Hade mitt sista samtal med aurora idag. Planen är ju förlossningskontrakt med löfte om kejsarsnitt om det blir långdraget eller om smärtlindringen inte tar (och lite andra mer specificerade punkter). Det känns inget kul alls för tillfället. Det kändes okej när vi bestämde det men nu känns det inte bra alls. Jag försöker läsa på om avslappning och andning och kan rent kognitivt förstå att det minskar smärtan och gör att det går fortare, men boken ”Föda utan rädsla” gör nästan mer att jag blir provocerad. Typ om du bara andas rätt kan du föda utan bedövning. Förra gången hade jag så fruktansvärt ont att jag låg på golvet och kräktes, det hjälper ju inte med andning då?
Sen pratade vi om Covid och vad som händer om sambon är förkyld och kan man visa negativt prov så får han vara med om inte får jag föda själv. Det är inget skäl för snitt.
Så nu får vi hålla oss helt isolerade från två veckor innan bf.
Jag har haft i uppgift i sommar att tänka om, att det kommer gå, att jag kan föda barn. Men saken är ju den att JAG är ju inte särskilt angelägen om att föda vaginalt. Det är ju personalen som har en önskan om det. Just nu känner jag att jag får väl göra ett försök men att jag kommer kräva snitt så fort något av kriterierna i kontraktet är uppfyllt.
Det kanske känns bättre imon, det går lite upp och ner, men är mest bitter just nu. Känner mig typ deprimerad och ledsen över att vi ska ha barn.