Höstföräldrar 2017 del 2

[turbofling]

Jag tyckte det var dags för en ny bild. Den gamla var pa äldsta dottern som fyller 9 ar i mars sa haft samma bild i typ 8,5ar

 

[turbofling]

Igar var min man iväg med jobbet pa kvällen sa jag tänkte att jag skulle ga och lägga mig samtidigt som barnen. Det gjorde jag ocksa men Ida har haft en orolig natt sa mkt sömn blev det inte ända. Vi är alla mer eller mindre förkylda sa det kanske är ngt pagang hos henne ocksa.

Svärmors cancer upptäktes tidigt som tur är sa prognosen är bra. Min mamma dog i cancer för 8ar sen sa det väcker jobbiga minnen hos mig, behandlingarna är sa fruktansvärt tuffa.

 

[Guldaskig]

Igar var min man iväg med jobbet pa kvällen sa jag tänkte att jag skulle ga och lägga mig samtidigt som barnen. Det gjorde jag ocksa men Ida har haft en orolig natt sa mkt sömn blev det inte ända. Vi är alla mer eller mindre förkylda sa det kanske är ngt pagang hos henne ocksa.

Svärmors cancer upptäktes tidigt som tur är sa prognosen är bra. Min mamma dog i cancer för 8ar sen sa det väcker jobbiga minnen hos mig, behandlingarna är sa fruktansvärt tuffa.

Det är verkligen sant det där att man ska passa på att vila när barnen sover. Inte alltid så lätt att somna på beställning dock. Och har man fyra barn kan jag tänka mig att det är ännu svårare. Tråkigt att ni är förkylda, hoppas Ida slipper det! Vi hade också en rätt trist natt, vet inte hur många gånger det skulle ammas på morgonsidan.

Jag laddade precis ner en app, the wonder weeks, någon mer som har den?

 

[Hogstorp]

har haft en hemsk natt igen hon sov mellan 20-22, 03-06 och 07-08, som vanligt när jag ger upp på morgonen eftersom jag inte kan sova mer då (jag har svårt för att sova på fm har jag märkt) så sover hon som en stock nu...
det är tur att hon är så söt annars vet jag inte vad jag skulle ha gjort

lycka till @Jordgubblime

bra tips om strumpor på händerna @Imogen, vi har lite samma problem, de där armarna och händerna vill jättegärna vara utanför filten....

 

[Imogen]

Vi har också appen Wonder Weeks. Jag tyckte inte alls strider stämde med sonen men han föddes 3 veckor tidigt så kanske var lite därför. Så ska bli kul att se om det stämmer bättre nu. Vi har precis tagit oss ur första språnget enligt appen så nu förväntar jag mig underverk

 

[Jordgubblime]

Blev lååångt
Varnar då det var lite dramatiskt bitvis men allt gick bra. Så ingen blir uppskrämd i onödan

Sambo och bebis tänker tydligen ta sovmorgon idag så jag försöker skriva ihop en förlossningsberättelse

Jag kände ju redan vid niotiden på morgonen att jag fått lite annorlunda ont i magen. Tänkte toppen förvärkar, kanske blir bebis denna vecka i alla fall!
Sedan var det ganska lungt, sambon var förbi hemma och lämnade av sin lunchlåda vid 12.30-13 tiden. Då hade jag lite mer ont och ville gärna röra mig när (vad jag nu vet var värkarna) kom. Sambon åkte ut till en kund, det är lungt sa jag. Det kan hålla på såhär i en vecka.
Vid tretiden började jag dock känna att jag nog inte ville vara ensam i alla fall. Ville helst vara uppe och röra på mig, stå framåtlutad under värkarna, vetekudden lindrande dock helt okej.

