Vad langt det blev, ngn som orkar läsa?
Ja absolut! Vad häftigt att hon föddes i badkaret! Var det planerat från början?
Påminner mig om att inte heller jag har skrivit förlossningsberättelsen här!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Vad langt det blev, ngn som orkar läsa?
Många likheter mellan våra barn lika långa, samma vikt och nästan samma huvudomfång (37 cm på vår kille) men annars var det väl helt tvärtom med förlossningar. Tråkigt att bli bemött så och inte bli lyssnad påJag lovade ju en förlossningsberättelse, idag blir Ida 6 veckor sa det är väl dags
Sahär i efterhand var det väl en helt ok förlossning men det är manga saker jag inte är nöjd med. Framförallt barnmorskorna och min egna inställning. Det är vart fjärde barn och jag gick inte över tiden men de andra och barn 2 och 3 gick fort. Min gynekolog sa att sannolikheten att ga över tiden är minimal och jag skulle aka in direkt när värkarna blev regelbunda för det skulle nog ga fort. Sa det var det jag var inställd pa, en förlossning senast pa bf och en snabb förlossning.
Bf kom och gick och inget annat än ngr lätta förvärkar. Pa bf +5 vaknade jag vid 4 av värkar, de gjorde inte direkt ont men kändes mer är förvärkarna och kom var 6min. En timme senare ringde mannens väckarklocka och vi funderade pa om han skulle aka till jobbet eller inte. Han valde att stanna hemma, det skulle ju ga fort och han har en bit att aka. Syskonen gick till förskola/skola och svärmor var bered att hämta sen. Min tanke var att värkarna skulle ta fart när jag var uppe men avstanden blev länge och längre.
Framat 21 började det bli tätare igen sa vi förvarnade svärmor och packade ihop. Vi gick och la oss och tänkte fa ngr timmars sömn men värkarna blev starkare även om de inte var sa täta. Vid 22.30 kom svärmor och vi akte in, det kändes lite för tidigt men det skulle ju ga fort.
Väl pa förlossningen var det lugnt, vi var dom enda där och känslan jag hade var att vi störde deras lugna natt. Ctg visade ngr värkar, men var bara lite öppen. Barnmorskan föreslog att vi skulle ut och ga lite. Eftersom det var mitt i natten gick vi runt inne pa sjukhuset, det är ett litet sjukhus och det var nästan läskigt tyst och tomt. Nu kom värkarna tätare och kändes ordentligt sa efter ca 2h gick vi tillbaka. Bm gav oss ett rum och satte ctg. Konstigt visade ctg knappt ngr värkar och bm verkade inte tror mig när jag sa att de kom regelbundet och gjorde ont. Hon sa att jag skulle lägga mig och sova en stund och bm skulle komma igen vid 5-6. Sova var inte att tänka pa, jag gick runt i rummet. Kände mig övergiven av bm och började tänka för mkt och stressade upp mig med att ngt var fel.
Vid 6 kom bm igen och körde ctg som inte visade ngr direkta värkar igen.
Jag hade da ordentligt ont men det verkade hon inte se. Jag tjatade till mig en undersökning "bara" 5 cm öppen, jag blev besviken. Hade ont och var trött efter sa manga vakna timmar. Bad att hon skulle göra iordning badkaret och det gjorde hon och det var riktigt skönt. Sen var det skiftbyte och en ny bm kom, vet inte om hon var bättre men nu hände det mer iaf. Men det första hon tyckte var att jag skulle ga och äta frukost, jag hade inte ens klarat att ta mig upp ur badkaret sa frukost var det sista jag tänkte pa. Den digitala ctg som jag hade i vattnet visade iaf ordentliga värkar. Det tryckte pa ordentligt och jag var fullt öppen en vattnet hade inte gatt sa bm fragade om hon skulle ta hal och det sa jag ja till. Ställde mig pa knä för att kunna krysta ordentligt men om krystningen var lätt men de andra barnen (de kom istort sätt av sig själva) sa blev det värre den här gangen. Det kändes som att hon aldrig skulle komma ut och jag fick kryta sa hart (för hart tyckte bm som tjatade om att jag skulle ta det lugnare). Huvudet kom ut och jag kände att bebisen hade mkt har. Sen kom inga fler värkar, jag började känna lite panik, där star jag pa knä och bebisens huvud är i vattnet. Fick lägga mig pa rygg och kände att nu orkar jag inte mer, men sa kom en värk och bebisen kom ut. Jag sag henne inte själv men bebisen pappa tyckte var rikigt häftigt när hon simmade upp till ytan. Gosade en stund men jag började frysa sa mannen tog henne och jag gick hjälp upp till en säng där kom moderkakan ut och jag blev undersökt. Allt sag bra ut och sen var det bebisen tur. Allt bra med henne ocksa. Hon föddes vid 9 och vid 13 var vi hemma igen.
Ida föddes 17 oktober 2017 9.08 i vecka 40+6, 4100 g och 53 cm lang med ett huvudomgang pa 36cm.
I papprena har bm skrivit att förlossningen tog 2h och hon sa flera ganger att det här gick ju fort. Känner mig fortfarande besviken pa att de hellre tittade pa maskinerna istället för att lyssna pa mig. Jag hade behövt mer stöd där pa natten.
Två nya rekord i natt: vaken 5 timmar i sträck kl 22-03 och sedan 5 timmar sömn i sträck kl 03-08, jag är död idag!!!!
Oj, då kanske jag inte ska säga att bebis halvvaknade först vid 6:45 och att jag väckte henne då för att mina bröst höll på att sprängas? bebis hade kunnat sova vidare 7:30 somnade hon igen och sov till 9:30, sen gick vi upp
Agnes är skitbra på att sova på nätterna!
Åh, vad jag njuter av den här bebisen. Jag var så osäker på mig själv som förälder innan första barnet föddes, jag mådde väldigt dåligt (psykiskt) under graviditeten och hade ingen erfarenhet alls av små barn. Det är omtumlande att bli förälder och första tiden var härlig men smått kaotisk med oro, tvivel, frågor och allt det där man känner som nybörjarförälder.
Nu, med andra barnet, är det så mycket enklare för mig att njuta av henne och av att vara hennes mamma. Spänna av och känna mig trygg och verkligen köra carpe diem och uppskatta allt på ett helt annat sätt.
Vi har bra nätter, da sover 3,5aringen sämre. Men alla vara har sovit bra som sma bebisar, sen har det bara blivit sämre sa jag passar pa att njuta nu.
Skönt att få sova!E sov mellan 21.30 till 05.30 då hon åt sen somnade hon om 6.00 och sover fortfarande
Och inatt har jag lyckats sova trots att E rört sig en del (brukar vakna av det och ha svårt att somna om), men då drömde jag rätt mycket mardrömmar istället En god natts sömn är tydligen inte att tänka på trots snäll bebis
Igår ville dom stora barnen åka skridskor, jag såg framför mig ett kaos med en hungrig skrikande Ida, en 3åring som gnällde för att jag inte kunde ge henne den hjälp hon behövde och två stora besvikna när jag gav upp och åkte hem. Tänkte säga nej men kände att dom inte alltid ska bli hindrade av Ida.
Så vi åkte och allt gick perfekt. Ida sov i vagnen hela tiden, 3åringen hade mer tålamod än jag trodde, 7åringen hjälpte 3årungen och 8åringen såg jag inte mkt av. Jag är så stolt över mina barn och nöjd med att jag vågade.