poäng är snarast att i sådana här diskussioner, är det oftast småbarnstiden man pratar om, och den beskrivs som mindre krävande än sitt rykte. Om större barn nämns, så är det i termer av att då är striden över. Och det är det jag inte alls håller med om.

Nej men det här är ju inte alls vad jag vill höra, begriper du väl! :nailbiting:

Såhär ska du säga: Nejnej, efter småbarnstiden är föräldraskapet en dans på rosor, bara det roliga återstår! Det är sånt man vill höra när man har småbarn, inte olyckskorpiga jeremiader om att det blir ännu mer krävande sen. :cautious:
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nej det behöver ju inte vara fyllefester.
Det kom ganska tidigt för mig att jag tyckte det räcker att dricka vin med tjejkompisar och skippa utgång.
Det kan olika saker för olika personer men kontentan är väl att man tycker livet känns lite futtigt, förutsägbart, trist , fast i gamla hjulspår, ålders noja? Och helt ur det blå kommer det en tanke om att det hade varit roligare om man hade barn .
Precis som att det är roligt att ha egen häst, men på ett lite mer ... Ja, meningen med livet plan. Om man inte känner att ett barn skulle göra livet bättre borde man låta bli att tillverka dom tycker jag
Jag var nästan säker på att jag aldrig skulle ha barn men helt plötsligt kändes det som att jag gick miste om något... Tomt utan ... Saknade nåt som jag aldrig haft...
Jag har ju bara en barn. Mycket eftersom jag inte haft känslan av att jag saknar ett nr två. Jag är fast i att det är massa jobb och negativa saker... Precis dom folk utan barn troligen känner...
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

På tal om detta tror jag att det kanske också är lite feltänkt att man inte vill ha barn för att man inte är klar med att vara ute och supa, exempelvis. Underförstått att det är sånt som de flesta borde växa ifrån i nåt läge, och att ovilja inför barn mycket handlar om att vara fast i ett tidigare utvecklingsskede med fylla och fest, och inte vilja släppa det och gå vidare för att bli vuxen (och, underförstått, förälder).

Så tror jag inte alls det behöver vara, det finns ju många anledningar annat än fest- och fyllerifaiblesse som kan göra att man inte väljer att skaffa barn. De vänner jag har som är frivilligt barnlösa festar inte mer än sina småbarnsförsedda vänner, däremot ägnar de mer tid åt exempelvis intressen, vänner och arbete. Alltså högst vuxna intressen, som i många fall även föräldrarna skulle ägna mer tid om dygnet hade fler timmar.

Hm jag måste ha missat biten där jag skrev att just supa var enda möjliga aktiviteten som hindrade barn. Eller den där jag skrev att alla känner att de vill rensa lite bland intressena. Eller där jag skrev att det är mer barnsligt att välja att inte skaffa barn (när jag egentligen tycker att båda besluten är lika mogna- eller ej).

( det är sådant fokus på supa här, som om det är det som är att festa eller gå ut eller ha något intresse alls)

Jag menade att för vissa verkar det trevligare att ägna tid åt jobb och intressen ett tag och sedan välja än att stressa in i barnskaffande.
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nejdå, man behöver inte tycka att barn står för en massa negativt och jobbigt om man inte väljer till barn i sitt liv. Man kan låta bli att välja till barn för att man inte har tillräckligt stark barnlängtan, helt enkelt.

Att välja att (försöka) få barn för att livet är förutsägbart och trist - det låter som en konstig anledning i mina öron. Ett barn ska inte behöva fylla ett tomrum i någons liv.
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Nej men det här är ju inte alls vad jag vill höra, begriper du väl! :nailbiting:

Såhär ska du säga: Nejnej, efter småbarnstiden är föräldraskapet en dans på rosor, bara det roliga återstår! Det är sånt man vill höra när man har småbarn, inte olyckskorpiga jeremiader om att det blir ännu mer krävande sen. :cautious:

Jag menade det, ju! Jag råkade bara skriva lite fel. Autostavningens fel.
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Tycker du?
För mig är det precis vad längtan efter ett barn var. Och barnet behöver inte göra mer än finnas till för att det tomrummet ska vara fyllt. Ser inget negativt alls med det;)
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Samma sak här, och jag har då aldrig supit eller hängt på krogen, mer föreningsliv och ridning och träning och dricka the med vänner. Man kan ränna omkring rätt bra och festa också (dvs gå på fest till sent och dricka ett par glas vin) utan att supa en dag, man kan dansa istället. Men tja en dag så kändes det som att ett barn också inte skulle vara helt fel (även om det skulle varit helt fel 5 år tidigare).

Och till Mandalaki vart ska ett barn finnas i ett liv om inte i ett utrymme som blivit ledigt för det? På undantag i ett hörn? Slänga livet åt sidan och desperat klänga på det stackars barnet? Vilket är den finare och bättre känslan inför att skaffa barn? Bebisar är så söööööta? Min biologiska klockar tiiiickar? och andra Aftonbladetkänslor.
 
Senast ändrad:
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Det där var nog den sämsta tolkningen någonsin av något jag skrivit här. Jag har nästan inte lust att svara.

Barn tycker jag att man ska försöka få när man vill just ha barn. Upplever man ett tomrum i sitt liv så tror jag att man ska försöka fylla det inifrån. Inte utifrån och i synnerhet inte med en annan person. Sår läker dåligt utifrån, de bör läka inifrån.
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Tycker du verkligen att det är samma sak? Att frigöra utrymme för ett barn (dvs dra ner på någon aktivitet eller dylikt) jämfört med att fylla ett tomrum med ett barn?
 
Sv: Hur förklarar man sin längtan efter barn?

Och Mandalaki
Uppenbarligen ser man på ordet tomrum helt olika.
Om jag är hungrig fyller jag tomrummet med mat. Inget vits att fylla det inifrån- jag är hungrig ändå !
Det tomrum jag kände utan barn handlade just om att jag ville ha ett barn! Inget som gick att fylla inifrån? Längtan efter barn var för mig en känsla som jag absolut kunnat leva med men den hade aldrig försvunnit utan mitt barn. Jag hade varit lycklig men saknat något!
Därför känner jag inte att jag försakat något, eller varit tvungen att skapa plats för barnet.
 

Liknande trådar

Övr. Barn Hej på er alla kloka! Förlåt för ett långt inlägg men jag har verkligen ett behov av råd och tips. Jag har sen en tid tillbaka...
2
Svar
26
· Visningar
3 825
Senast: Anonymisten
·
Relationer Tänkte från början göra ett anonymt nick men orkar faktiskt inte. Ni som känner mig irl kan ju hålla låg profil. Igår släppte min sambo...
2 3
Svar
57
· Visningar
5 335
Senast: Svartkatt
·
Småbarn Huuuuur har du fått ditt barn att vilja äta sånt? Vår unge åt allt fram till typ 2 år. Nu är det bara barnmat typ pannkakor, hamburgare...
2 3
Svar
48
· Visningar
3 698
Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 168

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp