Hund

[Lusse]

Det låter väl som en bra idé att prata med din partner om varför han inte vill ta med sig hunden, vi här kan ju bara spekulera Och kanske prata öppet och sårbart om vilka behov som ligger bakom både för dig och för honom. Jag får inte helt klart för mig om du tycker att han hjälper dig och ställer upp för dig och bryr sig om dig på ett sätt som känns bra för dig eller inte, som du beskriver att det ”bör gälla” i en relation, eller om du inte tycker det. För jag tycker absolut att det är lite själva grejen med att vara i en relation, att man visar omtanke. Men är det synonymt med att gå ut med hunden? Om han på andra väsentliga sätt ställer upp och bryr sig om och tänker på dig och så vidare - igen, helt legitimt att vilja ha det av sin partner - så kanske det är ganska lätt att acceptera att han inte kan tillgodose precis alla dina behov, och att gå ut med hunden är en sådan sak, särskilt om det faktiskt skulle vara så att det krockar med ett viktigt behov för honom.
Pja, lite utveckling av mina tidigare inlägg. Hur som helst hoppas jag ni kan ha ett bra samtal om det där ni inte anklagar varandra utan kommer varandra lite närmre och förstår varandra bättre!

Jodå, för övrigt är han en omtänksam make och vi hjälps åt med det mesta. Vi har såklart pratat om detta innan och han har ju förklarat varför men det är jag som har lite svårt att acceptera förklaringen. I min värld är det märkligt att ta en promenad utan att ta hunden med sig (ibland i alla fall) och jag ville kolla av lite vad andra tycker

 

[Lusse]

Mina djur är mina och det ska väldigt mycket till innan jag ber min partner om hjälp med något med dem. Jag vill inte och han vill inte. Ska jag be om hjälp får det vara något jag omöjligt klarar själv och eftersom han vet det så säger han inte heller nej vid de tillfällena. Jag ser därför inte problemet alls. Ett problem hade varit om ni skulle gå tillsammans och han vägrar att du har med hunden. Då har han gått över en gräns han inte ens ska vara i närheten av, dvs. han försöker bestämma över dig och det har han ingen rätt till.

Jag skulle heller inte lägga något vardagsansvar på mannen gällande djuren om det inte är nödvändigt men en promenad då och då kan jag tycka är lite schysst att bjussa på Precis som jag hjälper han med saker som inte är mitt ansvar ibland, just för att vara lite schysst

 

[Nytant]

Jodå, för övrigt är han en omtänksam make och vi hjälps åt med det mesta. Vi har såklart pratat om detta innan och han har ju förklarat varför men det är jag som har lite svårt att acceptera förklaringen. I min värld är det märkligt att ta en promenad utan att ta hunden med sig (ibland i alla fall) och jag ville kolla av lite vad andra tycker

Jag tänker att detta handlar mindre om normgivande åsikter och mer om era behov och er kommunikation Dvs. man kan ha behov i en relation som är obegripliga för majoriteten av befolkningen utan att dessa behov blir mindre legitima. Sen tänker jag att antingen så är det här med hunden indikativt för en lite djupare problematik i er relation, nämligen att du upplever att han inte hjälper dig med saker som inte är hans ansvar i samma utsträckning som du hjälper honom, att du upplever att han inte är ”schysst” i samma utsträckning som du, eller så är det en sak som vägs upp av allt det andra som är bra i er relation. Jag blir lite bekymrad över att du uttrycker hans sätt att göra saker på som ”märkligt”. Det är ett ganska negativt och dömande ord som kan vara skadligt att använda mot sin partner, kanske inte som undantag men om den sortens koncept tar rot och börjar användas oftare är det destruktivt. Säger detta med förbehåll för att jag såklart har väldigt, väldigt begränsad inblick i er relation och kanske fått helt fel uppfattning om hur stor plats den här konflikten tar. Men baserat på det du skriver undrar jag om du är ärlig mot dig själv och honom med vad det egentligen handlar om, för jag tycker det framträder en lite annan bild mellan raderna. Jag tycker i så fall både det och dina känslor är väldigt mänskliga, och uppmuntrar verkligen i all välmening att kanske fundera lite till om det skulle kunna vara så, och prata öppet med din partner utan att döma eller anklaga. Och - det är såklart också helt fritt att konstatera att jag är ute och cyklar, och så är det bra med det

 

[MiaMia]

Jodå, för övrigt är han en omtänksam make och vi hjälps åt med det mesta. Vi har såklart pratat om detta innan och han har ju förklarat varför men det är jag som har lite svårt att acceptera förklaringen. I min värld är det märkligt att ta en promenad utan att ta hunden med sig (ibland i alla fall) och jag ville kolla av lite vad andra tycker

Jag skulle heller inte lägga något vardagsansvar på mannen gällande djuren om det inte är nödvändigt men en promenad då och då kan jag tycka är lite schysst att bjussa på Precis som jag hjälper han med saker som inte är mitt ansvar ibland, just för att vara lite schysst

Ni är överens om att han inte har något ansvar att ta med hunden ut och att sysslan inte ingår ert "delade hushåll".
Han har förklarat varför han inte vill men den förklaringen är inte acceptabel.
Du tycker att han ändå borde göra det, av "schyssthet".

Jag blir fundersam kring detta att han ska behöva förklara sig och förväntas bjussa på mer än ni varit överens om att han ska göra. ÄR ni verkligen överens om förväntningar och ansvar, egentligen?

 

[Lingon]

Jodå, för övrigt är han en omtänksam make och vi hjälps åt med det mesta. Vi har såklart pratat om detta innan och han har ju förklarat varför men det är jag som har lite svårt att acceptera förklaringen. I min värld är det märkligt att ta en promenad utan att ta hunden med sig (ibland i alla fall) och jag ville kolla av lite vad andra tycker

Det där får du nog bara acceptera och framför allt respektera din mans åsikt i den frågan.

Jag är uppvuxen med hund och har därför gått många många promenader med hund. Sen jag flyttade hemifrån har jag inte haft hund. Det är två helt olika typer av promenader man går med och utan hund. Med hund väljer jag vägar som passar hunden och promenaden är för hundens skull. Jag måste hålla uppsikt runt omkring oss och antingen går man med hunden kopplad och måste stanna hela tiden eller lös och måste hålla extra noga koll på omgivning och hund. När jag går promenad ensam utan hund kan mina tankar få vandra iväg på ett sätt som är helt omöjligt om jag har hund med mig. Jag kan inte gå i min egen värld på hundpromenaden. Det hade varit ansvarslöst! När jag går själv så rensar jag hjärnan genom att låta tankarna fritt få vandra iväg dit de vill. Eller så lyssnar jag på ljudbok/musik i hörlurar vilket jag definitivt inte hade gjort om jag haft hund med mig.

Så jag tycker inte att det är märkligt eller fel av din man inte vilja ha med hunden på sina promenader. Däremot borde han ta hunden på en kort kisserunda om den behöver det och du fortfarande är på jobbet. Sen efter den kan han gå sin längre promenad själv och så tar du hunden på en längre runda när du kommer hem. Om det nu är så att ert avtal var att hunden var din och du skulle ta hand om den.

 

[Trasten]

Jag skulle heller inte lägga något vardagsansvar på mannen gällande djuren om det inte är nödvändigt men en promenad då och då kan jag tycka är lite schysst att bjussa på Precis som jag hjälper han med saker som inte är mitt ansvar ibland, just för att vara lite schysst

Om någon annan kräver att jag ska göra en viss sak så kan jag inte längre göra den för att vara lite schysst. Då gör jag det för att jag måste, eller för att undvika tjafs eller nått men jag känner mig inte längre lite schysst när jag gör det.
Om någon gör saker för mig för att vara lite schysst (när det passar dem) och sen kräver att jag ska vara lite schysst tillbaka (när det passar dem, eller på ett sätt som passar dem) så tycker jag att det sabbar allt de gör för att vara lite schyssta också.

(Det skulle heller aldrig bli nödvändigt för mig att lägga vardagsansvar för djur på någon annan som inte frivilligt tagit på sig det. En gång kan jag tänka mig med vardagsansvaret tar jag själv eller så gör jag mig av med djuret jag inte kan eller vill ta ansvar för.

Det är skillnad på presenter och mutor och det är skillnad på att vara lite schysst och på att ta ansvar i hushållet.

 

[AbCdE]

Om någon annan kräver att jag ska göra en viss sak så kan jag inte längre göra den för att vara lite schysst. Då gör jag det för att jag måste, eller för att undvika tjafs eller nått men jag känner mig inte längre lite schysst när jag gör det.
Om någon gör saker för mig för att vara lite schysst (när det passar dem) och sen kräver att jag ska vara lite schysst tillbaka (när det passar dem, eller på ett sätt som passar dem) så tycker jag att det sabbar allt de gör för att vara lite schyssta också.

(Det skulle heller aldrig bli nödvändigt för mig att lägga vardagsansvar för djur på någon annan som inte frivilligt tagit på sig det. En gång kan jag tänka mig med vardagsansvaret tar jag själv eller så gör jag mig av med djuret jag inte kan eller vill ta ansvar för.

Det är skillnad på presenter och mutor och det är skillnad på att vara lite schysst och på att ta ansvar i hushållet.

Fast det handlade ju inte om att TS skulle ligga och pilla sig i naveln och sambon tog ut hunden. Det gällde få tillfällen när TS hade häcken full.

 

[Trasten]

Fast det handlade ju inte om att TS skulle ligga och pilla sig i naveln och sambon tog ut hunden. Det gällde få tillfällen när TS hade häcken full.

Ja exakt.
Tyvärr tror jag inte min poäng gick fram så bra. Om TS har häcken full eller pillar sig i naveln har ingen som helst betydelse för mitt resonemang.

 

[TinyWiny]

Jag skulle heller inte lägga något vardagsansvar på mannen gällande djuren om det inte är nödvändigt men en promenad då och då kan jag tycka är lite schysst att bjussa på Precis som jag hjälper han med saker som inte är mitt ansvar ibland, just för att vara lite schysst

Schysst att bjuda på? Vad lägger du i det? För min del skulle det inte vara schysst om min partner (eller någon annan) hade släppt ut eller in/fodrat/mockat hos hästarna och gått promenad med hunden om det inte var så att jag var nyopererad eller låg på sjukhus. Det vill jag göra själv. Jag har djur för att jag vill ta hand om dem och allt runt omkring. Själv. Inte att någon annan ska göra det åt mig.

Om jag sitter framför datorn och läser/gör annat och min partner kommer och säger, googla på det här, så kan jag svara nej. Visst sitter jag vid datorn men jag gör annat som är viktigt för mig. Varför ska jag slänga allt åt sidan för att vara schysst när jag inte alls vill det och faktiskt gör annat? Då är det inte längre att vara schysst utan ett tvång och måste. Hade han däremot bett mig köpa falukorv när jag handlar så är det inga problem, det ser jag inte ens som schyssthet utan som att jag handlar det som behövs även om jag aldrig i livet skulle äta falukorv.
Det jag vill ha fram är att vi är olika och vi ska få vara olika utan att behöva förklara med argument som den andre accepterar. Det låter nämligen som att du tycker att hans argument inte är tillräckliga trots att han inte behöver argumentera alls för att få gå sina promenader i fred. Hans promenader är som mitt sittande framför datorn, jag vill inte göra något annat när jag sitter där utan jag vill göra det jag har tänkt göra och sedan vill jag gå därifrån. Samma med din partner, han vill gå ut och gå ensam. Han vill inte ha med sig hunden då eftersom han då inte gör det han vill utan det du vill.

Det du kanske ska göra är att diskutera hur ni spenderar eran tid. Du kanske behöver mer tid för dig än vad du har nu? Han kanske behöver se att eran familj och erat liv tar tid som du lägger mest tid på? Du kanske känner att fördelningen är väldigt orättvis och att det då blir att du ser med frustration hur han går ut och går ensam när du vet att du har tusen saker du ska göra och inte hinner med det du behöver och får dåligt samvete för hunden och att du då tycker att han iallafall kan vara schysst och avlasta dig med det?

Jag tror alltså inte att hundens promenerande/ickepromenerande med honom är problemet utan att det är annat som skaver och att hans ensamma promenader blir symbolen för den orättvisa du känner. Den ska du absolut ta upp med honom så att ni kan lösa det.

Det är väldigt vanligt att framförallt kvinnor gör saker åt sin partner i förhoppning om att hen ska göra likadant och blir det inte så så blir man såklart ledsen. Det har man såklart rätt till. Man har alltid rätt till sina känslor men endel människor ser inte det där schyssta som man gjorde som något schysst utan de tar förgivet att man gör det för att man vill eftersom de själva aldrig skulle komma på tanken att göra något de inte vill. Då får man ta och banka in i huvudet på dem att som vuxen följer ansvar och att det är fel att åka bananskal genom livet och låta andra ta törnarna av ens handlande/icke handlande. Endel fattar, andra inte men då vet man iallafall och kan hantera det utefter det.

 

[Amha]

Vad tycker ni? Jag har ett hundintresse, mannen har det inte men accepterar att jag har hund och gillar även denna. Jag tar allt ansvar då det är mitt intresse. Dock stör det mig lite då mannen ganska ofta går långpromenad utan att ta med hunden. Hunden hade älskat att få en extrapromenad någon gång ibland och jag hade tyckt det varit skönt med lite avlastning någon enstaka gång. Vad säger ni, är jag helt fel i hur jag tänker?

Jag har blandat in en hund i min familj. Hunden är mitt ansvar då det var mitt beslut att blanda in henne. Min partner hjälper mig att släppa ut henne ibland om jag är iväg men han går nog inte promenader då utan öppnar dörren. Kan/vill han inte hjälpa mig med det får jag ordna rastning, pensionat eller nåt. Min partner går ofta promenader utan att ta med hunden. Ibland frågar jag men säger han nej är det nej. Däremot kan vi ibland gå tillsammans, med hunden. Hade min partner gått och köpt en råtta hade han inte kunnat förvänta sig att jag tar hand om den.

 

[Lusse]

Vill bara förtydliga en sak som verkar försvinna här i tråden, jag förväntar mig inte att mannen tar hand om hunden. Jag älskar min hund och att spendera tid med den och tar fullt ansvar för den. Detta gäller någon enstaka gång, kanske jag frågat mannen om hjälp drygt en handfull gånger under alla år vi varit gifta.
Undrar lite om hur ni tänker om en partner har barn sedan tidigare. Ska man inte heller hjälpa till med dessa?

 

[Sel]

Jag lever ju inte i parförhållande, men de gånger jag bott ihop med människor och de varit hemma medan jag jobbar har det inte suttit särskilt långt inne för dem att sällskapa med hundarna en sväng under dagen. Jag tycker absolut inte att TS make på något vis systematiskt ska axla ansvaret för hundens motion, men har samtidigt svårt att förstå att det är helt omöjligt att någon gång när partner har mycket på jobbet plocka med jycken på den där promenaden en ändå ska ut på. Inte som ett krav utan bara som en grej.
Att jämföra med extrabarn tycker jag är ganska logiskt faktiskt. De kvällar jag var hemma i lägenheten med ungen åkte vi ut och körde släde med hästen eller tog med pulkan under hundpromenaden så att liten kunde sova välrastad och snäll sedan. Det var ganska självklart. Lite pustigt och ingenting som hände jätteofta, men då och då så att vi kunde ha en trevlig kväll ihop sedan.

 

[Sel]

Sedan är jag jättepetig med var/hur och dittan och dattan med hunden men det ligger ju på mig om jag tycker det är okej att någon annan tar ut henne. Hon får inte släppas lös och jag skulle inte låta vem som helst promenera henne på grund av eventuella andra hundar och människor, men det är ju en annan fråga.

 

[Vovve]

Vill bara förtydliga en sak som verkar försvinna här i tråden, jag förväntar mig inte att mannen tar hand om hunden. Jag älskar min hund och att spendera tid med den och tar fullt ansvar för den. Detta gäller någon enstaka gång, kanske jag frågat mannen om hjälp drygt en handfull gånger under alla år vi varit gifta.
Undrar lite om hur ni tänker om en partner har barn sedan tidigare. Ska man inte heller hjälpa till med dessa?

Din sista fråga kan jag svara på. Jag o mitt ex som har barn va helt överens om att de e hans barn o han som har ansvaret. Med andra ord så va den barnets far som hämtade, lämnade skötte dusch o allt annat. Jag hjälpte bara till när o om jag ville o kände att jag hade tid o de va inga problem. Allt detta gjordes klart innan vi blev sambos då jag valt att inte ha barn o hade annat jag ville lägga min tid på o hade exet inte gått med på de så hade vi inte blivit sambos

 

[cirkus]

Undrar lite om hur ni tänker om en partner har barn sedan tidigare. Ska man inte heller hjälpa till med dessa?