Sambon kommer hem, äter lite mat. Jag kommer på att jag vill duscha dels mååååste jag ju tvätta håret och värme känns som en bra idé. Jag ser att det har kommit en blödning, blir lite orolig men tänker att det nig bara är för att jag kanske börjat öppna mig lite. Ber sambon ta tid på och mellan värkarna, går sådär några är i alla fall 45 sek långa. Nu tycker jag sambon börjar bli jobbig Han tvingar ut mig ur duschen och då ser jag att han packat ut alla grejer i hallen. "Vi ska åka nu!". Ringer förlossningen som säger att vi får komma in för koll
Jag, som är övertygad om att det kommer göra såååå himla mycket ondare tycker sambon har bråttom. Jag får på mig kläder, börjar gå runt och plocka saker jag kommer på att jag vill ha ned mig, typ en klase bananer från köksbänken och lite sånt

Sambon får i alla fall ut mig i bilen. Duschen har hjälpt mot värkarna som lugnar sig något på 8-10 min till sjukhuset har jag nog bara två eller tre. Lungt, tycker jag.

Kommer fram och jag tycker promenaden till förlossningen går hur bra som helst, sambon håller inte med. Han tycker vi får stanna för värkar typ vartannat steg. Framme 16.30-tiden.

Får komma in på rum för CTG, i alla fall 20 säger bm som tar emot och vill att jag ska ligga still på britsen. Så ska hon undersöka sedan. Går sådär att ligga still, på sidan fungerar. Svårt att få bra CTG, tror knappt bm får en chans att lämna rummet. Till sist vill hon göra en undersökning utan att CTG:n är klar. Konstaterar att jag är öppen 10 cm. Klockan är nu runt 16.45 och vi skrivs in

Sedan kämpar vi på ett tag, jag vill helst stå upp framåtlutad med stöd mot något. De försöker få mig att ligga ner flertalet gånger för att kunna undersöka och få ett bra CTG, men jag kan inte ligga ner. Kan inte heller kissa. Nu börjar de trycka på mer och mer och strax innan 20 ska krystvärkarna ha börjat. Bm vill känna hur långt ner bebis kommit och då går vattnet a la Hollywood.
Jag är nu totalt slut i ben och rygg efter att ha stått upp så länge och bara skakar. De lyckas till sist övertala mig om att ligga på sidan på britsen. Bli tappad på urin två gånger här någonstans.

Nytt försök med CTG och jag får snart börja krysta. Det jag minns mest härifrån är att jag var så otroligt trött i benen hela jag bara skakade. Känner ändå att jag kan slappna av och vila mellan värkarna. Här är jag ju inte riktigt medveten om vad som sker i rummet men efter en timmes krystade förstår jag att bebis har det lite jobbigt. De börjar säga till mig att "nu ska han ut, kom igen".
Värre för sambon som ser och hör blickarna och visningarna. Det är mycket personal i rummet (5 st, varav två gynläkare som egentligen bara skulle observera) och de talar om för honom att bebis har det jobbigt. De har satt skalpelektrod och hjärtfrekvensen är periodvis under 20... Sambon ser att personalen börjar bli orolig och de är inte många minuter från att de får hjälpa bebis ut akut när han till sist går med på att komma ut klockan 21.08. Navelsträngen ligger runt halsen och han är blå och de är väldigt snabba att få upp honom på mig och stimulera med handdukar och massage. Han hämtar sig dock snabbt och börjar snacka. Han skriker inte sådär som jag tänkt mig att de gör utan ligger verkligen och snackar på min mage

Här kunde vi kanske ha fått pusta ut och vara nöjda med drama för denna dag, men efter en stund börjar det ju bli dags för moderkakan att komma ut. Inget händer, 30 min går. De ger oxytocin intramuskulärt. Ingen effekt. Sätter akupunktur i benen. Ingen effekt. Då sätter de kateter och infart i armen samt tar bastest. Hela tiden väldigt lungt och nu är det nog jag som fattar mer än sambon då jag ju vet att detta är förberedelser inför operation. Får mer oxytocin intravenöst. De kallar på läkaren och bm trycker mig på magen och säger att vi försöker en sista gång och precis när doktorn kommer in genom dörren så kommer den äntligen ut!

Jag hade inte fått några stora bristningar men på grund av placering så får jag ändå en hel del stygn. Här hinner de även dra kateter de satte för op och sätta ytterligare en för att kunna sy rätt. Fram emot midnatt är de klara med mig och vi får komma över i en "riktig" säng, får fika och vila.
Jag fasar för att gå och kissa efter fyra katetersättningar och alla stygn men fram emot morgonen känns det ändå som att jag skulle kunna prova. Får några värktabletter och hjälp av undersköterska och det går faktiskt bra, gör inte alls ont. Jag är otroligt blek och skakig och det håller i sig någon dag, har nog aldrig haft sådan träningsvärk i ben och höfter. Så fort jag rätar ut benen så börjar de krampa och skaka.
De har fullt upp på förlossningen och vi blir kvar till fram emot lunch dagen efter då vi får komma över till BB.
Stannar ganska exakt 48 timmar men längtar hem och på onsdagen vid 22.45 checkar vi ut efter att alla kontroller varit okej.

Omtumlande dygn men jag tar ändå med mig en positiv känsla och bild av förlossningen. Fick ju aldrig chansen att ta ställning till smärtlindring då det var för sent, hann inte heller fundera så mycket eller direkt använda de strategier jag tänkt ut. Jag andades och mosade sambons stackars händer och jag känner att de faktiskt fungerade bra.

 

[Lakritsnapp]

Blev lååångt
Varnar då det var lite dramatiskt bitvis men allt gick bra. Så ingen blir uppskrämd i onödan

Sambo och bebis tänker tydligen ta sovmorgon idag så jag försöker skriva ihop en förlossningsberättelse

Jag kände ju redan vid niotiden på morgonen att jag fått lite annorlunda ont i magen. Tänkte toppen förvärkar, kanske blir bebis denna vecka i alla fall!
Sedan var det ganska lungt, sambon var förbi hemma och lämnade av sin lunchlåda vid 12.30-13 tiden. Då hade jag lite mer ont och ville gärna röra mig när (vad jag nu vet var värkarna) kom. Sambon åkte ut till en kund, det är lungt sa jag. Det kan hålla på såhär i en vecka.
Vid tretiden började jag dock känna att jag nog inte ville vara ensam i alla fall. Ville helst vara uppe och röra på mig, stå framåtlutad under värkarna, vetekudden lindrande dock helt okej.

Sambon kommer hem, äter lite mat. Jag kommer på att jag vill duscha dels mååååste jag ju tvätta håret och värme känns som en bra idé. Jag ser att det har kommit en blödning, blir lite orolig men tänker att det nig bara är för att jag kanske börjat öppna mig lite. Ber sambon ta tid på och mellan värkarna, går sådär några är i alla fall 45 sek långa. Nu tycker jag sambon börjar bli jobbig Han tvingar ut mig ur duschen och då ser jag att han packat ut alla grejer i hallen. "Vi ska åka nu!". Ringer förlossningen som säger att vi får komma in för koll
Jag, som är övertygad om att det kommer göra såååå himla mycket ondare tycker sambon har bråttom. Jag får på mig kläder, börjar gå runt och plocka saker jag kommer på att jag vill ha ned mig, typ en klase bananer från köksbänken och lite sånt

Sambon får i alla fall ut mig i bilen. Duschen har hjälpt mot värkarna som lugnar sig något på 8-10 min till sjukhuset har jag nog bara två eller tre. Lungt, tycker jag.

Kommer fram och jag tycker promenaden till förlossningen går hur bra som helst, sambon håller inte med. Han tycker vi får stanna för värkar typ vartannat steg. Framme 16.30-tiden.

