Oj vilken gårdag.. 3-månaders vaccin i onsdags, onsdags kväll kom febern. August ville mest sova igår och var inte så matintresserad, höll dock humöret uppe när han väl var vaken. Men alltså anspänningen när ens älskade unge är sjuk
Min mamma var här och höll mig sällskap stor del av dagen, jag var ständigt orolig och kunde inte slappna av.
-Mamma är det här tillräckligt kissig blöja efter 2 timmar? Visst han har sovit, men ändå?
-Mamma ska vi ge alvedon, vilken?
-Äter han tillräckligt? Ska jag försöka få i lite mjölk på en sked?
När kvällen kom var jag sååå trött och hade så ont i huvudet. Sambon skulle såklart iväg på kurs. August märkte väl min trötthet och vägrade äta när jag tyckte vi skulle lägga oss
Bara skrik och gnäll så fort jag ens knäppte upp bh:n... Ett tag kände jag för att bara lämna honom i vardagsrummet och gå och lägga mig i sängen med öronproppar
Inatt har han ätit helt okej och nu vid 6 hade han ingen feber och åt som en häst. Jag har fått sova och mår mycket bättre. Men usch mina nerver klarar inte ett sjukt barn
Vill bara glömma av gårdagskvällen, hur jag mådde och vad jag kände.
Och jag är oerhört tacksam över att min mamma var här och var så lugn hela dagen, fast jag vet att hon är exaaakt lika nojjig som mig egentligen. Jag har ju ärvt det nånstans ifrån