Inte om man inte vill.

 

[Nytant]

Vill bara förtydliga en sak som verkar försvinna här i tråden, jag förväntar mig inte att mannen tar hand om hunden. Jag älskar min hund och att spendera tid med den och tar fullt ansvar för den. Detta gäller någon enstaka gång, kanske jag frågat mannen om hjälp drygt en handfull gånger under alla år vi varit gifta.
Undrar lite om hur ni tänker om en partner har barn sedan tidigare. Ska man inte heller hjälpa till med dessa?

Men varför inte hålla oss till den situation som det faktiskt gäller? Jag tror inte det är konstruktivt att diskutera i termer av ”ska” och sedan blanda in annat.

Vad är förklaringen din man gett till att han inte vill gå ut med hunden? Kanske blir det tydligare för oss varför du har svårt att acceptera den förklaringen om du berättar vad den är.

 

[Bison]

Vill bara förtydliga en sak som verkar försvinna här i tråden, jag förväntar mig inte att mannen tar hand om hunden. Jag älskar min hund och att spendera tid med den och tar fullt ansvar för den. Detta gäller någon enstaka gång, kanske jag frågat mannen om hjälp drygt en handfull gånger under alla år vi varit gifta.
Undrar lite om hur ni tänker om en partner har barn sedan tidigare. Ska man inte heller hjälpa till med dessa?

Jag är ingen vän av barn så hade inte hjälpt till.
Väljer bort män med barn just pga av detta, det är inte för mig.

 

[tanten]

Undrar lite om hur ni tänker om en partner har barn sedan tidigare. Ska man inte heller hjälpa till med dessa?

Tycker det är magstarkt att jämföra hundar med människor (barn)!
Barn är det viktigaste i en förälders liv och något man lever med. Resten av livet.

En hund är ett aktivt val för att man vill, och gillar hundar. En hund lever i runt tio år. Inte resten av ens liv.

Hur stor del man har i barnens uppfostran är en gemensam överenskommelse i familjen? Barnen lär väl ha varit välkända när ni bestämde er för att leva livet tillsammans.
Dvs hund kan man välja bort. Inte barn!

 

[Nepenthe]

Tycker det är magstarkt att jämföra hundar med människor (barn)!
Barn är det viktigaste i en förälders liv och något man lever med. Resten av livet.

En hund är ett aktivt val för att man vill, och gillar hundar. En hund lever i runt tio år. Inte resten av ens liv.

Hur stor del man har i barnens uppfostran är en gemensam överenskommelse i familjen? Barnen lär väl ha varit välkända när ni bestämde er för att leva livet tillsammans.
Dvs hund kan man välja bort. Inte barn!

Ja och nej.
Jag kan inte välja bort hund. Så vill inte min pojkvän leva ihop med hund eller engagera sig lite i dem så hade jag inte varit ihop med honom

Men disskissionen blir lite konstig för det är nog bra om man pratar om detta ihop innan man köper hund/blir ihop/flyttar ihop t.ex
Och även detta att det handlar om en nödvändig rastning eller en långpromenad någon hellre går utan hund. Även beroende på hur "lätt" hunden är att gå med.
Min DSG t.ex kan min pojkvänn ha lös hela tiden så han tycker inte sånna promenader blir jobbiga. Men nu med en valp som knappt kan gå rakt fram kanske han inte är jättepepp

 

[Bison]

Tycker det är magstarkt att jämföra hundar med människor (barn)!
Barn är det viktigaste i en förälders liv och något man lever med. Resten av livet.

En hund är ett aktivt val för att man vill, och gillar hundar. En hund lever i runt tio år. Inte resten av ens liv.

Hur stor del man har i barnens uppfostran är en gemensam överenskommelse i familjen? Barnen lär väl ha varit välkända när ni bestämde er för att leva livet tillsammans.
Dvs hund kan man välja bort. Inte barn!

För mig som inte har eller vill ha barn är mina djur de viktigaste i mitt liv.
Det är inget jag kan eller vill välja bort.
Djur följer med mig, precis som barn följer mer en förälder.
Passar det inte med djur i sängen och på bordet och anpassa liv och semester efter djuren så ska man inte leva med mig.