Får komma in på rum för CTG, i alla fall 20 säger bm som tar emot och vill att jag ska ligga still på britsen. Så ska hon undersöka sedan. Går sådär att ligga still, på sidan fungerar. Svårt att få bra CTG, tror knappt bm får en chans att lämna rummet. Till sist vill hon göra en undersökning utan att CTG:n är klar. Konstaterar att jag är öppen 10 cm. Klockan är nu runt 16.45 och vi skrivs in

Sedan kämpar vi på ett tag, jag vill helst stå upp framåtlutad med stöd mot något. De försöker få mig att ligga ner flertalet gånger för att kunna undersöka och få ett bra CTG, men jag kan inte ligga ner. Kan inte heller kissa. Nu börjar de trycka på mer och mer och strax innan 20 ska krystvärkarna ha börjat. Bm vill känna hur långt ner bebis kommit och då går vattnet a la Hollywood.
Jag är nu totalt slut i ben och rygg efter att ha stått upp så länge och bara skakar. De lyckas till sist övertala mig om att ligga på sidan på britsen. Bli tappad på urin två gånger här någonstans.

Nytt försök med CTG och jag får snart börja krysta. Det jag minns mest härifrån är att jag var så otroligt trött i benen hela jag bara skakade. Känner ändå att jag kan slappna av och vila mellan värkarna. Här är jag ju inte riktigt medveten om vad som sker i rummet men efter en timmes krystade förstår jag att bebis har det lite jobbigt. De börjar säga till mig att "nu ska han ut, kom igen".
Värre för sambon som ser och hör blickarna och visningarna. Det är mycket personal i rummet (5 st, varav två gynläkare som egentligen bara skulle observera) och de talar om för honom att bebis har det jobbigt. De har satt skalpelektrod och hjärtfrekvensen är periodvis under 20... Sambon ser att personalen börjar bli orolig och de är inte många minuter från att de får hjälpa bebis ut akut när han till sist går med på att komma ut klockan 21.08. Navelsträngen ligger runt halsen och han är blå och de är väldigt snabba att få upp honom på mig och stimulera med handdukar och massage. Han hämtar sig dock snabbt och börjar snacka. Han skriker inte sådär som jag tänkt mig att de gör utan ligger verkligen och snackar på min mage

Här kunde vi kanske ha fått pusta ut och vara nöjda med drama för denna dag, men efter en stund börjar det ju bli dags för moderkakan att komma ut. Inget händer, 30 min går. De ger oxytocin intramuskulärt. Ingen effekt. Sätter akupunktur i benen. Ingen effekt. Då sätter de kateter och infart i armen samt tar bastest. Hela tiden väldigt lungt och nu är det nog jag som fattar mer än sambon då jag ju vet att detta är förberedelser inför operation. Får mer oxytocin intravenöst. De kallar på läkaren och bm trycker mig på magen och säger att vi försöker en sista gång och precis när doktorn kommer in genom dörren så kommer den äntligen ut!

Jag hade inte fått några stora bristningar men på grund av placering så får jag ändå en hel del stygn. Här hinner de även dra kateter de satte för op och sätta ytterligare en för att kunna sy rätt. Fram emot midnatt är de klara med mig och vi får komma över i en "riktig" säng, får fika och vila.
Jag fasar för att gå och kissa efter fyra katetersättningar och alla stygn men fram emot morgonen känns det ändå som att jag skulle kunna prova. Får några värktabletter och hjälp av undersköterska och det går faktiskt bra, gör inte alls ont. Jag är otroligt blek och skakig och det håller i sig någon dag, har nog aldrig haft sådan träningsvärk i ben och höfter. Så fort jag rätar ut benen så börjar de krampa och skaka.
De har fullt upp på förlossningen och vi blir kvar till fram emot lunch dagen efter då vi får komma över till BB.
Stannar ganska exakt 48 timmar men längtar hem och på onsdagen vid 22.45 checkar vi ut efter att alla kontroller varit okej.

Omtumlande dygn men jag tar ändå med mig en positiv känsla och bild av förlossningen. Fick ju aldrig chansen att ta ställning till smärtlindring då det var för sent, hann inte heller fundera så mycket eller direkt använda de strategier jag tänkt ut. Jag andades och mosade sambons stackars händer och jag känner att de faktiskt fungerade bra.

Känner igen en del då min lilla tjej också hade navelsträngen runt halsen och det blev bråttom på slutet.

Jag skakade hejvilt i benen både före och efter förlossningen... och skämtade med personalen om det

Skönt att moderkakan kom ut tillslut och att du trots detta upplevde det som en bra förlossning

 

[Nixehen]

Agnes har nog fått det memot två gånger tror jag, hon tog Alfreds riktig sömntuta idag!

Oschysst! Försöker trösta mig med att han säkert tar igen det så småningom. Typ i tonåren.

 

[Jordgubblime]

Känner igen en del då min lilla tjej också hade navelsträngen runt halsen och det blev bråttom på slutet.

Jag skakade hejvilt i benen både före och efter förlossningen... och skämtade med personalen om det

Skönt att moderkakan kom ut tillslut och att du trots detta upplevde det som en bra förlossning

Ja och nu efteråt har jag så vansinnigt ont i varenda muskel i kroppen. Det krampar och värker var och hur jag än försöker röra mig Det märks att en verkligen får ta i

 

[Guldaskig]

Vi har också appen Wonder Weeks. Jag tyckte inte alls strider stämde med sonen men han föddes 3 veckor tidigt så kanske var lite därför. Så ska bli kul att se om det stämmer bättre nu. Vi har precis tagit oss ur första språnget enligt appen så nu förväntar jag mig underverk

Vi är tydligen i andra fasen, ett stort åskmoln över hela den fasen

 

[Jordgubblime]

Här är första besöken avklarade mormor och morfar kom en kort stund på förmiddagen och hade även med sig vår hund hem. Sambon var ganska orolig hur mötet hund-bebis skulle gå, vår hund är ganska livlig och lite åt det intensivare hållet. Sambon satt med bebis i famnen när de kom så jag tog hunden i koppel för säkerhetsskull, ville ha möjligheten att stoppa vid behov men inte lägga mig i för mycket och göra en stor grej av det hela.
Men det gick så bra! Hon var superförsiktig, nosade lite och slickade försiktigt. Har varit så duktig hela dagen och rör sig så himla försiktigt runt bebis

Sedan kom farmor en liten stund på eftermiddagen och efter det var vi helt slut och sov gott i två timmar

 

[Blueberry]

Nu är Bonnie snart tre månader. Hon är störtskön! Massor av leenden och ljud och rörelser.

Hon gillar sin tumme och blir typ kränkt när vi erbjuder napp. Hon är jättepruttig och oavsett vad jag äter eller inte äter eller om hon rapar eller inte rapar så är det regelbunden fisfest, och en liten stund varje kväll har hon magknip. Vi kämpar på.

Hon sover som en dröm, jag får väcka henne på morgonen (Hon äter en gång i sömnen på natten/tiiiidig morgon, mest för att mina bröst inte ska sprängas.)

Under veckan blir det vaccination, vägning och mätning.

 

[Guldaskig]

Nu är Bonnie snart tre månader. Hon är störtskön! Massor av leenden och ljud och rörelser.

Hon gillar sin tumme och blir typ kränkt när vi erbjuder napp. Hon är jättepruttig och oavsett vad jag äter eller inte äter eller om hon rapar eller inte rapar så är det regelbunden fisfest, och en liten stund varje kväll har hon magknip. Vi kämpar på.

Hon sover som en dröm, jag får väcka henne på morgonen (Hon äter en gång i sömnen på natten/tiiiidig morgon, mest för att mina bröst inte ska sprängas.)

Under veckan blir det vaccination, vägning och mätning.

Kul med en uppdatering från er. Bortsett från magknipet låter det som en strålande tillvaro, härligt!

 

[Jordgubblime]

Låter härligt @Blueberry

Jag var supernöjd då vi klarade förra natten utan ett enda skrik. Fick bra flyt med sömn-blöjbyte-amning som höll bebis nöjd och jag kände mig utvilad. Men jag vet ju att vi har lååång väg att gå med den biten och lär få bakslag

När det gäller utvecklingssprång är det Wonderweeks som gäller då? Andra appar ni gillar som kan vara roliga att ha?

 

[Blueberry]

@Guldaskig och @Jordgubblime
Vi samsover, jag är ganska övertygad om att det är därför hon sover så bra. Hon har ett stort behov av närhet och vill helst ha kroppskontakt hela tiden. Det är hipp hurray om hon sover några timmar på dagen i babysittern eller babyskyddet så att jag kan hinna med något annat än att ha henne på mig och det absolut med nödvändiga utöver det.

 

[Jordgubblime]

@Guldaskig och @Jordgubblime
Vi samsover, jag är ganska övertygad om att det är därför hon sover så bra. Hon har ett stort behov av närhet och vill helst ha kroppskontakt hela tiden. Det är hipp hurray om hon sover några timmar på dagen i babysittern eller babyskyddet så att jag kan hinna med något annat än att ha henne på mig och det absolut med nödvändiga utöver det.

Ja det gör vi med Har nestet i sängen, jag ser/hör mycket tidigare när han börjar bli hungrig och kan jobba mer förebyggande.
Lilla L kan dock än så länge sova stunder ensam i nestet i t.ex. soffan när jag pysslar lite men bara om han är tillräckligt trött och nöjd, annars vill han ha mycket kroppskontakt

 

[Ainon]

Bebis sov från 21-05.30 Givetvis så var det min bebis-natt (karln var uppe 3 gånger förra natten )

 

[Lenis]

Bebis sov från 21-05.30 Givetvis så var det min bebis-natt (karln var uppe 3 gånger förra natten )

Här hoppar jag in i fel tråd ser jag (min är ju född i februari) men måste bara.. wow. Kan man få beställa en sån unge till nästa vända? Min vaknade 4 ggr 21-07 idag och jag ser det som den bästa natten på evigheter Han har sovit två nätter så som er gjorde nu sedan han föddes. Ljuva minnen

 

[Lakritsnapp]

E fortsätter sova ca 8 h/natt men igår var hon orolig och hade väldigt svårt att sova under dagen.

Misstänker att det kan berott på att vi var på kalas i lördags och hon fick många nya ansikten att titta på (största delen av tiden sov hon dock i bärsjalen) plus att jag käkade laktos vilket hon reagerat på tidigare.

Blev dock irriterad på svärmor som försökte väcka E stup i kvarten bara för att hon ville att hon skulle vara vaken Jag sa till henne att låta E sova eftersom hon precis somnat och det var dags för hennes lite längre sovperiod (= lugnare för oss föräldrar medan vi åt). När E vaknade och hade varit på toa och ätit halvslet hon E ur famnen på maken som protesterade lite halvhjärtat.

Jag blev nästan lite skadeglad när E svarade med att börja skrika och svärmor fick lämna tillbaka henne Farbror till E (som hade festen) fick däremot utan problem bära runt E en stund när hon vant sig lite vid miljön.

Hur gör ni? Låter ni släktingar/vänner väcka bebis när som helst eller säger ni ifrån?

Kan tillägga att svärmor gärna får bära runt på E men på våra (och E:s villkor).

 

[Emtherlia]

@Lakritsnapp vad jobbigt det låter med svärmor! Här kollar alltid svärmor med oss om lillan ska sova och hon skulle aldrig få för sig att väcka henne utan sitter gärna och bara tittar på henne i så fall!